Denna studie undersöker vilka läsarter gymnasieelever intar på egen hand och med stöttning i litteratursamtal. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande genom att undersöka hur stöttning och kommunikation bidrar till att elever kan inta och utveckla att inta olika läsarter. Kunskapskraven för svenskämnet i gymnasieskolan ställer krav på att elever ska kunna inta olika förhållningssätt till skönlitterära texter och det är svenskundervisningens ansvar att ge eleverna förutsättningar att bemöta kunskapskravens efterfrågan på läsarter. Metoden för studien är kvalitativa litteratursamtal med gymnasieelever från studie- och yrkesförberedande program som läser Svenska 1 och Svenska 3. Det föregående examensarbetet undersökte läsarter inom tidigare svensk forskning om läsarter. Det arbetet visade att det verkar finnas en diskrepans mellan vilka läsarter elever intar i svenskundervisningen och vilka som efterfrågas av styrdokument och nationell examination. Därför undersöker denna studie vilka läsarter som elever intar i litteratursamtal, både med och utan stöttning.   Resultatet visar att gymnasieelever överlag intar de flesta läsarter med enkelhet eller i viss utsträckning. Resultatet visar också att stöttning är ett viktigt verktyg för att få eleverna att fördjupa sina resonemang och få dem att inta flera läsarter. Det finns dock skillnader för vilka läsarter de intar beroende på vilken program och vilken kurs de läser. De läsarter som elever intar utan stöttning skiljer sig beroende på vilken svenskkurs de läser. För de läsarter eleverna intar när de stöttas består skillnaden i om det går ett studie- eller yrkesförberedande program. Styrdokumenten gör ingen skillnad beroende på programtillhörighet, vilket innebär att det finns ett möjligt didaktiskt problem. För att synliggöra ett sådant didaktiskt problem behövs mer empirisk forskning på området med liknande upplägg – att undersöka gymnasieelevers förutsättningar att inta läsarter i svenskundervisningen.

Styrdokumentens olika skrivningar för svenskämnet betonar läsning utifrån olika aspekter. I läroplanen och det övergripande syftet i kursplanerna handlar läsning om personlig utveckling och demokratiska aspekter medan kunskapskraven läg-ger vikt vid läsning som ska resultera i litteraturvetenskapliga analyser. Skolan har de senaste åren kommit att lägga ett allt större fokus på mätningar vilket har lett till att den estetiska läsningen har fått stå tillbaka för läsning som lättare låter sig mätas. Syftet med denna uppsats är därför att belysa hur svensklärare på gym-nasiet beskriver litteraturundervisning i relation till meningsfullhet och kravet på mätningar. Metoden som används är kvalitativa intervjuer med sju svensklärare i fokusgrupp, parintervju samt i individuella intervjuer. Studiens teoretiska ram-verk utgår ifrån receptionsteorier, som visar hur mening och betydelse skapas i läsarens möte med texten, och där erfarenheter och kontext avgör vilken bety-delse som uppstår.Resultatet visar att skönlitteraturen ses, av samtliga intervjuade lärare, som ett passande redskap för att behandla skolans demokratiuppdrag och för att eleverna ska utvecklas på olika sätt. Endast en lärare uttrycker att hon vill använda skön-litteratur för att ge eleverna möjlighet att uppleva litteraturen och få ta del av berättelser. Dock upplevs läsning som ett svårmätbart område och där den största utmaningen är elevernas motstånd, då de tycker det är både svårt och meningslöst att ta sig igenom en roman. I genomförandet av undervisningen blir det kunskaps-kraven som främst blir styrande, då examinerande uppgifter läggs till läsningen, som analyser och utredande texter, vilket leder till läsning av det mer efferenta slaget. De intervjuade lärarna ger uttryck för att vilja komma bort från den läsning som utgår från eleverna själva för att i stället sätta texten i fokus. Studien visar att lärare hanterar styrdokument och motstånd på olika sätt. En lärare försöker sätta djup före bredd och sätta sig in i elevernas perspektiv för att förstå vad som blir meningsfullt för dem. Andra lärare resonerar i andra termer och slår fast att det är analyser som läsningen ska resultera i och att allt inte kan vara roligt i skolan.Studiens resultat visar att det således är av vikt att rikta ljuset mot litteraturundervisningen i skolan och lärarnas förutsättningar att bedriva undervisning som blir meningsfull för eleverna.

