Under de senaste decennierna verkar det ha skett en förskjutning mot mer mätbara aspekter i skolans styrdokument. Detta är något som har väckt tankar kring vad det får för konsekvenser för litteraturundervisningen, då skönlitteraturen och de tolkningar och reflektioner som hör till läsningen är svåra att mäta och bedöma. I dagsläget inväntas en ny revidering av läroplanen, och därför är det av didaktisk relevans att belysa vilka förändringar som skett gällande litteraturens ställning i kursplanen för svenska. Syftet med denna studie är att belysa om några förändringar har skett i synen på skönlitteratur i svenskämnets kursplan med tillhörande kommentarmaterial från Lgr11 till Lgr22. De forskningsfrågor som studien ämnar ge svar på är: Hur legitimeras skönlitteratur i kursplanerna och kommentarmaterialen? Vilka likheter och skillnader går att utläsa gällande hur skönlitteratur legitimeras? Vilka sätt att läsa framträder genom legitimeringarna i dokumentens formuleringar?   Studien har en kvalitativ metodansats i form av komparativ textanalys för att kunna belysa innehållsliga likheter och skillnader i materialet. Analysen utgår från ett litteraturdidaktiskt, transaktionsteoretiskt perspektiv där de centrala begreppen efferent läsning och estetisk läsning aktiverats som analysverktyg. Efferent läsning karakteriseras av att uppmärksamheten fästs vid vad läsaren kan föra med sig från läsningen vad gäller fakta och information. Vid estetisk läsning fokuseras i stället läsupplevelsen, den personliga tolkningen och meningsskapande. Dessa begrepp används för att synliggöra vilka förutsättningar som ges i kursplanerna och kommentarmaterialen till olika sätt att läsa. Resultaten visar att litteraturen legitimeras på mycket liknande sätt i de två kursplanerna med tillhörande kommentarmaterial, trots den starka kritik som förts fram mot hur skönlitteraturens roll i svenskämnet förminskades och instrumentaliserades i Lgr11. Sex olika legitimeringar gör sig gällande i de analyserade dokumenten, i vilka det framgår att litteraturen läses för att den kan bidra till: språkutveckling, identitetsutveckling, förståelse för omvärlden, kunskap om litteratur, läsupplevelser och att väcka läslust. Några skillnader i hur litteraturen legitimeras i skolan framträder således inte mellan dokumenten, men det finns skillnader legitimeringarna emellan och i vilken omfattning de ges stöd i dokumenten. Utifrån analysen tolkas det att formuleringarna skapar förutsättningar för både efferent och estetisk läsning, men i större mån för efferent läsning där praktiska göromål i läsningen fokuseras. Resultaten från denna studie bekräftar till stor del de resultat som tidigare forskning redogör för.

This study examines two Swedish projects, Läslyftet (the Reading Lift) and läslovet (the Reading Break), and a selection of texts in them by using the qualitative content analysis. The purpose of the study is to investigate what the content is in four modules that emphasize reading. The following questions serve as a starting point to give answers to the purpose of the study: 1) To which extent do the articles mention aspects that research has shown promote reading? 2) To which extent do these mentioned aspects reflect efferent and aesthetic reading? 3) To what extent is “läslust” (“reading for enjoyment”) and other closely related terms used? The analysis showed that overall, the articles mirror elements that research has shown promote reading, but two of the modules gave it less focus. Also, the modules mostly contained a mix of the efferent and aesthetic reading. “Läslust” (“reading for enjoyment”) occurred in a few of the texts, but the terms “reading engagement”, “reading interest” and motivation were more commonly used.

