<p>Arbetets syfte är att undersöka vad ett avgränsat urval pedagoger verksamma inom förskolan berättar om språkutveckling. Undersökningens fokus ligger på de villkor och arbetssätt pedagogerna beskriver som signifikanta för gynnsam språkutveckling. Det empiriska materialet som undersökningen bygger på har samlats in genom öppna intervjuer som sedan transkriberats. Ett för studien relevant urval av teoretiska perspektiv och tidigare forskning har använts för att analysera och problematisera kategoriseringar av intervjumaterialet. Arbetet visar att språkutveckling kan förstås i termer av en betydelsefull dialog med barnet och dess hem som kännetecknas av ett tryggt men utmanande förhållningssätt där tid i förskolans kontext utgör ett mångfacetterat och komplext villkor för kvalitén i den språkliga utvecklingen. Pedagogerna beskriver hur ett medvetet användande av gruppen i kombination med intresserade och lyssnande pedagoger används för att synliggöra språkliga strukturer med utgångspunkt i barnens förförståelse och reflektion över sitt eget språk och användningen av det.</p><p>This paper discusses language acquisition as it takes place in the Swedish preschool context. The study analyzed interview data in combination with previous research, educational theories and models for language acquisition. The conclusion focus on the importance of time, dialogue, home environment and the dualities of challenge and security as fundamental conditions to accomplish favorable language development. Issues regarding teaching methodology concern the use of group, language structure, enthusiasm, inventory of comprehension and reflecting over the use of language.</p>

<p>Förskolan är i en förändringsprocess vad gäller den pedagogiska rollen och innehållet på verksamheten med fokus på estetiska processer och arbeten. I denna uppsats undersökte jag hur den estetiska verksamheten återfinns inom förskolan samt hur det geografiska avståndet mellan aktörer påverkas av detta eller om helt andra faktorer spelar in för den estetiska verksamheten i förskolan. Syftet var att utforska utformningen av estetisk verksamhet och kunskapen runt fenomenet estetik i förskolan samt hitta de tänkbara faktorer som kan påverka detta. Centrala frågor var: Hur kan den estetiska verksamheten i förskolan förklaras? Skiljer sig synen på den estetiska verksamheten i inlandet och i en större kuststad? Vilka faktorer påverkar möjligheterna att förändra förskolan med fokusering på estetiska processer? Jag gjorde en kvalitativ, jämförande studie mellan en inlandskommun och en kuststadskommun i norrlandsregionen. 4 förskollärare samt en utvecklingsansvarig för den pedagogiska verksamheten intervjuades i respektive kommun. Dessa bandades, analyserades och resultatet påvisades i denna uppsats. Undersökningen visade att det finns skillnader mellan olika förskolors estetiska verksamhet både praktiskt och teoretiskt. Skillnaderna kunde inte direkt härledas till den geografiska placeringen utan antas ha sin förklaring i förskollärarnas pedagogiska ståndpunkt och vilka teorier som står dem närmast. Det antas dock betydelsefullt vilket intresse kommunen har för satsning på barn, kultur och utbildning.</p>

<p>Studien syftar till att undersöka hur pedagoger i förskolor med olika pedagogiska inriktningar definierar barn i behov av särskilt stöd. Vi vill också ta reda på vilka faktorer som påverkar deras val av arbetssätt samt vilka barn som är berättigade till ett åtgärdsprogram. Vi har genomfört en kvantitativ studie med en enkät som instrument. Studien har genomförts på tolv förskolor med de för vår studie aktuella pedagogikerna. Enkäten innehåller 21 frågor. Av dessa är 20 stycken slutna frågor med olika kryssalternativ. Den sista frågan är en öppen fråga som syftar till att försöka få reda på informanternas egen definition av barn i behov av särskilt stöd. Materialet har bearbetats och analyserats i statistikprogrammet SPSS 14,0. Vi har genom hela studien rättat oss efter de forskningsetiska aspekterna som gäller. Resultatet av vår studie visar att det endast finns få signifikanta skillnader mellan de pedagogiska inriktningarna som finns representerade i vår studie. De signifikanta skillnaderna är att fler informanter inom Montessoriförskolorna svarade att de oftare får resurspersonal riktad till det enskilda barnet än resurspersonal riktad till barngruppen som de övriga informanterna i vår studie svarade, samt att det finns skillnader i fördelning av professionell handledning mellan de olika pedagogikerna. Att vår studie resulterat i så få signifikanta skillnader är i sig kanske det mest intressanta resultatet. Resultatet visar även att det finns vissa skillnader mellan de olika pedagogiska inriktningarna i hur pedagogerna definierade begreppet barn i behov av särskilt stöd</p>

