Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur föräldrar till barn i förskolan beskriver föräldrainflytande genom utvecklingssamtalet.   Studien utgår från följande frågeställningar: Vad berättar föräldrar att de förväntar sig av utvecklingssamtalet? Vad beskriver föräldrarna att de vill ha inflytande över i förskolan? På vilket sätt beskriver föräldrarna att deras inflytande ser ut?   Vi har använt oss av kvalitativ metod och konstruerat data genom fokusgruppssamtal. Vi har valt att analysera materialet utifrån inspiration från fenomenografisk ansats. Någon sann bild av föräldrainflytande i samband med utvecklingssamtalet har vi inte sökt, utan vi har istället valt att lyssna på föräldrarnas berättelser av hur de upplever utvecklingssamtalet. Vi ville även höra om föräldrarna anser att det de talar om i interaktionen mellan dem och förskollärarna följs upp i verksamheten.   Resultatet visar att föräldrarna anser att utvecklingssamtalet ger dem möjlighet att påverka verksamheten. Slutsatsen är att föräldrarna talar om att de har föräldrainflytande genom utvecklingssamtalet, framförallt när det gäller delar av verksamheten som kan ändras för att gynna barnets utveckling och intressen.

Abstract There is a lot of confusion when it comes to defining Special Education. An example of this appears here by a statement from Assarson (2007) "Special Education initiates a special pedagogy, but contains no innate sense of what is the special component in it" (p. 52, authors’ translation). This study is an attempt to clarify the elements of the concept. Much of the previous research in this report explains Special Education as interdisciplinary and additionally how this contributes to the concept as unclear. Many scientists stress the importance of placing Special Education in relation to pedagogy in order to understand the concept. The analysis of previous research on the concept of Special Education discovered a lack of studies on teachers' views on the topic. Thus the purpose of this study was to investigate perceptions of the concepts of Special Education and pedagogy and the relationship between them in a group of teachers. And the questions that this investigates are following: - What practical experiences and associations of the concepts are visible in the conversations? - Does it appear differences in the participants' statements about the concepts, and if so, how? - How do the teachers express the relationship between Education and Special Education? - Are there recesses in the informants' reasoning in relation to the interaction in the group? The study was conducted using the qualitative method focus group. The results show that these educators found the concepts hard to define and they at the same time did not feel the need to identify their characteristics. It emerges from the informants' statements that the two knowledge fields have a close relationship in their everyday work.

Syftet med studien var att undersöka högstadielärares uppfattningar av olika stödinsatser så som extra anpassningar och särskilt stöd ur ett inkluderingsperspektiv.
För att kunna besvara syftet genomfördes tre fokusgruppssamtal med uppföljande intervjuer på tre olika högstadieskolor i en kommun i mellansverige. Analysen av resultatet gjordes sedan fenomenografiskt vilket innebär att jag lade märke till tendenser och mönster i samtalen som jag sedan kategoriserade under teman som kunde kopplas ihop med mina frågeställningar. De olika specialpedagogiska perspektiven som avgör synen på eleven ligger som bakgrund till mitt studieobjekt. Hur arbetar lärarna med olika stödinsatser och vad har detta för betydelse för hur man ser på en elev i behov av särskilt stöd? Sommaren 2014 kom Skolverket ut med nya riktlinjer för hur man bör arbeta med extra anpassningar och särskilt stöd. Jag anser det intressant att utforska hur lärarna uppfattar arbetet med stödinsatserna med hänsyn till de nya riktlinjerna. Inkludering och elever i behov av särskilt stöd är ett komplext område. Det råder olika uppfattningar om hur detta område ska angripas. Min studie visar att olika perspektiv står i motsättning till varandra. Det råder även tvivel bland lärarna om hur man ska arbeta med de olika stödinsatserna, även om Skolverket har kommit med nya riktlinjer för att underlätta arbetet. Lärarna i studien känner sig även ifrågasatta av Skolverket då de anser att de redan under en längre tid arbetat så som riktlinjerna föreskriver. En av studiens slutsatser är att mycket arbete återstår innan glappet mellan Skolverkets visioner och skolans verklighet kan närma sig varandra, men ett förändringsarbete pågår.

