No description available.

Detta examensarbete syftar till att undersöka vilka strategier elever använder sig av vid text-, hör- och ordförståelse i franska. Jag har genom undervisningsförsök och elevenkäter undersökt vilka strategier elever i en niondeklass har när de arbetar med ovanstående moment där uppgifterna är hämtade utanför den ordinarie läroboken. Jag har därutöver intervjuat lärare på den skola jag gjort mina undervisningsförsök för att se om de ger eleverna strategier för arbete kring text-, hör- och ordförståelse. Projektet STRIMS och Tornbergs forskningsresultat har givit mig inspiration till arbetet. Eleverna använde sig huvudsakligen av framgångsrika strategier när de tog sig an de olika uppgifterna. De framgångsrika strategier eleverna i huvudsak använde sig av var att de drog slutsatser utifrån kontexten, de använde sina kunskaper i andra språk samt att de utbytte tankar och idéer vid samarbete i par eller i grupp.

Denna uppsats har som syfte att skapa en diskussion kring bedömning av den muntliga språkfärdigheten i en skola för alla. Den övergripande frågan som här söks svar på är på vilket/vilka sätt elevers muntliga prestationer kan bedömas likvärdigt i franskundervisningen. För att denna uppsats syfte skall uppnås har intervjuer med både elever och lärare genomförts. Dessas svar har satts i relation till tidigare forskning samt läroplan, skollag och kursplan för att avslutningsvis diskuteras. Slutligen kan det konstateras att varje lärare har sina metoder och följer efter bästa förmåga styrdokumenten. Då undervisande lärare har slutlig bedömande rätt får det antas att detta görs i enlighet med det som professionalismen föreskriver. Dagens bedömningssituation är inte optimalt likvärdig för alla, utan kan förbättras.

Syftet med denna studie är att synliggöra ur ett lärarperspektiv hur man använder sig av betygskriterierna i bedömningen av den muntliga produktionen i franska som modernt språk och dessutom att undersöka vilka muntliga uppgifter och strategier som tillämpas för att uppnå en likvärdig summativ bedömning. En kvalitativ metod genomfördes och materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer. I studien intervjuades nio lärare i franska som arbetar på högstadiet. Resultatet visade att lärare använder betygskriterierna som en vägledning för att skapa kvalitativa uppgifter och prov för muntlig förmåga. Erfarenhet och diskussion med kollegorna i moderna språk underlättar förståelsen av värdeorden. Lärarna använder sig gärna av relevanta uppgifter och prov som tillåter eleverna att använda alla sina språkkunskaper och språkstrategier. Några lärare ifrågasätter validiteten av några muntliga uppgifter som till exempel muntliga presentationer eller videoinspelningar. Dessa kan ibland producera onaturligt tal på målspråket och kan därför vara svåra att bedöma. Undersökningen pekar på att användningen av både formativ och summativ bedömning bidrar till att uppnå en mer rättvis bedömning av elevens prestation. Dessutom blir eleverna mer engagerade när muntliga bedömningskriterier anpassas efter elevernas ålder, grupp eller individuella behov. För att sträva mot likvärdighet främjar lärare vikten av sambedömning inom sitt egna ämne men också med andra lärare i moderna språk.

