Föreliggande uppsats har som syfte att undersöka gymnasieelevers uppfattningar om arbetet med bedömningsmatriser i ämnet svenska. Utgångspunkten är det systematiska kvalitetsarbete som bedrivs på den undersökta gymnasieskolan, vilket strävar efter att utveckla den formativa bedömningen. Forskningsfrågor som ställs är hur eleverna arbetar med bedömningsmatriserna, vad de uppfattar som tydligt respektive svårt att förstå i matriserna samt på vilket sätt det formativa arbetssättet skulle kunna utvecklas utifrån elevernas uppfattningar.Det teoretiska ramverk som antas är Marnie Thompson och Dylan Wiliams (2007) modell över nyckelstrategier i formativ bedömning, vilka består av att läraren, eleven och dennes klasskamrater interagerar för att målet för undervisningen ska bli tydligt, var eleverna befinner sig i förhållande till målet och hur de kan arbeta vidare för att utveckla sitt lärande. Detta sker bland annat genom att undervisningens mål och kriterier delges eleverna, vilket sker i användandet av bedömningsmatriser. Den empiriska metoden gick ut på att uppsatsförfattaren delade ut en enkät till totalt 66 elever i kurserna Svenska 1, 2 och 3 på den undersökta gymnasieskolan. Enkäten bestod av såväl kvantitativa frågor, som utgör bakgrundsvariabler, och kvalitativa öppna frågor där respondenterna fick skriva öppet om sina uppfattningar. Resultatet analyserades sedan med hjälp av frekvenstabeller för de kvantitativa frågorna och med tematisk analys med ”frameworks” för de kvalitativa frågorna. Resultatet visar att eleverna sällan arbetar med bedömningsmatriserna i svenska. Främst används de av eleverna för att kontrollera arbetet med kunskapskraven, men i viss mån också för att utveckla det egna arbetet. Vad gäller tydligheter respektive otydligheter går uppfattningarna isär: vissa uppfattar allt som tydligt, men många anger att det framförallt är det formella språket och de subjektiva progressionsorden i matriserna som förhindrar förståelsen av dem. Eleverna föreslår därför en förenkling av språket, att matriserna bör anpassas mer efter uppgiften och gärna åtföljas av konkreta exempel.Slutsatsen är således att eleverna använder matriserna i begränsad utsträckning om de inte förstår dem. Förslag på utveckling som grundar sig på elevernas uppfattningar består därför i att införa och kontinuerligt arbeta med ordlistor över kunskapskravens progressionsord relaterat till ämne och uppgift samt arbeta med uppgiftsexempel.

2011 års gymnasiereform har inneburit stora förändringar för svenskämnet, bland annat genom förändringen av ämnets omfattning, som ökats på högskoleförberedande program samtidigt som den halverats på yrkesprogram. Utifrån en läroplansteoretisk ansats, med syfte att undersöka och diskutera svenskämnets förutsättningar, analyseras i föreliggande uppsats uttalade och outtalade idéer om svenskämnet i regeringens proposition 2008/09:199 Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan, den proposition som ligger till grund för reformen. Metoden som tillämpas är en kvalitativ textanalys, men analysen har även kvantitativa inslag där konceptionerna allmänutbildning och yrkesutbildning används som analyskategorier.Analysen visar att svenskämnet i propositionen explicit tillskrivs betydelse för de tre uppdrag som i propositionen framställs som gymnasieskolans huvuduppdrag; att ge en god grund för yrkeslivet, för fortsatta studier och för ett aktivt deltagande i samhällslivet. Analysen visar dock att det svenskämne som impliceras i propositionen, genom att uppdraget att utbilda för ett aktivt deltagande i samhällslivet bortprioriteras till förmån för uppdraget att utbilda för yrkeslivet, istället är ett ämne som framför allt organiseras och motiveras som ett högskoleförberedande ämne, med relevans framför allt för elever på högskoleförberedande program.