The aim of this study is to proceed from pupils’ thoughts and experiences of reading aloud in the classroom. There is some research in the field of reading aloud: the reading aloud that children encounter in the home, which prepares the child for reading, as the child discovers new words and how a story is built up. There is also some research about how school takes over and continues with reading aloud, how reading aloud in school differs from that in the home, and the importance of conversation and discussion. The study is based on sociocultural theory, which focuses on cooperation and social interaction. The study concerned a class of 20 pupils in grade three. In focus groups they discussed the teacher’s and their own reading aloud in the classroom. The result shows that most pupils appreciate the opportunities for reading aloud that occur in the classroom, but want to be able to influence the reading to a greater extent. The pupils wish for more variation between pupil and teacher as regards who is in charge of the reading aloud, and they wish to participate more in the process. The conclusion is that the pupils should be involved in the reading aloud, not just in the conversations about the book but also in the planning of the reading.

Syftet med studien är att se hur begreppet handledning med fokus mot handledningssamtalens innehåll, form och funktion uttalas, konstrueras och legitimeras av förskollärarstudenter. Som metod har nio förskollärarstudenter i sin sista utbildningstermin intervjuats genom fokusgruppssamtal. Analysförfarandet utgår från Faircloughs tredimensionella analysmodell, diskursiv praktik, text och social praktik. Analysen utgår från frågorna vad som sägs och hur det sägs om handledning. Social praktik, i den här studien förskolan, och diskursiv praktik, där texter produceras och konsumeras, ses i ett dialektiskt förhållande. Studenter uttalar olika förväntningar och möter olika förutsättningar för handledning i den sociala praktiken. Vad studenterna säger om handledning har framträtt i följande fyra diskurser: Relationer i fokus, Dirigerande samtal i fokus, Sociala praktiken i fokus och Innehåll och kompetens i fokus. Hur studenterna önskar att detta genomförs beskrivs och diskuteras utifrån två huvuddiskurser: Kriterier för lärarutbildarens uppdrag och Kriterier för handledningssamtalets innehåll, form och funktion. Resultatet visar på att olika förutsättningar, kunskaper och kompetenser för handledning ger olika kvalitativa skillnader i studenternas utbildning. Förskolans sociala praktik präglas av begreppen omsorg, fostran och lärande, dess kultur och tradition kan ha en viss påverkan hur handledningssamtalen utformas. Uppdraget att handleda är oftast ålagt utan specifik kunskap eller kompetens att handleda efterfrågas. Relationsorienterade vardagliga möten uttrycks som en grund för god handledning. Innehållet i handledningssamtalen ska förena yrke, ämne och forskning, vilket i sig inte är självklart att lärarutbildaren har förmåga att göra. Yrkesspråket har en avgörande roll för hur studenten utmanas i sitt lärande. Den sociala praktiken blir oftast raster för bedömning och bekräftelse, där snarare studentens beteende bedöms än att studenten ges möjlighet till reflektion över sin kommande yrkesroll. Detta leder till om och hur lärarutbildningen ska förbereda studenter för handledning som en naturlig del i lärarutbildningen, för att på längre sikt kunna säkerställa god kvalitet under den verksamhetsförlagda utbildningen?

