I dagens samhälle har barngruppernas storlek och därmed belastningen på förskolepersonalen ökat. Studier visar att det idag finns cirka 10 % barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Oftast är vårdnadshavare inte medvetna om att deras barn har speciella behov men det finns en möjlighet att fånga upp dessa barn redan i förskolan. Studier har visat att tidiga interventioner ger en markant skillnad på dessa barns totala utveckling. Syftet med detta arbete är att undersöka på vilket sätt förskolepersonal i en kommun säger sig uppmärksamma och hantera barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i förskolan samt hur förskolorna involverar vårdnadshavarna. Studien har en kvalitativ utgångspunkt eftersom jag ville resonera kring förskolepersonalens sätt att tänka. Av denna anledning var semistrukturerade intervjuer en bra metod att samla in empiri. Därigenom hade jag möjlighet att se hur olika förskolepersonal resonerade i sina olika sociala kontexter. Jag tycker att jag har fått svar på mitt syfte med min undersökning. De flesta förskolor reagerar direkt när de uppmärksammar barn med speciella behov. Det är i arbetslaget förskolepersonalen ventilerar och reflekterar innan en konkret handling sätts igång. Förskolorna i studien har agerat olika beroende på hur arbetslaget har resonerat och det största hjälpmedlet de flesta förskolor har är kommunens stödcentrum och/eller resursenhet.

Detta är en kvalitativ undersökning av attityderna till arbetet hos en personalgrupp på ett nystartat korttidsboende, där rekryteringens fokus lagts vid hög utbildningsnivå och personliga egenskaper. Resultatet visar på att det finns viss överensstämmelse jämfört med tidigare forskning, som vikten av tydlighet och diskussion kring relationen till brukaren. Däremot verkar denna personalgrupp lägga större vikt vid både kunskap och erfarenhet, att kunna omvärdera sina egna ambitioner och värderingar, samt uppmärksamhet och tålamod för att lära sig erbjuda det brukaren behöver. I studien berörs modeller från social-kognitiv psykologi, som Theory of Planned Behavior, och vi föreslår vidare användning av dessa i forskningen, för att analysera och modifiera personals attityder och arbete.

Studien är en kvalitativ intervjuundersökning av fem förskolepedagogers uppfattningar av möjligheter och svårigheter att genomföra pedagogisk kartläggning kring barn med funktionsnedsättningar i förskolan. Barnen i barngrupperna är mellan ett och fem år. Ett eller flera barn har någon funktionsnedsättning. Två kommuner från södra Sverige är representerade.   Viktigt för studien har varit att studera arbetet med kartläggningen i ett helhetsperspektiv. Studiens teoretiska, utvecklingsekologiska, perspektiv ger möjlighet att uppfatta faktorer i barnets närmiljö men också i andra miljöstrukturer på samhällsnivå.   Resultatet presenteras i temana; observation, reflektion, samverkan och fortbildning. Innehållet i kartläggningen utgörs av barnens motorik, kommunikation, motivation, beteenden, samspel och relationer med såväl barn som vuxna samt hur planerade stödinsatser fungerar i verksamheten.   I pedagogernas kartläggningsarbete ingår förutom barnen; kollegor i arbetslaget, interna specialpedagoger, föräldrar, barnhabilitering och till viss del BVC. I fortbildningen ingår interna och externa aktörer. Olika specialpedagogiska perspektiv uttrycks i förhållande till barnen med funktionsnedsättningar.   Som förutsättningar för den pedagogiska kartläggningen fungerar de möjligheter och svårigheter som pedagogerna beskriver. Det är relationer, barngruppens storlek, medvetenhet kring olika roller, befintliga kartläggningsverktyg, tid för reflektion och utveckling av observationsmetoder, stabila arbetslag, gemensam fortbildning samt en organisering av samverkan mellan olika verksamheter.

