Syftet med vårt arbete är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv belysa metoder som syftar till att främja språkutveckling samt förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. Vi vill lyfta fram olika pedagogers tankar kring förebyggande insatser och samverkan i arbetet med barns språkutveckling samt läs- och skrivinlärning. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om språk-, läs- och skrivutveckling, samverkan och den specialpedagogiska rollen. Den empiriska delen utgörs av en kvalitativ undersökning som bygger på halvstrukturerade intervjuer. Målgruppen har bestått av pedagoger från förskola, förskoleklass, skolår 1-2 samt specialpedagoger. Resultatet visar att samtliga intervjuade pedagoger betraktar språklig medvetenhet som viktig och nödvändig för barnens språkliga utveckling. Det finns en stark tilltro till möjligheterna att verka för en språkutveckling och därmed förebygga läs- och skrivsvårigheter. Pedagogerna ser samverkan som ett betydelsefullt redskap för barns språk-, läs- och skrivutveckling, men vi kan konstatera att den röda tråden mellan förskola och skola saknas. Resultatet visar också att specialpedagogen i sin yrkesroll har en stor uppgift att fylla inom samtliga dessa områden.

En empirisk studie om sjuksköterskans åtgärder för att förebygga, hantera och bearbeta våld och hot från patienterna. / An empirical studie of the nurses measures to prevent, handle and deal with violence and threat from the patients.

Syftet med studien är att få en bild av lärares roll i det förebyggande och upptäckande arbetet med sexuella övergrepp mot barn i årskurs F-3.  105 lärare för årskurs F-3 har deltagit i en enkätundersökning. De flesta vill att deras elever ska lära sig om sexuella övergrepp och tycker att skolan och särskilt lärare bör ha huvudansvaret för sådan undervisning. Få lärare har fått utbildning om sexuella övergrepp mot barn och de flesta känner inte att de har tillräcklig kunskap för att tala om eller upptäcka sexuella övergrepp. 40 procent av lärarna talar med barn om utsatthet och 20 procent använder material som barnen kan ta del av. Lärare med kortare erfarenhet och lärare som upplever högre krav för att upptäcka eller förebygga sexuella övergrepp tenderar att vara mer positiva till att barn bör utbildas. En stor del av lärarna tycker inte att det finns ett fungerande arbete på arbetsplatsen för att upptäcka om barn far illa. De flesta upplever att de har stöd på sin arbetsplats men konkreta rutiner för orosanmälan och förebyggande arbete saknas på många skolor. Deltagare som upplever höga förväntningar på att de ska upptäcka om barn far illa tenderar att ha en klarare bild av när orosanmälan ska göras samt känner större tillit till arbetsplatsen samt socialtjänst och polis.

