<p>Uppsatsen inleds med att relatera dramapedagogiken till en skolkulturell problematik som handlar om hur det kognitiva angreppssättet fått en slagsida som bearbetar information på bekostnad av meningsskapande. I bakgrunden beskrivs och fördjupas teoretiska perspektiv på dramapedagogik, med hjälp av dess egen forskning men också belyst med korta estetiska, erfarenhetsbaserade, kognitiva, sociokulturella och pragmatiska perspektiv.Den centrala frågan i uppsatsen är vad som är det specifika för den dramapedagogiska undervisningsmetoden i en skolkontext. Tre informanter som både är lärar- och dramapedagogutbildade, intervjuas om sina upplevelser av dramapedagogisk undervisningsmetod, kontrasterad mot skolans generella lärkulturer.Hermeneutisk helhetsanalys sammanställer svaren tematiskt och analyserar med hjälp av den teoretiska bakgrunden specifika aspekter som informanterna berör. Resultatet pekar på att informanterna uppfattar sig använda en hög grad av komplexitet i arbetsmetoden, som följer med interagering, interaktivitet och estetiskt gestaltning, samt ett syfte att skapa mening och insikt på flera nivåer. Det ställer stora krav på pedagogens kompetens, bl a på integrering mellan teori och praktik. Men det ökar möjligheten till integrering och inkludering av fler mänskliga aspekter i lärprocessen, där den förkroppsligande affektiva kognitionen, intuitiv och mental reflektion är accentuerade. Gruppen och kollektivet används som resurs för individen och tvärtom, det öppnar för mångbottnade och mångfasetterade samspel i lärprocessen. Den fiktiva och kollektiva dimensionen spelar en stor transformativ roll. Även en effektiv användning av praktiserade demokratiska värderingar för hantering av pedagogiska utmaningar är märkbar.</p>

Uppsatsen inleds med att relatera dramapedagogiken till en skolkulturell problematik som handlar om hur det kognitiva angreppssättet fått en slagsida som bearbetar information på bekostnad av meningsskapande. I bakgrunden beskrivs och fördjupas teoretiska perspektiv på dramapedagogik, med hjälp av dess egen forskning men också belyst med korta estetiska, erfarenhetsbaserade, kognitiva, sociokulturella och pragmatiska perspektiv.Den centrala frågan i uppsatsen är vad som är det specifika för den dramapedagogiska undervisningsmetoden i en skolkontext. Tre informanter som både är lärar- och dramapedagogutbildade, intervjuas om sina upplevelser av dramapedagogisk undervisningsmetod, kontrasterad mot skolans generella lärkulturer.Hermeneutisk helhetsanalys sammanställer svaren tematiskt och analyserar med hjälp av den teoretiska bakgrunden specifika aspekter som informanterna berör. Resultatet pekar på att informanterna uppfattar sig använda en hög grad av komplexitet i arbetsmetoden, som följer med interagering, interaktivitet och estetiskt gestaltning, samt ett syfte att skapa mening och insikt på flera nivåer. Det ställer stora krav på pedagogens kompetens, bl a på integrering mellan teori och praktik. Men det ökar möjligheten till integrering och inkludering av fler mänskliga aspekter i lärprocessen, där den förkroppsligande affektiva kognitionen, intuitiv och mental reflektion är accentuerade. Gruppen och kollektivet används som resurs för individen och tvärtom, det öppnar för mångbottnade och mångfasetterade samspel i lärprocessen. Den fiktiva och kollektiva dimensionen spelar en stor transformativ roll. Även en effektiv användning av praktiserade demokratiska värderingar för hantering av pedagogiska utmaningar är märkbar.