The purpose with this study is to describe what individual pupils with neuropsychiatric disorders, such as Asperger syndrome and ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), think of their time in the nine-year compulsory school. The intention is to, from a social and spatial point of view elucidate their experiences, on the basis of their specific needs and the commission and the curriculum of the compulsory school. This study have a qualitative approach where I on two occasions have talked to three upper secondary school pupils with neuropsychiatric disorders about their time in the compulsory school. The work method for this study is life stories, a kind of interview that allows the pupils to speak more freely, and where the definitive question formulation appears gradually. The result shows that the pupils in many ways experience that they have been misunderstood by both teachers and other pupils, first and foremost regarding teachers not having enough knowledge about how people with Asperger syndrome think and acts. In addition, all three have experiences of being bullied. At the same time the result shows that special adjustments to the pupils’ specific needs works and is a good thing, if they are based upon knowledge and understanding. The conclusion is that genuine knowledge about neuropsychiatric disorders and the will to understand among the teachers is very important, and that adjustments of resources, demands and conditions is a good thing, and many times necessary. Many teachers do not have the adequate knowledge and the support to the students is inadequate. A proper, comprehensive and correct diagnosis is important to create knowledge of the specific individual needs. / Syftet med studien är att beskriva hur enskilda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i första hand Aspergers syndrom och ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), har upplevt sin tid i det obligatoriska skolväsendet. Avsikten är att ur ett socialt och ett rumsligt perspektiv belysa hur de upplevt sin skoltid, utifrån de specifika behoven och skolans uppdrag enligt Lpo94. Studien har en kvalitativ ansats där jag vid två tillfällen samtalat med tre ungdomar i gymnasieåldern med diagnostiserade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar om deras grundskoletid. Den metod som använts för genomförandet av studien är livsberättelse, en form av intervju som tillåter den intervjuade att berätta mer fritt, och där de definitiva frågeställningarna infinner sig efter hand. Resultatet visar att eleverna på många sätt upplever att de blivit missförstådda av både lärare och andra elever, framför allt handlar det om att lärare inte haft tillräcklig kunskap om hur elever med Aspergers syndrom tänker och fungerar. Alla tre upplever dessutom att de varit utsatta för mobbing. Samtidigt visar resultatet att särskilda lösningar och anpassningar efter elevens specifika behov är bra och fungerar, om de bygger på kunskap och förståelse. Slutsatser blir att gedigen kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vilja till förståelse hos personalen är mycket viktigt, och att anpassningar av resurser, krav och villkor är bra och ofta nödvändigt. Många lärare saknar tillräcklig kunskap och stödet till eleverna är bristfälligt. En ordentlig, fullständig och korrekt diagnostisering är viktigt för att skapa kunskap om de specifika individuella behoven.

Uppsatsen syfte är att undersöka vilka normer om funktion och funktionsnedsättning som reglerar när, var och hur personer med icke-synliga funktionsnedsättningar upplever att de kan passera som icke-funktionsnedsatta. Författaren analyserar förståelser av passering hos personer med icke-synliga funktionsnedsättningar utifrån en intersektionell förståelse av funktion, kön och genus. Med hjälp av transteoretiska tankar kring passering som praktik finner författaren flera likheter mellan hur tillfällen till passering skapas och förstås hos personer med funktionsnedsättningar och transpersoner både i en social och medicinsk kontext.

The aim of this thesis is to find out whether there is anycollaboration between libraries and daily activity-centres inScania and how librarians and care staff use literature towardspersons with, for example, intellectual disabilities. Furthermorethe aim is to examine if there are any views on how cooperationbetween the organizations could be developed.The method used is web surveys with mainly open endedquestions sent to both librarians and care workers in dailyactivity-centres.The study shows that most collaboration today is concerned withthe participants in the daily activities performing tasks at thelibraries. Many of the librarians also states that they offer bookdeposits. A few libraries occasionally offers reading aloudactivitiesfor the user group. Most of the daily activity-centres inthe study have groups that visit the library regularly. There seemsto be an interest for closer cooperation but lack of resources isregarded by the librarians as the main obstacle.Regarding the purpose of reading aloud for the user group itseems as if both professional categories see it as dominantly apleasant experience for the participants in the daily activities. Thecare workers also stress aloud reading as pastime and reading as ameans to create community. Librarians too stresses the view ofpastime. An important difference is that reading as a way offinding out facts seems to be much more important to the careworkers while the librarians much stronger press the view ofreading as a form of therapy.

