Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka hur ett antal högstadieelever och verksamma lärare ser på begreppen betyg och likvärdig bedömning. Som bakgrund till denna studie redovisas olika definitioner och teorier om dessa begrepp. Vidare följer en genomgång av tidigare forskning kring betyg och likvärdig bedömning samt teoretiska ramverk. Studien utgörs av åtta kvalitativa intervjuer gjorda med elever som går i årskurs 9 och två lärare. Studien visar att begreppen betyg och likvärdig bedömning har flera dimensioner beroende på vems perspektiv som intas och att begreppen innebär en viss komplexitet. Resultatet i denna studie är inte generaliserbart utan visar dessa lärares och elevers syn, men då kopplingar görs till andra studier inom samma områden finns likheter. Ur elevernas perspektiv är begreppet betyg främst kopplat till deras framtid och fortsatta studier. Detta leder till att somliga av eleverna förknippar begreppet betyg med motivation men även oro, stress och ångest. Eleverna beskriver en viss yttre press från lärare och föräldrar. Detta behöver inte vara direkt uttalat men är kännbart. Lärarna i denna studie är övertygade om att deras elever har kunskap om de betygskriterier som används. Eleverna uttrycker dock att dessa är svåra att förstå och att man lätt glömmer bort vad de handlar om, andra har ingen aning om vilka kriterierna är. Denna distinktion mellan elevernas syn och lärarnas syn är mycket intressant, vilket lett till en avslutande diskussion kring detta fenomen. Resultatet visar även att lärarna använder olika bedömningsformer för att få en bild av elevens kunskaper. Lärarna uttrycker att betyg kan vara motivationshöjande och att betygen har en roll i skolan dock skiljs deras tankar åt om hur ett nytt betygssystem skulle se ut. I samtalen med lärarna kring likvärdig bedömning framgår det att lärarna anser att med rådande styrdokument och betygskriterier kan bedömningen inte bli helt likvärdig eftersom den är för öppen för tolkning och att ansvaret lagts på den enskilda skolan och dess personal framhålls som en bidragande faktor. Tid, engagemang och tydligare riktlinjer anses vara nyckeln till att bedömningsredskapen ska kunna användas likvärdigt.

Arbetet syftar till att uppmärksamma och problematisera förskolepedagogens förhållningssätt gentemot barn som ofta hamnar i ensamlek, samt uppmärksamma vilka samband som beskrivs mellan barns ensamlek och deras språkutveckling. I vår undersökning av hur verksamma pedagoger ser på ensamlekande barn har vi genomfört kvalitativa djupintervjuer med inspiration från fenomenologin som utgångspunkt. Undersökningen visar att pedagogerna inte såg något fel i att vissa barn ofta hamnar i ensamlek så länge det är självvalt. Däremot om ensamleken beror på att barnet vill men har svårt för att leka i samspel med andra beskriver pedagogerna hur de genom eget deltagande kan stötta och hjälpa barnet till en samspelande lek med andra barn. Pedagogerna upplevde att förskoleverksamheten är fylld med vardagliga rutiner och regler som kan utgöra en hindrande faktor för barnens lek. Vi fann att leken ansågs språkfrämjande enligt såväl pedagogerna och tidigare forskning. Att däremot med säkerhet hävda att barn som inte deltar i en samspelande lek inte gynnas i sin språkutveckling i lika stor utsträckning som i ensamlek går inte att fastställa.

