Lokalhistoria är ett återkommande inslag i utbildningen till ämneslärare med ingång i historia på Malmö universitet. Det är dock något som känns förbisett bland verksamma lärare ute på skolorna. Syftet med detta arbete är att undersöka hur ämneslärare i framförallt Malmö arbetar med lokalhistoria i sin undervisning. Vilka konnotationer gör lärarna när de hör begreppet lokalhistoria och vad väljer de att inkludera? Lokalhistoria är från början ett väldigt svårdefinierat begrepp. Vilka geografiska gränsdragningar görs för att något ska få kallas lokalhistoria? Är geografin ett viktigt kriterium för att något ska få vara lokalhistoria? Begreppet kommer därför att analyseras och diskuteras. En svårighet med detta arbete är att det inte finns någon fast definition av vad lokalhistoria är. Begreppets skiftande roll genom historien och framförallt i styrdokumenten har både försvårat och varit utmanande. Styrdokumenten som gäller för den svenska skolan idag ger lärare en enorm frihet. Denna frihet kan främja både kreativitet hos verksamma lärare men den är även orsaken till att undervisningen ser så olika ut mellan olika delar av landet. För att analysera resultatet av de intervjuer som gjorts i detta arbete har teorin grundat sig i begreppen historiemedvetande och historiebruk. Dessa begrepp har fungerat som ramverk för bearbetningen och kodningen av resultaten. Studien grundar sig i semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare som undervisar i historia på varierande nivåer inom svensk skola. Resultatet är inte allt för olikt den tidigare forskning som gjorts inom detta fältet. Markanta olikheter från den tidigare forskningen går dock att urskilja i hur lärare väljer att implementera lokalhistoria i sin undervisning beroende på ålder, verksamhet och intresse. / Local history is a recurring feature in the history teacher program for upper secondary school at Malmo University. It is, however, something that feels overlooked amongst practicing upper secondary school teachers. The purpose of this paper is to investigate how these teachers, in Malmo especially, work with, and use local history in their classes. Which connotations do teachers make when they hear the term local history and what do they choose to include in their classes? Local history is from the start a difficult term to define. Which geographical boundaries have to be set for something to be classified as local history? Is geography even an important criteria for something to be called local history? The term local history will therefore be analysed and discussed in this essay. One difficulty while working on this paper was the knowledge that there is no fixed definition of what local history is. The ever changing role the term has played throughout history, and in the guidelines for Swedish schools in particular, have both been difficult and challenging. The guidelines for Swedish upper secondary school today enables substantial freedom for teachers. This freedom can promote the creativity of the teachers but it is also the reason why teaching can vary as much as it does between different parts of the country. In order to analyse the results of the interviews conducted in this paper the theoretical framework has been based on the concepts of historical consciousness and the use of history. These concepts have served as the framework for processing and the coding of the results. The paper is basing its results on semi-structured interviews with teachers who are active at different levels within the Swedish school system. The results do not differentiate much from previous studies made within this field. Major differences can however be seen in how teachers choose to work with local history depending on the age of their students, type of institution they teach at, as well as their own personal interests.

Mycket forskning pekar på att elever har svårt för att koppla samman då-nu-sedan. Blanddessa finns det en rapport från skolinspektionen, gjord 2015 på grundskolan, som pekarpå att eleverna visar goda kunskaper i referenskunskap, men att deras förmåga attorientera sig i tid inte visas lika tydligt. Med detta som bakgrund har vi därför valt attundersöka om det också ter sig i gymnasieskolan med hjälp av historiemedvetande ochbegreppets utveckling som teori. Inom det teoretiska ramverket används bådeupphovsmännen Jeismann och Rüsen, men också senare didaktiker som tolkat derasdefinitioner av begreppet. För att besvara vårt syfte och frågeställning som berör, hurlärare anser att de och deras undervisning förhåller sig till förmågan att orientera sig i tid,har vi använt oss av kvalitativa metoder, såsom semi-strukturerade intervjuer ochobservationer. Under tre tillfällen har vi samlat ihop material från två olikagymnasieskolor, med tre olika lärare. Dessa har inkluderat två historia 1b klasser och enhistoria 2b. Sedan har materialet sammanställts i ett resultat som sedan analyserats medhjälp av en hermeneutisk ansats. Resultatet visade sig att elever har svårt för förmågan attkoppla samman då-nu-sedan och att det inte beror på att undervisningen inte germöjligheter och tillfällen att utveckla detta. Snarare verkar det bero på bristandeförkunskaper och en oförmåga att orientera sig i sin egen tid, något som kommer att kallasför tidsmedvetande. Genom arbetet kan vi se hur lärare förhåller sig till orientering i tidoch hur de anser att man kan applicera detta för att utveckla elevers historiemedvetande.

