Syftet med studien har varit att bidra med ytterligare kunskap till forskning inom området fritidshem. Studiens mål var att undersöka fritidshemslärare/fritidspedagogers uppfattningar på extra anpassningar i fritidshemmet utifrån ett inkluderingsperspektiv. Vi har utfört fyra kvalitativa intervjuer med utbildad personal i fritidshemmet. Den insamlade empirin har analyserats utifrån tre teoretiska perspektiv , inkluderingsperspektiv, relationellt perspektiv samt ett kategoriskt perspektiv. I studiens resultatet och vår slutsats framkom det att samtliga respondenter belyser att de arbetar med extra anpassningar utifrån elevernas behov och förutsättningar i olika grad. De tolkar även begreppet inkludering som en möjlighet för alla elever att få vara med och känna sig delaktiga på deras villkor. De upplevde även att det fanns brist på kontinuerliga handledningar mellan specialpedagoger och fritidshemslärare/fritidspedagoger. Utifrån vad respondenterna berättat finns det en god grund för arbetet med extra anpassningar på fritidshemmet, men området är något som kan utvecklas ytterligare med rätt hjälp och handledning.

Syftet med denna studie är att ge en fördjupad förståelse för hur lärare i årskurs 1–3 ser på likvärdighetsuppdraget när det kommer till elever i behov av extra anpassningar. Detta genom att undersöka hur lärare arbetar med bildstöd för elever i behov av extra anpassning. Studiens frågeställningar är därmed, hur motiverar lärare valet att använda eller inte använda bildstöd för elever i behov av extra anpassning? Vilka faktorer påverkar lärarens användande av bildstöd? Vilka utmaningar och framgångar upplever lärare i arbetet med bildstöd? Tidigare forskning visar på två olika delar, där ena delen av forskningen behandlar hur bildstöd gynnar alla elever. Den andra delen av forskningen behandlar bildstöd som gynnsamt för elever med diagnoser. Studiens teoretiska utgångspunkt är pragmatismen. Pragmatismens syn på undervisning används för att analysera resultaten. Metoden som används för denna studie utgår ifrån semi-strukturerade intervjuer från två olika skolor som sedan analyseras utifrån en tematisk analys. Studiens slutsatser visar på att lärarnas utbildning kan påverka lärarnas möjlighet att förse elever i behov av extra anpassning med bildstöd. Samtliga av de fem deltagande lärare anser att bildstöd gynnar alla elever. Dessa två slutsatser kan komma att påverka likvärdigheten i skolan.

Syftet med undersökningen var att få ta del av och få förståelse för hur fyra elever med diagnosen dyslexi i årskurs åtta och nio, deras vårdnadshavare, svensklärare, svenska som andraspråkslärare, speciallärare och specialpedagog uttrycker sin uppfattning om vad som behövs för att eleverna ska nå målen i svenskämnet. Specialpedagogiska perspektiv användes som teoretisk ram i studien. Metoden för studien var kvalitativ och metodvalet fokusgruppsamtal. Fokusgruppsamtalen spelades in, transkriberades och analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell. Ur resultatet framträdde fyra kategorier; förutsättning för god undervisning, god undervosning, organisatoriska frågor samt dilemman som elever med diagnosen dyslexi möter. Det relationella perspektivet var gemensamt för hur deltagarna i fokusgrupperna såg på skolsvårigheter. Mötet, relationen, och tryggheten sågs som en direkt förutsättning för att lärande skulle ske något som också framkommit i tidigare forskning. De organisatoriska frågornas gemensamma nämnare var en önskan om samverkan och samarbete vilket kunde ses ur ett organisations- och systemperspektiv då det trots goda idéer och god vilja krävs organisatoriska förändringar för att ett samarbete ska ske. Individperspektivet anslogs med anledning av fokusgruppernas fasta övertygelse om vikten av tidig dignostisering och en uppgivenhet skönjdes hos eleverna beträffande lärares och vikaries okunskap vad gäller dyslexi. Dock var tiden, eller egentligen bristen på den, denna studies följeslagare, samtliga fokusgruppers antagonist, ett påtagligt problem för alla deltagare och något som kan ses ur ett dilemmaperspektiv då styrdokument och timplaner styr lärarna trots att de är medvetna om elevernas behov av mer tid i arbetet med skoluppgifterna.