Syftet med studien var att belysa barnboken som ett pedagogiskt redskap i ett jämlikhetsarbete på en förskola. Inför studien läste vi in oss på tidigare forskning kring barnböcker i förskolan samt studier kring förskolors jämställdhetsarbete, som är en del av ett jämlikhetsarbete. För att uppnå syftet lästes tre olika barnböcker för en grupp femåriga barn, barnen intervjuades sedan både enskilt och i grupp kring barnböckerna och de teman de tog upp. Vi fann att barnen fångades av barnböckerna och gärna ville skapa sig förståelse kring både bokens handling och dess karaktärer, vilket ledde till samtal mellan barn och barn, men även mellan barn och pedagog. En slutsats från studien visar att barnen ofta relaterade barnböckerna till sina egna erfarenheter. Studien ger en inblick i hur barnen samtalade under boksamtalen, samt hur variationer i typer av uppfattningar visade sig i intervjuerna. Ett resultat som framkom visar att barnen i de flesta fall följer traditionella könroller och könsmönster, barn förhåller sig till det de upplever förväntas av dem, men det fanns även tillfällen där barnen inte gjorde åtskillnad mellan flickor och pojkar. En slutsats som dragits av studien är att det krävs ett medvetet arbetssätt från pedagogens sida för att ta tillvara på boken som ett pedagogiskt redskap. Det går inte endast att läsa en barnbok och ta för givet att barnen upplever det pedagogen hade i åtanke, utan pedagogen bör ställa frågor och skapa samtal där barnen är medskapare och där deras tankar är av intresse. I boksamtal kan barn ges utrymme att dela sina tankar och få möjlighet att göra sig hörda.

No description available.

Utomhuspedagogik är en pedagogisk inriktning där lärandet bygger på sinnliga och autentiska upplevelser som varvas med reflektion. Lärandets var, dvs. samhällsliv, natur- och kulturlandskap, har en central roll. Syftet med denna uppsats är att studera hur några gymnasieelever reflekterar kring sina upplevelser av utomhuspedagogik och undervisning utomhus, samt att studera några tänkbara långsiktiga konsekvenser av utomhuspedagogiken. Studien är baserad på intervjuer med fem gymnasieelever som under sina första skolår gått på en I Ur och Skurskola. Eleverna beskriver många olika aktiviteter kopplade till uterummet. I deras beskrivning av arbetssättet lyfts det särskilt fram att de ofta arbetade utomhus. Ämnesintegrering, upplevelser och dramatiseringar samt olika estetiska inslag nämns också. Eleverna beskriver ofta utomhuspedagogiken som lustfylld och att det rådde en god stämning på skolan. Eleverna nämner att de upplevde sig ha goda kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena samt att de var duktiga på att orientera. Eleverna säger sig ha fått en vana av att vistas utomhus och några menar på att de lärt sig uppskatta naturen och blivit mer miljömedvetna. Resultaten tyder på att Utomhuspedagogiken kan vara en viktig faktor för att skapa en naturkänsla och en miljömedvetenhet hos elever, även om man i denna studie inte kan dra slutsatsen att så alltid sker.

In 1998 years' curriculum for the preschool stands it those children under school age will get possibility that” communicate with the aid of differently expression shapes” and an example that is mentioned in the governing document is song and musical.   The purpose with this study is to examine how the song and the music are used from a language development perspective in three different preschools' activities. In the essay, I review to earlier research around the music’s' and the song's possibilities for the child's linguistic development. In the essay, it is discussed about some important factors that obstruct music situations in the preschool that the curriculum for the preschool (Lpfö98) not specific describes what expression shapes as song and music will contain and that deficiency on musical education at pedagogues.   The method for the study was to collect empirical materials through observations on three different preschools. The observations were structured and the wide study was used a special registration schedule formulated for the study. The field notes described how music situations occur in the daily activity. The study's result was summarized and was processed, and then was linked this to the previous research around the matter. The all in all results show that pedagogues often uses song and musical in the activity, about than in various way, that does not need to be described in the preschools' work plans or week schedules.

Syftet med min studie är att undersöka läsförståelsens utrymme i lärarens/ specialpedagogens läsundervisning. Läsförståelse är en del i elevens läs- och skrivutveckling och är även en möjlighet för eleven att påverka sitt lärande både i och utanför skolan.   Metoden som har använts är kvalitativa semi strukturerade intervjuer med tre lärare och två specialpedagoger på två F – 6 skolor och en specialpedagog på en 7 – 9 skola. Skolorna är belägna inom samma kommun. Min personliga erfarenhet av läsförståelse har också bidragit till studien.   Resultatet visar att utrymmet för läsförståelseundervisning är stort i läsundervisningen, men specialpedagogens/lärarens kompetens i läs- och skrivutveckling inverkar på hur väl detta utrymme tas till vara.