Förskolan är i en förändringsprocess vad gäller den pedagogiska rollen och innehållet på verksamheten med fokus på estetiska processer och arbeten. I denna uppsats undersökte jag hur den estetiska verksamheten återfinns inom förskolan samt hur det geografiska avståndet mellan aktörer påverkas av detta eller om helt andra faktorer spelar in för den estetiska verksamheten i förskolan. Syftet var att utforska utformningen av estetisk verksamhet och kunskapen runt fenomenet estetik i förskolan samt hitta de tänkbara faktorer som kan påverka detta. Centrala frågor var: Hur kan den estetiska verksamheten i förskolan förklaras? Skiljer sig synen på den estetiska verksamheten i inlandet och i en större kuststad? Vilka faktorer påverkar möjligheterna att förändra förskolan med fokusering på estetiska processer? Jag gjorde en kvalitativ, jämförande studie mellan en inlandskommun och en kuststadskommun i norrlandsregionen. 4 förskollärare samt en utvecklingsansvarig för den pedagogiska verksamheten intervjuades i respektive kommun. Dessa bandades, analyserades och resultatet påvisades i denna uppsats. Undersökningen visade att det finns skillnader mellan olika förskolors estetiska verksamhet både praktiskt och teoretiskt. Skillnaderna kunde inte direkt härledas till den geografiska placeringen utan antas ha sin förklaring i förskollärarnas pedagogiska ståndpunkt och vilka teorier som står dem närmast. Det antas dock betydelsefullt vilket intresse kommunen har för satsning på barn, kultur och utbildning.

Arbetets syfte är att undersöka vad ett avgränsat urval pedagoger verksamma inom förskolan berättar om språkutveckling. Undersökningens fokus ligger på de villkor och arbetssätt pedagogerna beskriver som signifikanta för gynnsam språkutveckling. Det empiriska materialet som undersökningen bygger på har samlats in genom öppna intervjuer som sedan transkriberats. Ett för studien relevant urval av teoretiska perspektiv och tidigare forskning har använts för att analysera och problematisera kategoriseringar av intervjumaterialet. Arbetet visar att språkutveckling kan förstås i termer av en betydelsefull dialog med barnet och dess hem som kännetecknas av ett tryggt men utmanande förhållningssätt där tid i förskolans kontext utgör ett mångfacetterat och komplext villkor för kvalitén i den språkliga utvecklingen. Pedagogerna beskriver hur ett medvetet användande av gruppen i kombination med intresserade och lyssnande pedagoger används för att synliggöra språkliga strukturer med utgångspunkt i barnens förförståelse och reflektion över sitt eget språk och användningen av det. This paper discusses language acquisition as it takes place in the Swedish preschool context. The study analyzed interview data in combination with previous research, educational theories and models for language acquisition. The conclusion focus on the importance of time, dialogue, home environment and the dualities of challenge and security as fundamental conditions to accomplish favorable language development. Issues regarding teaching methodology concern the use of group, language structure, enthusiasm, inventory of comprehension and reflecting over the use of language.