The aim of the present study is, firstly, to investigate the amount of Swedish and French that is produced by teachers and students in the foreign language classroom and, secondly, to examine in which situations the interlocutors code-switch and for what purposes the two languages are used. The study is based on empirical data consisting of audio recordings of interactions taking place in two different classrooms in Sweden. The study is carried out within an interactionist perspective on language teaching and learning, stressing that learning is situated in learners’ social and interactional practices. The empirical material has been categorized into five different groups according to the participation structure of each interaction and then analysed in two different parts, one quantitative and one qualitative. The quantitative analysis of the corpus established that the Swedish language is present in each of the categories. The results of the count of every turn and word pronounced in each language in the corpus show that many turns expressed by both teachers and students consist of a mixture of Swedish and French. This switching between different codes is the main object of the qualitative analysis of the corpus. The results of the qualitative analysis indicate that the participation structure and the choice of activity types and how these are organised in the classroom are decisive for teachers’ and students’ code-switching. Furthermore, the teachers’ actions concerning the choice of language for the interaction as well as their strategies to deal with the presence of both languages are conclusive for the students’ oral production of French in class. The analysis also reveals that the more the teachers use the target language in a consistent way, the more the students try to express themselves in French even if they often code-switch. The study points out the complexity of speaking French in a classroom context, where the teachers have to deal with the fact that the Swedish language is almost always present and used by the learners for different purposes. / IPACLE

I uppsatsen kommenteras en egen översättning av utdrag ur Roland Barthes fackartikel Éléments de sémiologie. Denna avser följa Immanuel Wallersteins regler för termöversättning av human- och socialvetenskapliga texter samt riktlinjer framtagna av the Social Science Translation Project (2006). Källtexten präglas av explicita referenser till andra texter. Två uttryck för detta som här tas upp är citat och explicit intertextuella termer (i synnerhet det senare). Den första frågeställningen är om ett mottagande intertextuelt fält kan användas för att översätta dessa. Det visar sig vara ett väsentligt redskap, men inte självtillräckligt eller entydigt. Den andra är hur de med hjälp av detta redskap valda målspråkstermerna förhåller sig till Nuopponens och Pilkes (2016) kriterier för ”goda termer”. Analys av de målspråkstermer som valts, vilka är låneord, visar att olika klasser av låneord har tendens att hänga samman med vissa typer av terminologiska för- och nackdelar. / The thesis is a commentary of my own translation of an excerpt of Roland Barthes article Éléments de sémiologie. Its aim is to follow Immanuel Wallerstein’s rules for translation of terms in social sciences as well as the guidelines developed by the Social Science Translation Project (2006). The orignal text is characterized by explicit references to other texts. Two elements that will be presented in the thesis are quotes and explicitly intertextual terms (with a focus on the latter). The first question is if a receiving intertextual field could be used to translate these elements. It turns out to be a fundamental tool, but not self-sufficient or unequivocal. The second question is how the chosen terms of the target language, with help from said tool, relate to Nuopponens and Pilkes (2016) criteria for ideal terms. An analysis of the chosen terms of the target language, which are borrowings, shows that different groups of borrowings tend to be associated to certain types of terminological pros and cons.

This thesis examines the image of the adolescent girl in contemporary French first-person novels, read from a gender perspective. It is both a thematic and a narratologic study of thirty-two novels (1950-1999), focusing on the use of stereotypical concepts of femininity. From a thematic perspective, the female protagonists’ world stands out as dark and problematic, especially in comparison with the world of the male protagonists. The recurrent themes revolve around sexuality and violence in both worlds, but they are treated differently depending on the biological sex of the protagonist. This thematic study thus shows that the protagonists live in a patriarchal world, with different norms for girls and boys. However, an examination of the ‘I’ narrator somewhat modifies the compact, gloomy picture of the girls’ situation. The authors introduce perspectives on the fictional universe of the adolescent, for instance by contrasting the focalization of the adolescent and potentially unreliable narrator with the supposed view of the adult reader. These perspectives are subversive in some novels, but mostly vague. Accordingly, the readers are often left to their own interpretation and evaluation of the adolescent girls’ situation. Finally, a discussion of virtual readers and “target readers” shows a tendency to read and market the novels in question as more or less autobiographical. Such readings modify their ideological potential.