Eftersom grammatik har fått en mer framskriven plats i svenskämnets läroplan i och med Lgy11 än i den tidigare läroplanen syftar denna studie till att belysa svensklä-rares uppfattningar om sin egen grammatikundervisnings innehåll, utformning och legitimering i svenskämnet i gymnasieskolan. För att uppnå syftet har datain-samlingen gjorts genom halvstrukturerade intervjuer med sex svensklärare på fem gymnasieskolor i Mellansverige. Den teoretiska utgångspunkt som valts i studien är ett genrepedagogiskt perspektiv eftersom genrepedagogiken är en teori om språket som resurs där grammatik är en viktig faktor. Denna teori har även valts eftersom genrepedagogiken kan skönjas i Lgy11. Föreliggande studie visar att innehållet i grammatikundervisningen består av bland annat ordklasser, satser, fraser, nomina-liseringar samt passiva former. Grammatikundervisningen förekommer främst i två utformningar: isolerade eller integrerade moment. Vid isolerade grammatikmoment förekommer muntliga genomgångar, skriftliga övningar och prov eller annan exa-minerande uppgift. Vid integrerad grammatikundervisning förekommer gramma-tiska begrepp i bland annat feedback till elever, vid samtal om texter och i analyser. Lärarna i denna studie använder främst metaspråksargumentet och språkriktighets-argumentet för att legitimera grammatikundervisningen. En slutsats som dras av stu-dien är att eftersom lärarna anser att elevernas grammatiska kunskaper är för låga när de kommer till gymnasieskolan menar lärarna att de måste repetera grundläg-gande grammatiska begrepp. Om eleverna hade haft en grammatisk grund skulle man kunna fördjupa grammatikundervisningen mer i gymnasieskolan än vad man kan idag.

SammanfattningSom vikarierande bildlärare i gymnasieskolan har jag mött skiftande ämnesföreställningar och övertagit kursplaneringar med betydande skillnader både i kursinnehåll och i följ-samhet till Skolverkets centrala kursinnehåll. Utifrån dessa gjorda erfarenheter har syftet med denna studie varit att undersöka hur bildlärares ämnesföreställningar påverkar kursinnehåll och kursplanering och att därmed belysa frågan om hur bildämnet lever upp till Skolverkets syfte och mål och i förlängningen skollagens §9 om en likvärdig skola. Begrepp och teorier som har använts i studien har utgått ifrån Michael Foucault teorier om diskursers dominans och makt. Studiens metod har varit mixad där kvalitativa metoderna har använts för att hitta, förstå och formulera indikatorer för olika ämnesföreställningar i bildämnet och kvantitativa metoder för att analysera och söka samband mellan bildlärarnas ämnesföreställningar, val av kursinnehåll i kursplaneringar och Skolverkets centrala kursinnehåll. Studiens resultat har visat att bildlärare vars ämnesvärdering är intrinsikal och som delar Skolverkets ämnesföreställning gör val av kursinnehåll i sin kursplanering med stark koppling till både sin egen ämnesföreställning och Skolverkets centrala innehåll medan bildlärare vars ämnesvärdering är instrumentell och som inte delar Skolverkets ämnesföreställning antingen delvis eller helt frångår Skolverkets centrala kursinnehåll. Studien har visat tendenser på en olikvärdig bild- och formutbildning kopplat till bildlärares ämnesföreställning även om slutsatser om likvärdigheten i bild- och formutbildning i gymnasieskolan generellt inte låter sig göras, då underlaget i studien har varit för litet och inte tillräckligt representativt.

Studien syftar till att undersöka några gymnasieelevers uppfattningar om samband mellan programmering och matematik med fokus på likheter, skillnader, möjligheter och begränsningar. Metoden utgår från en fenomenografisk ansats med intervjuer som transkriberats och analyseras via en kategoriseringsmetod i sju steg. Resultaten visar att eleverna kan se flera samband mellan begrepp (variabler), procedurer (räknesätt, algoritmer) och arbetssätt (problemlösning). Slutsatsen som kan dras är att eleverna uppfattar flera likheter och skillnader ämnena emellan, samt att dessa både bidrar till möjligheter och begräsningar för utveckling av kunskaper och förmågor inom båda ämnen. Exempelvis synliggör programmeringens öppna förhållningssätt till problemlösning att eleverna i matematiken får flera sätt att lösa problem på. Begränsningar förklaras främst i de större skillnader som finns mellan ämnena, exempelvis att programmeringen inte alltid innehåller inslag av matematik eller att programmeringens betygskriterier skiljer sig från matematikens.