This study started with my interest in drama pedagogy practices. The aim is to investigate the teacher's conceptions of children's play and learning activities in drama pedagogy practices. Basically drama pedagogy means children and teachers creating play worlds together, usually based on various literary works, where they portray and play. Previous research shows that drama pedagogy as a method can enrich and develop children's play. Also, drama can be important for children's linguistic, social and aesthetic development. In this study, overall three interviews and two observations at different occasions was carried out. By using a phenomenographic approach, similarities and differences in teacher's conceptions were revealed. This resulted in three different categories of description; influence, emotion and togetherness in play and learning. The categories of description show that in preschool teacher's conceptions of play and learning their awareness is directed at how they base their plannning in preschool's curriculm. At the same time they have children's interests as guidelines, and let their questions and plays take a great place in the outcome of the activities. Another assumption is that emotion became prominent in the conceptions, both in the preschool teachers' own relationships to playing and portraying, but also in playing and designing with the children. / Den här studien startade i min förundran över gestaltande lekpedagogiskt arbetssätt. Studiens syfte är att undersöka pedagogers uppfattningar av barns lek och lärande i verksamheter där de arbetar med gestaltande lekpedagogik. Ett gestaltande lekpedagogiskt arbetssätt innebär sammanfattningsvis att barn och pedagoger skapar lekvärldar tillsammans, oftast utifrån litteratur, där de gestaltar och leker. Tidigare forskning visar att arbetssättet kan berika och utveckla barns lek. Dramat visas även ha betydelse för barns språkliga, sociala och estetiska utveckling. I den här studien utfördes totalt tre intervjuer och observationer vid två olika tillfällen. Utifrån en fenomenografisk ansats undersöktes likheter och olikheter i pedagogernas uppfattningar. Detta resulterade i tre olika beskrivningskategorier som var framträdande i producerad data; inflytande-, emotioner- och helhet i lek och lärande. Det beskrivningskategorierna visar är att i pedagogernas uppfattningar om lek och lärande uppmärksammas hur pedagogen tar grund i förskolans läroplan då de planerar. Samtidigt låter de barns intressen, frågor och lek vara med och styra mycket i verksamhetens utformning. En annan utgångspunkt i uppfattningarna är att pedagogernas uppmärksamhet riktas mot emotioner. Både i pedagogens eget förhållande till lek och gestaltning, men också i lek och gestaltning med barnen.

För att nå betyget E i ämnet svenska behöver elever i årskurs 9 uppvisa förmågan att använda sig av enkla gestaltande beskrivningar. Genom kvalitativ textanalys av tio elevtexter undersöks hur eleverna använder sig av just gestaltande beskrivningar. En gestaltande beskrivning innebär den strategi eleverna använder sig av för att skapa en visuell bild av texten. Med en tvärvetenskaplig ansats fokuserar undersökningen på gestaltande beskrivningar av miljö, deltagande personer och synvinkel. Elevtexterna som analyserats är hämtade från det nationella provet i svenska för årskurs 9. Uppgiften texterna är hämtade från innebär att eleverna ska skriva en novell med inspiration av en specifik bild. Tillsammans med bilden skapar novellerna multimodala texter. Analysen av novellerna visar att elevernas noveller skiljer sig markant åt vilket beror på bildens möjliga betydelsepotentialer. Elevernas gestaltande beskrivningar speglar variationen av betydelsepotentialer.

