I föreliggande studie avhandlas fenomenet afterwork. Afterwork utgör en kontext som präglas av en integrering mellan arbetslivet och privatlivet, i den meningen att arbetskollegor umgås efter arbetsdagens slut under privata former. Studiens syfte är att beskriva upplevelsen av afterwork hos informanterna som samtliga är män, fyra kockar samt fem byggnadsarbetare. Krogen har historiskt utgjort en arena för män och denna studie använder ett genusperspektiv för att undersöka hur maskulinitet reproduceras inom fenomenet afterwork. För att besvara studiens frågeställningar används en fenomenologisk ansats och empirin har insamlats med intervjuer, samt en deltagande observation under en afterwork. Empirin analyseras med hjälp av Goffmans begrepp främre och bakre region, Gusfields begrepp ”work” och ”leisure”, samt Connells och Messerschmidts begrepp hegemonisk maskulinitet för att belysa reproducerandet av maskulinitet under afterwork.   Resultaten visar att kontexten afterwork utgör en integrerad arena mellan arbetet och privatlivet där inget av det ena någonsin frångår det andra; afterwork utgör därav en förlängning av arbetsdagen då samtal om arbetet ofta förekommer. Vidare visar resultaten att studiens informanter hanterar arbetslivets krav med hjälp av alkohol och dess avslappnande effekter.   Den del av studien som behandlar maskulinitet visar att kontexten afterwork utgör en arena där olika former av maskulinitet kan påvisas. Den hegemoniska maskuliniteten reproduceras främst via arbetsrollen, där den fysiska prestationen anses högt värderad. De individer som inte upplevs uppnå den kontextuella hegemonins krav på fysisk prestation underordnas diskursivt.

Abstract I denna studie undersöks interaktion mellan karaktärer i syfte att utforska hur medierad maskulinitet och temat seriemördare uttrycks i den amerikanska tv-serien Dexter (Showtime 2006-2013). I serien får vi följa seriemördaren Dexter Morgan som drivs av ett begär att döda. Parallellt med denna centrala del av handlingen söker Dexter Morgan också sin identitet som man utanför rollen som seriemördare med avsikt att smälta in i samhällsnormen. Syftet med min studie är att belysa medierad maskulinitet i tv-serien, med huvudfokus på huvudrollskaraktären Dexter Morgan. Vidare diskuteras representation av medierad maskulinitet i relation till karaktärsdrag kopplade till kategorin seriemördare. Studiens frågeställningar lyder således: Vad är relationen mellan seriemördartemat och Dexter Morgan som medierad maskulinitet? Hur ser Dexter Morgans interaktion med tre centrala karaktärer (hans far, syster och läkare) i serien ut? Vilka egenskaper kopplat till maskulinitet respektive femininitet kan urskiljas? Förändras Dexter Morgans karaktär under seriens gång, och i så fall hur? Den teoretiska ramen domineras av R.W Connells maskulinitetsteori avseende hegemonisk, underordnad och delaktig maskulinitet. Kategorin seriemördare diskuteras utifrån tidigare forskning av Louise Nilsson och Richard Dyer. Materialet utgörs av representativa scener ur seriens handling, insamlade från olika säsonger. Det metodologiska tillvägagångssättet är baserat på narratologi i avsikt att identifiera vilka delar en berättelse vilar på. Scenanalysen utgår från Keith Selbys och Ron Cowderys narrativa analysmodell som i min studie delas upp i två steg. Steg ett innebär en deskriptiv genomgång av selekterad scen. Därefter följer analysen av scenen i ett separat stycke. Analysen påvisar att om endast två karaktärer förekommer i samma scen kan de aldrig inta samma genuskonstruktion då maktpositionering dem emellan är ständigt närvarande, beroende av de maskulina respektive feminina egenskaperna karaktärerna tillskrivs. Slutsatsen är att Dexter Morgans medierade maskulinitetsroll faller inom ramen för en traditionell maskulinitet, som verkar för att vidmakthålla ett patriarkalt samhälle, där denna hegemoniska maskulinitet förblir den genusroll som alla andra ska mätas mot. Analysen visar också på att egenskaper tillskrivna hegemonisk maskulinitet tenderar att sammanfalla med de karaktäristiska egenskaper förenat med temat seriemördare.