I studien så har gymnasielärares upplevelser av extra anpassningar i samband med de nationella proven i matematik och svenska på gymnasiet undersökts, där fokus har legat på hur extra anpassningar genomförs och vilka erfarenheter lärare har i samband med nationella provet. Ett annat intresseområde i studien har varit på vilket sätt det fastställs vilka elever som får extra anpassningar vid nationella prov. Detta har gjorts genom en intervjustudie med gymnasielärare i matematik och svenska i en kommun i mellersta Sverige. Studien utgår från ett specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkt i det kompensatoriska-, kritiska-, och dilemmapespektivet som förklarar de viktigaste kärnpunkterna i studien. Intervjuerna har analyserats med en tematisk analys där teman och underteman framkommit ur informanternas svar. De teman som framkommit är trygghet, relationer och samarbete, dessa teman kopplas samman med extra anpassningar under nationella prov. Trygghet finns när eleverna är väl förberedda inför provtillfället och av att det finns personal som pushar och peppar dem att lyckas på provet. Trygghet kommer genom av ett gott samarbete kollegor emellan som till exempel mellan ämneslärare och speciallärare. När dessa två har ett gott samarbete gällande elevens kunskapsutveckling har det gett positiva resultat för eleven. För att säkerställa ett gott samarbete, behöver ledning och organisation ordna för att eleven får bästa förutsättningar vad gäller resurser och inlärningsmiljö. Studien har gett oss en insikt i att Skolverkets anvisningar om extra anpassningar i samband med nationella provet inte är informanternas erfarenheter av vad som är gynnsamma förutsättningar för god kunskapsutveckling.

Denna studies syfte är att titta på hur lärare och specialpedagoger arbetar med extra anpassningar ochsärskilt stöd och elever som har NPF i grundskolan samt hur dessa följs upp och utvärderas. I studienhar halvstrukturerade intervjuer med 4 lärare från 4 olika grundskolor, 2 olika mellanstadieskolor och2 olika högstadieskolor och 4 specialpedagoger/speciallärare. Av de medverkandespecialpedagoger/speciallärare arbetar 3 centralt vid kommunens elevhälsa medan en arbetar på en avkommunens skolor. Samtliga deltagare arbetar inom en medelstor kommun i Mellansverige. Resultateti denna studie tyder på att en mängd olika arbetssätt kan användas i klassrummet tillsammans medelever som har NPF-problematik t.ex. anpassat material eller att arbeta tillsammans med en annanpedagog utanför klassrummet. Elever med NPF-problematik får stöd utanför klassrummet men inte ispeciella klasser. I likhet med tidigare forskning av Angel Ford (2016) verkar deltagarna i den härstudien lyfta fram samarbete mellan skolans olika professioner samt föräldrar som en viktig faktor föratt elever som har NPF ska få det stöd de behöver i undervisningen. Andra framgångsfaktorer isamband med extra anpassningar och särskilt stöd för elever med NPF var när läraren hade en tydligstruktur i klassrummet samt i sin undervisning verkar vara andra framgångsfaktorer liksom att lärarenanpassar miljön och undervisningen utifrån elevernas behov. En sista viktig faktor somuppmärksammats är vikten av att skapa en god relation med eleverna för ett förtroendefullt samarbetemellan lärare och elev.

