No description available.

Syftet med vårt arbete är att undersöka om högläsning i en mindre grupp barn på förskolan kan vara en språkutvecklande aktivitet. Syftet är också att belysa hur man kan arbeta med en bok. Den metod vi använt oss av är fältstudier på en förskola med aktiviteter runt en bok. Vid fyra tillfällen träffade vi fem barn. Vi filmade deras aktiviteter samt transkriberade samtal. Vi ville med denna metod undersöka om högläsning kan vara språkutvecklande för barn i förskoleåldern. Vårt resultat visade en tydlig skillnad mellan första och sista tillfället då vi kunde se en utveckling i barnens språkanvändning. Slutsatsen vi drar är att högläsning och aktiviteter runt boken är språkutvecklande för barn

I dagens samhälle är det betydelsefullt att kunna läsa och skriva och läsutveckling är ett diskuterat ämne. Dock har undersökningar på senare tid uppmärksammat att svenska barns läsförståelse försämrats. Syftet med denna studie var att genom en kvalitativ undersökning skapa en förståelse för vilken syn pedagoger på förskolor i och utanför det kommunala projektet Läsa Tillsammans har på sitt arbete med högläsning och samtal kring böcker. Vidare avsågs att med stöd av kompletterande kvantitativa enkätfrågor kring högläsningsvanor i hemmen, skapa en uppfattning om hur ofta föräldrar samtalar med sina barn kring böckers innehåll och språk. Tillsammans kunde sedan resultatet av den kvalitativa och den kvantitativa undersökningen sättas i relation till tidigare forskning och användas för att diskutera barns läsutvecklingsmöjligheter. Vi har i denna studie utgått från en hermeneutisk ansats och ett induktivt angreppssätt. I litteraturgenomgången presenteras studiens centralabegrepp: läsförståelse, implementering, miljö, aktörer och styrning. Resultatet visar att det finns ett tydligt engagemang vad gäller högläsning hos de pedagoger som deltar i projektet Läsa Tillsammans. Dessa pedagoger arbetar utifrån de områden som forskningen beskriver som viktiga för läsutvecklingen. De pedagoger som inte deltar i projektet beskriver sitt arbete på ett likartat vis. Ungefär samma grundläggande delar behandlas, men arbetet är inte lika strukturerat och utvecklat. Studien visar även att det finns barn som aldrig får möjlighet att samtala kring böcker med sina föräldrar. Sammanfattningsvis kan sägas att projekt liknande Läsa Tillsammans kan bidra med stöd i det arbete med läsutveckling som genomförs på förskolor, samt att ett behov av stöd kring högläsningsaktiviteter kan finnas i förskolebarns hemmiljö. Därmed har slutsatsen att det finns relevans att fortsätta implementeringen av projektet Läsa Tillsammans eller liknande projekt på fler förskolor kunnat fastställas.

Syftet med studien är att beskriva lärares skönlitterära högläsning i åk 4-6 med fokus mot elevers möjligheter för lärande. Särskild uppmärksamhet riktas mot möjligheter för lärande för elever i behov av särskilt stöd.   Studien har en kvalitativ ansats och utgår från ett sociokulturellt samt ett specialpedagogiskt perspektiv. Datainsamlingsmetoden är inspirerad av etnografi och genomfördes med semistrukturerade intervjuer samt med en total observation, vilket innebär att forskaren finns i rummet och observerar men inte deltar. Sammanlagt fem lärare, som undervisar i årskurserna 4-6 intervjuades och observerades. Resultatet har analyserats med hjälp av tematisk analys.   Resultatet visar att lärare i åk 4-6 har olika syften med skönlitterär högläsning. Lärare menar att högläsning utvecklar elevers språk, motiverar elever att läsa själva, utvecklar elevers diskussionsförmåga samt lugnar ner elever i olika situationer. Resultatet visar dock att högläsning mest används för att modellera läsförståelsestrategier. Resultatet visar även att skönlitterär högläsning kan inkludera elever med läs- och skrivsvårigheter. Genom lärares högläsning ges elever med avkodningssvårigheter möjlighet att möta samma text som övriga elever. Lärare diskuterar ord och begrepp tillsammans med eleverna för att öka ordförståelsen, vilket kan vara ett sätt att stötta elever med läs- och skrivsvårigheter. De lärare som deltar i undersökningen använder högläsningen för att modellera läsförståelsen. Detta kan ge elever med läsförståelseproblem en chans att få strategier för att möta en text. Elever med läsförståelseproblem har då möjlighet att vara inkluderade i undervisningen.