Stereotypa mediaframställningar av genus möts vi av varje dag och det är just populärkultur som sägs vara den största producenten av dessa. Detta kräver att vi som mottagare reflekterar över och skapar vår egen bild av genus. När det kommer till genus och könsroller upprör och provocerar gränsöverskridningar mellan manligt och kvinnligt. Denna studies syfte är att studera TV-programmet Gladiatorerna och dess karaktärer utifrån ett genusperspektiv samt att undersöka vilka genusöverskridande tendenser det finns bland karaktärerna. Tidigare forskning visar att genus ofta framställs av olika medier i form av den karriärsinriktade mannen och den familjeorienterade kvinnan. Bilder målas upp av den objektifierade, passiva och underlägsna kvinnan och den överlägsna manliga beskyddaren. Teorierna som har använts i denna studie är Goffmans genusanalys från Gender Advertisements, Hirdmans stereotypa genuskontrakt, Butlers subversiva performativitet samt Connells hegemoniska maskulinitet. Metoden som har använts är semiologisk analys, där de denotativa och konnotativa analysverktygen är användbara för att studera TV-program. Sju stycken avsnitt av Gladiatorerna studerades och antecknades ner i detalj. Efter den semiologiska analysen tolkades och kodades datamaterialet utifrån de ovannämnda teorierna. Resultat och analysdelen redovisades utifrån teman som identifierades vid kodningen. Det framkom att Goffmans genusanalys var användbart för att belysa stereotypa framställningar av genus som förekom i programmet. Det förekom mönster av till synes uttänkta strategier från produktionens håll för att säkra det maskulina och betona det feminina. Ett överraskande resultat var att det förekom två kvinnliga karaktärer som uttrycker subversiv performativitet, en gränsöverskridande form av genus, samt att Connells hegemoniska maskulinitet förekom. Diskussionen fördes runt bilden av genus och Gladiatorernas roll i dess utveckling eller konservering. Förslag till framtida forskning identifierades.

No description available.

Uppsatsen undersöker vilka typer av förebilder män i åldrarna 35 till 45 år har. Som sociologisk teori används huvudsakligen Raewyn (tidigare Robert) Connells maskulinitetsteori och Lars Jalmerts beskrivning av olika mansideal. De sociologiska teorierna kompletteras med Carl Jungs sociobiologiska teori om medfödda drag om maskulint och feminint där det maskulina konkretiseras i fyra konstruktiva maskulina roller. Slutsatsen är att männen har konstruktiva mogna förebilder. De tillfrågade männens förebilder var till 80% män. Det är uteslutande humanistiska och goda förebilder som lyfts fram av intervjupersonerna. Ingen har nämnt destruktiva förebilder som kämpar för sin subgrupp i samhället, eller optimerar på sig själv på andras bekostnad. Majoriteten av förebilder bedömdes ha delaktig maskulinitet och det var endast en av 30 förebilder som bedömdes ha hegemonisk maskulinitet. Förebilderna hade tydliga drag av någon eller flera av de jungianska personlighetsarktyperna som använts. Mansideal bland förebilderna var den klassificering som innehöll störst osäkerhet. Idealet att klara sig själv vara måttlig och hjälpa andra var vanligast. Ofta förekommande förebilder är männens pappor, far- & morföräldrar, chefer, ledare och föreläsare. Däremot är det ovanligt att deras mamma, personer som är duktiga i männens egna profession, fysiska krigare eller klasskämpar är deras förebilder.

