SammanfattningHär följer en kort sammanfattning av de viktigaste elementen i mitt examensarbete. Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att bidra med kunskaper om hur elever med diagnosen F810, specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) i årskurs 9 upplever extra anpassningar, utifrån Skolverkets och logopeders rekommendationer, vid skilda provsituationer. Mina frågeställningar är:-Hur upplever fem elever, med diagnos dyslexi, provsituationen i klassrummet beträffande logopeders rekommenderade extra anpassningar i svenska och engelska? -Hur upplever fem elever, med diagnos dyslexi, de extra anpassningar som rekommenderas av Skolverket vid nationella prov i svenska och engelska?Teorietisk förankring: Studiens teoretiska ansats utgår ifrån en fenomenologisk förståelse där elevens upplevelse av extra anpassningar ställs i centrum. Ytterligare teoretisk inriktning är Vygotskijs sociokulturella lärandeteori, vilken belyser betydelsen av samspel mellan lärare och elever. Dessutom används Ahlbergs kommunikativa-relationsinriktade perspektiv (KoRP) som fokuserar på processerna delaktighet, lärande och kommunikation. Metod: I studien har fem elever, från en skola, intervjuats. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har utförts med hjälp av en intervjuguide för att få så nyanserade svar som möjligt. Detta metodval gjordes för att låta eleven få utrymme i intervjun och dessutom låta denne vara med och styra utformningen av samtalets struktur. Dessa fem elevers logopedutlåtanden är granskade. Lärarinformationen som Skolverket skickar ut inför nationella provet i engelska och svenska 2015/2016 har granskats utifrån vilka extra anpassningar som får tillämpas under nationella proven. Intervjuerna har analyserats utifrån Ahlbergs KoRP och Vygotskijs sociokulturell lärandeteori. Intervjuerna har även kopplats till de sammanställda logopedrekommendationerna. Resultat: Studiens resultat visar att elevernas behov av extra anpassningar vid provsituation är likartade men skiljer sig i vissa avseenden åt såsom behov av talsyntes och muntliga/skriftliga prov. De fem eleverna upplevde att de fick de extra anpassningar de behövde vid provsituationer i skolan. Eleverna menar att ansvaret att säkerställa att de extra anpassningarna görs är deras. Vidare poängterar eleverna att de upplever att de själva har ansvar för att uttrycka sina behov till undervisande lärare. Eleverna upplever att läraren förstår deras behov och situation bättre när de har en bra kommunikation och ett välfungerande samspel. Alla fem elever påtalar att de känner sig annorlunda och att skolarbeten och prov tar längre tid för dem.Studiens resultat visar vidare att samtliga elever upplever att det finns en diskrepans beträffande logopedernas rekommendationer av extra anpassningar vid nationella proven och vad de faktiskt erbjuds. Diskrepansen gäller Intowords (stavningshjälp) där eleverna i engelskan inte får använda stavningshjälp och dessutom är stavning ett av bedömningskriterierna, trots att eleven har en funktionsnedsättning gällande stavning. Detta innebär också en motsättning gentemot pedagogers och logopeders uppmuntran att använda stavningshjälp kontinuerligt i skolarbetet och vid skolprov. Vid granskning av logopeders rekommendationer ser dessa olika ut över tid och per individ. Det finns dock rekommendationer som dessa fem elever delar: användning av alternativa verktyg (stavningshjälp och talsyntes), förlängd provtid, tillgång till ljudböcker och erbjudande av muntligt prov. En röd tråd igenom hela denna uppsats är hur viktig kommunikationen och sampelet är mellan elev och lärare för att adekvata extra anpassningar ska sättas in helt i linje med Ahlbergs kommunikations och relationsperspektiv samt Vygotskijs sociokulturell lärandeteori. Nyckelord: Alternativa verktyg, dyslexi, extra anpassningar, logopedens rekommendationer, nationella prov.

