Syftet med denna studie var att undersöka och analysera hur elever med läs- och skrivsvårigheter och undervisande lärare i svenska på samma skola beskriver och skattar olika för läsförståelsen viktiga färdigheter för att nå förbättrad läsförståelse. I fallstudien i en skola har tre fokusgruppintervjuer genomförts för att undersöka detta. Två fokusgruppintervjuer med elever i årskurserna 7-9 och en fokusgruppintervju med undervisande lärare i svenska i årskurserna 6-9. Elever och lärare förde fram samma synpunkter i stor utsträckning, men med lite olika synvinkel. I vissa frågor tyckte de även olika. Eleverna och lärarna upplevde elevers koncentration som svår att förbättra och framgångsfaktorer var att förbättra elevers ordförståelse för att nå god läsförståelse. Både elever och lärare upplevde val av lagom svåra, för eleverna intressanta texter som ett framgångskoncept och att samtala om texter i klassen eller i ledda elevgruppssamtal som framgångskoncept. Lärarna tyckte att det var svårt att ändra elevers uppfattning om läsning. Eleverna upplevde det som ett hinder att på egen hand förbättra läsning mellan raderna medan lärarna upplever tidspressen att hinna med alla moment i svenskan som ett hinder och nämner då särskilt att de borde ha mer textsamtal som utvecklar elevernas lässtrategier i klasserna. Studien visar på att utvecklandet av läsförståelse inte är något man löser snabbt, utan kräver ett långsiktigt medvetet motivationsarbete med extensiv läsförståelseträning, men det är svårt att hitta tiden för detta långsiktiga arbete då de obligatoriska momenten i svenskans kursplan är många och konkurrerar om tiden. Nyckelord: elever, färdigheter, lärare, läsförståelse, svårigheter,

No description available.

<p>Syftet med studien var att i en intervention undersöka om mentala träningsprogram kan förbättra koncentrationsförmågan hos 17 allsvenska bandyspelare (M = 22,7, Sd = 4,59). Dessutom fanns en hypotes om att en förbättrad koncentrationsförmåga gav en bättre prestationsförmåga. Resultatet visade ett signifikant positivt resultat i 10 av 12 variabler när det gällde spelarnas utveckling av koncentration, från mätning 1 till mätning 2. Vidare visade sig spelarnas utveckling kunna kategoriseras i två överordnade teman, nämligen utveckling av färdigheter relaterade till interventionen och personlig utveckling. Dessutom hittades ett signifikant samband i att ju högre utvecklad tävlingskoncentration spelarna upplevde desto högre utvecklad prestationsförmåga upplevde de sig ha utvunnit. Ingen mental träningsmetod visade sig bättre än någon annan. Istället lyfter författaren i diskussionen fram att det är idrottaren själv som i sin personlighet, sin naturlighet till uppgiften osv. som ska vara avgörande för vilken eller vilka metoder som ska tillämpas. Det är av största vikt att mentala träningsprogram är individualiserade och att arbetet sker långsiktigt.</p>

Syftet med studien var att i en intervention undersöka om mentala träningsprogram kan förbättra koncentrationsförmågan hos 17 allsvenska bandyspelare (M = 22,7, Sd = 4,59). Dessutom fanns en hypotes om att en förbättrad koncentrationsförmåga gav en bättre prestationsförmåga. Resultatet visade ett signifikant positivt resultat i 10 av 12 variabler när det gällde spelarnas utveckling av koncentration, från mätning 1 till mätning 2. Vidare visade sig spelarnas utveckling kunna kategoriseras i två överordnade teman, nämligen utveckling av färdigheter relaterade till interventionen och personlig utveckling. Dessutom hittades ett signifikant samband i att ju högre utvecklad tävlingskoncentration spelarna upplevde desto högre utvecklad prestationsförmåga upplevde de sig ha utvunnit. Ingen mental träningsmetod visade sig bättre än någon annan. Istället lyfter författaren i diskussionen fram att det är idrottaren själv som i sin personlighet, sin naturlighet till uppgiften osv. som ska vara avgörande för vilken eller vilka metoder som ska tillämpas. Det är av största vikt att mentala träningsprogram är individualiserade och att arbetet sker långsiktigt.

No description available.

No description available.

Detta examensarbete är en pilotstudie och handlar om  den forskning som  berör musikens och det talade språkets interrelation där syftet består i att skapa förståelse för vad musiklärare anser om denna forskning och om dess tillämpning eller implikationer i undervisningen. Undersökningens metodologi utgår  från en  kvalitativ ansats  i form av strukturerade intervjuer. Mål- eller urvalsgruppen består av fyra stycken verksamma  musiklärare vilka undervisar antingen på högstadiet eller gymnasiet inom svensk skola. I vissa fall förekommer även undervisning på universitetsnivå samt på vuxenutbildning. Resultatet visar att de fyra musiklärare som ingick i undersökningen uppfattar musikens påverkan på språkutvecklingen som reell och befintlig men att denna till största delen tillskrivs de undervisningstillfällen där elevgrupperna består av individer med ett annat förstaspråk än svenska. Följaktligen uppger  majoriteten av urvalsgruppen att specifika kunskaper inom aktuell forskning brister. Likaså framkommer det i bearbetningen av  undersökningsdatan att de ej tagit del av forskningen om musikens och språkets interrelation under gängse musiklärarutildning.  Slutligen är de fyra musiklärarna övervägande  ovilliga att tillämpa den berörda forskningen i undervisningen. Slutsatser som kan dras utifrån arbetets resultat är att orsakerna till deras inställning i det precis nämnda kan relateras till samhällets syn på musik som skolämne samt på utbildningsfaktorer såsom kunskapsinnehåll inom musiklärarutbildningar inom högskolan och universitetet.