I uppsatsen kommenteras en egen översättning av utdrag ur Roland Barthes fackartikel Éléments de sémiologie. Denna avser följa Immanuel Wallersteins regler för termöversättning av human- och socialvetenskapliga texter samt riktlinjer framtagna av the Social Science Translation Project (2006). Källtexten präglas av explicita referenser till andra texter. Två uttryck för detta som här tas upp är citat och explicit intertextuella termer (i synnerhet det senare). Den första frågeställningen är om ett mottagande intertextuelt fält kan användas för att översätta dessa. Det visar sig vara ett väsentligt redskap, men inte självtillräckligt eller entydigt. Den andra är hur de med hjälp av detta redskap valda målspråkstermerna förhåller sig till Nuopponens och Pilkes (2016) kriterier för ”goda termer”. Analys av de målspråkstermer som valts, vilka är låneord, visar att olika klasser av låneord har tendens att hänga samman med vissa typer av terminologiska för- och nackdelar. / The thesis is a commentary of my own translation of an excerpt of Roland Barthes article Éléments de sémiologie. Its aim is to follow Immanuel Wallerstein’s rules for translation of terms in social sciences as well as the guidelines developed by the Social Science Translation Project (2006). The orignal text is characterized by explicit references to other texts. Two elements that will be presented in the thesis are quotes and explicitly intertextual terms (with a focus on the latter). The first question is if a receiving intertextual field could be used to translate these elements. It turns out to be a fundamental tool, but not self-sufficient or unequivocal. The second question is how the chosen terms of the target language, with help from said tool, relate to Nuopponens and Pilkes (2016) criteria for ideal terms. An analysis of the chosen terms of the target language, which are borrowings, shows that different groups of borrowings tend to be associated to certain types of terminological pros and cons.

No description available.

<p>This dissertation is a study of the work of Michel de Nostredame (Nostradamus). Born in Provence, France in 1503, this true "Renaissance man” (astrologer, doctor of medicine and translator) achieved fame with the publication of his Centuries or “Prophecies”. This work presents 10 centuries of quatrains – almost a thousand short poems of only four rhymed lines each. The first third was published in 1555, another third in 1557 and finally the ten Centuries all together, posthumously, in 1568. The present study concentrates on the first edition, consisting of the first 353 quatrains.</p><p>The main purpose of this thesis is to explore and analyse the language, the style and the genre of the Centuries, aspects rather neglected by the critics hitherto. The large number of quatrains analysed in detail provides a solid basis for accurately characterizing the distinctive features of the text. The methods applied are mainly quantitative and comparative.</p><p>Initially, a short presentation of Nostradamus’ life and work sketches in the background for the creation of the Centuries. The analysis of the poetic form illustrates the stylistic as well as linguistic consequences of the use of the quatrain: it is argued that the poetical structure of the text influences its language as well as its oracular genre. The language of the Centuries is quantitatively examined, first at the sentence level and then at the phrase level. In order to define its specific nature, comparisons are made with the language of other texts from the same period, i.e. the Délie by Maurice Scève and the Pantagrueline Pronostication by François Rabelais. The results demonstrate that the most prominent differences concern what may be referred to as Nostradamus’ strategy of omission, where the restrictive metrical form of the quatrain demands that he be sparing of words.</p><p>Thereafter, the dissertation concludes that the number of textual themes and motives of the Centuries is quite limited (war, catastrophe, government), the prodigy being identified as the general poetic topic that contributes to the coherence of the text. A subsequent section thoroughly investigates stylistic elements such as enumeration, repetition and onomastics. The objective of the final section is to define the genre of the Centuries. The close connection between the concepts of poetry and prophecy during the French Renaissance is well documented. It is thus suggested that the enigmatic, dark oeuvre of Nostradamus inspired several of the Pléiade poets, whose group that in many ways explored the oracular genre in the 1550s and 1560s. It is furthermore demonstrated that the concept of oracular poetry is appropriate for defining the style and the genre of the Centuries.</p><p>Together, the different results of our survey lead to a discussion of the poetic qualities of the Centuries. The present study promotes the conclusion that Nostradamus is to be considered much less a prophet than an author of oracular poetry.</p>