Denna kunskapsöversikt syftar till att identifiera framgångsrik undervisning gällande utveckling av ordförrådet under gymnasietiden knutet till svenskämnet samt beskriva dess förutsättningar relaterade till de språkliga förmågorna läsa, skriva, tala och lyssna. Utifrån sökorden ordförråd, svenska och undervisningsmetod samt relaterade synonymer och engelska översättningar gjordes sökningar i referensdatabaser för att finna befintlig forskning inom området. Efter granskning av sökresultatet valdes tolv texter som undersöker en svensk, amerikansk och australiensisk skolkontext. Den befintliga forskningen belyser främst de språkliga förmågorna läsa och skriva och visar att det som karaktäriserar framgångsrik undervisning om ordförråd är explicita undervisningsmetoder där ord tränas med hjälp av strategier och i olika kontexter. Vidare bör undervisningen ske kontinuerligt där läraren själv praktiserar strategierna. Det är också viktigt att lärarna arbetar för att skapa ett genuint intresse och på så sätt öka elevernas motivation och engagemang. Gällande förmågorna tala och lyssna visar denna kunskapsöversikt att det tycks finnas begränsad respektive ingen forskning inom området.

I föreliggande examensarbete undersöker jag gymnasieelevers förståelse av begrepp och formuleringar i kunskapskraven i ämnet Svenska, med syftet att få djupare förståelse för huruvida kunskapskravens formuleringar kan och bör användas i lärares formativa återkoppling till elever. Undersökningen har genomförts i fokusgrupper, där jag genom att låta informanter tillsammans diskutera begrepp i kunskapskraven, velat ta reda på om informanterna förstår dessa begrepp, samt hur de tolkar begreppen i förhållande till autentiska exempel på elevtexter.Resultatet av undersökningen indikerar att en del elever är osäkra på vad begrepp och formuleringar i kunskapskraven betyder, samt att de, även när de kan ge en rimlig definition av begreppen, ändå kan ha svårt att använda dem för att förstå texters kvalitet. Utifrån tidigare forskning diskuterar jag risken av att återkoppling som ges i form av kunskapskravens formuleringar, riskerar att av eleven uppfattas som summativ snarare än formativ bedömning, och drar slutsatsen att man som lärare behöver lägga tid och arbete på att få eleverna att förstå de mål som ställs upp. Jag föreslår även att ett sätt att göra detta kan vara att arbeta med exempeltexter.

I Gy11 (Skolverket, 2011) under rubriken ”Gymnasieskolans uppdrag” står det att skolan ska bidra till att utveckla elevernas digitala kompetens. Syftet med denna uppsats är att studera om det existerar en samsyn bland lärare i företagsekonomi om vad digital kompetens i kursen Marknadsföring (100 poäng) innebär. Hur kan ungdomars digitala kompetens beskrivas? Finns det faktorer som förutsäger elevers digitala kompetens? Vetenskapliga artiklar, böcker och rapporter har utgjort mina källor som även kompletterats med fyra kvalitativa intervjuer (vilka varade i cirka 45 minuter vardera). Undersökningen visar att lärares definition av digital kompetens i kursen Marknadsföring varierar vilket innebär att elevernas utbildning inte är likvärdig. Lärarna fokuserar endast på den teknologiska dimensionen av digital kompetens. Denna studie visar att elevernas kulturella och ekonomiska kapital, utbildningskapital och drivkrafter inte förutsäger elevernas digitala kompetens. I detta hänseende har skolan blivit mer likvärdig vilket enligt mig beror på skolans satsning på datorer och Sveriges investeringar på Internet med hög hastighet. Samtliga lärare var överens om att lärarna behöver mer fortbildning för att kunna säkerställa elevernas utveckling av sina digitala kompetenser och förmågor.