Syftet med denna uppsats är att få en fördjupad förståelse av vad som sker när teaterelever från ett avancerat kulturskoleprogram i teater deltar i ett professionellt produktionsarbete på en länsteater; hur elevernas gestaltande förmåga utvecklas och hur lärandet ser ut i detta specifika sammanhang. Med utgångspunkt i att kulturskoleutredningen framhåller vikten av att kulturskoleelever får möta och skapa tillsammans med professionella konstnärer, undersöks lärandet av gestaltande förmåga i mötet mellan eleverna och de professionella, samt vilken bredare, mer avancerad, kompetens eleverna kan få tillgång till som de kanske inte skulle få i reguljär kulturskoleundervisning. Studien är en case study, där själva mötet mellan eleverna och de professionella är det som undersöks. Variationsteorin är utgångspunkten för analysen av lärandet. Sceniskt gestaltande ses som kunskap i handling och fokus läggs på fyra grundläggande aspekter av gestaltande arbete: handling, karakterisering, närvaro och preparation. Materialinsamling har skett genom intervjuer samt genom en konstnärlig metod; sceniskt gestaltande. Resultaten visar att kulturskolans avancerade teaterlever, med tidigare erfarenhet av sceniskt gestaltande, kan dra nytta av att möta och arbeta tillsammans med professionella konstnärer, så som kulturskoleutredningen framhåller. När de professionella bjöd in eleverna, och eleverna vågade ta plats, skapades ett konstmöte; ett möte i samstämmighet som innehöll ett ’samtal mellan kroppar’ i en form av mästare-lärling-situation som eleverna sällan får i den reguljära kulturskoleundervisningen. I konstmötet lärde eleverna genom att använda de professionella som förebilder och modeller, medan pedagogen från kulturskolan fungerade som handledare för eleverna. I mötet urskiljde eleverna, för dem, nya aspekter av sceniskt gestaltande, samt av scenisk närvaro. En viktig lärandestrategi för eleverna visade sig vara att 'känna det själv', det vill säga att analysera i, och med, kroppen, i konstmötet med de professionella skådespelarna. / The purpose of this essay is to get a deeper understanding of what happens when theatre students from the Swedish ”Kulturskola” take part in a professional production at a professional theatre. How does the student’s ability to act improve and what does the learning process look like under these circumstances? Using ”Kulturskoleutredningen” as a starting point, which states that students benefit from receiving the opportunity to work together with professional artists, this study wants to find out how this artistic process ultimately benefits the students. This is a case study in which the ’case’ studied is the physical meeting between the students and the professionals. The variation theory is used in the analysis of the learning. Acting is seen as tacit knowledge and four basic aspects of acting are in the foreground: actions, characterisation, stage presence and preparation. The data has been collected through interviews and artistic methods. The results show that advanced theatre students benefit from such an encounter with professional actors. When the professional artists welcomed the students in and the students displayed the courage to find their place on stage and in the production process, an ”artistic meeting” was created; in the form of a master-apprentice-relationship, with their teacher from Kulturskolan as mentor. By using the professionals as role models in this ”artistic meeting”, the students learned through a process labelled ”conversation between bodies”. In this process, students learned new strategies for acting and stage presence. An important strategy used by the students was to ”feel it yourself”, both in and with, their own bodies, during the ”artistic meeting” with the professionals.

Vårt syfte med vårt gestaltande examensarbete är att få svar på hur två 18 åriga tjejer, Minna som läser bild och form på gymnasiet och Miranda som hoppat av skolan upplever/upplevde skolan, hur de ser tillbaka på ett tidigare projektarbete, ”lära på riktigt” som genomförts tillsammans med oss då de gick i niondeklass, samt hur skolan utmanar/utmanat dem. Vi valde att låta vår undersökning resultera i en film. Filmen innehåller dokumenterat material med kvalitativa intervjuer med Minna och Miranda, deras estetiska uttryck samt vår personliga gestaltning av projektet. Genom kvalitativa intervjuer och samtal med informanterna fick vi flera bilder av skolan och vilken inverkan den har/haft på informanternas liv. Både Minna och Miranda ser med positiva ögon tillbaka på vårt gemensamma projekt ”lära på riktigt”. De menar att det var lustfyllt och betydde mycket för dem då all annan undervisning upplevdes som stressande och prestationsinriktat. De beskriver ”lära på riktigt” som ett projekt där de fick göra vad de ville och göra det fullt ut. Vidare gav intervjuerna oss olika svar på vad lust kan vara, hur den väcks och hur den släcks. Vi får också reda på hur informanterna upplever skolan utifrån en rad olika perspektiv. Det är en personlig bild som ges. Vi har tittat på Minna och Mirandas sätt att svara, hur de svarat på de frågor vi ställt och på deras kroppsspråk. Detta har vi gjort med semiotiska ögon där vi tolkat det vi sett i det filmade materialet. Vår bild av skolan och val i livet har vidgats efter vår undersökning. Fler frågor har väckts och bilden av att allting inte behöver vara svart och/eller vitt har ytterligare förstärkts. Att skolan är något som de flesta av oss kan relatera till på ett eller annat sätt, visar att det finns mycket att säga om den. Genom vårt resultat konstaterar vi att skolan är av vikt men att den inte är den enda vägen att välja.