Bakgrund: Åderförkalkning kan leda till att blodkärlen förlorar sin elasticitet och att blodproppar skapas vilket kan bidra till andra allvarliga hjärt-kärlsjukdomar. Detta kan möjligtvis bekämpas genom förebyggande åtgärder och livsstilsförändringar för att främja god hälsa. Där har sjuksköterskan ett ansvar att agera hälsofrämjande och kan med evidensbaserad kunskap motivera och initiera dessa hälsosamma insatser vilket resulterar i att individens hälsa förbättras utan att hen nödvändigtvis först blir sjuk. Livsstilssamtal mellan patient och sjuksköterskan gjorde att de inte känner sig ensamma i strävan med sina problem och betonade att utan sjuksköterskans hjälp hade det varit lätt att skjuta upp livsstilsförändringar.   Syfte: Att beskriva vilka åtgärder som kan förebygga uppkomsten av åderförkalkning samt hur sjuksköterskan initierar dessa åtgärder hos patienter.   Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på vetenskapliga kvantitativa artiklar.  Datainsamlingen genomfördes i PubMed. Tio utvalda artiklar kvalitetsgranskades med användning av SBU:s kvalitetsgranskningsmall (2012) och analyserades med Popenoe et al. (2021) analysmodell.   Resultat: Analysen ledde till två kategorier: att leva en hälsosam livsstil och sjuksköterskerådgivning om livsstil. Den första kategorin visade att utvecklingen av åderförkalkning kunde minskas genom livsstilsförändringar, medan den andra kategorin visade att sjuksköterskan kunde hjälpa förbättra hälsosamma livsstilsvanor genom att beskriva vilka åtgärder som kan förebygga uppkomsten av åderförkalkning. / ABSTRACT Background: Atherosclerosis can lead to blood vessels losing their elasticity and blood clots forming, which can contribute to other serious cardiovascular diseases. This can possibly be combated through preventive measures and lifestyle changes to promote good health. There, the nurse has a responsibility to act to promote health and can, with evidence-based knowledge, motivate and initiate these healthy efforts, which results in the individuals´ health improving without necessarily first becoming ill. Lifestyle discussions between the patient and the nurse made them not feel alone in struggling with their problems and emphasized that without the nurse's help it would have been easy to postpone lifestyle changes.   Aim: To describe which measures can prevent the onset of atherosclerosis and how the nurse initiates these measures in patients.   Method: A general literature review based on quantitative scientific articles. The data collection was carried out in PubMed. Ten selected articles were quality reviewed using the SBU quality review template (2012) and analyzed with Popenoe et al. (2021) analysis model.   Results: The analysis led to two categories: living a healthy lifestyle and nursing lifestyle advice. The first category showed that the development of atherosclerosis could be reduced through lifestyle changes, while the second category showed that the nurse could help improve healthy lifestyle habits by describing which measures can prevent the onset of atherosclerosis.   Conclusion: This study showed that the following of several healthy lifestyle habits, as well as the nurse's advice to describe healthy measures and initiate them in patients, could prevent the onset of atherosclerosis.

Bakgrund: Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning har en risk att drabbas av intensivvårdsdelirium, ett allvarligt förvirringstillstånd som medför en ökad mortalitet. Tillståndet kan vara en utmaning att upptäcka hos patienter på grund av sedering. Patienter med intensivvårdsdelirium kan vara utåtagerande, oroliga och ha en låg samarbetsvilja, vilket kan försvåra eller förlänga vårdtiden för patienten. Intensivvårdssjuksköterskan har ett ansvar att arbeta förebyggande mot intensivvårdsdelirium. Syfte: Att identifiera intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av vad som hindrar eller underlättar det förebyggande arbetet av intensivvårdsdelirium. Metod: Beskrivande design med kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer gjordes med sju intensivvårdssjuksköterskor på ett sjukhus i mellersta Sverige. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Studien resulterade i att förebyggande omvårdnaden mot intensivvårdsdelirium är komplex och involverar flera olika aspekter som presenteras i sex kategorier: Att mobilisera för att förebygga delirium, Att anhöriga kan vara en resurs, Att se fördelar och nackdelar med sedering, Att kommunicera med patienten har en betydelse, Att den patientnära miljön har en betydelse och Att använda erfarenheter och rutiner. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att den förebyggande omvårdnaden mot intensivvårdsdelirium var komplex och involverar flera olika aspekter. Vad som kan hindra eller underlätta förebyggande omvårdnad påverkades av mobilisering, anhörignärvaro, sederingsgrad, information till patient, hur den patientnäramiljön var utformad och hur intensivvårdssjuksköterskor använder sig utav rutiner och kunskap som finns. En ökad medvetenhet i det patientnära, dagliga arbetet kan i sin tur kan bidra till en högre överlevnad och färre antal vårddygn för patienten. / Background: Patients who are cared for in an intensive care unit have a risk of suffering from intensive care delirium, a serious state of confusion that has resulted in increased mortality. The condition can be a challenge to detect in patients due to sedation. Patients with intensive care delirium can be aggressive, anxious and uncooperative, which can complicate or prolong the patient's care. The intensive care nurse has a responsibility to work preventively against intensive care delirium. Aim: To identify the intensive care nurse’s experience of what hinder or facilitate the preventive work of intensive care delirium. Method: Qualitative interview study with a descriptive approach. Seven semistructured interviews were conducted with intensive care nurses in centeral Sweden. Data were analyzed according to qualitative content analysis. Result: The study resulted in that preventive care against intensive care delirium is complex and involves several different aspects that are presented in six categories: To mobilize to prevent delirium, That relatives can be a resource, To see advantages and disadvantages of sedation, communicate with the patient matters, That the environment close to the patient is important and To use experiences and routines. Conclusion: The intensive care nurses felt that the preventive nursing care against intensive care delirium was complex and involves several different aspects. Factors that can hinder or facilitate preventive nursing were affected by mobilization, presence of relatives, depth of sedation, information to the patient, how the environment close to the patient was designed and how intensive care nurses use existing routines and knowledge. An increased awareness in the daily work close to the patient can in turn contribute to a higher survival and fewer days of care for the patient.