Syftet med studien är att diskutera och problematisera hur pedagoger resonerar kring barns konflikter i förskolan. Följande frågeställningar används för att uppfylla studiens syfte: Vilka konflikthanteringsstrategier samtalar pedagoger om kring barns konflikter? och Hur framställs barn i konflikter utifrån pedagogers resonemang? Studien har sin grund i fyra fokusgruppsamtal med sjutton verksamma pedagoger från förskolans kontext. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionismen och diskursanalys. Diskurspsykologi används som analysmetod med analysverktygen tolkningsrepertoar, kategorisering, retorik, extremisering och förminskning. Studiens resultat presenteras i två teman: Hur pedagoger framställer barn i konflikter samt Vilka konflikthanteringsstrategier pedagoger talar om. Resultatet visar att det sker en kategorisering och ett förgivettagande i pedagogers framställan av barn. Resultatet visar också att de konflikthanteringsstrategier som pedagoger talar om kan uppdelas i förebyggande, medlande och avbrytande strategier. Slutsatsen är att konflikthantering inte ska generaliseras då risken finns att pedagoger fastslår en olämplig strategi och därmed riskerar att negligera barns olika förutsättningar och behov.

Syftet med studien är att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur pedagoger i fokusgruppssamtal samtalar om barns konflikter på en yngrebarnsavdelning, vilket besvaras genom forskningsfrågorna “Vilka diskurser präglar pedagogers samtal kring normativa påståenden om genus och barns konflikter?” och “Vilka kategoriseringar av barn framträder i fokusgruppssamtal med pedagoger?”. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med diskursanalys och diskurspsykologi som metodologisk utgångspunkt. Den kvalitativa datan producerades genom två fokusgruppssamtal med tre pedagoger på vardera yngrebarnsavdelning. Resultatet visar tydliga diskurser som präglar hur pedagoger samtalar. Diskurserna som synliggörs i denna studie är att det talas om att pojkar är mer utåtagerande än flickor, det talas om flickors könsöverskridande beteende som positivt och pojkars könsöverskridande som oönskat. Den sista diskursen som synliggörs är att pedagogerna uttrycker att det inte finns någon skillnad i pojkar och flickors utåtagerande beteende på yngrebarnsavdelningen. Resultatet visar även att pedagogerna i studien kategoriserar barnen utifrån deras beteende i de yngre åldrarna men när de samtalar om de äldre barnen på förskolan kategoriseras de efter kön. Slutsatsen är att pedagogernas samtal präglas av diskurser som kategoriserar de äldre barnen efter kön, men när pedagogerna talar om de yngre barnen präglas samtalet av diskurser som inte kategoriserar efter kön utan istället efter beteende.

Mot bakgrund av den eventuella inskrivelsen av begreppet ”kreativt skrivande” i de nya ämnesplanerna för svenskämnet på gymnasiet har vår studie haft som ambition att undersöka lärares perspektiv. Genom fokusgruppssamtal har vi undersökt lärares beskrivna definitioner av begreppet, hur de beskriver att de arbetar med kreativt skrivande samt de uttryckta attityderna som går att utläsa både gentemot inskrivelsen och begreppet som sådant. För att analysera och tolka materialet användes Ivanič (2004) diskurser om skrivande.  Syftet med studien var att utveckla förståelse för lärares perspektiv på kreativt skrivande, både som något som redan används men också som något som kanske kommer att införas. I resultatet framgår det att det kreativa skrivandet redan tycks ha en plats i klassrummet, men att lärarna samtidigt framhåller vikten av att det skrivs in. Detta något motsägelsefulla resultat ska förstås utifrån lärarens yrkesmässiga position, där både autonomi i yrkesutövningen såväl som begräsningar utifrån läroplanen samexisterar. Analysen av materialet visar att den mest dominerande diskursen är den som Ivanič kallar genrediskursen, även om materialet även visar en tydlig kreativitetsdiskurs, framför allt då lärarna definierar begreppet. Sammantaget visar analys av materialet att lärarna har en till största delen positiv attityd gentemot att kreativt skrivande skrivs in. Däremot poängterar lärarna svårigheten med bedömning samt erfarenheter av tidigare implementeringar, något som eventuellt kan riskera det kreativa skrivandets plats i klassrummet.

