Denna litteraturstudie utforskar relationen mellan språk och känslor i samband med högläsning. För att lyfta ur viktiga komponenter för analysen använder jag mig av talhandlingsteori. Med talhandlingsteorin kan jag lättare se vart och hur känslor och språkliga lärprocesser uppstår i högläsning. Datainsamlingen består av studier kring högläsning, språkutveckling och känslor för barn i förskoleålder. Dessa studier sammanställs och delas sedan upp efter teman som i sin tur analyseras tematiskt med talhandlingsteorin.Talhandlingar kan uppfattas som lokuta, illokuta samt perlokuta. De tre talhandlingarna representerar meningarnas känslosammanhang och betydelse för barnet. Beroende på vilken effekt talhandlingen ger benämns de efter just lokuta, illokuta samt perlokuta. I resultatet framgick att känslor och språk oupphörligen hör samman. Språk underlättar uttryckandet av känslor och känslor stärks även allteftersom språket utvecklas. Känslor i sin tur är sammanvävda med den språkliga lärprocessen och kan ej särskiljas från den. Högläsningen är ett verktyg för förskollärare att arbete med språkutveckling i förskolan. De kan även använda sig av högläsning för att arbeta med barns känslor i verksamheten.

Syftet med denna studie är att genom sex intervjuer med förskollärare från olika förskolor med olika förutsättningar, undersöka hur förskollärarna upplever att barnen får vara delaktiga och ha inflytande i högläsningen. Resultatet visar att de flesta förskollärare använder sig av liknande metoder för att ge barnen delaktighet och inflytande i högläsningen. Dessa metoder kan vara att låta barnen vara med och välja böcker, att samtala med barnen kring den lästa boken samt att utgå från barnens intressen när man väljer böcker till avdelningen. Resultatet visade även att det finns hinder för barnens delaktighet i läsvilan. Dessa hinder kan vara att en del barn tappar koncentrationen på boken om läsningen blir avbruten för frågor eller andra kommentarer. Ett annat hinder kan även vara den tidsbrist som vissa förskollärare känner finns för den spontana högläsningen. Genom denna studie framkom hur förskollärarna upplever att de arbetar med delaktighet och inflytande i högläsningen samt att de upplever att barnen själva gör sig delaktiga i högläsningen genom att till exempel ställa frågor angående boken under läsningen.

No description available.

Syftet med detta examensarbete var att ta reda på vilka tillvägagångssätt lärare använder sig av när de väljer ut böcker, varför de läser högt och vad eleverna tycker om deras val. För att undersöka detta intervjuades fyra lärare från två olika skolor samt tre elever från varje intervjuad lärares klass, sammanlagt tolv elever. Vi valde att använda oss av kvalitativa intervjuer. Dessa skedde enskilt med lärarna och i grupper om tre med eleverna. Resultatet som framkom i undersökningen visar att samtliga intervjuade lärare låter sig inspireras av andra, t ex bibliotekarier, kollegor och egna barn, när de väljer högläsningsböcker. En av lärarna letar också aktivt på egen hand, genom att fortbilda sig inom ämnet samt läsa recensioner och leta på bibliotek. Vad gällde lärarnas syften med högläsning kunde två kategorier urskiljas; att använda högläsning som källa till kunskap och att använda högläsning som upplevelse. Enligt den teoretiska litteratur vi använt oss av under arbetets gång bör högläsning utöver lust och mys också vara en del av undervisningen, då det gynnar språkutvecklingen, främjar det inre bildskapandet, vidgar elevernas referensramar samt ger naturliga ingångar till diskussioner kring värdegrundsfrågor. Dessa syften är också några av dem som de intervjuade lärarna nämnde. Vid elevintervjuerna framkom det att eleverna tyckt bra om de flesta högläsningsböckerna deras lärare valt ut. Samtliga elever vill att böckerna ska vara spännande. Eleverna ur en klass påpekade också att de gärna vill att det ska vara bilder i boken, som läraren visar för alla. Genom detta examensarbete har vi fått ökad kunskap om högläsningens fördelar. Vår slutsats är att högläsning kan ha många positiva effekter, användningsområden och möjligheter om det sker i planerad och genomtänkt undervisning.