Bakgrund: Antibiotikaresistens är ett globalt folkhälsoproblem vars ökning kan leda till att antibiotikabehandlingens verkan uteblir. Att förebygga antibiotikaresistens kan göras på många olika sätt, där utgångspunkten är att minska dagens antibiotikaanvändning för att i sin tur minska förekomsten av resistenta bakterier så framtida generationer kan behandla svåra infektioner. Sjuksköterskan är central i detta arbete till följd av omvårdnadsarbetets täta patientkontakt.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans kunskaper om förebyggande arbete gällande antibiotikaresistens.  Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar.  Resultat: Tre teman identifierades: Sjuksköterskans kunskap om antibiotika och antibiotikaresistens, där sjuksköterskans kunskap om antibiotika generellt visades god medan kunskapen om antibiotikaresistens var något mer varierande. Sjuksköterskans förmåga och kunskap att arbeta enligt förebyggande praxis, vilket visade att sjuksköterskan till stor del hade god följsamhet att förebygga infektioner och därmed antibiotikaresistens. Desto högre utbildning och erfarenhet, desto bättre kunskap och följsamhet, vilket visade olika orsaker som ledde till bättre kunskap och följsamhet.  Slutsats: Litteraturöversikten visade att kunskap om antibiotikaresistens är nödvändigt för sjuksköterskor att ha för att de ska kunna arbeta förebyggande. Att öka kunskapen hos sjuksköterskor gällande antibiotikaresistens och hur det förebyggs i kliniskt arbete kan leda till en framtid där vi fortfarande kan behandla patienter med antibiotika. / Background: Antibiotic resistance is a global public health problem whose increase can cause antibiotic treatment to fail. Preventing antibiotic resistance can be done in many ways, where the basis is to reduce today’s antibiotic use in order to reduce the occurrence of resistant bacteria so that future generations can treat severe infections. The nurse is central in this work because of the frequent patient contact in nursing care.  Aim: The aim was to describe nurse’s knowledge of preventative work regarding antibiotic resistance.  Method: The method used was a general literature review based on ten research articles.  Results: Three themes were identified: Nurse’s knowledge regarding antibiotics and antibiotic resistance, where the nurse’s knowledge of antibiotics was generally shown to be good, while the knowledge of antibiotic resistance was somewhat more variable. Nurse’s ability and knowledge to work preventative, which showed that the nurse largely had good compliance to prevent infections and thus antibiotic resistance. The higher the education and experience, the better the knowledge and compliance, which showed different reasons that led to better knowledge and compliance.   Conclusions: This literature review showed that knowledge about antibiotic resistance is necessary for nurses to possess in order to prevent it in their profession. Increased nursing knowledge regarding antibiotic resistance and how to prevent it in clinical work results in a future where we are still able to treat patients with antibiotics.