Furtenbach Charlotte (2007). Problemelever eller skolutvecklare? Specialpedagogers tankar om framtiden för gymnasieskolans individuella program. (Problemstudents or schooldevelopers? Special needs educational teachers' thoughts about the future of upper secondary school's individual program.)Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Syftet med arbetet är att beskriva uppfattningarna hos specialpedagoger som arbetar inom gymnasieskolans individuella program, med fokus på programmets utvecklingsbehov för att bättre lyckas med sina uppdrag. Vidare vill jag koppla dessa uppfattningar till den nya regeringens intentioner för en ny gymnasieskola. Arbetet ger en litteraturöversikt över tidigare forskning och studier av det individuella programmet och gymnasieskolans förmåga att ta hand om elever i behov av särskilt stöd. Vidare går det igenom de direktiv som regeringen anvisat för en ny gymnasiereform, Gy-09. Genom intervjuer av specialpedagoger på det individuella programme i fem sydsvenska kommuner har jag tagit reda på vilka utvecklingsmöjlighter de sett för programmet och vad de tror att den nya gymnasiereformen kommer att ha för effekter på den elevgrupp som för närvarande studerar på det individuella programmet. I mitt arbete har jag funnit att det är nödvändigt med en samverkan mellan näringsliv, olika skolformer och andra utbildningsanordnare för att kvaliteten på det individuella programmet ska öka. Eleverna på det individuella programmet är hela skolans ansvar. Resultaten pekar också på att regeringen förefaller ha glömt bort den stora grupp som kräver andra lösningar än vad som ryms i de nya direktiven, bland andra elever med neuropsykiatriska funktionshinder.

Syftet med detta arbete är att jämföra International Baccalaureate Diploma Programme (IB), med svenska SP och NV program. Detta görs genom att besvara frågan hur innehållen i matematikkurserna på IB programmet skiljer sig från matematikkurser som ges i de svenska programmen. Inte enbart innehållet i kurserna jämförs utan även timplanen granskas för att undersöka om arbetsbördan i programmen skiljer sig åt. Den lättaste matematikkursen som undervisas i IB programmet, Mathematical Studies är mest lik de svenska Matematik A-C kurserna. Den andra IB kursen, Mathematical Methods täcker framförallt Matematik A-E kurserna medan den tredje kursen, Mathematics Higher Level stämmer bäst överens med Matematik kurserna A-F och Matematik-diskret. För alla IB kurser gäller att de täcker områden som inte tas upp i de svenska programmen. IB kurserna innehåller flera avsnitt och ger en djupare kunskap om ämnet matematik. De undervisas också i ett högre tempo än de motsvarande svenska kurserna. Detta gäller framförallt Mathematical Methods och Mathematics Higher Level.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur man på två varianter av gymnasiets samhällsvetenskapsprogram arbetar med entreprenöriellt lärande. De två programvarianterna har inriktning mot ekonomi respektive samhällskunskap. Hur har arbetssättet entreprenöriellt lärande utvecklats och vilka drivkrafter finns bakom utvecklingen? Har programvarianternas olika ämnesinriktningar påverkat processen? En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer har använts, där sex lärare, tre från vardera arbetslag, har intervjuats. Resultatet visar att begreppet entreprenörskap visserligen stammar från de ekonomiska vetenskaperna, men att det utvidgade begreppet entreprenöriellt lärande är ett användbart arbetssätt i de flesta ämnen. Lärarna i de två arbetslagen tolkar begreppet entreprenöriellt lärande på ett likartat sätt. Den ekonomiska programvarianten har p.g.a. sin ämnesinriktning en mer direkt koppling till näringslivet, vilket har gjort att drivkrafter bakom utvecklingen i deras fall i högre grad har kommit från det omgivande samhället, än vad som varit fallet med den samhällsvetenskapliga inriktningen. Båda programmens utveckling mot ett mer entreprenöriellt lärande har till stor del varit beroende av ”eldsjälar” bland lärarna. Slutligen konstateras att viktiga förutsättningar för att kunna utveckla entreprenöriellt lärande är därför anpassade lokaler och scheman.

Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka lärares och elevers attityder gentemot läxor i ämnet svenska på gymnasiet, samt huruvida det finns en samstämmighet eller motsättning mellan dessa båda grupper. Undersökningen är uppdelad i två delar, lärare och elever, och består av både enkäter och kvalitativa intervjuer. Enkätundersökningarna genomfördes först och de har sedan legat till grund för djupintervjuerna som sedermera legat i centrum för studien. I lärarundersökningens enkätdel ingick 10 yrkesverksamma gymnasielärare i ämnet svenska, och tre av dessa lärare ställde därefter även upp på att bli intervjuade. I elevundersökningen är underlaget däremot 48 elever som fyllde i enkäter och tre som blev intervjuade. Resultatet av lärarundersökningen visar att samtliga undersökta lärare använder sig av läxor kontinuerligt, och trots att den teoretiska grunden inte är särskilt fast så har de en mängd tankar kring ämnet ifråga. Eleverna har också många tankar och funderingar kring läxor, men ser dem mer som ett nödvändigt ont som hör till. Det råder sammanfattningsvis en relativt stor samsyn mellan de båda grupperna vad gäller attityden gentemot läxor, och då främst vad gäller läxans huvudsakliga syfte, vilket är av befästande och bedömande art. Slutsatsen av denna undersökning är att de lärare som ingick i undersökningen skulle kunna behöva en starkare teoretisk grund att stå på vad gäller forskning kring läxor, medan de elever som ingick innehade ett stort förtroende för sina lärares arbetsmetoder.

Arbetet beskriver i sin första del latinämnets historia i den svenska gymnasieskolan med tyngdpunkt på 1900-talets senare del. Det är en utveckling som gått från att ha latin som bärande språk både som skolämne och som undervisningsspråk under 1500-talet till att vara ett småämne som inte alla skolor erbjuder idag. Den andra delen av arbetet undersöker vilka förändringar som påverkat latinämnet i gymnasieskolan och vad det har fått för följder. Några kurs- och timplaner från 1900-talet har granskats och personer med anknytning till latinundervisning intervjuats. Ur detta framkommer det att den nya gymnasieskolan som infördes 1965 har påverkat ämnets ställning i skolan stort genom att det inte längre var obligatoriskt att läsa latin på den då s.k. latinlinjen. En andra påverkan är gymnasiereformen 2000, då latinämnet delades upp i tre kurser. Detta har visserligen gynnat tillgängligheten (på de skolor som erbjuder latin), men fört till grundare kunskaper, då förhållandevis många elever väljer att läsa endast den första kursen. En tredje påverkan på latinämnet har även den reform i början av 1990-talet haft som gjorde det möjligt för kommunerna att fritt fördela en summa pengar på de utbildningsbehov de prioriterar. Eftersom latin i dagens samhälle inte ses som ett viktigt och nyttigt ämne, är det inte förvånande att kommunerna inte prioriterar latinämnet. / The essay describes the situation of Latin in the Swedish High School with focus on changes during the 20th century.

Populärkulturen bidrar med sätt att möta eleverna på deras egna villkor. Uppsatsen ämnar undersöka dels vilka drag av shintoism som återfinns i den japanska animerade filmen Spirited Away och dels hur filmen kan användas i undervisningen av religion på gymnasiet. Studiens ambition är att undersöka vad filmen kan erbjuda undervisningen på en B-kurs inom religionsämnet. Genom att utföra en läromedelsanalys samt ägna mig åt studier kring religionen shinto syftar uppsatsen till att belysa hur filmen Spirited away, och dess shintoistiska tematik, kan finna sin plats i undervisningen i ett klimat där läromedlen ofta misslyckas med att ge en nyanserad bild av den shintoistiska läran. Uppsatsen presenterar en kvalitativ intervju med en japansk man som ger sin bild av shinto. Resultatet visar även att B-kursen på gymnasienivå inbjuder till kopplingar mellan religiösa yttringar och aspekter av vårt sekulariserade samhälle. Populärkulturen, i detta fall genom filmen Spirited away, och shintoism kan därmed bidra till en kombination som leder till att eleverna når ett meningsfullt lärande inom flera olika områden. Studien påvisar att filmen är bärare av en shintoistisk aspekt som är gångbar att belysa i en lektionsplan. Denna lektionsplan vinner mest mark genom hur den behandlar religionens roll i ett sekulariserat samhälle. I detta fall populärkulturens bruk av religiös tematik. Däremot avvisas filmen som direkt förmedlare av den shintoistiska läran, och istället lyfts dess lämplighet som bro mellan ett religiöst system och den populärkulturella aspekten av religionsundervisningen.