Denna studie syftar till att undersöka hur gymnasieelever upplever litteraturläsning samt i vilken utsträckning estetiska läsningar görs. Vidare undersöks hur litteraturläsningens potentiella pedagogisk-didaktiska funktioner uppnås och/eller utnyttjas. Data har samlats in genom en enkät med öppna och slutna frågor. Genom diskursanalys har respondenternas svar kategoriserats och kommenterats. Resultatet visar att eleverna både genomlider och genomlever undervisningen och läsningen. Andelen estetiska läsningar är låg jämfört med andelen efferenta. En grupp respondenter signalerar att de inte kan skapa någon mening i och av sin läsning alls och det finns respondenter som gör uttalat efferenta läsningar och som därvid lyckas sämre med att skapa mening: dessa genomlider således. Det finns tecken på goda estetiska läsningar i respondentgruppen som ett resultat av ett genomlevande av litteraturen. Dessa läsningar lyfts sällan fram som bas för kunskapsutvecklande samtal kring läsning vilket sannolikt skulle gynna den förra gruppen respondenter. Studien visar även att vissa respondenters läsningsförmåga är svag och denna primärt behöver stärkas. Studien visar på en relativt svag uppfattning kring litteraturläsningens syfte: från disciplinär åtgärd via språkriktighet till insikt om den egna individen. Det finns utrymme för att öka litteraturläsningens didaktiska funktioner och positiva effekter på kunskaps- och personlighetsutveckling. Studien visar att detta kan uppnås genom att främja läsningsförmågan hos efferenta och allmänt svaga läsare genom en förstärkning av uppfattningen av litteraturläsningens syften, uppdelning mellan litteraturhistoria och utveckling av läsningsförmåga, stärkt stöd före och efter läsningen, gemensam läsning och bok- och textsamtal. Formativ bedömning skulle stärka individuella insatser i förmågansutvecklingen samt höja den kvalitativa nivån på elevernas läsningar.

Genom närläsning av ämnesplanen i svenska samt semistrukturerade intervjuer med pedagoger är detta en undersökning som har fokuserat på varför och hur litteraturundervisning sker i klassrummet. Hur kan en pedagog tolka de nya styrdokumenten och därefter lägga upp undervisning i litteratur? Pedagogerna som intervjuades valde, ofta utan elevpåverkan, vilka skönlitterära texter som skulle belysas. Synen på hur litteraturhistorien skulle bearbetas skilde sig åt beroende på den gemensamma hållningen att låta elevernas intressen och erfarenheter stå i centrum. Under läsningen var den vanligaste inställningen att låta eleverna läsa enskilt hemma. Genom att besvara frågor, men även genom att ibland samtala bearbetades sedan läsningen. Såväl kunskapskraven i ämnesplanen som elevernas läslust satte upp ramarna för vilka didaktiska val som gjordes. Att använda multimediala texter var en av de främsta metoderna som nyttjades i syfte att skapa lust att lära om och av skönlitteratur.

Lyrik är en av de stora litteraturvetenskapliga genrerna vid sidan av epik och dramatik och förväntas därför finnas med i alla kurser inom svenskämnet på gymnasiet. Svensk poesididaktisk forskning är emellertid inte vanligt förekommande och särskilt inte studier som undersöker poesins roll inom lärarutbildningen. Föreliggande studie har som övergripande syfte att belysa och problematisera hur poesi hanteras inom svenskämnet på ämneslärarutbildningen. Genom en analys av åtta kvalitativa intervjuer studeras hur lärarutbildare beskriver och genomför undervisning i poesi inom ämneslärarutbildningen. Studiens övergripande teoretiska ramverk utgörs av Biestas teori om utbildningens funktioner och som analysverktyg används Rosenblatts begrepp estetisk och efferent läsning. Resultatet visar att förekomsten av poesi på ämneslärarutbildningen skiljer sig åt på de olika lärosätena och de intervjuade lärarna är överens om att poesin får stå tillbaka till förmån för mer prosaorienterade texter. Skillnaderna mellan de olika lärosätena kan påverka utbildningens likvärdighet, vilket kan vara problematiskt. Lärarutbildarna förmedlar en entydig bild av att både studenter och många lärare tycker att poesin är svår och abstrakt att arbeta med. Resultatet indikerar även att dessa svårigheter delvis har att göra med kravet på mätbarhet inom gymnasieskolan men även inom ämneslärarutbildningen. I uppsatsen framhålls behovet av en diskussion om poesins värden inom ämneslärarutbildningen samt om legitimering av poesiundervisning på en övergripande nivå så att normer och värderingar som påverkar lärarutbildningens innehåll synliggörs och granskas. För att studenterna ska kunna gå in i läraryrket som medvetna subjekt behöver de under sin utbildning få möjlighet att pendla mellan kunskap och reflektion. En litteraturdidaktisk reflektion kan möjliggöras genom att studenter och lärare utbyter förståelser och upplevelser kring dikter för att stimulera till en klarare insikt om poesin som genre.

