<p>Uppsatsen är en historiografi om konstförfalskning. Texten har fokus på målningar och teckningar.</p><p>I uppsatsen visas två skilda synsätt på fenomenet förfalskad konst, dels förfalskares, dels deras kritikers. I uppsatsen får förfalskarna presentera sina motiv för varför de förfalskar, i den delen kommer fram en önskan om försörjning men även en uppenbar stolthet över att lyckas göra konstverk som uppfattas gjorda av namnkunniga konstnärer från tidigare epoker. I många fall visar de en uppenbar kärlek till fin konst, samtidigt som de är väl medvetna om skillnaden mellan det äkta och det falska. Deras avslöjare är kritiska till verksamheten. Forskare och konstexperter tar avstånd från fenomenet, men inom museivärlden finns en uppfattning att där kan finnas lärdomar att hämta även ur förfalskad konst, om den diskuteras på rätt sätt.</p>

Denna uppsats analyserar och jämför tre historiska studier som skildrat och tolkat den fornnordiska undergångsmyten Ragnarök. De tre studierna är författade av nordiska akademiker mellan år 1849 och 1922. Genom jämförelser med historieskrivningens generella trender och dess förhållande till mytologiskt källmaterial kan undersökningen påvisa hur, varför, och på vilket sätt som respektive studies författare påverkats av sin samtid. Vidare kan uppsatsen peka på att den historiografiska kontextens betydelse med avseende till metodik och tolkning vida överväger forskarens disciplintillhörighet.

Denna uppsats syftar till att visa hur kulturhistorisk forskning har utvecklats mellan åren 1980-2001 genom att belysa den historiografiska debatt som omgärdade forskningen på sekelskiftets Wien. Debatten om sekelskiftets Wien som undersöks i denna uppsats startade efter publiceringen av Carl. E. Schorskes stilbildande verk Fin-de-siècle Vienna: Politics and Culture (1979) och fortsatte till utgivningen av antologin Rethinking Vienna 1900 (2001). I uppsatsen genomförs en litteraturstudie där en rad texter av historiker som debatterat Schorskes verk analyseras för att belysa den historiografiska debattens karaktär och utformning. För att belysa hur den historiska forskningen påverkades av de texter som engagerade sig i debatten om Schorske genomförs även en närläsning av två texter ur antologin Rethinking Vienna 1900 i syfte att kontrastera antologin mot Schorskes verk samt för att visa hur kulturhistorisk forskning har påverkats av debatten kring Schorskes verk. Uppsatsen gör anspråk på att visa hur den historiografiska debatten om Schorskes verk har påverkat kulturhistorisk forskning och att debatten om sekelskiftets Wien är mer än bara ett intressant idéhistoriskt studieobjekt utan även speglar utvecklingen av historisk forskning. Uppsatsens resultat visar på att debatten om sekelskiftets Wien bär en historiografisk relevans som är av vikt för att förstå hur historievetenskaperna formas av diskussion över tid.

<p>Denna uppsats handlar om svenska läroböcker i historia för gymnasiet och deras framställningar av Andra världskriget och Sveriges roll under kriget, i fråga om Sveriges syn på den tyska nazismen, permittenttrafiken och judefrågan. Undersökningsperioden är mellan 1950 och 2000 och omfattar totalt tjugo läroböcker. I uppsatsen undersöks även huruvida framställningarna i läroböckerna följt den historiografiska utvecklingen i Sverige under samma tid. Genomgången visar att den historiografiska utvecklingen till stor del följts i läroböckerna. Resultaten visar också att Sveriges roll i Andra världskriget kortfattat nämns eller helt utelämnas. Uppsatsen ger insikt i hur viktigt det är att som lärare vara medveten om historiens tidsbundenhet samt att förhålla sig kritisk till sitt undervisningsmaterial</p>

Denna uppsats handlar om svenska läroböcker i historia för gymnasiet och deras framställningar av Andra världskriget och Sveriges roll under kriget, i fråga om Sveriges syn på den tyska nazismen, permittenttrafiken och judefrågan. Undersökningsperioden är mellan 1950 och 2000 och omfattar totalt tjugo läroböcker. I uppsatsen undersöks även huruvida framställningarna i läroböckerna följt den historiografiska utvecklingen i Sverige under samma tid. Genomgången visar att den historiografiska utvecklingen till stor del följts i läroböckerna. Resultaten visar också att Sveriges roll i Andra världskriget kortfattat nämns eller helt utelämnas. Uppsatsen ger insikt i hur viktigt det är att som lärare vara medveten om historiens tidsbundenhet samt att förhålla sig kritisk till sitt undervisningsmaterial