Denna studie syftade övergripande till att ta reda på vilka sätt högläsning används som pedagogiskt verktyg i gymnasieskolan, och mer specifikt till att ta reda på hur de medverkande lärarna reflekterar kring högläsning, hur lärarna reflekterar kring högläsningsprocessen (före, under och efter högläsning) samt att ta reda på vilka slags texter som högläses och hur dessa väljs ut. Undersökningen baserades på halvstrukturerade intervjuer med åtta gymnasielärare och resultaten som studien uppvisade analyserades utifrån diskursanalys som metod, och kopplades till den tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkter studien vilar på. Resultaten av undersökningen visade att de tillfrågade gymnasielärarna reflekterar kring högläsning som en metod att använda som introduktion till arbetsområden. Lärarna menade också att metoden används om de vill väcka elevers intresse, engagemang och läslust genom att välja litteratur eleverna tycker om, och om de vill arbeta språkutvecklande, genom att välja litteratur som utmanar eleverna språkligt och innehållsmässigt. Samtliga lärare poängterade lärarens roll vid arbete under och efter högläsning, där de framhöll läraren som språklig förebild. Några av lärarna reflekterade kring förberedelser innan högläsning, men många framhöll tiden som ett hinder. Huruvida högläsning är något som främst läraren bör ägna sig åt, eller något som eleverna bör göra, resonerar lärarna lite olika kring, men samtliga av de medverkande lärarna menar att de högläser för sina elever när innehållet i texter är det väsentliga.

Syftet med vårt examensarbete har varit att undersöka hur lärarna arbetar för att få barn engagerade i högläsningen i både förskola och skola. Vi har valt en kvalitativ studie där vi har använt oss av intervjuer samt observationer som metod. Vi har intervjuat fem lärare och sex förskollärare samt observerat under deras högläsningsstunder. I resultatet visade det sig att i både förskolan och skolan engagerar lärarna barnen på olika sätt. Medan förskollärarna ansåg att högläsning kan vara en vilostund för barnen ansåg lärarna i skolan att högläsning skapar gemenskap. Slutsatsen som kan dras är att i både förskolan och skolan använder sig lärarna av sin röst, kroppsspråk samt olika slags material för att engagera barnen. Samtliga lärare på förskola och skola ansåg att högläsning utvecklar barnens språk och ger dem möjlighet att samtala kring böcker.