Sammanfattning Hägglund, Anna och Töyli, Tuuli (2021). ”Det kanske blir likvärdigt men inte rättvist”. Lärarnas uppfattningar kring anpassningar och likvärdighet vid de nationella proven i svenska för elever med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 högskolepoäng.   Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lärare som undervisar elever med språkstörning uppfattar skolverkets riktlinjer gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska för elever i årskurs 6 och 9. I skollagen står det att utbildningen ska vara likvärdig och att hänsyn ska tas till barns och elevers olika behov (SFS 2010:800). Skolverket ger anvisningar om genomförande och anpassningar vid de nationella proven. Vi avser därför även att undersöka hur råden för anpassningar beskrivs i aktuell forskning beträffande dess överensstämmelse med Skolverkets råd eller inte.       Frågeställningar: Hur uppfattar lärare skolverkets råd gällande anpassningar för elever med språkstörning vid de nationella proven i svenska för årskurs 6 och 9? Hur uppfattar lärarna att det är möjligt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt för elever med språkstörning? Hur överensstämmer Skolverkets råd beträffande anpassningar vid de nationella proven med lärarnas uppfattningar och aktuell forskning?   Teori Studiens teoretiska utgångspunkt tar avstamp ur ramfaktorteorin. Vi belyser avvikelseproblematiken inom specialpedagogik utifrån denna teori med hjälp av fyra specialpedagogiska perspektiv:  kompensatoriskt perspektiv, dilemmaperspektiv, relationellt perspektiv och diagnosorienterat perspektiv.     Metod Studiens utgångspunkt är att intervjua lärare. Vi utgår därför ifrån en fenomenologisk ansats eftersom uppfattningen hos lärarna förblir central för studiens syfte. I studien intervjuades sju lärare från tre olika skolor. Samtliga undervisar elever med språkstörning, samt har genomfört nationella prov i svenska med målgruppen. Intervjuerna har transkriberats och analyserats utifrån ovannämnda perspektiv samt i förhållande till tidigare forskning. Vid analysen av intervjuerna utkristalliserades följande tema: Anpassningar och likvärdighet vid nationella proven gällande elever med språkstörning med underrubrikerna Lärarnas uppfattningar gällande Skolverkets råd, Elevernas behov av extra anpassningar, Lärarnas önskemål gällande anpassningar och Bedömningsproblematik.     Resultat Lärarna i studien anser att Skolverkets råd gällande anpassningar vid de nationella proven i svenska inte är tillräckliga eller överensstämmande med behoven hos elever med språkstörning. Eftersom eleverna inte får använda samma anpassningar som används till vardags uppfattas det vara svårt att genomföra nationella proven på ett likvärdigt sätt. Lärarna uttrycker att detta har en negativ påverkan både på elevernas provresultat och välbefinnande. Ett alternativ till nationella prov eller en annan utformning påtalas som önskvärt av lärarna. Studien visar även att det finns okunskap och brist på förståelse hos lärare inom kollegiet gällande språkstörning.     Specialpedagogiska implikationer Vi ser ett behov av en utveckling av skolmiljön där kompetenshöjning för skolpersonal angående språkstörning och anpassningar bör finnas med. Skollagen är lika för alla och säger att alla ska få det stöd som de behöver (SFS 2010:800). I vår studie framkommer det att trots detta exkluderas vissa anpassningar som eleven dagligen använder i skolarbetet då nationella proven genomförs. Elever med nedsatt språkförmåga har större svårigheter med läsförståelse när de språkliga kraven i skolan ökar (Isoaho, Kauppila & Launonen, 2015). Dessa svårigheter yttrar sig i flera ämnen, speciellt när det ämnesspecifika språket blir abstrakt (Matson & Cline, 2012). Den språkliga stöttningen bör således anpassas enligt elevens behov där alternativa redovisningssätt och visuellt stöd lyfts som centralt (Hallin, 2019; SPSM, 2021). Vi efterlyser mer forskning kring hur provsituationer kan anpassas för elever med språkstörning så att varje elev har en möjlighet till en likvärdig utbildning.     Nyckelord Extra anpassningar, nationella prov, språkstörning