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem. Ett problem som drabbar den uppväxande generationen hårt. Ungdomar kan bevittna den här typen av våld i hemmet samt utsättas för det i egna relationer. De unga personer som utsätts för våld i en nära relation vänder sig främst till vänner för att få stöd. Ungdomsstyrelsen (2013) lyfter därför fram skolan som en viktig arena för att sprida kunskap som kan synliggöra och förebygga våld i nära relationer. Den här studien har som syfte att undersöka svensklärares inställning till att med eleverna läsa och samtala om våld i nära relationer inom ramen för litteraturundervisningen på gymnasiet. Studien har vidare syftat till att undersöka vilka förutsättningar svensklärarna på gymnasiet ges till att med eleverna läsa och samtala om våld i nära relationer inom ramen för litteraturundervisningen. Den genomförda studien är en flermetodsstudie. Det innebär att en enkätundersökning har kombinerats med semistrukturerade intervjuer. Den forskningsstrategin har använts i syfte att få en fördjupad förståelse för det undersökta området. Detta såtillvida att de kvantitativa resultaten har lett till frågeställningar som har följts upp genom intervjuerna. Det är 52 svensklärare från 12 olika gymnasieskolor belägna i 6 skilda kommuner som har besvarat enkäten och det är 7 av dessa lärare som har intervjuats. Studien påvisar att det mellan svensklärarna finns olika inställningar till att med eleverna läsa och samtala om våld i nära relationer inom ramen för litteraturundervisningen. Den genomförda resultatanalysen visar att de skilda inställningarna går att dela in i två huvudkategorier som utgörs av skolan och litteraturundervisningen är en del av livet och skolan och litteraturundervisningen är en frizon. Det som utgör en skillnad mellan de båda kategorierna är bland annat de perspektiv som finns på styrdokumenten. I kategorin skolan och litteraturundervisningen är en del av livet återfinns ett fokus på styrdokumentens skrivningar om värdegrund medan det i kategorin skolan och litteraturundervisningen är en frizon föreligger ett fokus på styrdokumentens skrivningar om att undervisningen ska ta sin utgångspunkt i det som förenar eleverna. Det finns mellan de båda kategorierna också en skillnad med avseende på vad som är att visa omsorg om eleverna samt vad som är att betrakta som en trygg miljö för samtal om känsliga ämnen. Resultaten vad anbelangar förutsättningar påvisar att lärarna upplever att det saknas strukturella förutsättningar, vilket innebär att det inte finns utrymme för det kollegiala lärandet och erfarenhetsutbytet samt för det kollegiala samarbetet över ämnesgränserna.

Syftet med studien är att undersöka lärares syn på skönlitterära boksamtal där syftet är att utveckla elevernas läsförståelse i åk 4–6. För att ta reda på det så utförde vi semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare. Utifrån våra nyckelord skapade vi intervjufrågor för att få svar på våra frågeställningar. Lärarna i vår studie ser boksamtal som ett värdefullt verktyg som bidrar till att skapa goda samhällsmedborgare. De är överens om att en god läsförståelse är grunden för all kunskapsutveckling, både i och utanför skolan. En god läsförståelse bygger på elevernas erfarenheter och intressen vilket medför en djupare förståelse för texter. Resultatet visar vidare att lärarnas arbete med boksamtal ser olika ut. Några lärare har lyckats implementera boksamtal där en dynamik mellan estetiska och efferenta frågor råder. Andra arbetar med boksamtal i helklass där efferenta frågor genomsyrar samtalen. Lärarna medger att de varken har tid eller utrymme för att genomföra boksamtal i grupper så som de önskar på grund av de språkliga varierande behoven klassen har samt organisatoriska hinder så som pressade scheman och platsbrist.