Uppsatsen syftar till att visa hur manligheten presenteras via livsstilsmagasinet Magazine Cafés omslag. Resultat/analys-delen är uppdelat efter frågeställningarna; ”Vilka män täckte Cafés omslag 2017? (Personer inom media, mode och design, nöje och sport)” samt ”Hur konstruerar Café mannen för sina läsare/målgrupp via omslaget?”. Första frågeställningen besvaras med hjälp av diagram som visar vilka män som täcker Cafés omslag samt branschtillhörighet. För att bevara andra frågeställningen användes bestämda teoretiska infallsvinklar; genus-makt, hegemonisk maskulinitet och den manliga kroppen som utgångspunkt. Resultatet visade att män framställs som individer som vill inneha mycket makt. Makten signaleras i detta fall ut via posen på personen på själva omslaget, men även val av kläder kan ha en påverkan. Kroppen är en viktig del i hur mannen framställs. Då kroppen används till mycket, både fysiskt men även psykiskt signaleras manliga attribut just via kroppen. / <p>Detta är den nyaste versionen som ska publeceras. Ni kan radera den förra upplagan. </p><p>Mvh</p><p>Egzon Mazreku </p>

Fallosens symbolik med den hegemoniska maskuliniteten som följd skapar ettsamhälle där mannens makt och styrka premieras, detta kan ta sig uttryck på mångaolika sätt. I denna studie har 11 förundersökningsprotokoll och domar för sexuelltofredande online legat som grund till en kvalitativ studie som undersöker dickpicensom ett socialt fenomen i dagens digitaliserade samhälle. Genom en diskursanalys avmaterialet visar det sig i vilket syfte mannen skickat en oönskad dickpic men ävenvilka konsekvenser en bild på en erigerad penis kan ha på den drabbade. Dickpicenhar skickats i avsikt för att söka kontakt eller för att utöva makt, som sprunget ur denhegemoniska maskuliniteten. Den rådande stereotypa föreställningen om hurmannen är överordnad (aktiv) och kvinnan underordnad (passiv) lyser igenom idenna studie. Det finns en tydlig symbolik i de oönskade bilderna. Tillsammans meden hotfull retorik begränsar detta kvinnans livsutrymme i mångt och mycket. Dendigitaliserade onlinevärlden blir en ojämställd sfär där trakasserier inskränker påkvinnans yttrandefrihet och där mannen, med hot om sexuellt våld, tar det störstautrymmet. / <p>2018-06-07</p>

Uppsatsens övergripande syfte är att förstå varför pojkars studieprestationer sjunkit i förhållande till flickorna under senare tid på studieförberedande program. Syftet besvaras främst genom en litteraturstudie av aktuell forskning på området.   Det mer specifika syftet att undersöka vad som möjliggör och begränsar pojkars studieprestationer och lärande på samhällsvetarprogrammet besvaras genom en kvalitativ intervjustudie. Intervjustudien är till sin karaktär induktiv och ligger i linje med ett aktörsperspektiv i en kvalitativ sociologisk forskningstradition. Resultatet av intervjuundersökningen lyfter dels fram skolans individualisering som viktig orsak till pojkars fallande studieprestationer. Främst pojkar med lägre betyg har svårt för individualiserade uppgifter som kräver eget ansvar, t.ex. inlämningsarbeten, av olika slag.   Placering i klassrum och studiegruppernas sammansättning av ”pojkkompisar” med svag studietradition spelade en avgörande roll för prestationerna. Pojkarnas kompisgrupper var ett stort hinder för inlärning. För goda studieprestationer lyftes främst integrerade studiegrupper och bestämda platser i klassrummet samt mer diskussion och grupparbete fram.