No description available.

No description available.

Denna studie syftar till att med innehållsanalys som metod ta reda på vilken syn på högläsning som förekommer i professionen. Detta genom att ta reda på vad som lyfts fram i branschtidningarna om högläsning på förskolan. Vårt empiriska material grundar sig i branschtidningar publicerade på internet och som är skrivna av olika yrkespersoner inom professionen. Detta gör vi med hjälp av frågeställningar som lyder: hur framställs högläsning i debatterna? vad förknippas högläsning med? Resultatet presenterar vi genom tre innehållsliga teman: högläsning som språkutvecklande, pedagogens roll i högläsnings aktiviteterna och högläsning för demokrati som vi skapat utifrån det som framförts i artiklarna och som vi sedan analyserar med hjälp av begreppet litteracitet eftersom det är ett viktigt begrepp inom tidigare forskning om högläsning. Begreppet berörs inom flera teoretiska traditioner, men i denna studie håller vi oss till den sociokulturella teorins teoretisering. Utifrån det som framförts av debatterna får vi en förståelse för högläsnings aktiviteten som en viktig och central aktivitet för barns språkutveckling. Aktiviteten kräver noggrann förberedelser och mål för att den ska utveckla barns lärande annars kan man gå miste om den kunskap och lärande högläsningen kan bidra med. Genom högläsning och samtal om det lästa får barn en väg in i läs- och skriftspråket. Vilket innebär att barns läs- och skrivkunnighet främjas genom högläsning.

<p><p>Syftet med denna studie var att ta reda på hur pedagogerna beskriver sitt syfte med högläsning och vilka upplevelser av högläsningen barnen/eleverna uttrycker. Vi ville även ta reda på om det fanns likheter och skillnader mellan pedagogernas syften och barnens/elevernas upplevelser. För att få fram detta använde vi oss av fokusgruppssamtal med både pedagoger och barn/elever. Resultatet visade att pedagogerna har en mängd syften med sin högläsning som till exempel läsinlärning, ökat ordförråd, ge barnet/eleven lugn och ro. Många av dessa uttryckta syften hos pedagogerna nämns inte i barnens/elevernas uttryckta upplevelser av högläsningen, dock uttryckte alla barn/elever en positiv attityd till högläsningen.</p></p>

Syftet med denna studie var att ta reda på hur pedagogerna beskriver sitt syfte med högläsning och vilka upplevelser av högläsningen barnen/eleverna uttrycker. Vi ville även ta reda på om det fanns likheter och skillnader mellan pedagogernas syften och barnens/elevernas upplevelser. För att få fram detta använde vi oss av fokusgruppssamtal med både pedagoger och barn/elever. Resultatet visade att pedagogerna har en mängd syften med sin högläsning som till exempel läsinlärning, ökat ordförråd, ge barnet/eleven lugn och ro. Många av dessa uttryckta syften hos pedagogerna nämns inte i barnens/elevernas uttryckta upplevelser av högläsningen, dock uttryckte alla barn/elever en positiv attityd till högläsningen.

The aim of this study is to proceed from pupils’ thoughts and experiences of reading aloud in the classroom. There is some research in the field of reading aloud: the reading aloud that children encounter in the home, which prepares the child for reading, as the child discovers new words and how a story is built up. There is also some research about how school takes over and continues with reading aloud, how reading aloud in school differs from that in the home, and the importance of conversation and discussion. The study is based on sociocultural theory, which focuses on cooperation and social interaction. The study concerned a class of 20 pupils in grade three. In focus groups they discussed the teacher’s and their own reading aloud in the classroom. The result shows that most pupils appreciate the opportunities for reading aloud that occur in the classroom, but want to be able to influence the reading to a greater extent. The pupils wish for more variation between pupil and teacher as regards who is in charge of the reading aloud, and they wish to participate more in the process. The conclusion is that the pupils should be involved in the reading aloud, not just in the conversations about the book but also in the planning of the reading.