Offentliga diskurser har historiskt framställt feminitet och feminism som oförenliga med varandra. Feminitet framställs vanligen med en kvinna som besitter normativt feminina egenskaper, medan framställningen av feministen skildrat en radikal och manhaftig kvinna. Tidigare forskning visar att ordet feminist, för många individer, har en negativ laddning samt en otydlighet i innebörden av ordet. Detta speglar hur väl individen identifierar sig med feminism. Denna uppsats handlar om hur bloggaren UnderbaraClara, som aktör i den feministiska diskursen, på sin blogg positionerar sig till feminism och feminitet. Metodologiskt och teoretiskt ramverk i uppsatsen är en kritisk diskursanalys samt identifikations-och disidentifikationsbegreppen. Arton blogginlägg har analyserats för att urskilja subjektspositioner, mästersignifikanter och ekvivalenskedjor. Analysen visar att UnderbaraClara identifierar sig med delar av den normativa feminiteten. Främst identifierar sig UnderbaraClara med feminismer som söker förena feminina ideal med feministiska. Vidare identifierar hon sig med feminismer som vill uppvärdera historiskt kvinnliga arbeten. Det framkommer även att hon identifierar sig med feminismer som ifrågasätter hur normativa föreställningar om kvinnan skapar sociala förväntningar på kvinnan samt problematiserar hur kvinnan skapas socialt. Slutligen framkommer att UnderbaraClara disidentifierar sig med en kvinnosyn där kvinnan nedvärderas i relation till mannen.

Denne uppsatsen undersøker det nyere kulturelle trendfenomenet Normcore, i relasjon til  femininitet, feminisme, sosial klasse og kjønnsroller. Hensikten har vært å få en dypere forståelse for hvilke konsekvenser det har for kvinner å gjennom denne unisex (kles)stilen motsette seg tradisjonell femininitet, både for deres syn på egen identitet og kropp, samt hva det gjør med tradisjonelle (kvinnelige) kjønnsroller i stort. I tillegg har jeg ønsket å finne ut av og eventuelt problematisere gjennomgående privilegerte og/eller normative posisjoner disse kvinnene innehar, og således ved hjelp av et interseksjonelt, queer og postfeministisk perspektiv diskutere hvem som kan forstyrre normen og samtidig passere.  Analysen er basert på enkeltintervjuer med fire kvinner i tjueårene i Bergen, Norges nest største by, hvor uppsatsen har tatt sitt utgangspunkt.

<p>Vi vet att barn ser mycket på tv och har därför valt att se på fyra barnfilmer för att se hur genus representeras i dessa filmer. Vi utgår ifrån Judith Butler och att genus är något som hela tiden skapas och vårt syfte är att se hur detta skapas i filmerna. Filmerna följer de normer för maskulinitet och feminitet som finns och underhåller dessa. Även om undantag förekommer så är filmerna i stort stereotypa. Den heterosexuella normativiteten är i centrum och den blir i stort sett inte ifrågasatt. Det maskulina genus som skapas är ett genus med fokus på att vara bäst. De ska vara hårda och självständiga. Det feminina genuset å andra sidan skapar en ram som handlar om att se bra ut, smycka sig med accessoarer och ta ansvar för andra. Utseende är en egenskap som framhålls både för maskulina och feminina genus. I den mån filmerna uppvisar relationer så handlar det om heterosexuella relationer, vilket gör att dessa blir normerade och förutsätter att maskulinitet ska åtrå feminitet.</p>

