Genom semistrukturerade intervjuer med tre kvinnor arbetande som vårdpersonal på grupp- eller serviceboende för personer med funktionsnedsättning, undersöks utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv dessas föreställningar kring våld kopplat till personer med funktionsnedsättning. Studien synliggör hur inblandade aktörers roller kan associeras med föreställningar som uttrycks kring ämnet samt till vad som ses som ”lämpligt” agerande. Det framkom att rollen hos den aktör som utförde en potentiellt våldsam handling var avgörande för hur händelsen betraktades samt hur detta tänktes hanteras. Aktörernas kön uttrycks ej inverka, dock fanns indikationer på vissa tänkta skillnader. Då intervjupersonerna resonerar kring ”lämpligt agerande” förhöll de sig dels till plikter men även en känsla av ”rätt” enligt vad vi tolkar som konsekvensetiskt/utilitaristiskt perspektiv. Då en kollega var inblandad blev lojalitet märkbart relevant. Makt beaktas genomgående och komplexiteten i begreppet våld och hur det kan förstås olika beroende på kontext, inblandade aktörer och perspektiv diskuteras. / Through semi-structured interviews with three women working as care personnel in group or service homes for persons with disabilities, perceptions regarding violence as linked to persons with disabilities is studied from a social-constructionist point of view. The study explores how the roles of actors involved can be associated with notions and interpretations expressed, and with what the interviewees regard as “appropriate” action to handle the situation. The role of the aggressor proved crucial. Gender of the actors was not expressed as important but indications existed pointing to perceived differences. When discussing appropriate action, the interviewees related to both a sense of “duty” and the “right” thing to do from a utilitarian perspective. When involving a colleague, loyalty became relevant. Throughout the study the dimension of power and the complexity of violence is considered and its different understandings depending on context, actors and perspective.

Studiens syfte är att undersöka och analysera vad personal på LSS institutioner gör isituationer där brukarna har ett utagerande-och/eller självdestruktivt beteende samt vilkasvårigheter de upplever i dessa situationer. Frågeställningarna är 1. Hur handlar personalen isituationer där brukare är utagerande? 2. Hur upplever personalen det är att arbeta medutagerande situationer utifrån lagstiftningen? 3. Vilka svårigheter upplever personalen isituationer när brukaren är utagerande?Uppsatsens empiri består av sju halvstrukturerde intervjuer med omsorgspersonal från femolika LSS verksamheter där det vistas ungdomar med ett utagerande beteende. Resultatet visaratt det finns vissa likheter i personalens bemötande mot brukarna. Genomgående är detförebyggande arbetet viktigt. Det handlar om att läsa av brukarna och anpassa kraven efterdagsform. Verksamheterna formar sig efter brukarnas behov. När ett utagerande beteende ändåuppstår finns likheter i bemötandet. Många respondenter uppger att de backar undan frånbrukaren. Andra menar att de ber brukaren sätta sig ner, eller byter personal. Även om detfinns generella drag i personalens bemötande skiljer det sig ändå mellan olika brukare utifrånderas individuella behov. Personalen är flexibel och bemöter varje brukare individuellt. Isällsynta fall behöver personalen hålla fast eller brotta ner brukaren för att inte själva bliskadade.Materialet analyseras med hjälp av rollteori och coercion theory. Studiens slutsatser är attdet är ett komplext arbete personalen gör. Hela tiden krävs att personalen ligger ett steg förebrukaren för att kunna avvärja ett utbrott. De som arbetar med brukarna behöver både ha brautbildning och ha rätt personlighet. Stämningen i arbetsgruppen måste vara öppen fördiskussion och fri från prestige.