I denna studie undersöks anknytning relaterat till flerspråkighet då vi har upplevt att det är svårt för förskollärare att skapa en trygg anknytning till de flerspråkiga barnen då kommunikationen inte fungerar. Forskning belyser att det är viktigt för barn att ha en trygg relation till pedagogerna och att en bra kommunikation dem emellan kan dämpa faktorer som gör att dessa barn inte lyckas så bra socialt och kunskapsmässigt. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare, genom fokusgruppssamtal, resonerar kring språkets och kommunikationens betydelse för att skapa en trygg anknytning till de flerspråkiga barnen. Följande forskningsfrågor har utifrån syftet konkretiserats: Vilka tolkningsrepertoarer kring flerspråkiga barns trygga anknytning ger förskollärarna uttryck för? Vilka kategoriseringar av barn och vuxna framträder i förskollärarnas diskussioner och vad kännetecknar dem? Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten är socialkonstruktionism och som analysmetod används diskurpsykologi vars analysverktyg: tolkningsrepertoar, retorik och kategorisering har hjälpt oss att besvara forskningsfrågorna. Det empiriska materialet samlades in genom tre fokusgruppssamtal där tolv förskollärare från tre förskolor i södra Sverige deltog. De tolkningsrepertoarer som framkommer i resultatet är att en god relation till vårdnadshavarna, barns personlighet, språkets betydelse och pedagogers förhållningssätt är viktiga för att möjliggöra en trygg anknytning till de flerspråkiga barnen. De kategoriseringar som framkommer i vår studie är vi, de, dem, de barnen, dessa barn, barn med annat modersmål samt föräldrarna. Retoriken blir synlig när förskollärarna för varandras talan samt när de använder sig av extremisering och förminskning i sina uttalanden. Slutsatsen i studien är att språk och anknytning hänger samman, men när det kommer till att göra ett val, prioriterar förskollärarna språket före anknytning då de väljer att sära på de flerspråkiga barnen.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare under fokusgruppssamtal resonerar kring en inkluderande verksamhet för barn i en svensk förskolekontext. Utifrån syftet konkretiserade vi följande frågesä̈llningar: Vilka tolkningsrepertoarer kring inkludering för barn i behov av särskilt stöd framträder i förskollärarnas diskussioner? och Vilka kategoriseringar av barn eller vuxna synliggörs i fokusgruppssamtalen? Studien tar avstamp i problemområdet att det saknas tidigare forskning gällande just vilka tolkningsrepertoarer som konstrueras i förskollärarnas samtal inom ämnet inkludering, samt vilka kategoriseringar som görs av barn eller vuxna i förskollärares samtal. Den här studien utgår ifrån socialkonstruktionismen som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Vi använde oss av diskurspsykologi som analysmetod, med analysverktygen tolkningsrepertoar, retorik och kategorisering. Syftet och forskningsfrågorna besvarades genom användandet av tre stycken fokusgruppssamtal. Sammanlagt deltog tolv förskollärare, varav elva stycken kvinnliga och en manlig, förskollärarna är verksamma på två förskolor i södra Sverige uppdelade på sex avdelningar. Det framkommer i resultatet att förskollärarna har ansvaret att planera verksamheten. I och med det är det enligt förskollärarna av betydelse att de inom arbetslaget har en samsyn där de ser olikheter som en tillgång. Det finns enligt förskollärarna möjligheter till inkludering i verksamheten, däremot framkommer det till viss del i resultatet att det finns svårigheter i form av för lite personal. Det framkommer även att förskollärarna hittar nya strategier och att de därmed är nytänkande och öppna för nya möjligheter att inkludera alla barn. Eftersom att tidigare forskning bland annat lyfter fram inkluderingens betydelse för barnen i förskolan, är våra förhoppningar att vår studie ska kunna tillämpas för att synliggöra hur förskollärare samtalar om en inkluderande verksamhet och på så vis väcka diskussioner på andra förskolor.