I denna uppsats redovisas elevers och lärares uppfattningar om arbetssätt som grupparbete i flippat klassrum i fjärrundervisning och närundervisning. Undersökningen genomfördes via en elevenkät och semistrukturerade intervjuer med lärare i gymnasieskola A i en stad i södra Sverige. Analysen av intervjuresultatet utfördes med de kvalitativa metoderna analytisk induktion och tematisk analys. Grundläggande statistikmetod användes för att analysera enkätens resultat. Enkät- och intervjuresultatet visade att majoriteten av eleverna och samtliga lärare är positiva till grupparbete i flippat klassrum i närundervisning. Däremot anser de inte att grupparbete under eget arbete i flippat klassrum i fjärrundervisning fungerar bra. Till skillnad från närundervisning finns det inte tillräcklig interaktion, kommunikation och feedback i fjärrundervisning, vilket leder till dålig kvalitet i undervisningen. Ett nytt arbetssätt behövs utvecklas med varierande undervisning som passar elevers lärande i fjärrundervisning.

Idén till denna kvalitativa studie hämtar inspiration från en aktuell debatt om pedagogik, i vilken förespråkare för två vitt skilda kunskapssyner möts. Syftet är att beskriva hur svensklärare, verksamma på gymnasiet, resonerar kring didaktiska ställningstaganden avseende skrivundervisningen. Undersökningen utgår från följande frågeställning:   ·      Vilka skrivdiskurser kommer till uttryck när svensklärare på gymnasiet resonerar om sin skrivundervisning?   Empirin till undersökningen hämtas från semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare på gymnasiet. Datan analyseras i ljuset av litteracitetsforskaren Ivanics ramverk över skrivdiskurser, som utgår från tanken om att lärares personliga synsätt på språk och skrivande påverkar deras förhållningssätt till undervisningen. Ramverket innefattar färdighetsdiskursen, kreativitetsdiskursen, processdiskursen, genrediskursen, socialpraktikdiskursen samt den sociopolitiska skrivdiskursen.     Resultatet visar att den skrivdiskurs som dominerar det skrivrelaterade arbetet är kreativitetsdiskursen. Även  processdiskursen och genrediskursen finns representerade i lärarnas redogörelser. Den socialpraktiska diskursen och färdighetsdiskursen kan i viss mån noteras medan den socialpolitiska diskursen emellertid inte går att identifiera.   Mot detta resultat dras slutsatsen att en korsbefruktning mellan olika skrivdiskurser genom sin variation bidrar till ett holistiskt synsätt på undervisning, vilket således är gynnsamt ur ett demokratiskt hänseende.

I dagens skola finns det ungefär 140 olika modersmål representerade, vilket gör att skolan präglas av mångfald och blir en kulturell mötesplats. Detta ställer höga krav på att undervisningen utvecklar både språk- och ämneskunskaper, vilket skolans styrdokument betonar. Syftet med studien var därför att undersöka hur gymnasielärare i matematik beskriver språkutvecklande arbetssätt i sin undervisning med flerspråkiga elever. Genom en kombination av enskilda intervjuer och fokusgruppsintervjuer med 20 matematiklärare på gymnasiet undersökte vi vad som kännetecknar lärarnas beskrivningar av språkutvecklande arbetssätt samt vilka utmaningar de möter i sin undervisning. Lärarnas svar analyserades utifrån sociokulturell teori samt ur ett relationellt perspektiv. Resultatet visade att lärarna i sin undervisning stöttade eleverna med såväl vardagsspråk som ämnesspråk för att eleverna ska utveckla både språk- och matematikkunskaper. De använde en kontextrik undervisning och försökte möjliggöra för interaktion i klassrummet för att öka elevernas förståelse och delaktighet. Modersmålet användes till viss del som en resurs i undervisningen för grupper på språkintroduktion. De utmaningar lärarna lyfte fram handlade om svårigheter i att avgöra om det finns språkliga eller matematiska hinder för elevernas matematikutveckling och att elevernas olika kulturella erfarenheter ibland skiljer sig från det som de möter i matematikundervisningen. Utifrån studiens resultat drog vi slutsatsen att matematiklärarna på såväl nationella program som språkintroduktion använde språkutvecklande arbetssätt i sin undervisning och att de utmaningar som framkom skulle kunna mötas genom ett interkulturellt förhållningssätt i undervisningen, där mångfald utgör en resurs i elevernas lärande och interaktion.

