Abstract This text deals with one of the preschool everyday routine chores, and the phenomenon I have chosen to investigate is the hallway situation. The purpose of the study was to see if the hallway situation offers good communicative interactions between children and teachers, and investigate if the teachers use special strategies to make the hallway situation work. The method of this study was survey, qualitative interviews and observations. The three methods have deliberately been selected to best suite and reply to the different issues. Today’s groups of children in preschool are very big, and some of the preschools are not adapted to these large groups of children that we have today. This means that teachers are forced to think about and use their skills to get the business to work. During the 1990 - century was unfortunately substantial financial savings and cuts made, which today results in too large groups of children. But these cuts and savings have also generated a positive trend, and that trend is that the teachers consider themselves increased in their expertise and that they now have to use there skills to make the hallway situation work.The outcome of my case study shows that teachers and the children together create and allow for communicative interaction between them. But it then depends on educators' skills and willingness to reflect on their own activities. One way of looking at life is the postmodern perspective that centers the child. The child exists through its relationships with other people and in a unique context. Therefore it is important that we choose to see knowledge as a perishable commodity.   Key words: Preschool, hallway situation, communication, interaction, everyday routines

Pedagogers perspektiv på en lärande innemiljö / Teachers perspective on a learning indoor environment

Students need to be entrepreneurial, because society has changed locally and globally and individuals must carry more responsibility for their learning and their livelihood. Information technology affects everyone and makes it possible to obtain facts far beyond the classroom. In all, the changes affect the perception of what and how pupils learn. Supranational bodies such as the OECD, the European Union and NUTEK have argued for a couple of decades that schools and businesses need to work together to educate students in an entrepreneurial direction. Today, in 2011, entrepreneurship is in fact enshrined in the new curriculum for the upper secondary school, GY 2011. The school has long sought to increase students’ responsibility for their own learning and different education practices have been tested to develop this. The purpose of this study is to form knowledge about entrepreneurial learning and make a contribution to knowledge about a form of learning, from a student perspective. The theoretical and methodological approach of the study is phenomenographic. Sixteen students at an upper secondary school with a pronounced entrepreneurial profile have been interviewed. The interview guide used was open-ended with ample opportunities for the informants to talk about their work on the basis of the project that the students perform during their last school year. Students do not use the term entrepreneurial to describe their perceptions, but from the data I understand with my teaching experience that they describe their perceptions of entrepreneurial learning. The results of the analysis of the data material show upper secondary school students' different perceptions of entrepreneurial learning and fall into five description categories. They are Understanding, identifying and defining the task, External contacts and communication, Team building, Learning in different social practices and Looking beyond the obvious. The results show that if the school is to use entrepreneurial learning as a learning approach, tasks need to be retrieved from activities outside the school to be challenging for students to manage themselves and with the help of others.

Syfte med vår examensarbete är att ta reda på vilka argument som lärarna har för när och hur integrering av elever som har svenska som sitt andra språk skall ske i vanlig undervisning. I litteraturgenomgången tar vi upp teorier som handlar om faktorer som kan påverka inlärningen av ett nytt språk. Vi tar även upp vikten av interaktion med andra elever och dess betydelse vid placering i segregerad eller integrerad undervisning av eleverna med svenska som andra apråk. Som metod använde vi oss av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de lärare som vi intervjuade har skiftande syn på klassplaceringen, men de flesta av dem anser att dessa elever först skall placeras i en förberedelseklass. De talar samtliga om en lösning där eleven kan delta i vissa ämnen tillsammans med svenska elever, t.ex. slöjd och musik. De påpekar även vikten av att de får svenska kamrater för att utveckla sitt vardagsspråk och testa nya begrepp.