Syfte med denna studie är att undersöka elevernas upplevelse om svårigheter inom svenskämnet, samt hur anpassningar påverkar eleverna och vilken roll lärarna har i undervisningen. De frågeställningar som behandlas i studien är följande: Vad är det eleverna uppfattar som svårt i svenskämnet? Hur ser eleverna på ett anpassat lektionsinnehåll i svenskämnet och vilka möjligheter ger det dem att utmanas i sin kunskapsutveckling? Vilken roll har den fysiska lärarens närvaro för eleverna i svenskundervisningen? Jag har valt att göra en empirisk studie med kvalitativa metoder i form av observation samt gruppintervjuer. Respondenterna är tolv till antalet och elever i 12-årsåldern. Undersökningen är genomförd på en kulturellt heterogen skola i Sverige. Det resultat som framkom genom bearbetning av materialet är att eleverna har svårt att definiera ämnet svenska, se syftet med uppgifterna samt hitta motivation till dessa. De väsentliga slutsatserna som uppkommer är att anpassningar effektiviserar eleverna, att det finns ett behov av “ordning och reda” samt att eleverna uppskattar anpassningarna. I resultatet framkommer att läraren är en viktig del i klassrummet, på grund av att lärarens uppgift är att stötta samt att utmana eleverna i kunskapsutveckling.

No description available.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

I styrdokumentet står det vikten av att eleverna behärskar användningen av digitala verktyg för att underlätta deras lärande och behovet av att återuppliva önskan om livslångt lärande bland elever. I tidigare forskning har visat att användningen av digitala verktyg stöder elevernas lärande och motivations metoder ökar elevernas lust att lära sig. Syftet med denna studie är att bygga kunskap om språklärares användning av digitala verktyg för att stödja elevers lärande och motivera dem trots deras olika behov. För att svara på frågeställningar samlade jag på erfarenheter från 49 språklärare genom att genomföra en digital enkät. Jag samlade in data och presenterade och analyserade det kvantitativt och kvalitativ för att nå språklärarnas erfarenheter användning av digitala verktyg i klassrummet. Tematisk innehållsanalys visar att digitala verktyg och motivations metoder är nödvändiga samt de flesta språklärarna är medvetna om hur de använder digitala verktyg för att stödja elevernas lärande, och hur de motiverar dem. Ibland möter språklärare vissa utmaningar som elevernas användning av digitala verktyg för andra icke-pedagogiska ändamål. Vikten av användningen av digitala verktyg och motivation i språkundervisningen för att nå målet enligt läroplanen för eleverna diskuterades. Det finns ett behov av mer forskning om hur språklärare använder digitala verktyg inom utbildningsplaner och idéer, som till exempel TPACK. / The guidance document states the importance of students mastering the use of digital tools to facilitate their learning and the need to revive the desire for lifelong learning among students. Previous research has shown that the use of digital tools supports students' learning and motivational methods increase student's desire to learn. The purpose of this study is to build knowledge about language teacher's use of digital tools to support students' learning and motivate them despite their different behavior. To answer the questions, I collected the experiences of forty-nine language teachers by conducting a digital survey. I collected data and presented and analyzed it quantitatively and qualitatively to reach the language teacher's experiences of using digital tools in the classroom. Thematic content analysis shows that digital tools and motivational methods are necessary, and most language teachers are aware of how they use digital tools to support student's learning, and how they motivate them. Sometimes language teachers face a few challenges such as student's use of digital tools for other non-pedagogical purposes. The importance of the use of digital tools and motivation in language teaching to reach the goal according to the curriculum for the students was discussed. There is a need for more research on how language teachers use digital tools in educational plans and ideas, such as TPACK.