Våren 2020 spreds ett coronavirus över världen. Pandemin ledde till att Folkhälsomyndigheten i Sverige valde att stänga ned gymnasieskolorna, vilket innebar att undervisningen över en natt övergick från klassrumsundervisning till fjärr- och distansundervisning. Med detta som bakgrund undersöktes i denna studie hur gymnasielärare i matematik arbetade under de första veckorna av omställningen, och vad i undervisningen som hade potential att förbättras. Detta gjordes genom intervjuer med fem lärare från några gymnasieskolor i södra Skåne. Innehållet i intervjuerna analyserades sedan med utgångspunkt i teorin om transaktionell distans. Utifrån teorin togs ett verktyg fram, som gjorde att lärarnas undervisning kunde operationaliseras. Undervisningen följde huvudsakligen samma mönster. Lärarna och eleverna följde samma schema som före omställningen, och hade kontakt via ett videosamtal. Lektionerna inleddes med en uppstart och närvarokontroll. Efter det hade läraren någon form av presentation av nytt material, antingen genom livegenomgång eller ett förinspelat videoklipp. Sedan följde oftast eget arbete för eleverna, där de hade möjlighet att ringa upp läraren för att ställa frågor. I slutet av lektionen hade läraren återigen uppsamling med eleverna, och lektionen avslutades. Operationaliseringen visade att den transaktionella distansen mellan elev och lärare var relativt låg, men att det fanns förbättringsmöjligheter. Lärarna behöver verktyg eller metoder som gör att de kan säkerställa att eleverna arbetar med det de ska. Vissa elever har mycket låg autonomi, det vill säga låg förmåga att ta ansvar för sitt lärande, och lärarna saknar goda metoder för att hjälpa dem. Lärarna behöver också hjälp med strategier för att hantera elever i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Några förslag på konkreta lösningar är utvecklad programvara som gör det möjligt för eleverna att kommunicera med läraren under genomgångarna. En funktion som gör det enkelt för lärarna att dela in eleverna i grupper hade också minskat den transaktionella distansen, eftersom det hade underlättat grupparbeten och därmed god kommunikation elever emellan. Slutligen hade mindre elevgrupper gjort att lärarna hade haft lättare att handskas med den transaktionella distans som oundvikligen uppstår, men det är inte en faktor som är unik för fjärr- och distansundervisning.

Matematikundervisningen på gymnasieskolan ska ge eleven förutsättningar att utveckla sju matematiska förmågor. En av dessa är kommunikationsförmågan. Syftet med detta arbete är att kartlägga utbudet av uppgifter som tränar kommunikationsförmågan i en lärobok och jämföra resultatet med hur denna förmåga prövas i nationella prov. Detta görs genom en textanalys av övningsuppgifterna i en av de vanligaste matematikläroböckerna på gymnasiet. Resultatet är att 5,8% av lärobokens övningsuppgifter tränar kommunikationsförmågan medan 34,6% av uppgifterna i ett nationellt prov testar denna förmåga. Skillnaden är avsevärt stor och slutsatsen är att övningsuppgifterna i läroboken inte ger tillräckligt med träning på kommunikationsförmågan.

Syftet med studien var att undersöka hur e-sportutbildningarna på svenska gymnasieskolor är strukturerade och vad det finns för utvecklingsmöjligheter. Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats med sex stycken semistrukturerade djupgående intervjuer med både rektorer och e-sportinstruktörer för utbildningarna. Studien resulterade i fem stycken teman/utvecklingsområden för utbildningarna. Med den empiri som samlats in anses dessa utvecklingsområden vara de mest centrala för att utveckla utbildningarna. Dessa fem utvecklingsområden beskrivs nedan i punktform. Oseriösa utbildningar skadar e-sportens legitimitet Problematiken med att erbjuda flera spel  Problem med att tolka kursplanen E-sportprofilernas avsaknad av en röd tråd  Behov av licens för att förbättra utbildningarna.

Det är inom ramen för skolans svenskämne centralt att få en bredare uppfattning om vad elever har för upplevelse av talängslan i samband med muntlighet. Syftet med denna uppsats är att analysera elevers upplevelse av talängslan i samband med muntlig framställning inom gymnasieskolans svenskämne. Uppsatsens metod har varit att genomföra en enkätstudie, där enkätsvaren huvudsakligen analyserats kvantitativt. Totalt har 36 elever besvarat enkäten, och det övergripande resultatet visar att en stor del av eleverna upplever talängslan i klassrummet och att de inte vågar berätta detta för läraren. Tidigare forskning har betonat att det är lärarens uppgift att fånga upp talängsliga elever, och underlätta för dem samt vägleda eleverna genom att veta vad eleverna önskar få för stöd och hur detta ska genomföras och ingå i svenskundervisningen. Om eleverna anser sig själva behärska det svenska språket i tal och skrift i och utanför skolan eller ej har inte någon tydlig koppling till varför de upplever talängslan.

I gymnasiets filosofiundervisning blir eleverna bekanta med olika normativa etiska teorier. Föreliggande studie försöker besvara frågan huruvida elevernas möte med dessa teorier – främst utilitarism och pliktetik – medför att deras moraluppfattningar påverkas. Datainsamlingsmetoden bestod av en enkät med två stycken etiska dilemman som eleverna hade att ta ställning till. Enkäten fick de först besvara innan de bekantat sig med de normativa teorierna och sedan efter att de gjort det. De normativa teorierna behandlades i en serie av fyra lektioner. Resultatet visar att deras moraluppfattningar påtagligt förändras i riktning mot ett mer utilitaristiskt sätt att resonera kring rätt och fel. Resultatet gäller sannolikt för liknande skolor och liknande program. Men det går knappast att generalisera till gymnasieelever på andra program och på andra skolor.