Bakgrund: Valet av daglig verksamhet som undersökningsområde gjordes då vi ville undersöka hur personer med funktionsnedsättning upplever sin arbetssituation. Empowerment som perspektiv kändes passande i studien då många av de teoretiska begrepp vi ville använda oss av förekommer inom empowerment. Syfte: Syftet med denna studie är att utifrån ett empowermentperspektiv beskriva och analysera hur deltagare upplever och skapar mening inom daglig verksamhet. Metod: Studien är av kvalitativ karaktär med semistrukturerade intervjuer där empirin grundar sig på fem transkriberade intervjuer. De personer som intervjuats har valts ut utifrån två kriterier, att de kunde uttrycka sig muntligt samt beviljats och arbetar inom daglig verksamhet enligt LSS (1993:387). För att få svar på våra intervjufrågor utarbetades en intervjuguide. Empirin analyserades utifrån studiens tre teoretiska begrepp tillhörighet, meningsfullhet och makt. Intervjuanalys med fokus på meningen har används som omfattar meningskodning. Resultat: Resultatet visar att samtliga deltagare trivs med sin arbetssituation, genom att dem uttrycker att det är viktigt för dem att ha något att göra om dagarna samt att samspela med andra. Fortsättningsvis visar resultatet på att deltagarna upplever acceptans på sitt arbete, men de upplever inte att deras arbete är accepterat i samhället. Det framkommer i resultatet att maktrelationen mellan personalen och deltagarna är relativt likställd men att deltagarna är medvetna om att personalen har största ansvaret och har på så sätt makten. / Background: The choice of daily activities as a study area was made because we wanted to investigate how people with disabilities experience their work situation. An empowerment perspective seemed appropriate in this study because many of the theoretical concepts we wanted to use occurs within empowerment. Purpose: The purpose of this study is to describe and analyze how participants experience and create meaning in daily activities based on an empowerment perspective. Method: The study is of a qualitative nature with semi-structured interviews where the empiricism is based on five transcribed interviews. The persons interviewed have been selected on the basic of two criteria, that they could express themselves verbally and that they was granted and worked within daily activity according to LSS (1993:387). To get our interview questions answered an interview guide was composed. The empiricism was analyzed on the basis of the studies three theories belonging, meaningfulness and power. Interview analysis with focus on sentences has been used that includes sentence coding. Result: The result shows that all participants are content with their work situation, they express that it is important for them to have something to occupy their day and to interact with others, but they don't experience that their work is accepted in society. It is made clear from the result of the study that the power relation between the staff and participants are relatively equal but that the participants are conscious of the fact that the staff has the greater responsibility and in that way also the greater power.