“You only try to stay in the real world”, “you get strange, cold and off”. These are citations from childrens own stories about being in detention and isolated. Approximately 10 000 people are detained annually in Sweden with and without restrictions and several of these are children, persons between 15 - 17 years old. Sweden has ratified the ’Convention on the Rights of the Child’ up to a lot of criticism against the way Sweden detains children. The law that is applied to adults in the case of detention also applies to children. Although, there are some special laws that only apply to detention of children, 24 chapter 4 § RB and 23 § LUL. If due to the childs age it may be feared that the detention would bring serious harm to the child, detention may only occur if it is clear that adequate supervision cannot be arranged. It is also required that there are extraordinary reasons for detention. There is a special group of children who have certain disabilities, children with neuropsychiatric disorders. Problems can occur when these children are detained and isolated. According to Swedish national law, detention of children can take place when the basic conditions in the 24 chapter 1 § RB are fulfilled, when it is clear that adequate supervision cannot be arranged in accordance with 24 chapter 4 § RB. Detention of children may only occur under extraordinary reasons, 23 § LUL. However extraordinary reasons are interpreted in different ways, this leads to children being arrested more often than in exceptional cases. In case of detention of children with neuropsychiatric disorders the disorder may be taken into consideration in the proportionality assessment by some judges and some judges will not. The stay in detention can affect children with neuropsychiatric disorders in different ways. They can develop phobias, self-harm, more anxiety, nervousness and depression. As there are several children with neuropsychiatric disorders who also have an increased risk of developing other psychological problems, this group of children is more likely to be affected by detention. In conclusion, these Swedish laws do not meet the requirements set by the Convention on the Rights of the Child, neither practical nor theoretical.

No description available.

Sugardejting inbegriper organiserad dejting där äldre personer ersätter unga för romantiskt umgänge genom pengar eller gåvor. I Sverige har fenomenet uppmärksammats på senare år och polisen jämställer förfarandet med prostitution då de uppger att sex är en del i byteshandeln. Enligt forskning rörande liknande fenomen beskrivs kontakt med socialtjänst, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och utanförskap som riskfaktorer för erfarenheter av sex mot ersättning. Unga placerade vid hem för vård och boende uppfyller inte sällan de ovan nämnda riskfaktorerna, varför det är intressant att undersöka anställdas förståelse om fenomenet. Studien syftar till att undersöka förståelsen för sugardejting hos anställda vid dessa boenden. Beskrivningen av vad sugardejting är varierar beroende på avsändare, varför en socialkonstruktionistisk ansats användes för att nå kunskap om vilken konstruktion de anställda likställer sugardejting med samt intersektionalitet för att analysera hur de anställda föreställer sig sugarbabyn. Kvalitativa intervjuer med sex intervjupersoner från två boenden i Uppsala län genomfördes. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.  Resultaten visar att fenomenet sugardejting i sig inte var vidare känt hos personalen, även om mekanismerna i stor utsträckning återfanns i tidigare erfarenheter. Förståelsen för sugardejting antogs av intervjupersonerna vara svag hos de unga boende, deras utsatthet antogs förstärkas genom könstillhörighet, funktion och klass. Information om sugardejting förstärkte personalens oro kring de ungas möjliga bristande förmåga i att genomskåda hur fenomenet presenteras kommersiellt samt risk att relativisera förfarandet. Inget systematiskt arbete fanns implementerat på HVB hemmen för att upptäcka sugardejting. De unga själva förväntades initiera samtal om sex, relationer och eventuella problem rörande detsamma. Samtidigt uppgav personalen att de unga troligen inte förstod riskerna med, och möjliga konsekvenser av, sugardejting. Samtliga av de intervjuade efterfrågade ökad kunskap i ämnet.