Vi vet att barn ser mycket på tv och har därför valt att se på fyra barnfilmer för att se hur genus representeras i dessa filmer. Vi utgår ifrån Judith Butler och att genus är något som hela tiden skapas och vårt syfte är att se hur detta skapas i filmerna. Filmerna följer de normer för maskulinitet och feminitet som finns och underhåller dessa. Även om undantag förekommer så är filmerna i stort stereotypa. Den heterosexuella normativiteten är i centrum och den blir i stort sett inte ifrågasatt. Det maskulina genus som skapas är ett genus med fokus på att vara bäst. De ska vara hårda och självständiga. Det feminina genuset å andra sidan skapar en ram som handlar om att se bra ut, smycka sig med accessoarer och ta ansvar för andra. Utseende är en egenskap som framhålls både för maskulina och feminina genus. I den mån filmerna uppvisar relationer så handlar det om heterosexuella relationer, vilket gör att dessa blir normerade och förutsätter att maskulinitet ska åtrå feminitet.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur filmerna Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse och Pirates of the Caribbean – Död mans kista förhåller sig till de rådande patriarkala normerna. Uppsatsen bygger på teorier kring patriarkatets upprätthållande i form av Yvonne Hirdmans genussystem, R. W. Connells maskulinitetsteori samt vår egen teori om hegemonisk femininitet baserad på Fanny Ambjörnssons femininitetsdiskussioner.</p><p>Vårt material består av filmerna Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse och Pirates of the Caribbean – Död mans kista, vi har även gjort en djupare analys av fem scener. För att uppnå vårt syfte har vi utgått från en semiotisk metod och använt oss dels av Keith Selby och Ron Cowderys analysmodell för narrativ inom television samt med utgångspunkt hos de samma utarbetat en egen analysmodell för djupanalysen av de fem scenerna.</p><p>Vi har i vår analys kommit fram till filmerna både bekräftar och bryter mot de patriarkala normerna främst genom karaktärerna Jack Sparrow och Elizabeth Swann som visar tydligast ambivalens. Vi anser därför att filmerna har ett viss ambivalent förhållande till den patriarkala ordningen och därmed till viss del kan anses kritisera den.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur filmerna Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse och Pirates of the Caribbean – Död mans kista förhåller sig till de rådande patriarkala normerna. Uppsatsen bygger på teorier kring patriarkatets upprätthållande i form av Yvonne Hirdmans genussystem, R. W. Connells maskulinitetsteori samt vår egen teori om hegemonisk femininitet baserad på Fanny Ambjörnssons femininitetsdiskussioner. Vårt material består av filmerna Pirates of the Caribbean – Svarta pärlans förbannelse och Pirates of the Caribbean – Död mans kista, vi har även gjort en djupare analys av fem scener. För att uppnå vårt syfte har vi utgått från en semiotisk metod och använt oss dels av Keith Selby och Ron Cowderys analysmodell för narrativ inom television samt med utgångspunkt hos de samma utarbetat en egen analysmodell för djupanalysen av de fem scenerna. Vi har i vår analys kommit fram till filmerna både bekräftar och bryter mot de patriarkala normerna främst genom karaktärerna Jack Sparrow och Elizabeth Swann som visar tydligast ambivalens. Vi anser därför att filmerna har ett viss ambivalent förhållande till den patriarkala ordningen och därmed till viss del kan anses kritisera den.

Syftet med studien är att jämföra Sex and the City med And just like that för att se om kvinnors representation har förändrats över tid men också för att se hur kvinnorna i uppföljaren förhåller sig till dagens normer. Med hjälp av Roland Barthes (1964/2016) semiotiska begrepp som index och symbol och Barthes (Hall 2013) läran om tecken, genomfördes en semiotisk analys för att få en djupare förståelse för de olika karaktärerna och deras representation. Studiens teoretiska ramverk innefattar Richard Dyers (2009) teori om stereotyper, Stuart Halls (2013) representationsteori samt Rosalind Gills (2007) och Angela McRobbies (2004) teori om postfeminismen. Resultatet av studien visar att Sex and the City gestaltar kvinnorna utifrån tydliga stereotyper. Samtidigt framgår det att serien är från en tid då postfeminismen är dominerande i samhället, där frågor som självständighet och sexuelltfrigörande är framträdande. I And just like that, visar resultatet att serien har anpassat sig mot dagens normer. Exempelvis har skaparen av serierna Darren Star (HBO Max u.å) lyckats anpassa kvinnorna mot de normer som råder, genom att plocka in karaktären Che för att få Miranda att utforska sin sexualitet och Carrie för att använda nya termer som “hen”.