This dissertation treats the choreographic works of Julian Algo (1899-1955), a ballet master in the Royal Opera house in Stockholm 1931-1952, whose experience and education were from Theatertanz, and Swedish dance history about his works. Theoretically it is inspired by post-modern historiography (Jenkins, Munslow, White), queer theory (Sedgwick, Doty, Rosenberg) and research about masculinities in dance (Burt). The first chapter is an introductory survey of Algo’s career in Germany. It shows that in Duisburg Algo was recognized as a choreographer with ballet skills, and like other choreographers within German “Theatertanz” he tried to establish new styles through mixing old ballet and modern dance. The chapter also answers question about reception and about whom Algo cooperated with. The second chapter consists of seven analyses in which I deal with the “gusto” and “playfulness” of Algo’s works in Stockholm 1931-1938. These ballet productions are analysed with focus on the concept of queer and gender, also pointing out their good reception and that they in Stockholm were described as modern. Some of the male characters are suggested to be related to dandyism. The chapter also shows that anti-Semitism and scepticism against foreign influences were expressed in the theatre magazine Scenen [The Stage] and that it is relevant to assume that these articles influenced the development in the Opera house. The third chapter shows that Algo’s ballet productions in the book The Swedish ballet (Rootzén1945) was described from a view of classical ballet’s preferences. Now, in 1945, Algo's choreographies from the 1930 were dismissed as being of mixed-genre and lacking ballet skills. Although this chapter in the book was criticised by contemporary critics, it is obvious that it has been of great influence for authors of ballet history in the 2.nd half of the century.

Studien handlar om förklaringar av förändring hos några av de forskare med historiematerialistiska inslag som hade en framträdande roll på 1970- och 1980-talen. Övergången från feodalism till kapitalism och industriarbetarens roll i arbetsprocessen var två fält som var på tapeten under denna period, som kan härledas ur den radikala 68-rörelsen. Med sociologen Piotr Sztompkas systemmodell som teoretisk ram undersöktes Christer Winbergs, Maths Isacsons, Anders Floréns, Lars Olssons och Lars Ekdahls avhandlingar samt ett verk av Alf Johansson. Syftet var att utforska de teoretiska utgångspunkterna och slutsatserna i alstren. Svar söktes på vilka drivkrafter författarna anger till förändringarna i sitt material; var i systemet på mikro-, meso- eller makronivå dessa förändringar inträffar; och vad förändringarna leder till. Metoden kan kallas idéanalytisk. Feodalismen och kapitalismen transformeras (övergår till ett annat system, eller med Marx ord: socio-ekonomisk formation) respektive reproduceras extensivt i källmaterialet. Detta utifrån Sztompka. Drivkrafter till förändringarna anges vara överskottsproduktion, ökad efterfrågan på marknader, strävan efter kapitalackumulation (på grund av konkurrens på just marknaden), statliga angelägenheter, geografin och arbetarnas försörjningsbehov. Förändringarna äger rum i systemets sammansättning (såsom folkökningar, rekrytering av okvalificerad arbetskraft och uppkomsten av "halvlärda" arbetare), struktur (i form av differentiering av producenter och hierarkisk arbetsdelning), funktioner (främst gruppers eller klassers förhållande till produktionsmedlen och arbetarnas roll i arbetsprocessen) och gränser (såsom nya yrkestitlar, hopsättningen av nya ekonomiska grupper och igen de "halvlärda" arbetarnas uppkomst), i relationerna mellan eventuella subsystem (till exempel mellan såg och brädgård, sätteri och tryckeri eller kontors- och produktionsavdelningar) och i omgivningen utanför systemet (såsom årstidernas växling, nyodling och, åtminstone om mikroperspektiv gäller, ökad efterfrågan på marknader och arbetares försörjningsbehov). Den övergripande slutsatsen är att systemmodellen kan organisera förklaringar av historisk förändring schematiskt även när utgångspunkterna är något heterogena. Operationaliseringen kräver dock ytterligare arbete. Att använda Sztompka som styrmedel på ett otryckt källmaterial är ingen omöjlighet. Uppsatsen är en ingång till historiografin ämnad att bygga vidare på. / I sammanfattningen på sidan 34, rad 13–15, fattas ett steg i en slutledning. Meningen om Floréns studie av Jäders bruk är därför struken i abstractet ovan.