Denna studie fokuserar på att utröna uppfattningar om inkludering hos elever inom neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF)- spektrat. Syfte med denna studie är att beskriva och analysera hur NPF- elever upplever inkludering i sin skolvardag samt redogöra för elevernas tankar kring hur skolan kan arbeta för att möta elevernas idéer om inkludering. Denna studie är kvalitativ och grundar sig på 8 intervjuer av elever inom NPF-spektrat.Resultatet visar att känslan av att vara inkluderad bygger på att eleven känner sig delaktig på lektionerna genom att vara i samma lokal som sina klasskamrater. Eleverna behöver också ha ett socialt samspel med lärare och klasskamrater samt utmaningar på den nivå som dem befinner sig på. Läraren har en viktig roll i elevernas känsla av att vara inkluderade eftersom läraren ger stöd, trygghet och uppmuntran till eleven via sin yrkesroll. Dessutom visar studien att tre komponenter framträder som särskilt viktiga för skolan att ta hänsyn till i arbetet med inkludering av NPF-elever. Den första är elevens känsla av att vara inkluderad i klassrumsmiljön, den andra är elevens känsla av att vara delaktig under övrig skoltid samt den tredje är lärarens arbete med att anpassa undervisningen och skapa ett klassrumsklimat där alla elever kan utvecklas. / This study is focus on students with neuropsychiatric disorders (NPD) perceptions about inclusion. The purpose is to illustrate NPD-students experience of inclusion in school and furthermore illuminate the students' thoughts of how the school can work to encounter the students' ideas of inclusion. This study is qualitative and based in 8 interviews on students with NPD.The result shows that the students feeling of inclusion is based on participation in class through get in the same room as the classmates. The students also need a social interaction with teacher and classmates and get challenged on his/her own level. The teacher has an important role in students feeling of inclusion because the teacher gives support, safety and encouragement to students in their profession. The study also shows that three components stands out as particularly important in the progress of inclusion with NPD-students. The first is that the student feels inclusive in the classroom environment, the second is that the student feels involved in the other time during the school day and the third is the teachers work with customize the teaching and create a classroom environment there all students can succeed.

Syftet med studien var att undersöka vilka erfarenheter lärare i fritidshem har av att anpassa den fysiska inomhusmiljön på fritidshemmet med utgångspunkt från elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och deras behov eller diagnos. Studien fokuserar på följande forskningsfråga: Vilka möjligheter respektive svårigheter finns enligt lärare i fritidshem av att organisera och anpassa fritidshemsmiljön för elever med NPF- behov eller diagnos? Studien var kvalitativ och fyra intervjuer har genomförts med lärare i fritidshem. Innehållsanalys har valts som analysmetod och det insamlade intervjumaterialet har bearbetats med utgångspunkt i den analysen. I resultatet framkom att anpassning av fritidshemsmiljön görs på olika vis, till exempel benämns struktur som en viktig del i organiseringen. Fasta veckoscheman och bildstöd är två exempel på struktur som lärarna benämnde. Något som även framkom i resultatet var vikten av att skala av intrycken i fritidshemsmiljön såsom neutral färgskala, sänka ljudnivån och sänka belysningen. Möjligheter som framkom i resultatet av att anpassa fritidshemsmiljön var bland annat att hela elevgruppen gynnas av de anpassningar som nämnts ovan. Andra möjligheter som framkom var resurser, ekonomi och att tänka utanför boxen. Med det sistnämnda menade läraren att man måste tänka utanför klassrummets fyra väggar för att skapa andra lärandemöjligheter. De svårigheter som framkom var utrymme, elevantal, arbetslag, tidsbrist, planeringstid och profession.

<p>Detta är en kvalitativ undersökning av attityderna till arbetet hos en personalgrupp på ett nystartat korttidsboende, där rekryteringens fokus lagts vid hög utbildningsnivå och personliga egenskaper. Resultatet visar på att det finns viss överensstämmelse jämfört med tidigare forskning, som vikten av tydlighet och diskussion kring relationen till brukaren. Däremot verkar denna personalgrupp lägga större vikt vid både kunskap och erfarenhet, att kunna omvärdera sina egna ambitioner och värderingar, samt uppmärksamhet och tålamod för att lära sig erbjuda det brukaren behöver. I studien berörs modeller från social-kognitiv psykologi, som Theory of Planned Behavior, och vi föreslår vidare användning av dessa i forskningen, för att analysera och modifiera personals attityder och arbete.</p>