Kriser är händelser som sker alltmer frekvent i dagens samhälle och de bidrar ofta till förödande konsekvenser för företag. Trots krisers aktualitet och dess påverkan på företags dagliga verksamhet anser en majoritet av företagsledare runt om i världen att deras organisation inte besitter de verktyg som krävs i krisberedskapen för att hantera kriser. Detta innebär att krisberedskap är ett arbetsområde som kan vara av vikt att implementera och utveckla i organisationen för att säkerställa att det finns rätt resurser för att kunna minimera krisens påverkan. Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska organisationer arbetar med krisberedskap i deras verksamhet. Undersökningen är baserad på en kvalitativ metod där nio respondenter från sex olika organisationer intervjuas där studien har anammat en induktiv ansats. Studiens resultat mynnar ut i en modell för att besvara forskningsfrågan: Hur förebygger, förbereder och hanterar svenska organisationer kriser? Slutsatsen i denna studie har lett fram till tre olika faser inom krisberedskap; före krisen, under krisen och efter krisen. Före en kris arbetar svenska organisationer med riskidentifiering och omvärldsanalyser som det primära verktyget i det förebyggande arbetet för att upptäcka och analysera potentiella risker som kan bli en organisatorisk kris. Samtliga organisationer arbetar med kontinuitetsplaner i både det förebyggande och förberedande arbetet inför en potentiell kris. Centrala fynd betonar vikten av att dessa planer hålls uppdaterade och utvärderade för att säkerställa aktualiteten. Även utbildning i form av att praktiskt träna på hypotetiska krissituationer är en viktig del av det förberedande arbetet. Under en kris används kommunikationsplaner delvis för hur intern och extern kommunikation ska hanteras, med fokus på att förhindra ryktesspridning och stärka varumärket. Ett centraliserat beslutsfattande och en sund företagskultur bidrar till effektiv krishantering. Dessutom betonas viktiga krisledaregenskaper såsom lugn, tydlighet, kommunikativ förmåga, stöd gentemot medarbetare och att vara uthållig. Efter en kris är lärdomar viktiga att utvärdera för att kunna förbättra krisberedskapen. Slutligen är förebyggande arbete, uppdatering av kontinuitetsplaner och implementering av lösningar på lärdomar något som främjar organisatorisk resiliens. Denna studie bidrar till den befintliga teorin genom att undersöka ett nytt geografiskt område i form av den svenska kontexten, och utöka förståelsen för krisarbetets olika aspekter genom att redogöra mer detaljerat för hur svenska organisationer arbetar. Studiens praktiska rekommendation är att beslutsfattare och ledare i organisationer kan använda sig av studien vid eget krisberedskapsarbete. Vidare kan ett förbättrat krisberedskapsarbete bidra till en minskad påverkan på samhällets resurser under kristider.

This study aims to investigate how social services in a county in central Sweden work preventively against honor-related violence and oppression. The study aims to investigate the obstacles, challenges and preventive opportunities that social workers face in the work. Based on a qualitative data collection method in which six social secretaries were interviewed, the study has shown that the majority of respondents have a critical view towards that the problem of honor is cultured and investigated solely from cultural features. The study also showed that the respondents felt that there was a lack of competence in the social service regarding honor matters and emphasized that there is a great need for excellence in education on the subject and also that there was a great need for aimed education in fields that focus on honour related violence and oppression. It was found that respondents disagreed on whether the social service´s work is preventing honor-related violence and oppression. Some of the socialworkers considered that the social service`s work is preventing and some disagreed. The respondents also emphasized the importance of increased cooperation between the social services and the school in preventing the work against the violence.

Denna studie handlar om lässvårigheter och hur lärare arbetar i klassrummet för att upptäcka lässvårigheter samt åtgärda och förebygga problematiken. I en PISA-undersökning som gjordes 2012 framkommer att elever i Sverige förbättrat resultatet inom läsförståelse avsevärt sedan undersökningar som genomfördes mellan 2000-2012. Det är i första hand lågpresterande elever som står för resultatförbättringen. Också Lärarnas Riksförbund (2014) genomförde en undersökning gällande läsförmåga i grundskolan. I denna undersökning framkommer att 40% av lärarna i högstadiet upplever att eleverna inte har tillräcklig läsförmåga. För att kunna ge eleverna möjlighet att lyckas med läsinlärningen är det viktigt att lärare är medvetna om sitt arbetssätt för att eventuellt kunna förändra och förbättra sin undervisning för ett bättre resultat hos eleverna, samt vara uppmärksam på eventuella svårigheter. Studien bygger på sex semistrukturerade intervjuer av behöriga verksamma lärare som kontinuerligt undervisar i ämnet svenska och läsinlärning. Resultatet visar att respondenterna är relativt eniga i sina svar om hur de arbetar för att främja en gynnsam läsutveckling och arbetar för att upptäcka och förebygga lässvårigheter. Vidare att de anser högläsning vara gynnsamt för elevernas utveckling läsförståelse och ordförråd. Det är dock inte självklart att man tillräckligt snabbt får de hjälpmedel man som lärare anser sig behöva för att kunna stötta eleverna i deras läsutveckling. / This study is about reading difficulties and how teachers work in the classroom to detect reading difficulties and how to prevent and work pre-emptively with the problems. In a PISA survey done in 2012 it is evident that the results for Swedish students have greatly improved in reading comprehension since the survey was first done between the years 2000-2012. It is mainly low achieving students who show an improvement. Also, Lärarnas Riksförbund (2014) did a survey regarding reading comprehension in Primary and Secondary School. In this survey it says that 40% of teachers in Secondary School believe students do not have sufficient reading abilities. To give the students the opportunity to succeed, in learning how to read; it is important that the teachers are aware of how they teach to make changes and improve their techniques to achieve better results with the students, and in addition be mindful of any difficulties. The study is built upon six semi-structured interviews of competent professional teachers who continuously teach the subject Swedish as well as learning how to read. The result shows that the respondents are relatively unanimous in their responses on how they work to encourage a positive development in reading comprehension and how to detect and pre-emptively deal with reading difficulties. Furthermore, they think reading out loud is positive for the development of the students reading comprehension skills and for vocabulary. However, it is not certain that one will promptly receive the tools which as a teacher they deem necessary to support the students in their reading development.