Jag är yrkeslärare inom gymnasieskolans naturbruksprogram och har valt detta yrke av en anledning. Jag ville få möjlighet att påverka och motivera unga till att vilja lära. För mig är det viktigt att använda undervisningsmetoder som fångar elevernas intresse. För en tid sedan valde jag att lämna gymnasieskolan för att söka nya utmaningar. Utmaningar som består av att utveckla kunskaper hos personer med AST (autismspektrumtillstånd). Med hjälp av hunden som pedagogiskt verktyg. Detta blev starten för sökandet efter den kunskap som jag omedvetet använder mig av som lärare inom AST/hundverksamheten. Mycket av det jag skriver i detta arbete är grundat på berättelser, mina berättelser och andras. Yrkeskunskap som det tagit år att skapa. Det har varit svårt att sätta fingret på den tysta kunskap som finns inom mitt yrke och att försöka beskriva mitt yrkeskunnande genom det talade språket har varit ännu svårare. Att göra en verbal beskrivning tar tid, det är många detaljer som behöver föras fram i ljuset. Under min magisterutbildning vid Linnéuniversitetet har jag fått verktyg att göra denna beskrivning i en berättelse. Jag har läst många impulstexter, med pennan i hand för att fånga reflektioner kring min egen erfarenhet som efterhand blivit mer och mer tydlig. Jag har genom det skrivna ordet fått möjlighet att föra fram en målande beskrivning. På detta sätt så har jag nått delar som tidigare inte varit synliga för mig och jag har fått ett helt annat djup inom mitt eget yrkeskunnande. Jag har fått många verktyg vid de träffar vid Linnéuniversitetet där vi studenter läst och lyssnat på varandras berättelser. Ett läsande och lyssnande som varit otroligt värdefullt för min utvecklingsprocess på jakt efter den tysta kunskap som jag bär på. Vi har under dialogseminarierna fått lyssna när övriga kursdeltagare läst sina texter. Att sitta tyst och lyssna är viktigt, låta andra människor ta plats och verkligen lyssna på vad de har att säga. För att sedan få göra mina reflektioner hörda och på så sätt få andras erfarenheter att haka i mina och tvärt om. På detta sätt har förmågan att reflektera och kritiskt granska utvecklats och gjort mig mer drivande när det gällde att hitta lösningar i AST/hundverksamheten. Jag har under magisterutbildningens gång upptäckt att för att nå ny och fördjupad kunskap kring mitt yrke handlar det mycket om lyssnande. Både på människor, djur och på litteraturen. Kommunikation mellan människor sker ofta verbalt, men det är också viktigt att se vad kroppsspråket förmedlar, att se de små, fina signalerna som visar på hur en annan människa mår och reagerar. De barn som gillar hundar kommer till oss, de blir motiverade av att träna med hundarna och därmed utvecklar de olika färdigheter under kursens gång. Viktigt att tänka på är att träning med hund som pedagogiskt verktyg inte är en lösning för alla, det är dock viktigt att se de möjligheter som finns.

Skolan har gått ifrån katederundervisning, till att få eleverna mer aktiva i sitt lärande. Alla elever är mer eller mindre tvungna att gå på gymnasiet idag. Jag undervisar i teknik på ett praktiskt program och jag ser elever som är omotiverade och oengagerade. I min undervisning vill jag att eleverna ska ta ansvar för sitt lärande och att vi samarbetar för att eleverna ska nå målen. Det ska vara som en dans, både roligt och inspirerande. Tango är ett kroppsspråk. När dansarna har lärt sig alla figurer och regler, och behärskar dem, behöver man glömma reglerna. Det sitter i kroppen, man behöver inte längre tänka på vad man gör. Först då kan man säga att man dansar tango. Äkta tango är en kommunikation och varje tango är unik i det att det är paret som gemensamt skapar dansen, som de dansar. Här och nu. I detta arbete beskriver jag mitt pedagogiska arbete. Hur jag jobbar för att få eleverna att reflektera över sitt lärande och få ett logiskt tänkande genom att arbeta med problemlösning. Jag har haft förmånen att få göra dialogseminarier i en liten gymnasieskola i mörkaste Småland. Totalt är det drygt 30 lärare som arbetar där. Genom att föra ett kvalificerat samtal och reflektion tillsammans med andra, är dialogseminariemetoden en metod för att få förståelse för hur yrkeskunskapen ska kunna utvecklas och fördjupas. En dialog för att förstå och förklara den egna praktiken där tyst kunskap och reflekterande praxis är i fokus. Om jag ska sammanfatta vad som gör en bra lärare, är det inte att man får en legitimation på de kurser man har läst och därmed år behörig att lära ut. En bra lärare ska ha en intuition om vad som fungerar och kunna läsa av gruppen. Du ska vara engagerad och motiverad och skapa kreativa miljöer varje dag. Skolledningen är också viktig. Att de är ledare för den pedagogiska utvecklingen. Det är viktigt att ledare vågar uppmuntra och inte bestraffar misslyckande för att skolan ska kunna utvecklas.

Syftet med detta utvecklingsarbete var att undersöka huruvida musik med fokus på låttexter kunde skapa ett lustfyllt lärande hos eleverna. Vi vill även synliggöra hur lärare med hjälp av musiken i elevernas vardagskultur skapar tillfällen till reflektion och diskussion i klassrummet. Verktyg som använts vid dokumentation för vårt utvecklingsarbete har varit den deltagande observationen, loggboksanteckningar utifrån observationerna samt individuella och gemensamma reflektioner efter våra lektionstillfällen. Vi har utformat tre lektionsplaneringar som genomförts vid totalt fem tillfällen, då de första två lektionsplaneringarna genomfördes i halvklass. Vår slutsats är att musik som stöd för lärande kan skapa lustfyllda lektioner vilket i sin tur kan utveckla elevernas förmåga att reflektera och diskutera i klassrummet.