Ahmed, A och Henriksson, E (2023). “Den var ganska undermålig den där så kallade skolan då” - Unga vuxnas erfarenheter av sin utbildning som placerade barn i samhällsvård.Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90hp. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om på vilket sätt unga vuxna erfarit utbildning under sin tid i samhällsvård. För att uppnå syftet har följande specifika frågor utvecklats: ● Hur har elevernas rättighet till utbildning sett ut under tiden de vistas i samhällsvård?  ● Vilka extra anpassningar har gjorts för att eleven ska klara av sin utbildning när de vistats i samhällsvård? ● Hur beskriver de unga vuxna själva att de fått inflytande över sin utbildning? ● Vilken erfarenhet har eleverna av sin utbildning i samhällsvård och hur har det påverkat dem efteråt? Med detta examensarbete vill vi bidra med kunskap av på vilket sätt unga vuxna erfarit utbildning när de varit i samhällsvård. Genom att synliggöra deras rättigheter, inflytande och de extra anpassningar de fått och på så sätt bidra med kunskap kring hur specialpedagogens yrkesroll kan fungera i detta arbete. I denna studie har Systemteorin använts som teoretiskt ramverk och KASAM som perspektiv med inriktning på det specialpedagogiska uppdraget i skolan för att tolka och förstå resultatet. Studien är kvalitativ och har en induktiv ansats. Fyra semistrukturerade intervjuer har utförts för att samla in empiri. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av meningskodning och meningskoncentrering och strukturerat kategoriserats in i olika teman. Resultatet av denna studie visar att specialpedagogiska insatser krävs för att elever i samhällsvård ska få en lyckad utbildning. Utbildningens kvalitet har brustit och skolan har känts som ett tvång. Resultatet visar även att elever i samhällsvård inte alltid får inflytande över sin utbildning och de extra anpassningar som behövs för att få en lyckad skolgång. Pedagogiskt stöd i den fysiska, pedagogiska och sociala miljön behövs, men även en engagerad lärare som kan synliggöra deras behov. Effekten av att gå i skola i samhällsvård är försenad skolgång, en känsla av isolering och ensamhet, men även ett inre driv att komma vidare i livet även om det blir senare än sina jämnåriga. Detta visar att specialpedagogiska insatser kan vara livsviktiga för dessa elever. Genom att handleda och ge råd till lärare samt arbeta med att utforma en lärmiljö utifrån varje elevs behov, kan specialpedagogens roll i denna typ av verksamhet vara avgörande för att eleverna ska lyckas i sin skolgång.

No description available.

No description available.

Denna studie är en kvalitativ studie där intervjuer genomförts för att kartlägga vilka hinder som gör att elever i årskurs 4–6 inte når kunskapskraven för de samhällsorienterade ämnena. Studien syftar även till att kartlägga vilka stödåtgärder som används för att elever i behov ska nå kunskapskraven. I studien har fyra lärare, en rektor samt huvudman varit informanter och de arbetar alla i samma kommun. Resultatet i studien visar att de hinder som informanter kan urskilja är bland annat språksvårigheter, koncentrationssvårigheter och avsaknad av föräldrastöd. Resultatet visar också att de åtgärder som eleverna får är exempelvis studiehandledning eller undervisning i mindre grupp.

Syftet med följande studie är att bidra med kunskap om hur samarbetet mellan gymnasielärare och specialpedagog ser ut när det gäller elevers behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Ett samarbete som syftar till inkludering av alla elever i skolan och där forskningen visar att specialpedagogens yrkesroll ibland ses på olika sätt beroende på profession. Studien är en kvalitativ undersökning där åtta gymnasielärare på två gymnasieskolor har intervjuats i semistrukturerade intervjuer. Skrtics organisationsteori används för att analysera resultatet. Resultatet visar att det finns ett tydligt samarbete kring extra anpassningar medan särskilt stöd inte i samma utsträckning är ett område där samarbete mellan professionerna är tydligt. Båda stödåtgärderna syftar till inkludering av elever i behov av stöd i skolan, varför det kan ses som viktigt att professionerna i skolan samarbetar kring det. Resultatet visar också att det finns en otydlighet i specialpedagogens ansvarsområden vilket leder till att gymnasielärarna inte är helt säkra på vad de kan förvänta sig från specialpedagogen vid ett samarbete. Organisatoriskt visar resultatet att det på skolorna finns drag av både den professionellt byråkratiska och den adhokratiska organisationen samt att lärarna uttalar sig i positiva ordalag om dem båda.