Introduktion: Hypotermi är en av de vanligaste komplikationerna till anestesi. Konsekvenserna av hypotermi är bland annat rubbningar på koagulationen med ökad blödningsrisk, sårinfektioner och kardiella komplikationer. Patienter har beskrivit hypotermi som den värsta upplevelsen under sjukhusvistelsen och värderar det högre än den kirurgiska smärtan. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att förebygga hypotermi i samband med anestesi Metod: Studien har en kvalitativ ansats. Tio anestesisjuksköterskor, verksamma på en operationsavdelning i Västra Götalands län och Region Västernorrland medverkade i studien. Sjukhusen som inkluderades i studien liknade varandra till storlek och i vilken typ av ingrepp som utfördes där. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att samla data och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och visar att förebyggandet av hypotermi är viktigt enligt anestesisjuksköterskor och att medvetenheten kring hypotermi och hur det förebyggs har ökat. Samtidigt beskrevs att mer skulle kunna göras. Anestesisjuksköterskorna upplevde att det finns bra rutiner som ökar tryggheten i förebyggandet av hypotermi. Det beskrevs dock som svårt att hinna hålla sig uppdaterad och vara på framkant i det senaste kring forskning. För att öka förutsättningarna och för att kunna vidareutveckla personalgruppen, i hypotermiförebyggande åtgärder, behövs ett ansvarsområde kring hypotermi. Slutsats: Kunskap, erfarenhet, forskning och samarbete i operationslaget är grundläggande förutsättningar för att hypotermi ska förebyggas på bästa sätt. Anestesisjuksköterskorna upplever inte hypotermi som något vardagsproblem, men menar att mer skulle kunna göras. Det behövs mer forskning på hur stor nytta ett särskilt ansvarsområde inom hypotermiprevention skulle utgöra. / Background: Hypothermia is one of the most common complications of anesthesia. The consequences of hypothermia include disorders of coagulation with increased risk of bleeding, wound infections and cardiac complications. Patients have described hypothermia as the worst experience during hospitalization and value it higher than the surgical pain. Aim: The aim of this study was to describe the anesthesia nurse's experience in preventing hypothermia associated with anesthesia. Method: The study has a qualitative approach. Ten anesthesia nurses, active in an operations department in Västra Götaland county and the region of Västernorrland, participated in the study. The hospitals included in the study were similar in size and what type of surgery performed there. Qualitative semi- structured interviews were used to gather data and the interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and shows that prevention of hypothermia is important according to the anesthesia nurses and that awareness about hypothermia and its prevention has increased. At the same time, it was described that more could be done. The anesthetic nurses felt that there are good practices that increase safety in the prevention of hypothermia. However, it was described as difficult to keep themselves up to date of the latest research. In order to increase the prerequisites and to further develop the staff group, in hypothermia prevention, a person responsible for hypothermia prevention is needed. Conclusion: Knowledge, experience, research and collaboration in the operations team are fundamental factors for preventing hypothermia in the patient, in the best possible way. The anesthetic nurses do not experience hypothermia as a daily problem but mean that more could be done, within that area. More research is needed regarding the usefulness of a person responsible for hypothermia prevention would represent.