Syftet med studien är att belysa och bidra med kunskap om hur pedagogisk personal inom grundskolan, grundsärskolan och specialskolan förstår och arbetar med extra anpassningar i skolvardagen. För att behandla syftet användes följande frågeställningar: - Hur beskriver pedagogisk personal rutinerna kring extra anpassningar i de olika skolformerna, grundskola, grundsärskola och specialskola? - Vilka likheter och skillnader i arbetet med extra anpassningar finns mellan skolformerna? - Hur ser specialpedagogens roll ut vid arbetet med extra anpassningar? Denna studie har stöd i tidigare forskning och vi använde ett systemteoretiskt perspektiv och tre av Ahlbergs (2013) specialpedagogiska perspektiv. Som metod användes semistrukturerade intervjuer. För att se om det finns likheter eller skillnader i arbetet med extra anpassningar valdes informanter från tre olika skolformer: grundskola, grundsärskola och specialskola. Analysen av resultatet gjordes med hjälp av en fenomenografisk analysmetod där vi har bland annat tittat på informanternas uttalande och grupperat dem i kategorier. Resultatet visar att pedagogisk personal har liknande arbetssätt kring extra anpassningar när det gäller att bedöma en elevs svårigheter utifrån kunskapskraven och kunskapsmålen. Det som skiljer grundskolan från specialskolan och grundsärskolan är hur personalen upplever samverkan och specialpedagogens stöd i detta arbete. En annan slutsats som vi drar är att begreppen “ledning och stimulans” och “extra anpassningar” fortfarande är otydliga förinformanterna som arbetar i grundsärskolan och specialskolan.

This study aims to examine how Swedish upper secondary teachers work with extra adaptationand special support regarding neurodevelopmental disorders (NDDs) in upper secondary schooland their perceptions of NDDs and what extra adaptations and special support entail. Tworesearch questions are presented: how do Swedish teachers define extra adaptation and specialsupport in terms of NDDs? And how do Swedish teachers work with extra adaptation andspecial support regarding NDDs in upper secondary school? Qualitative semi-structuredinterviews are conducted with six upper-secondary teachers. The results are divided into twocategories; Swedish teachers’ definition of extra adaptation and special support regardingNDDs, and the Swedish teachers’ way of working with extra adaptation and special supportregarding NDDs in upper secondary school. The results show that teachers have differentexperiences dealing with students with special needs. Moreover, teachers have a betterunderstanding of the concept of extra adaptation than the concept of special support. Therespondents give several examples of extra adaptation, such as letting students listen to music,get longer test time, opportunity to get spelling control in tests, and get material read. When itcomes to special support, the teachers link the concepts to speech synthesis, extra math lessons,or that the school procures a writing interpreter or a student assistant.

A conceptual model examining positive affectivity as a moderator of the influence of burnout on extra-role performance and quitting intentions is developed and tested. Data obtained from employees in the hotel industry in Turkey were used to assess the model. As hypothesized, burnout influences extra-role performance deleteriously and exacerbates quitting intentions. The results of the Chow test also reveal that positive affectivity serves as a moderator in reducing the detrimental impact of burnout on extra-role performance and quitting intentions. The findings and their implications are discussed.

I svensk gymnasieskola under år 2021 så studerade 29% av eleverna på en yrkesförberedande utbildning, vilket motsvarar cirka 105 000 elever. Enligt policydokument likt Skollagen (SFS 2010:800 kap 3) så har dessa elever rätt till både en kvalificerad utbildning och ett så kallat adekvat särskilt stöd om de inte klarar av utbildningens kunskapskrav. Syftet med föreliggande examensarbete är att öka kunskapen om hur det särskilda stödet utformas och används inom de yrkesinriktade kurserna på ett antal yrkesförberedande program på en gymnasieskola i Sverige. Ett forskningsfokus som hittills förefaller vara starkt begränsat. Studien bygger på intervjuer med sex specialpedagoger som arbetar på den aktuella gymnasieskolan. Intervjuerna har analyserats enligt en tematisk innehållsanalysmodell. Studien visar tillexempel hur de intervjuade specialpedagogerna pekar på det komplexa uppdraget som rektorn på skolan har med att tillgodose alla elevers rätt till ett adekvat stöd i utbildningen. Vidare framkommer att det råder olika arbetssätt och rutiner på skolans yrkesförberedande program kring hur det särskilda stödet ska organiseras inom och mellan programmen. Detta resultat kan relateras till ett ytterligare resultat som visar att det råder stora skillnader också i vilket behov av stöd som finns inom de olika programmen. Härutöver visar resultatet på betydelsen av ett väl fungerande elevhälsoteam (EHT) på skolan samt att det särskilda stödet till elever vid det arbetsplatsförlagda lärande har en tydlig förbättringspotential. Förslag på framtida forskning är att göra en enkätundersökning i ett större geografiskt område med fokus på hur stöd, och specifikt särskilt stöd, används inom de yrkesförberedande programmen på gymnasiet.