Syftet med studien är att jämföra vilka läsningar som efterfrågas i uppgifter kopplade till lyrik i ett urval av läroböcker för kursen Svenska 3 på gymnasienivå. Studien utgår från Rosenblatts receptionsteori om estetisk och efferent läsning. I analysen diskuteras även vilka konsekvenser som kan uppstå i ett undervisningssammanhang där de efterfrågade läsningarna används. Materialet som ligger till grund för studien är fyra läroböcker publicerade efter 2011 och riktade till Svenska 3. Metoden som används är en innehållsanalys där uppgifterna i läroböckerna kategoriseras utifrån efterfrågad läsning. Detta ger en bild av vilken typ av läsning som efterfrågas i respektive lärobok. Analysen visar att den efferenta läsningen har störst fokus i de analyserade läroböckerna. Dock är det viktigt att påpeka att den estetiska läsningen kan bidra till ökad motivation bland eleverna. Rosenblatt menar att de två begreppen inte ska ses som två skilda sidor utan de ständigt samverkar under läsning. Lärare kan därmed ta hjälp av läroböcker för att utveckla elevernas efferenta läsning men torde samtidigt också låta eleverna läsa estetiskt för att optimera sin undervisning.

Meningsskapande är ett begrepp vi flera gånger stött på under vår utbildning, särskilt i relation till litteraturundervisning, men vars innebörd tycks hänga lite i luften. För att göra begreppet användbart för oss som blivande svensklärare har vi därför velat undersöka hur litteraturundervisning kan bli just meningsskapande, och vilka faktorer som kan påverka detta. Det övergripande syftet med kunskapsöversikten har varit att sammanställa forskning inom detta problemområde, och det mer specifika att få syn på vad som kan känneteckna en för elever meningsskapande litteraturundervisning. Genom en systematisk sökprocess har vi funnit tio studier som vi ansett kunna bistå oss med svar på våra frågeställningar. Utifrån frågeställningarna har resultaten i dessa studier granskats och tematiskt analyserats, vilket har lett fram till svar i form av fyra olika teman. De teman som formulerats är: Att sätta ord på och ta del av läsupplevelser, Analys föregås av engagemang, Skolans respektive elevens förhållningssätt till litteraturundervisning och Textens relevans för individen. Våra resultat visar att läslogg och boksamtal, var för sig och tillsammans, utgör tillvägagångssätt som kan göra läsning och arbetet med skönlitteratur meningsskapande för elever. Dessutom har vi funnit att engagemang bör ses som en förutsättning för textanalys. Utöver detta framkommer det i resultaten att olika förhållningssätt till undervisningen och en texts relevansmässiga potential är faktorer som kan påverka meningsskapandet.

The purpose of this paper is to examine the literature didactic approach in two learning materials for the upper secondary school. The empirical material includes two books: Svenska impulser 3 and Svenska 3 helt enkelt. Theories about teaching literature, and systematic text condensation are used for the analysis. In the learning materials literature is emphasized and plays an important role.The results indicate that the main function of literature didactics is to teach students to analyze literature, but also to create a curiosity and interest in literature, to develop students' knowledge of literature and to present a variety of literary works. Furthermore, students are expected to adopt an objective perspective while working with the chapters of literature. This result is indicating that teachers who use these learning materials also need to add more aesthetic reading into the literature lessons. The books also mediate that literary understanding largely is a social process.