Studien syftar till att undersöka varför pedagoger högläser i förskolan, samt barns upplevelser av högläsning i förskolan. Följande frågeställningar har använts för att specificera studiens syfte: Varför högläser pedagoger? Vad upplever barnen vid högläsning? Metoderna som använts i studien består av frågeformulär riktat till pedagoger samt barnintervjuer. Frågeformulären lämnades personligen till förskolorna med en önskan om att få en bredare svarsfrekvens. I studien deltog trettiotre pedagoger och tjugoåtta barn från förskolor i en och samma kommun. Studien består av både kvalitativa och kvantitativa data. Den teoretiska ansats som grundar studien utgörs av pragmatismen då den enligt Dewey (1897/2004) betonar vikten av barns erfarenheter, barns nyfikenhet samt förståelse för sitt eget lärande för att kunskap ska uppnås. Studiens resultat påvisar att de deltagande pedagogerna använder olika tillvägagångssätt av högläsning i språkstimulerande syfte. Ett oväntat resultat uppkom då vissa barn upplevde högläsningsstunden i förskolan som en situation där de förväntades vara tysta och sitta stilla.Trettio pedagoger av de trettiotre deltagande ansåg högläsning som mycket viktigt och resultatet i studien synliggör att pedagogerna i medelvärde läser 13,75 minuter per dag. Resultatet av barnintervjun visade att majoriteten av de deltagande barnen ville ha mer högläsning i förskolan. Studien riktar sig till arbetslag i förskolan samt förskolechefer.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur fyra lärare i grundskolan årskurs 4-6 arbetar med textsamtal i svenskundervisningen. Syftet var också att lyfta fram de förmågor som elever kan utveckla vid textsamtal samt pedagogens betydelse för textsamtalets genomförande. Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats. Dessa är: 1. Hur arbetar fyra lärare med textsamtal i svenskundervisningen i årskurs 4-6? 2. Vilken kunskap bör pedagogen ha för att kunna genomföra samtal om texter enligt de deltagande lärarna? 3. Hur vanligt förekommande är samtal om texter i grundskolan årskurs 4-6 rent generellt enligt de deltagande lärarna? 4. Vilka förmågor anser de intervjuade lärarna att elever kan utveckla vid samtal om texter? Metod: Den metod som har använts för att genomföra denna empiriska studie är observation och intervju. Urvalet som gjordes var att begränsa observationerna till fyra lektionstillfällen med fyra olika lärare. Den intervjuform som kändes mest lämplig att använda för detta ändamål var en halvstrukturerad ansats med ett kvalitativt utgångsläge. Resultat och analys: Resultatet visar att de fyra deltagande lärarna har en medvetenhet kring vad ett textsamtal innebär. Denna kunskap är en följd av att lärarna helt eller delvis använder sig av ett färdigt arbetsmaterial i undervisningen. I materialet ingår strukturerade textsamtal. Den slutsats som kan göras efter att ha genomfört både observationer och intervjuer, är att endast en lärare säger sig arbeta medvetet, regelbundet och strukturerat med textsamtal i undervisningen. Det var dock inget som observerades under lektionen jag deltog i. En av lärarna säger också att hon arbetar medvetet och strukturerat med aktiviteten men menar att det är svårt att få tiden att räcka till. De övriga två arbetar inte med textsamtal i undervisningen men den ena läraren uppger att hon använder sig av öppna frågor rent generellt i undervisningen. Ett tryggt klassrumsklimat, goda ämneskunskaper, kunskap i att ställa rätt frågor samt att vara förberedd är förmågor som benämns som betydelsefulla för att textsamtal ska kunna äga rum. Ingen av lärarna uppger att de tror att textsamtal är vanligt förekommande i skolan. Samtliga intervjuade lärare uppger ett antal förmågor som de menar att eleverna kan utveckla vid samtal om texter. Dessa är förmågan att kommunicera, förmågan att lyssna på andra, förmågan att uttrycka egna åsikter samt att kunna reflektera, analysera och bygga vidare på resonemang.

The aim of the study is to gain an understanding of how two teachers in the lower level of compulsory school, through the way they organize the teaching of reading with a focus on reading aloud, give pupils a possibility to converse about texts in order to develop an understanding of the texts. The study builds on two observations that focus on the possibilities that teachers give the pupils for conversation and the activities that deepen their understanding of the text they have read. Supplementary material consists of interviews with the two teachers. The collected material has been analysed with two analytical tools, sequential reading elements and textual mobility. The theoretical premises for the study are the sociocultural perspective (Säljö, 2012), reception theory (Rosenblatt, 2002; Langer, 2005) and Christie’s (1998) view of the teaching process in terms of macro-genres. The teachers’ comments from the study show that both teachers have the intention to ask reflective questions which give the pupils a chance for conversation at both associative and interactive level, but the observations showed that most of the teachers’ questions gave the pupils a possibility to move within the text through text-based mobility.

Den här kvalitativa och semistrukturerade studien utspelar sig på Åland. Vi har intervjuat fyra lärare från årskurserna 1–3 och gjort två observationer av elever i två olika klasser. Syftet med detta arbete är att undersöka vilka högläsningsstrategier läraren använder sig av på Åland och klargöra hur högläsningen kan påverka elevernas läsintresse. Examensarbetets teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs sociokulturella utvecklingsteori. Vi har analyserat våra intervjuer dels genom att koppla resultaten till Vygotskijs utvecklingsteori och dels koppla resultaten till tidigare forskning. Lärarna har fått svara på hur de använder sig av högläsningen i undervisningen och vad eleverna får ut av högläsningen. Det framkommer i den tidigare forskningen att högläsning är en viktig del av elevernas läsinlärning. Eleverna stärker sitt ordförråd, förbättrar sitt tal och högläsningen inspirerar till nya tankar. Resultatet från intervjuerna med lärarna är att de flesta använder sig dagligen av högläsning för att stödja elevernas läsinlärning. Lärarna diskuterade med eleverna och utgående från högläsningsboken kunde man se att eleverna hade möjligheter att dela med sig av sina tankar och idéer som de fått från boken. Utifrån resultatet kunde vi se att högläsningen inverkar positivt på elevernas kreativitet och inspirerar eleverna till att själva läsa böcker och skriva texter.