Studien syftar till att undersöka hur pedagoger i förskolor med olika pedagogiska inriktningar definierar barn i behov av särskilt stöd. Vi vill också ta reda på vilka faktorer som påverkar deras val av arbetssätt samt vilka barn som är berättigade till ett åtgärdsprogram. Vi har genomfört en kvantitativ studie med en enkät som instrument. Studien har genomförts på tolv förskolor med de för vår studie aktuella pedagogikerna. Enkäten innehåller 21 frågor. Av dessa är 20 stycken slutna frågor med olika kryssalternativ. Den sista frågan är en öppen fråga som syftar till att försöka få reda på informanternas egen definition av barn i behov av särskilt stöd. Materialet har bearbetats och analyserats i statistikprogrammet SPSS 14,0. Vi har genom hela studien rättat oss efter de forskningsetiska aspekterna som gäller. Resultatet av vår studie visar att det endast finns få signifikanta skillnader mellan de pedagogiska inriktningarna som finns representerade i vår studie. De signifikanta skillnaderna är att fler informanter inom Montessoriförskolorna svarade att de oftare får resurspersonal riktad till det enskilda barnet än resurspersonal riktad till barngruppen som de övriga informanterna i vår studie svarade, samt att det finns skillnader i fördelning av professionell handledning mellan de olika pedagogikerna. Att vår studie resulterat i så få signifikanta skillnader är i sig kanske det mest intressanta resultatet. Resultatet visar även att det finns vissa skillnader mellan de olika pedagogiska inriktningarna i hur pedagogerna definierade begreppet barn i behov av särskilt stöd

Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare resonerar om pedagogisk dokumentation i förskolan. Bakgrunden till studien är att förskolans läroplan 1998 lyfter fram pedagogisk dokumentation som ett redskap för att synliggöra verksamheten. I tidigare forskning bekräftas  den pedagogisk dokumentationens möjligheter att synliggöra barns utveckling och lärande.   Vi har genomfört en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Intervjuerna genomfördes på fyra förskolor med fem informanter.   Av resultatet framgår det att förskollärarna ser den pedagogiska dokumentationen som ett redskap för synliggörande av barns lärande och utveckling. På olika sätt framkom det att samtliga förskollärare anser att reflektion är av betydelse för att göra dokumentationen pedagogisk.

Denna uppsats är en undersökning av barns möjligheter och begränsningar i förskolans ateljéer. Syftet är att synliggöra och problematisera föreställningar och uppfattningar om barns bild- och formarbete i förskolans vardagspraktik. Det gäller särskilt synen inom en Reggio Emiliainspirerad praktik, inom vilken jag själv arbetar som bildlärare. Studiens teoretiska och metodologiska ram utgörs av ett diskursanalytiskt perspektiv. Delar av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys tas i bruk tillsammans med diskursteoretiska och diskurspsykologiska begrepp. Den empiriska materialinsamlingen utgår ifrån en kvalitativ etnografisk ansats. Det empiriska materialet består av fältanteckningar från en pedagogisk nätverkssammankomst samt av en intervju med en av deltagarna från det nätverket. Till studiens empiriska material hör även litteratur som beskriver ett Reggio Emiliainspirerat arbetssätt. Fältanteckningar och fotodokumentation från min egen praktik i förskolans ateljéverksamhet ingår som ett reflektivt yttrande i uppsatsen, men ska inte ses som en del av i empirin. Barnen i studiens exempel blir uppmärksammade och positivt bekräftade utifrån hur socialt aktiva, kapabla och ivriga de är att lära mer. Studiens resultat pekar på att barns möjligheter till estetiskt handlande regleras av vilka subjektspositioner diskursen erbjuder. Den subjektsposition som identifieras och problematiseras i den här studien är det kompetenta barnet. Den slutsats som dras av undersökningen är att barns bild- och formskapande i reggiodiskursen får stå i ”nyttans och lärandets tjänst” och att mätbarhet och prestation betonas starkt.

