How do preschool teachers express the clarified responsibility to educate children in preschool? This study focused on the resposibility preschool teachers interpret and experience concerning the clarified resposibility of teaching in preschool that the curriculum 2010 states. Further, the aim was to fins out if the responsibility according to them has affected the education in the preschool and in that case how. Did this reform raise the quality of the education according to the preschool teachers? This study was conducted through interviews with 3 preschool teachers and also a questionnaire which was answered by 46 preschool teachers. The result showed that the participants had a variety of experiences in regards to the clarified responsibility. Theres was a range from not having implemented it at all to that the preschool teachers actively and consciously reflected upon their responsibility and through systematic quality work raise the quality at the preschool.

Konflikter finns naturligt i vår vardag och upplevs olika från person till person. Konflikter förekommer i förskolan, där barnen med hjälp av förskollärarna ska få möjlighet att tillägna sig kunskaper i konflikthantering. Förskollärarnas perspektiv på konflikthantering har en betydande roll för hur barnen sedan ska kunna hantera konflikter i framtiden. Syfte Syftet med studien är att synliggöra förskollärares syn på konflikter och konflikthantering och arbetet med detta. Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar valdes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Ett målinriktat urval genomfördes och sex yrkesverksamma förskollärare valdes ut att delta i studien. Under intervjuerna användes ljudinspelning och stödanteckningar. Under studiens gång har de etiska principerna beaktats och tagits hänsyn till. Resultat Studien visar att förskollärarna menar att det finns ett lärande i konflikter. Det framkommer dessutom att förskollärarnas olika syn på konflikter spelar en avgörande roll för hur de bemöter barnen i konfliktsituationer. Resultatet visar att förskollärarna för olika resonemang kring konflikthantering samt att de använder olika tillvägagångssätt vid konflikter mellan barnen. Studiens resultat visar att kommunikation, bemötande och gemensam grundsyn i arbetslaget är olika aspekter som bidrar till en konstruktiv konflikthantering. En av de slutsatser som kan dras från studien är att förskollärarnas arbete med konflikthantering kan ses som ett viktigt lärande för barnens framtid.

Inledning Studien handlar om att undersöka hur förskollärare förhåller sig till den planerade matematikundervisningen i förskolan. Tidigare forskning av Catucci (2021, s.37) visar att förskollärare har ett bristande självförtroende i ämnet matematik som grundar sig på negativa erfarenheter från barndomen och att förskollärarna vanligtvis upplever styrdokumenten som oklara. Studiens syfte Syftet med studien är att ta reda på hur förskollärare arbetar med planerad matematikundervisning och på vilket sätt matematikundervisningsmålen synliggörs utifrån läroplanen. Vi vill förstå vilka faktorer som inverkar på matematikundervisningen i förskolan. Metod Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer i vår studie då det är en metod som kan ge detaljerade svar av respondenterna (Christoffersen & Johannessen 2015, s.83). Vi har intervjuat fem förskollärare från två olika verksamheter i Västsverige. Resultat I vårt resultat kan fyra olika kategorier utläsas utifrån vår analys av respondenternas svar, vilka är förskollärares förhållningssätt gentemot matematik, hur använder förskollärare matematiska begrepp i undervisningen, läroplansmål som upplevs vara svåra att förverkliga av förskollärare och förskollärares upplevelse av att ha tillräckliga kunskaper i matematik. Det framgick att samtliga respondenter efterfrågar fortbildning i matematik då de lyfter att ny forskning kan påverka undervisningen. Studien visar att förskollärarna har god kännedom om adekvata ämnesord men lyfter att de inte använder dem medvetet och systematiskt i undervisningen. De reflekterar även över att en del läroplansmål kan vara svåra att lära ut till barnen

Syfte Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares beskrivningar kring hur pedagoger arbetar för att främja barnens matematikutveckling. Studien utgår från Lev Vygotskijs sociokulturella teori, där utveckling och lärande i socialt samspel är centralt, samt Bishops sex matematiska aktiviteter som teoretisk analysram. Metod Studien utgår ifrån intervjuer som kvalitativ metod för att undersöka förskollärares beskrivning av hur de kommunicerar matematik med barnen. Jag har intervjuat fem förskollärare från tre olika verksamheter i Västsverige. Resultat I resultatet kan tre olika kategorier utläsas från analysen av respondenternas svar, vilka strategier förskollärare använder i undervisningen i matematik i förskolan, Hur beskriver förskollärare sin roll om att stödja barns utveckling i matematisk förståelse? hur ser förskollärarna på den pedagogiska lärmiljön på sin arbetsplats, vad anser förskollärarna om huruvida deras egna matematiska kunskaper är tillräckliga för att utförligt undervisa ämnet i förskolan. Resultatet visar även att förskollärarna har goda kunskaper om matematiska begrepp men det har visat att samtliga respondenter känner behovet av ytterligare kunskap om matematiken. Förskollärarna anser att Läroplanen är det underlaget som de tar hänsyn till i sitt arbete men de önskar sig att Läroplanens mål i matematik borde ha varit mer begripligt. Resultatet visar att förskollärarna undervisar matematiken i förskolan på ett medvetet sätt. Förskollärarnas förhållningssätt stödja barnen i deras matematikutveckling och lärande, barns matematiska förmågor utvecklas på ett lärorikt sätt och. I Sverige bör alla barn på förskolenivå ges likvärdig matematikundervisning, så att alla skall kunna bilda en bättre grund att stå på.