Jag väver mycket. Jag började se på väven som en symbol för minnen och jag vävde in hudens arv genom generationer. När jag ser på väv ser jag hud och när jag ser på hud ser jag väv.  Med hjälp av 3D-pusselteknik bygger jag idén om människans relation till naturen. Material: Kolmårdsmarmor, textil, pigmenterat gips och metall. Och en läppglansig yta.     Gestaltande form: En häst på minecraftkuber. Höjd 3m, Diameter 1m.

I min studie vill jag undersöka och belysa hur gestaltande lekpedagogik som arbetsprocess kan startas upp och fortlöpa. För att få förskollärares egna berättelser och perspektiv väljer jag att använda mig av intervju som metod. Jag utgår ifrån Lindqvists teori (1996) om gestaltande lekpedagogik. Lindqvist menar att ett gestaltande arbetssätt låter de teoretiska och de estetiska ämnena samarbeta. Lekvärldar byggs upp och gestaltningar genomförs, barnen får en mening och lärandet blir lustfyllt. I Lindqvists teori framträder begreppen; tema, drama, gestaltning, lekmiljö, lekvärld och fantasi, som centrala. Begreppen använder jag för att rikta samtalet i mina intervjuer och för att förklara och förstå vid analys samt redogörelse av mitt resultat. Jag har identifierat olika faser i förskollärarnas arbetsprocess. Dessa faser presenterar jag som mitt resultat, exempelvis “starten”, “syftet”, “välja tema”, “bygga lekvärld”. Varje fas innehåller utmaningar som förskollärarna behöver lösa. En slutsats jag kan dra av min studie är att gestaltande lekpedagogik inte endast är en metod, ett förhållningssätt eller drama. Gestaltande lekpedagogik är något kollektivt som byggs upp tillsammans genom ett gemensamt prövande under en längre tid. Det är en utvecklingsprocess utan slut. / The goal of this study is to examine and illustrate how drama pedagogy as a working process can get started and be continued. To get the teachers own stories and perspectives, I chose to interview them. My study is based on Lindqvist theory (1996) of drama pedagogy. According to Lindqvist, you let the theoretical and the aesthetics subjects cooperate in drama pedagogy. Playworlds are built, drama is used, the children create a purpose and the learning becomes joyful. Lindqvists theory contains different concepts that are central, such as; theme, drama, playworld and fantasy. I use these concepts to guide the conversations in my interviews and to explain my analysis and to submit the result. I have identified different phases in the pre-school teachers' working process. I submit these phases as my result, for example “the start”, “the purpose”, “choosing of theme” and “building a playworld”. Every phase contains challenges that the pre-school teachers have to solve. I have made one conclusion from my study, namely that drama pedagogy is not only a method, an approach or drama. Drama pedagogy is something collective that is built together through cooperative testing during a longer time, it´s a developing process without end.

We have, based on recent studies, observed that pupil’s writing has deteriorated and their texts are often very similar to each other due to similar instructions. The purpose of this study is to understand how teachers in Swedish schools work with pupil’s writing development and if they use any kind of formative forms of expression in the process of becoming a successful writer. The study is based on three theories: a sociocultural perspective, literacy and multimodal teaching. This study is based on interviews with six teachers and focuses on their perspective on how they work with pupil’s writing development. The results of the study shows that teachers use variable ways of teaching, including formative forms and expressions, in order to reach out to the individual pupil and enhance their writing skills. Teachers point out that the use of different tactics, to be able to give the pupils an all-around preceptive, is still needed. Formative forms of expression motivate and extend pupil’s writing skills. When pupil’s individually write stories after dramatizing them together, their stories get a more detailed and expressive description than before because they have experienced the story with their bodies and minds in a different way than they normally do.