Startpunkten för denna masteruppsats var mina egna erfarenheter av att ha försökt arbeta med normkritisk pedagogik i förskolan och de funderingar, möjligheter och hinder jag då mötte. Det tycks som att det är lättare att skriva om och tänka kring dessa frågor än att faktiskt själv genomföra dem i praktiskt pedagogiskt arbete. Jag beslöt mig därför att i denna uppsats undersöka vilka möjligheter och problem som finns när pedagoger försöker arbeta normkritiskt i förskolan. I uppsatsen har jag intervjuat och tagit emot dagböcker från tre pedagoger som har uppgivit att de försöker arbeta med dessa frågor. I min undersökning har jag anlagt ett diskursanalytiskt och queerteoretiskt perspektiv. Jag har frågat pedagogerna om vilka normer som görs centrala i arbetet, hur de försöker arbeta med normkritisk pedagogik samt vilka förutsättningar, möjligheter och hinder de möter i det normkritiska arbetet. I pedagogernas tal om sitt normkritiska pedagogiska arbete har jag identifierat vissa normer som speciellt viktiga och framträdande; normer kring kön, sexualitet, hudfärg och etnicitet samt ålder. Ett gemensamt mönster som jag har identifierat handlar om en övergripande normkritisk motståndsdiskurs mot att tala i termer av binära kategorier. Det innebär att de intervjuade ofta definierar sitt normkritiska arbete som att det handlar om att utmana dikotoma kategorier som skapats via uteslutningar och motsatsförhållanden, såsom flicka är inte pojke, heterosexuell är inte homosexuell etc. I detta blir alltså språket tydligt en nyckel och ett redskap, dvs det är genom att undvika sådana benämningar och kategorier samt att hitta nya benämningar som mycket av det normkritiska arbetet utförs. Detta bildar en diskurs om språket som nyckeln i det normkritiska pedagogiska arbetet. Ur ett queerteoretiskt perspektiv kan en förstå detta språkliga motstånd mot dikotoma kategorier som en kamp för att göra fler liv begripliga. Genom förflyttningar av gränser för inneslutning och uteslutning deltar pedagogerna i en omförhandling av erkännande och därmed också, med filosofen Judith Butlers ord, av levbara liv. Dessutom placerar de intervjuade stort ansvar för arbetet hos sig själva. Det är de som pedagoger som själva ska utmana normer i en diskurs om ansvar. Detta arbete sker, menar de, i en förskola med stora barngrupper och för lite personal där det normkritiska pedagogiska arbetet ofta ligger på enskilda engagerade pedagoger som kämpar med bristande resurser för något de tror på. De förutsättningar för arbetet som pedagogerna beskriver har jag formulerat som en diskurs om en ansträngd förskola. Pedagogernas tal om normer och strategier har i hög grad fokus på de vuxnas förhållningssätt gentemot barnen, de vuxnas utmanande av normer och vuxnas språk. En av de utmaningar som jag ser att normkritiskt pedagogiskt arbete i förskola står inför är att fortsätta utforska och formulera vad normkritisk pedagogik kan vara tillsammans med barnen.

Syftet med den här studien är att undersöka vilka föreställningar det finns hos pedagoger i samband med barns självvalda aktiviteter kopplat till språk- och läsutveckling. Vi har också valt att titta på vilka arbetsmetoder som användes i praktiken för att främja barns språk- och läsutveckling. Studien är utförd i form av en kvalitativ undersökning baserad på intervjuer och observationer. Studien visar att det finns tankar och förhållningssätt hos pedagogerna som utmanar förskolebarnen i deras språk- läsutveckling. Pedagogerna betonar att en viktig utgångspunkt är att bygga vidare på barnens intresse i de självvalda aktiviteterna. De menar också att pedagogerna ska vara närvarande i verksamheten, för att utveckla och gynna barnens språk- och läsutveckling. På de båda undersökta förskolorna uppmuntrar pedagogerna barnens intressen och aktivteter för att främja deras språk- och läsutveckling. Vår upplevelse är att det finns möjlighet att utveckla detta område ännu mer.