No description available.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att få en bättre bild av hur skolbibliotekarier på grundskolor i Umeå kommun arbetar med tillgängliga medier. Fem skolbibliotekarier intervjuades om hur de arbetade gentemotelevgrupperna, hur de upplevde att behovet av tillgängliga medier såg ut och om de anpassade sitt arbetssätt gentemot olika målgrupper för tillgängliga medier. De inspelade intervjuerna transkriberades, och bearbetades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visade att skolbibliotekariernas arbete med tillgängliga medier präglas av; ett engagemang att hjälpa elever med läsnedsättningar; samarbete med lärare och specialpedagoger; och ett individuellt snarare än gruppbaserat bemötande av eleverna. Skolbibliotekarierna upplevde att situationen för elever med behov av tillgängliga medier är ojämlik som resultat av olika ekonomiska resurser hos skolorna. Bakomliggande orsaker till denna ojämlikhet diskuterades. Det konstaterades att den digitala utvecklingenhar lett till positiva utvecklingar för skolbibliotekariernas arbete, men att den också presenterat nya problem som kräver IT-kompetens av  skolbibliotekarien. Slutligen konstaterades att behovet av tillgängliga medier inte ökat, men att en rad faktorer resulterat i ökad användning. Detinsamlade materialet analyserades också utifrån Anders Øroms sex bibliotekarieidentiteter, och det konstaterades att skolbibliotekarierna i sitt arbete med tillgängliga medier i hög grad präglas av socialarbetareidentiteten, med inslag av kulturförmedlaridentiteten ochinformationsförmedlaridentiteten.

Inom den internationella forskningen beskrivs det att barn med funktionsnedsättningar är en särskiltutsatt grupp samt att det, främst i utvecklingsländer, saknas ett större omfång av forskning kringdessa barns situation. Vidare betonas det genom internationella studier att det existerar en avsaknadav dessa, särskilt inom socialt arbete. I de studier som finns lyfts dock hur situationen, för barn medfunktionsnedsättningar samt deras anhöriga, på många sätt är kopplad till hur samhället ställer sig tilldessa individer och deras funktionsnedsättning. Risken för olika former av diskriminering och förtryckfrån familj, skola eller samhället beskrivs vara högre för denna grupp än för andra barn. Enligtforskningen bottnar orättvisan många gånger i en okunskap, vilket leder till en stigmatisering avdessa individer samt deras familjer. Det finns dock forskning som fokuserar på möjligheter tillförbättring inom såväl integration inom skolan som praxis inom arbetet, för att öka delaktigheten förbarn med funktionsnedsättningar. Skolans roll som en viktig plats för dessa barns positiva utvecklingär även något som forskningen inom området betonar.Syftet med studien har varit att undersöka skolpersonalens föreställningar av delaktighet för elevermed funktionsnedsättningar i en tanzanisk kontext. Våra frågeställningar har lyft hur personalenbeskriver elevernas möjlighet till delaktighet i skolan, hur personalen beskriver arbetet med attinkludera eleverna i skolan samt hur personalen beskriver exkludering av eleverna i skolan. Vi valdeatt använda oss av en kvalitativ forskningsmetod för att besvara vårt syfte. Vi utförde sexsemistrukturerade intervjuer med skolpersonal på två stycken skolor för elever medfunktionsnedsättningar i norra Tanzania. Därefter gjorde vi en innehållsanalys och fann via vårafrågeställningar tre följande huvudteman: föreställningar av inkludering och exkludering, lärarnaspraktiska arbete med eleverna och uppdraget att förbereda för ett framtida liv. Dessa teman deladevi i sin tur in i åtta underordnade teman. Den insamlade empirin analyserade vi utifrån ettsocialkonstruktivistiskt perspektiv med särskilt fokus på begreppen typifieringsscheman samt olikaformer av socialisation.Studiens resultat visar på att de föreställningar som skolpersonalen har gällande elevernasdelaktighet beskrivs i både positiva, men i största utsträckning negativa och begränsande termer. Detyttrar sig främst i personalens föreställningar av elevernas delaktighet sett till hur skolpersonalentalar om eleverna, hur de beskriver arbetet med eleverna samt deras egna föreställningar av vadeleverna är kapabla till och inte. Den bild som våra informanter beskriver har fått oss att inse att detstörsta hindret för dessa elevers möjlighet till delaktighet inte nödvändigtvis är ett resultat av derasfaktiska funktionsnedsättning utan möjligen av den konstruerade bild som andra människor i derasomgivning skapar. Det gäller inte endast skolpersonalen utan även övriga personer i deras omgivning.