Uppsatsen är en historiografi om konstförfalskning. Texten har fokus på målningar och teckningar. I uppsatsen visas två skilda synsätt på fenomenet förfalskad konst, dels förfalskares, dels deras kritikers. I uppsatsen får förfalskarna presentera sina motiv för varför de förfalskar, i den delen kommer fram en önskan om försörjning men även en uppenbar stolthet över att lyckas göra konstverk som uppfattas gjorda av namnkunniga konstnärer från tidigare epoker. I många fall visar de en uppenbar kärlek till fin konst, samtidigt som de är väl medvetna om skillnaden mellan det äkta och det falska. Deras avslöjare är kritiska till verksamheten. Forskare och konstexperter tar avstånd från fenomenet, men inom museivärlden finns en uppfattning att där kan finnas lärdomar att hämta även ur förfalskad konst, om den diskuteras på rätt sätt.

The Iranian artist Shirin Neshat has been living in self-imposed exile since the late 1970s, as she chose not to return to her home country following the ‘79 Islamic Revolution. Through her works Neshat examines Iran before and after the revolution and follows political and civil transformations through strong photographs of women in her country of birth.  My own use of the term exile deals with the analysis of the state of exile in relation to artistic work as a globalized and underlying motivation for art and artists. The new definition of exile is analyzed in relation with the artist’s photographs and the verbal and visual statements. The verbal and visual photographs in the work of Neshat are related to the term exile through different allegories and metaphors that are to be found in lyricist Rumi’s classical poetry, the Bible and the Quran. The artist’s use of the visual photographs where women appear with hijab covering their hair and with weapons in their hands- in some pictures without any audience at all, in others decorated with different calligraphic texts- are combined with the verbal photograph which is created through music (song) and language. The verbal and visual statements complete one another in a united effort to visualize exile as a term, therefore every attempt to separate these two a part, will inevitably deprive the audience of the statement itself, which is in this case the psychoanalytical inner exile. One does not have to be outside her home to feel the state of exile; it can be felt mentally even if one is at home. The inner exile is a global experience. This form of exile is born when the community is categorized from two extremes, with one side of the equation possessing power and the other being classified as weak and ”the other”. I use the status of women in Iran as an example in my investigation, where women are at home but are still very much outside of it, alienated for their gender (sex).

In this two year master’s thesis, using concepts borrowed from media archaeology, I examine the construction, content and function of the alternative historical narrative that is mediated through the partnership between Google and Belgian museum and archives centre the Mundaneum. This alternative narrative presents Belgian bibliographers Paul Otlet and Henri La Fontaine as having prefigured the Internet and as having created an analogue “paper Google.” Through a close-reading of publicly available material related to the Google/Mundaneum partnership, I examine a set of issues relating to the interplay of dominant and alternative narratives, to the narrative function of realized and imaginary media, and to the implicit messages that this particular narrative mediates. In the study, I find that the examined alternative narrative is constructed both in opposition to and with support from the dominant narrative, and that recognition from international actors is used in order to confirm Europe’s place in Internet history. Furthermore, I note a tendency in the text to confuse and to conflate different media technologies. I argue that this confusion renders the narrative more flexible and dynamic, making it possible to connect the media created by Otlet and La Fontaine to any modern technology. Finally, I find that, by attaching different connotations or “media imaginaries” to the media depicted, the texts are able to present knowledge organization as a medium for peace, the Mundaneum as an important actor in information society, and Google as a company with its roots dug deep in European soil. / I den här masteruppsatsen diskuterar jag, utifrån begrepp lånade från mediearkeologi, det alternativa historiska narrativ som målas fram genom partnerskapet mellan Google och det belgiska museet och arkivet Mundaneum. Narrativet framställer de belgiska bibliograferna Paul Otlet och Henri la Fontaine som föregångare till Internet och uppfinnare till ett ”the paper Google.” Genom en närläsning av öppet tillgängligt material med anknytning till Google/Mundaneum-partnerskapet undersöker jag frågor som rör samspelet mellan dominerande och alternativa narrativ, verkliga och imaginära mediers narrativa funktion, och de implicita budskap som just detta narrativ förmedlar. I studien finner jag att det undersökta alternativa narrativet konstrueras både i motsats till och med stöd från det dominanta narrativet, och att erkännandet från internationella aktörer används för att bekräfta Europas plats i Internets historia.Jag noterar även en tendens i texten att blanda samman olika medieteknologier, och argumenterar för att denna förvirring i sig gör narrativet mer flexibelt och dynamiskt, och därmed gör det möjligt att sammankoppla medier skapade av Otlet och La Fontaine med vilken modern informationsteknologi som helst. Slutligen konstaterar jag att texterna, genom att fästa olika konnotationer eller “media imaginaries” vid de framställda medierna, framställer kunskapsorganisation som ett medium för fred, Mundaneum som en viktig aktör i informationssamhället och Google som ett företag med djupgående rötter i Europa.