TAKK as an communicative tool in preschool Föreliggande studie bidrar med kunskap om förskollärares olika uppfattningar om och arbete med tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) i förskolans praktik. Tidigare forskning som undersökt effekten av TAKK för barns språk- och kommunikationsutveckling uppvisar blandade resultat. Studien bidrar till en ökad förståelse av hur förskollärare använder TAKK som kommunikativt verktyg i arbetet för att främja barns språk- och kommunikationsutveckling. Arbetet tar utgångspunkt i förskollärares ansvar att främja alla barns språk- och kommunikationsutveckling. Eftersom barn lär på olika sätt behöver förskollärare en verktygslåda med flera olika metoder för att möta barnen och behandla lärandeobjektet. Då tidigare forskning inom vårt område har fokuserat på barn med funktionsvariationer, bidrar föreliggande studie med delvis nytt perspektiv att synliggöra hur förskollärare använder TAKK som kommunikativt verktyg i praktiken. Det empiriska underlaget är kommet ur observationer och semistrukturerade intervjuer. Resultatet påvisar att förskollärarna generellt upplever och använder TAKK mer frekvent vid planerade och invanda situationer under dagen, medan förekomsten av TAKK är lägre i spontana situationer såsom lek, på- och avklädningssituationer. Det går även att dra slutsatsen att förskollärarna har en positiv inställning till att använda TAKK som kommunikativt verktyg för barns språk- och kommunikationsutveckling.

Genom det senaste decenniets förskolereform har förskollärare fått ett utökat ansvar för kvaliteten och det målinriktade arbetet som bedrivs på förskolorna. Förskollärare har därmed även fått ansvaret att leda sitt arbetslag. Med stöd av en praktikteoretisk ansats är denna studies syfte att undersöka hur förskollärare uppfattar den uppdelade arbets- och ansvarsfördelningen. Detta sker med ett specifikt fokus på begränsningar och möjligheter som förskollärare kan uppfatta och uttrycka kring uppdraget att leda barnskötare i arbetslaget och på vilket stöd de anser sig behöva för att utvecklas i sitt ledarskap. För att besvara studiens frågeställningar har kvalitativa intervjuer med tio förskollärare vid fyra olika förskolor inom en medelstor svensk kommun genomförts.  Studiens huvudresultat pekar på att förskollärna efterlyste mer gemensam tid för planering och reflektion. Att inte ha lämpliga former för att kommunicera uttrycktes som en begränsning och att den personliga relationen och rädslan för att kränka barnskötaren stod som ett hinder för kommunikationen. Ömsesidig förståelse för varandra ansågs som en viktig aspekt för att skapa och upprätthålla en givande kommunikation och goda relationer i arbetslaget. Deltagarna efterlyste ett hållbart förhållningssätt för att ge varandra konstruktiv kritik och återkoppling. För att utveckla sitt ledarskap ansåg sig deltagarna behöva utbildningsinsatser i form av fortbildning och de såg det även som betydelsefullt att ta stöd av kollegor för att utveckla sitt ledarskap.  Som en övergripande slutsats av studiens resultat konstateras att det krävs ytterligare insatser för att stödja förskollärares kollegiala ledarskapsförmågor.

Syftet med studien är att öka kunskapen om förskollärares förhållningssätt och hur de uttrycker sig om sitt ansvar för att skapa trygga och sociala relationer för alla barns utveckling och lärande. I förskolans läroplan anges det att förskolan ska genomsyras av en levande social gemenskap. Förskolan ska dessutom erbjuda alla barn en trygghet och tillsammans skapa lustfyllda stunder att lära. För att uppnå syftet med studien har vi genomfört kvalitativa intervjuer med sex förskollärare som har delgett sina erfarenheter och uppfattningar om deras förhållningssätt och ansvar för att skapa trygga relationer tillsammans med barnen. Resultatet har kategoriserats utifrån förskollärarnas resonemang och beskrivningar där fem underteman har skapats med hjälp av en tematisk analys. Dessa teman är: Förskollärares beskrivningar om sitt ansvar att skapa trygga relationer, introduktion och trygghet, relationer till barnens vårdnadshavare, förskollärarens förhållningssätt, personal- och tidsbrist. Vår empiri har därefter analyserats ytterligare med hjälp av Maria Fredrikssons tolkningar av Martin Bubers dialogfilosofiska teori samt med hjälp av den relationella pedagogiken. Huvudresultaten i studien visar att förskollärarna är enstämmiga om att sociala relationer och barns trygghet i förskolan är grunden för barnens utveckling och lärande. Förskollärares förhållningssätt som genomsyras av nyfikenhet, ömsesidig respekt, acceptans och empati gynnar en god relation mellan förskollärare och barn. Vidare förklarar förskollärarna att det viktigaste mötet i förskolan är mötet med barnen där barnen får känna sig betydelsefulla och viktiga. Förskollärarna betonar att alla barn är lika mycket värda och att det är deras ansvar att skapa och bevara en god och trygg relation till varje barn. Förskollärarna är enstämmiga om att personal- och tidsbrist är en hämmande faktor för att skapa trygga relationer till barnen, detta menar dem påverkar barns utveckling och lärande.