De första behandlingsmodellerna för våldsutövande män växte fram i USA på 1980-talet och den mest kända är Duluthmodellen. I den behandlingsmodellen utgår man från ett strukturellt feministiskt perspektiv där manlig dominans, makt och kontroll är centralt som förklaring till våld. I Sverige har behandlingen för våldsutövande män vuxit de senaste tio åren efter att regeringen avsatt resurser för att ta ett helhetsgrepp om problematiken kring våld i nära relationer. Fortfarande finns dock ett stort behov av insatser för män. Få studier visar på försiktigt positivt resultat och en problematisering kring vad de egentligen mäter behöver lyftas. De behandlingsmodeller som finns i Sverige blandar bland annat psykodynamiska och KBT-inriktade utgångspunkter och har därför en annan ingång när det gäller hur man ser på individfokuserade förklaringar såsom biologisk sårbarhet och anknytning. Denna studies empiri består av intervjuer med behandlare inom Alternativ till våld (ATV) och Manscentrum och en teoretisk utgångpunkt med maskulinitetsteorier har använts för att belysa behandlarnas syn på vad som är verksamt i behandling samt hur de ser på maskulinitet och våld utifrån sina arbetssätt. Resultaten i studien visar att arbetsalliansen är mycket viktig i behandlingsarbetet i syfte att på männens villkor närma sig våldsproblematiken och få dem att ta ansvar för våldet. I behandlingsarbetet är papparollen en viktig utgångspunkt för att skapa förändringsmöjligheter genom samtal om maskulinitet och för att nå fram till männens känsloliv genom mentalisering och anknytning. Strukturella förklaringar till våld används inte primärt i behandlingsarbetet, men är viktigt för behandlarna förståelse av en av många bakomliggande faktorer som formar män att använda våld och påverkar dem på individnivå. / The first treatment models for men who abuse women emerged in the United States in the early 1980’s and the Duluth model is the most famous one. The treatment model is based on a structural feminist perspective, in which male dominance, power and control are central in the explanation of violence. In Sweden, treatment for violent men has grown over the past ten years after the government allocated resources in order to take a comprehensive approach to the problem of family violence. There is still a great need for interventions for men who abuse women. Few studies show results and questioning what they really measure is important. The treatment models in Sweden interfere with, among other things, Psychodynamic and Cognitive Behavioral Therapy (CBT) oriented starting points, and therefore have a different approach to individual focused explanations such as biological vulnerability and attachment. The empirical study consists of interviews with therapists in the treatment programmes Alternativ till Våld (ATV) and Manscentrum. A theoretical starting point with masculinity theories has been used to highlight the views on treatment and how the therapists talk about masculinity and violence based on their work methods. The results in the study show that the work alliance is very important in order to achieve trust between the therapist and the man in treatment. This in especially important in making the man in treatment comfortable in addressing the problem and taking responsibility for the violence. The role of the father in the treatment is an important starting point for creating change opportunities through conversations about masculinity. This is also important in getting through to the man’s emotional life through mentalization and attachment. Structural explanations of violence are not used primarily in the treatment, but are an important knowledge for the therapists in understanding one of many underlying factors that shape men and affect them at an individual level.

Syftet med föreliggande integrativa litteraturstudie är att undersöka hur begreppet resiliens och utvecklandet av detsamma kan relateras till de skyddsfaktorer som identifieras i forskning kring barn som bevittnat våld mellan föräldrar eller styvförälder i hemmet. Insamling av data har aktualiserats genom systematisk litteratursökning och en tematisk analys har använts för att analysera resultatet. Genom en tematisering av resultatet framkom det att de främsta skyddsfaktorerna för barnets bearbetning och hantering av det bevittnade våldet är barnets relation till föräldrarna och barnets övriga sociala relationer och samspel av skyddsfaktorer. Studiens resultat visar att resiliens förutsätter ett flertal samspelande skyddsfaktorer och att det är problematiskt att identifiera ett fåtal isolerade skyddsfaktorer som utgör resiliens. Resultatet visar även att tidigare genomförd forskning likställer resiliens hos barn som bevittnat våld med hur väl barnen uppvisar anpassningsförmåga. Det framkommer vidare att det föreligger en skillnad mellan resiliens hos flickor och pojkar, samt att genus kan påverka hur barnet uppfattar och bearbetar det bevittnade våldet. Det behövs fler longitudinella studier för att undersöka resiliens hos barn som har bevittnat våld, och således reducera risken att förväxla tillfällig bemästring med bestående resiliens.