Denna studie undersöker olika uppfattningar några lärare har om deras kunskaper inom skolämnet engelska och vilka utmaningar lärarna upplever vid undervisning av engelska inom årskurs 1. Utifrån en fenomenografisk ansats undersöks lärares olika uppfattningar och hur de ser på sina färdigheter inom språket. Studien utfördes i en skola med tre lärardeltagare som alla arbetar inom årskurs 1. Metodval för studien är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes enskilt med varje lärare och resultatet visar att lärarna upplever att skolämnet engelska inte tas på allvar för årskurs 1 och att det måste ske en förändring för att undervisningen ska kunna utvecklas.

Syftet med denna fenomenografiska studie är att undersöka skillnader och variationer i lärares uppfattningar om social kompetens hos elever i skolan och hur lärare upplever att det kommer till uttryck i deras arbete. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv sker lärande genom socialt samspel mellan individer och grupper (Säljö, 2000). De förväntningar som finns i olika sociala kontexterpåverkar ofta individens sätt att agera, men den enskilda individen utgör även en del av den sociala kontexten och kan genom sina handlingar i sin tur påverka de sociala sammanhang den befinner sig i (Säljö,2000).Sammanlagt åtta låg- och mellanstadielärare på två olika skolor intervjuades med en semistrukturerad intervjuform. I resultatet har jag kodat svaren i tre kategorier av uppfattningar: “kunskap, inlärning och tillämpning”, ”förhållningssätt till mig själv och min omgivning” och “lärande i en social kontext”. I kategorin “kunskap, inlärning och tillämpning” framkommer två olika grupper av utsagor kring vad social kompetens är och hur pedagogerna uppger att de arbetar för att lära eleverna social kompetens. I underkategorin ”att agera utifrån förväntningar” beskrivs social kompetens som förmågan att anpassa sig utifrån de förväntningar som finns i olika sammanhang. Läraren beskrivs som förmedlare av dessa förväntningar i form av regler och normer. I den andra underkategorin: ”ett dynamiskt samspel” beskrivs social kompetens utifrån olika sociala färdigheter som till exempel kommunikation och samarbete. Gemensamt för dessa färdigheter är att de syftar till att uppnå ett socialt samspel med andra. I denna underkategori beskriver pedagogerna hur de genom enskilda samtal och gruppdiskussioner stöttar eleverna i perspektivtagning för att de ska hitta och analysera olika sociala strategier. I undersökningen framkommer även uppfattningar som beskriver social kompetens som inre egenskaper och kognitiva processer vilka återfinns i kategorin ”förhållningssätt till mig själv och min omgivning”. En socialt kompetent individ beskrivs här som en person som aktivt försöker ta in och förstå sin omgivning och sig själv. Genom självkontroll och empati kan individen aktivt välja sitt förhållningssätt till andra. I ”lärande i en social kontext” framkommer att lärarnas uppfattning är att social kompetens hos eleverna leder till en tryggare lärmiljö med färre distraktioner och störande moment i undervisningen.

Syftet med denna studie är att genom att jämföra ett urval lärares förhållningsätt till sin grammatikundervisning få fördjupad förståelse för hur elever i årskurs 1-3 kan ges stöd för att utveckla meningsbyggnad i ämnet svenska. Utifrån kvalitativa intervjuer med fyra undervisande lärare i svenska som förstaspråk och en lärare i svenska som andraspråk, ges en inblick i hur lärarna förhåller sig till detta grammatiska moment och hur de ger stöd åt eleverna med avseende på utveckling av syntaktiska färdigheter. Resultaten visar att grammatiken till stor del ligger inbäddad i svenskämnets alla delar. Lärarna uttrycker att grammatiken är viktig och egentligen finns med i allt. Några lärares resonemang tyder dock på att undervisningen inte är så explicit. Bland lärarna finns en variation av tillvägagångssätt som tyder på att både ett funktionellt och formellt perspektiv på undervisning föreligger. Samtliga lärare utgår från gemensamma genomgångar eller aktiviteter och betonar vikten av att visa eleverna exempel. Några lärare betonar särskilt lustfyllda och kreativa arbetssätt. I vilken mån samt hur medvetet och explicit lärarna undervisar i meningsbyggnad varierar också beroende på elevernas behov och förutsättningar.