Syftet med studien är att få en bild, genom en enkät, hur gymnasieelever upplever sin skolsituation när det gäller läxor, stress, betyg och svårighetsgrad i kärnämnena. I forskningsöversikten framkommer det att begreppet l äxa kan tolkas på många olika sätt. Det samma gäller begreppet stress   . Forskning kring läxor i Sverige har inte varit omfattande. Vissa forskare frånskjuter sig till och med sina resultat om läxor om resultaten inte visar ett önskat mönster. Detta gör att fenomenet både har otydliga fördelar och nackdelar då någon konsensus inte finns. Skillnader i skolan mellan könen har alltid funnits. Studien har utförts i en gymnasieskola där 99 elever gjorde en enkät. Resultatet sammanställs med deskriptiv statistik samt analytisk statistik. Resultatet visar att det finns likheter och skillnader mellan den tidigare forskningen och denna studie. Tjejerna i denna studie har fler läxor, använder mer tid för att göra dem samt är mer negativt stressade än sina manliga klasskamrater. En hög negativ stressnivå är kopplad till en hög svårighetsgrad.

Studien syftar till att presentera förskollärares och lärares syn på vad som kännetecknar samverkan och dess betydelse mellan förskolan och skolan vid överlämningen av barn mellan verksamheterna. Den belyser även den pedagogiska dokumentationens betydelse för förskolans och skolans arbete med barnets utveckling. Studiens syfte uppkom ur teoretiska problem när det beror samverkan mellan förskola och skola, där den pedagogiska dokumentationen torde vara av betydelse för barnets utveckling. Utbildning och våra erfarenheter har också under åren gett ett intryck om att samverkan mellan verksamheterna visats sig vara en brist och att dokumentationen inte har använts på ett sätt som utvecklat barnet vidare. Studien är kvalitativ och genomförandet av intervjuerna skedde med hjälp av strukturerade intervjufrågor. Studien baseras på fem intervjuer, tre förskollärares och två lärare i skolan. Förskolorna och skolorna kommunalt drivna inom samma kommun. Resultatet visade på, enligt respondenterna, att samverkan har en stor betydelse inom verksamheterna vid överlämning av barn samt att vårdnadshavarna har en betydande roll för den pedagogiska dokumentationens vikt vid överlämningen. Sekretess och tystnadsplikt är av betydelse när dokumentationen överlämnas till skolorna. Yrkesetiska principer och normer vid samverkan, som till exempel trygghet, ses vara nödvändiga att beakta för barnen när de börjar skolan. Diskussionen berör samverkans betydelse, vilket framställs som en förhoppning och förberedande process som gynnar och främjar barnets fortsatta utveckling och trivsel. Studiens diskussion relateras till tidigare forskning och gällande styrdokument för förskola och skola. Samverkan som en röd tråd och organiseringen för att knyta nya vänskapsband lärare och barn emellan diskuteras då det enskilda barnet inte alltid är utgångspunkten. Skolan vill föra in förskolans pedagogik för att ta del av varandras erfarenheter, vilket uppmärksammas som en intressant diskussionsfråga.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om erfarna lärare följer läroplanens intentioner om att använda sig av olika arbetssätt och arbetsformer för att främja elevernas kunskapsutveckling i matematik.  För att nå detta syfte använde jag en etnografisk inspirerad fallstudie som vetenskaplig metod. De datainsamlingsmetoder som har använts är observationer och intervjuer med fyra erfarna lärare från två skolor. Resultatet visade att lärarnas undervisning innehöll en rad gemensamma nämnare. De betonade alla en undervisning som innebär gemensamma genomgångar, repetition av kunskaper, sifferträning, utantillinlärning och gemensamma samtal i matematik i helklass och i mindre grupper. Lärarna var överens om att ordning och reda i klassrummet var viktigt för elevens inlärning. Möbleringen i klassrummen var liknande i klassrummen. Eleverna satt i par vända mot skrivtavlan. Denna undersökning har visat att lärarna är väl medvetna om läroplanens intentioner, då det visade sig att de använder sig av ett arbetssätt präglat av variation och att deras erfarenhet har varit av stor betydelse för hur de har valt att arbeta i sina klasser.