På senare år har de mänskliga rättigheterna fått en betydelsefull plats i den svenska skolan. Mest framträdande har de mänskliga rättigheterna i ämnesplanen för samhällskunskap. Syftet med studien är att undersöka hur samhällskunskapslärare framställer mänskliga rättigheter (MR) i undervisningen, samt vilka innebörder de lägger i begreppet. För att kunna besvara de två frågorna har fyra semistrukturerade intervjuer genomförts på yrkesverksamma samhällskunskapslärare med god erfarenhet. Svaren lärarna gav analyserades med hjälp av aktuella teorier om de mänskliga rättigheterna. De brukade teorierna problematiserar vad det är, vilka effekter dess införande fått och hur de har upprätthållits.Resultatet av undersökningen visar att lärarna främst uppfattar MR som en blandning av både juridiska och moraliska rättigheter, men att det finns olika slagsidor till de båda sidorna. Vilka innebörder lärarna lägger i begreppet korrelerar med hur de undervisar om MR. Lärarnas framställning av MR-undervisningen kan delas upp i två områden. Antingen problematiserade man MR i alla stater, inklusive Sverige, eller så belyste man endast MR-situationen i andra stater. Här visar både tidigare forskning och human rights theory att MR-undervisning som problematiserar både den egna staten såväl som andra ger ett bättre utfall hos eleverna, än undervisning som belyser MR som något där borta.

De matematiska förmågornas aktualitet i senaste läroplanen gör dem relevanta att undersöka inom ramen för detta examensarbete. Vi har under den verksamhetsförlagda utbildningen upplevt en viss osäkerhet kring hur arbetet med förmågorna lämpligen kan se ut. Tillsammans med vårt stora intresse av förmågorna ligger detta till grund för arbetets syfte, som är att undersöka hur förmågorna implementeras i matematikämnet idag.I studien har vi valt att fokusera på formerna för träning samt bedömning av förmågorna. Studien är avgränsad till att enbart omfatta gymnasieskolan. Metoden för att undersöka detta är en anonym enkät bestående av skrivfrågor, kryssfrågor och en matris. Resultatet visar att det förekommer en god variation av former vid träning av förmågorna, men inte i samma utsträckning vid bedömning av dem. Vidare att samtliga förmågor, med undantag av relevansförmågan, bedöms i lika stor utsträckning men tränas i mycket varierande utsträckning. Det finns alltså en obalans mellan det som tränas och det som bedöms. En orsak som forskningen visar på är tidsbristen och svårigheten att ta fram uppgifter som tränar de olika förmågorna. Resultatet visar även att det är lättast att skapa övningar/aktiviteter som tränar procedurförmåga. Men det visar sig samtidigt vara väldigt svårt att komma på övningar/aktiviteter som explicit tränar relevansförmågan. Mer än hälften av lärarna kryssar i att de inte tränar förmågan över huvud taget. Detta resultat stämmer väl överens med nyutgiven forskning som vi har tagit del av. Forskningen påvisar svårigheten att träna och bedöma relevansförmåga och föreslår att den betraktas som en kumulativ förmåga. Vi gör tolkningen att antalet påkomna övningar/aktiviteter speglar hur frekvent en förmåga uttryckligen tränas i undervisningen. Detta innebär att procedurförmågan är den dominerande förmågan i undervisningen. Vi drar slutsatsen att undervisningen inte har förändrats på det sätt som Skolverket önskar, något som vi finner stöd för i nyutgiven forskning på området.