<p>The purpose with this study is to describe what individual pupils with neuropsychiatric disorders, such as Asperger syndrome and ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), think of their time in the nine-year compulsory school. The intention is to, from a social and spatial point of view elucidate their experiences, on the basis of their specific needs and the commission and the curriculum of the compulsory school.</p><p>This study have a qualitative approach where I on two occasions have talked to three upper secondary school pupils with neuropsychiatric disorders about their time in the compulsory school. The work method for this study is life stories, a kind of interview that allows the pupils to speak more freely, and where the definitive question formulation appears gradually.</p><p>The result shows that the pupils in many ways experience that they have been misunderstood by both teachers and other pupils, first and foremost regarding teachers not having enough knowledge about how people with Asperger syndrome think and acts. In addition, all three have experiences of being bullied. At the same time the result shows that special adjustments to the pupils’ specific needs works and is a good thing, if they are based upon knowledge and understanding.</p><p>The conclusion is that genuine knowledge about neuropsychiatric disorders and the will to understand among the teachers is very important, and that adjustments of resources, demands and conditions is a good thing, and many times necessary. Many teachers do not have the adequate knowledge and the support to the students is inadequate. A proper, comprehensive and correct diagnosis is important to create knowledge of the specific individual needs.</p> / <p>Syftet med studien är att beskriva hur enskilda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i första hand Aspergers syndrom och ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), har upplevt sin tid i det obligatoriska skolväsendet. Avsikten är att ur ett socialt och ett rumsligt perspektiv belysa hur de upplevt sin skoltid, utifrån de specifika behoven och skolans uppdrag enligt Lpo94.</p><p>Studien har en kvalitativ ansats där jag vid två tillfällen samtalat med tre ungdomar i gymnasieåldern med diagnostiserade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar om deras grundskoletid. Den metod som använts för genomförandet av studien är livsberättelse, en form av intervju som tillåter den intervjuade att berätta mer fritt, och där de definitiva frågeställningarna infinner sig efter hand.</p><p>Resultatet visar att eleverna på många sätt upplever att de blivit missförstådda av både lärare och andra elever, framför allt handlar det om att lärare inte haft tillräcklig kunskap om hur elever med Aspergers syndrom tänker och fungerar. Alla tre upplever dessutom att de varit utsatta för mobbing. Samtidigt visar resultatet att särskilda lösningar och anpassningar efter elevens specifika behov är bra och fungerar, om de bygger på kunskap och förståelse.</p><p>Slutsatser blir att gedigen kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vilja till förståelse hos personalen är mycket viktigt, och att anpassningar av resurser, krav och villkor är bra och ofta nödvändigt. Många lärare saknar tillräcklig kunskap och stödet till eleverna är bristfälligt. En ordentlig, fullständig och korrekt diagnostisering är viktigt för att skapa kunskap om de specifika individuella behoven.</p>

Vårt arbete lyfter fram de kritiska aspekter som belyses av pedagoger, via intervjuer, samt litteratur, gällande arbete med barn med funktionsnedsättningar. Det handlar om hur dessa barn, med exempelvis asperger eller ADHD, påverkar pedagogers arbete. Kräver barn med funktionsnedsättningar mer tid? Mer eller annan kompetens? Forskningen har sin grund i de kritiska aspekter som tas upp i, anser vi, relevant litteratur och i aktuell forskning. Vi ville få en bra helhetsbild, därför valde vi att granska arbetet i både grundskola och förskola. Vi genomförde kvalitativa intervjuer med fyra stycken pedagoger från dessa två verksamheter. En naturlig del i arbetet blev att granska huruvida det är möjligt med en skola för alla och alla barns rätt till likvärdig utbildning, oavsett förutsättningar. Resultatet visar att såväl litteraturen som pedagogerna ställer sig tämligen positivt till inkludering, men att de kritiska aspekter som framkommer är bland annat brist på resurser och kompetens. Det finns många delar som ska fogas samman i pedagogers yrke när det handlar om inkludering av barn med funktionsnedsättningar. De aspekter som visade sig extra tydligt i studien med koppling till förutsättningar att genomföra en likvärdig utbildning är bland annat specialpedagogisk kompetens, tid och föräldrasamverkan. Vidare visar studien på en skillnad mellan förskola och grundskola gällande inkludering.