Detta arbete består av en tvådelad studie. Vi har dels tagit reda på huruvida lärare använder sig av Harry Potter-böckerna i engelskundervisningen på gymnasiet, dels gestaltat lärarinformanternas uppfattningar angående användandet av Harry Potter-böckerna i undervisningen. Vi har också undersökt om det är möjligt att använda sig av Harry Potter-böcker i engelskundervisningen och om det är möjligt att koppla dem till Lpf 94 (2008) och kursplaner för Engelska A, B och C (2000) på gymnasiet.      Undersökningens intervjuer genomfördes på två gymnasieskolor i mellersta Sverige och inkluderade tio informanter. I syfte att svara på undersökningens forskningsfrågor genomfördes dessutom en didaktisk läsning av tre Harry Potter-böcker. Den didaktiska läsningen visade att de tre Harry Potter-böckerna kan kopplas till både Lpf 94 (2008:59–76) och kursplanerna för kurserna Engelska A, B och C på gymnasiet. Det visade sig dessutom att det är möjligt att konstruera konkreta undervisningsmoment/uppgifter med utgångspunkt i Harry Potter-böckerna och styrdokumenten. Undersökningens intervjuer visade dock att åtta av tio informanter inte använder sig av Harry Potter-böcker i sin engelskundervisning på gymnasiet av olika anledningar men sex av tio informanter nämnde att de kan tänkas använda sig av Harry Potter-böcker i sin framtida engelskundervisning. Undersökningens intervjuer visade dessutom att informanterna hade olika förutsättningar för att använda sig av Harry Potter-böckerna och nämnde i detta sammanhang bland annat skolans budget för inköp av böcker. Dock kan slutsatsen dras att det är möjligt att konstruera undervisningsmoment som inte kräver klassuppsättningar av Harry Potter-böckerna

Syftet med detta arbete var att undersöka processen i uppkomsten av nya kurs- och ämnesplaner. För att uppnå syftet gjordes en institutionsanalys där skolans olika maktcentra analyserades. Som en del i syftet undersöktes kunskapsbegeppet i två gymnasiala kurs- och ämnesplaner, detta för att se hur processen i utarbetandet av kurs- och ämnesplaner hänger ihop med kunskapsbegreppet. Metoden som användes i analysen av kurs- och ämnesplanerna var ideologisk textanalys där fokus låg på att ringa in ideologiskt färgade begrepp. Arbetets resultat blev att processen i uppkomsten av kurs- och ämnesplaner är byråkratisk och organisatorisk med flera maktcentra som är delaktiga vilket leder till att kurs- och ämnesplanerna kan ses som politiska maktutövningar. Ett tydligt resultat blev också att kunskapsbegreppet i kurs- och ämnesplanerna färgas av den politiska diskurs och de politiska kompromisser som finns i samhället vid tiden för utformandet av kurs- och ämnesplanerna. / Aim for this research was to analyze the process in which new school programs arise. To fulfill this aim an institution analyze was made where different powers where analyzed. As part of this research the word knowledge in two different school programs was analyzed, in order to point out words with an ideological construction. These two methods made the research comprehensive and essential. The result of this research was that the process in which school programs arise is bureaucratic and several powers are assessorial in the process. Based on this the school programs can be seen as an exertion of political power. Another result is that the word knowledge in the school programs is coloured by the political discourse and the political compromises reigning at the time for the designing of the school programs.

Syftet med studien var att utifrån ett genusperspektiv belysa vilka diskurser som framträder i pojkar och flickor i de äldre åldrarnas tal om sina erfarenheter av skolans simundervisning. Frågeställningarna i studien var; vilka diskurser som synliggörs i elevers tal om att inte delta på simlektionerna och genom vilka diskurser manlighet och kvinnlighet kommer till uttryck. Studien hade en socialkonstruktionistisk ansats där fokusgruppsintervjuer fungerade som datainsamlingsmetod och där analysen inspirerades av kritisk diskursanalys. Resultatet av studien visade att elevernas tal om att inte delta i simundervisningen utgår från två diskurser; offerdiskursen och kränkningsdiskursen. I offerdiskursen gav eleverna uttryck för dels yttre faktorer, det vill säga orsaker till icke deltagande som de själva inte kan påverka, dels faktorer där de själva väljer sitt deltagande eller icke deltagande. I kränkningsdiskursen gav eleverna uttryck för att bakomliggande orsaker att inte delta bottnar i en rädsla för att andra ska se deras ”rätta” jag och betrakta dem som avvikande. I simhallens avklädda miljö kan eleverna inte skydda jaget utan tvingas relatera sig till rådande normer och kroppsideal. För att inte riskera att bli kränkt och för att behålla en positiv självkänsla väljer elever därför att inte delta.