<p>Högt presterande tjejer i gymnasieskolan erbjuds positioner som ger dem ett högt feminiserat kulturellt kapital men att de presterar bra behöver inte betyda att de är fria från sitt könshabitus och därmed mer jämställda. Jag har följt tretton tjejer på gymnasiekolans språkliga inriktning och studerat deras vardag i undervisningssituationer samt lyssnat till deras egen syn på sina prestationer. De aspekter jag särskilt lagt vikt vid är hur det feminina kapitalet reproduceras genom könshabitus, symboliskt våld samt det androcentriska synsättet. För att studera deras livsvärld har jag använt den etnografiska metoden och presenterar min empiri i form av en narrativ berättelse. Mitt resultat visar att tjejerna är framgångsrika och kompetenta men eftersom de erbjuds vissa subjektspositioner utifrån skolans förväntningar och utifrån det androcentriska heteronomin är deras höga prestationer dock ett feminiserat kapital.</p> / <p>High achieving girls at upper secondary school are given positions that give them a high feminized cultural capital, however, their high achievement does not translate into a position free from gender habitus. I followed thirteen girls at upper secondary school with language as major in their lifeworld in the classroom. I have also been listening to their own stories about their achievements. I have especially put notice into how the feminine capital is reproduced thru gender habitus, symbolic violence and the androcentric heteronomy. Furthermore, I have used the ethnographic method in order to study their everyday life in school and I present my data as a narrative story. My result shows that high achieving girls are highly competent and successful in the discourse of the school, however, the expectations of the school and the androcentric heteronomy offer them certain subject positions which make their high achievements a feminized capital.</p>

The aim of this study was to, by a discourse analysis of LVU court cases, display how conceptions of feminity, sexuality and antisocial behaviour related to gender is constructed and examine whether this construction is characterized by continuity or alteration. We have examined 20 LVU court cases by using a discourse analysis. The results were analysed by using gender theory. The results showed among others that the construction of feminity is created by the courts portrayal of the girls in the court cases and what is portrayed as normal or deviant related to the girls’ behaviour. Behaviours which are portrayed as deviant for girls are for example use/abuse of addictive substances, to put yourself in environments filled with risks, to have behaviours which are negatively extrovert and/or criminal, to have a destructive behaviour in succession to mental illness, not to be an “ideal” victim, to see elderly men and express your own sexuality. One of our foremost conclusions is that the court, by our interpretation, incitements that the girls should assume stereotypical gender roles which are, for instance, characterized by vulnerability, caring for others and the need to be controlled.

Högt presterande tjejer i gymnasieskolan erbjuds positioner som ger dem ett högt feminiserat kulturellt kapital men att de presterar bra behöver inte betyda att de är fria från sitt könshabitus och därmed mer jämställda. Jag har följt tretton tjejer på gymnasiekolans språkliga inriktning och studerat deras vardag i undervisningssituationer samt lyssnat till deras egen syn på sina prestationer. De aspekter jag särskilt lagt vikt vid är hur det feminina kapitalet reproduceras genom könshabitus, symboliskt våld samt det androcentriska synsättet. För att studera deras livsvärld har jag använt den etnografiska metoden och presenterar min empiri i form av en narrativ berättelse. Mitt resultat visar att tjejerna är framgångsrika och kompetenta men eftersom de erbjuds vissa subjektspositioner utifrån skolans förväntningar och utifrån det androcentriska heteronomin är deras höga prestationer dock ett feminiserat kapital. / High achieving girls at upper secondary school are given positions that give them a high feminized cultural capital, however, their high achievement does not translate into a position free from gender habitus. I followed thirteen girls at upper secondary school with language as major in their lifeworld in the classroom. I have also been listening to their own stories about their achievements. I have especially put notice into how the feminine capital is reproduced thru gender habitus, symbolic violence and the androcentric heteronomy. Furthermore, I have used the ethnographic method in order to study their everyday life in school and I present my data as a narrative story. My result shows that high achieving girls are highly competent and successful in the discourse of the school, however, the expectations of the school and the androcentric heteronomy offer them certain subject positions which make their high achievements a feminized capital.