Den svenska skolan har det kompensatoriska uppdraget att fylla genom att ta hänsyn till alla elevers behov och olika förutsättningar i utbildningen. Det kompensatoriska uppdraget tillvaratas i stor utsträckning genom språkundervisningen inom svenskämnet. Läroplanen (Lgy11) understryker både språkets roll som ett verktyg för att tänka och lära och grammatikens betydelse för textarbete. Syftet med denna systematiska litteraturstudie har varit att på ett övergripande plan diskutera i vilken utsträckning kontextualiserad grammatikundervisning skulle kunna vara en framgångsrik modell för att utveckla grammatikundervisningen i gymnasieskolan så att den bättre stödjer svenskämnets uppdrag att utveckla elevernas litteracitet. Med kontextualiserad grammatikundervisning menas i denna litteraturstudie lärarens och elevers användning av grammatik som analysredskap med syfte att utveckla elevers receptiva och produktiva litteracitet, något som under det senaste decenniet har visat sig bana väg för ett nyare sätt att tänka kring grammatikdidaktik i förstaspråksämnet. Ett av vår litteraturstudies viktigaste resultat är att grundförutsättningarna för att implementera den kontextualiserade grammatikundervisningen i undervisningen varken är given i en internationell eller svensk kontext. En del av resultatet visar positiva effekter av kontextualiserad grammatikundervisning på mer kompetenta elevers skrivande i internationellt perspektiv och elevers förståelse för kopplingar mellan form och innehåll i skönlitterära texter i svensk kontext. Resultatet visar också en del utmaningar med kontextualiserad grammatikundervisning. Det traditionella arbetssättet i grammatikundervisningen i förstaspråksämnet och framställningen av grammatik i läromedel behandlar grammatik isolerat. Ett annat arbetssätt ställer också högre krav på lärares metaspråkliga kompetens. Kontextualiserad grammatik har uppenbarligen potential, men det behövs mer forskning för att utröna exakt hur stor potentialen är exempelvis för lågpresterande elever. Det är också en rad förutsättningar som skulle behöva ändras för att kontextualiserad grammatikundervisning skulle kunna bedrivas på bredare front i svensk skola. Det kan vara värt insatsen eftersom både svensk och internationell forskning har visat att det finns ett intresse och ett behov bland såväl förstaspråkslärare som elever.

På många gymnasieskolor bjuds politiska partier in för att sprida information om deras ideologi och program. I läroplanen för gymnasieskolan står det om skolans värdegrund och fostransuppdrag. Utbildningen ska förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna (Skolverket:b, 2011). Syftet är att undersöka vilka dilemman som kan uppstå i möten mellan grundlagens yttrandefrihet och skolans värdegrund. Undersökningens material består av texter där gymnasieelever resonerat om politiska partiers närvaro i skolan. För att uppnå syftet och möjliggöra att mina frågeställningar kan besvaras fick elever skriftligen besvara en ämnesrelevant fråga. Elevtexterna bearbetades och kompletterades med intervjuer från personer inom professionen. Jag intervjuade en lärarstudent, en lärare och en rektor. Elevtexterna bearbetades i en argumentationsanalys och jämfördes med intervjupersonernas svar. Resultatet visade att det finns två olika ståndpunkter med olika argument. De argument som talar för partipolitisk närvaro på skolan syftar på att skolan ska vara öppen för alla, vi ska värna om yttrandefriheten. Argumenten mot partipolitisk närvaro handlar om att skolan ska vara en trygg plats. Vissa partier bidrar med orolig stämning bland eleverna. I intervjuerna framgick det att det finns tydliga riktlinjer att utgå från men att frågan är komplex. Skolans värdegrundsuppdrag och värnande om de mänskliga rättigheterna strider mot demokratins rätt att yttra sig och parti- och föreningsfrihet. För vidare forskning hade det varit intressant att studera vilka effekter det skulle innebära att öppna upp dörrarna för alla partier.