Studiens syfte är att undersöka vilket stöd elever i behov av särskilt stöd får på fritidshemmet. Fokus läggs på att undersöka vad rektorer har att förhålla sig till i frågan samt om fritidslärare upplever att dessa elever får sina behov tillgodosedda. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer med två rektorer och tre fritidslärare har genomförts. De valdes dels utifrån ett bekvämlighetsurval men också utifrån ett målstyrt urval med kravet att elever i behov av särskilt stöd skulle finnas på deras respektive enheter. Resultatet visar att det svåraste rektorerna brottas med är den ekonomiska fördelningen inom sina verksamheter, vilket i stor utsträckning påverkar elever i behov av särskilt stöd. Fritidslärarna har olika uppfattningar gällande om dessa elever får det stöd de är i behov av på fritidshemmet. De alla är dock samstämmiga och tror att den ekonomiska frågan är avgörande för om stöd sätts in eller inte.

Denna studie har som mål att ta reda på pedagogers och specialpedagogers syn på sitt arbete med inkludering av barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien är baserad på nio semistrukturerade intervjuer, sex intervjuer med pedagoger och tre intervjuer med specialpedagoger. Vi har utgått från ett dilemmaperspektiv kring specialpedagogik, mer beskrivande om dilemmaperspektivet kommer i teoridelen. Resultaten av denna studie visar på att pedagogerna utgår från tanken om ”en skola för alla” när de utgår från inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Men både pedagogerna och specialpedagogerna finner problemen med de stora barngrupperna, tidsbristen och kunskapsbristen. I delstudie ett pekar resultaten på att pedagogerna upplever en brist i resursfördelningen och att denna brist medverkar till problem då barnen inte får det stöd de är i behov utav. När det handlar om varför pedagoger bör sträva efter inkludering så lyfts mångfalden fram som positivt. Det är lika viktigt att även pedagoger, föräldrar och andra anställda samverkar och engagerar sig för att förverkliga inkluderingen av alla barn. För att pedagogerna ska känna trygghet i sitt arbetssätt vill några av pedagogerna ha mer utbildning inom olika diagnoser och arbetssätt. Detta är även något som framkommer från specialpedagogerna i delstudie två, då de berättar att bristen på kunskap kring olika diagnoser är det som påverkar att barnen inte blir inkluderade ”på riktigt”. Resultaten i delstudie två visar vidare att det finns en avsaknad av kompetens i förskolan. Vidare visar resultaten att det finns en tidsbrist, som påverkar barn i behov av särskilt stöd då pedagogerna inte hinner med att implementera förändringsarbete för att möta barnens behov. Ytterligare resultat pekar på att förskolan inte kan inkludera samtliga barn, då det är stora barngrupper och att dessa stora barngrupper påverkar samtliga barn.

<p>Detta arbete handlar om integrering av barn i behov av särskilt stöd och vilka förutsättningar som är viktiga för att integreringen ska bli lyckad. Syftet med arbetet var att genom litteraturstudier och intervjuer med verksamma pedagoger ta reda på några viktiga förutsättningar som påverkar själva integreringen. Studien genomfördes med kvalitativa intervjuer där fyra pedagoger med olika lång erfarenhet deltog. Resultatet av arbetet visar på att en viktig förutsättning för en lyckad integrering är pedagogers förhållningssätt och attityder till barn i behov av särskilt stöd men även för integreringen i stort. Vidare framkom även vikten av stöd från ledningen, betydelsen av handledning i arbetet, behovet av en extra resurs och ett gott samarbete med föräldrarna.</p>

<p>Ett uttryck som ofta träffas på i skolvärlden är elever i behov av särskilt stöd. Elevens svårigheter förklaras med att de är i behov av särskilt stöd. Syftet med vår undersökning är att få förståelse och kunskap om vilka barn lärare och rektorer i två skolor, anser vara i behov av särskilt stöd. Studien avsåg att undersöka hur lärare, från förskoleklass till år tre, samt rektorer definierar och reflekterar om begreppet särskilda behov. Studien syftade till att undersöka hur rektorer, lärare, speciallärare och resurspedagog definierade och reflekterade om begreppet särskilda behov. Den empiriska delen av uppsatsen utfördes med kvalitativ semistrukturerad intervjumetod och observationer. Resultatet visade att pedagogerna hade ett övervägande bestämt synsätt, medan rektorerna gav olika svar där den ena rektor hade ett varierande synsätt på elever i behov av särskilt stöd och den andra rektorn hade ett mer bestämt synsätt. Den specialpedagogiska undervisningen skilde sig åt i de två kommuner där undersökningen genomfördes. I den ena kommunen bedrev man undervisningen av elever i behov av särskilt stöd i form av att eleverna fick en del av undervisningen från specialläraren. I den andra kommunen pågick en omstrukturering av undervisningen för elever i behov av särskilt stöd. Den byggde på elevens rätt att gå i en vanlig klass i en vanlig skola och där elever i behov av särskilt stöd skulle inkluderas i undervisningen.</p><p>De olika specialpedagogiska insatserna skilde sig åt i de båda skolorna. På den ena skolan gick de elever som var av behov av särskilt stöd till en speciallärare för att få extra undervisningsstöd. De elever som var i behov av särskilt stöd i den andra kommunen fick extra stöd i form av en resursperson i klassen. Utifrån vårt resultat kunde vi konstatera att rektorer och klasslärare inte alltid hade samma uppfattning om arbetet med elever i behov av särskilt stöd.</p>

No description available.

No description available.

<p>Enligt styrdokumenten är skolan skyldig att anpassa undervisningen så att elever i behov av särskilt stöd kan tillgodogöra sig den. Skolan ska också innehålla estetiska uttryck. Därför ville vi undersöka hur och varför lärare i grundskolan och gymnasiet använder sig av estetiska uttryckssätt i undervisningen och hur de uppfattar att elever i behov av särskilt stöd påverkas av det.</p><p>För att ta reda på detta utförde vi en kvalitativ intervjustudie. Urvalet bestod av fem informanter som representerade samtliga årskurser i grundskolan och gymnasiet. Efter genomförda intervjuer transkriberades materialet varpå det sammanställdes och jämfördes. Av detta har vi hittat gemensamma teman och på så vis kunnat dra slutsatser.</p><p>Vår undersökning visade att elever genom estetiskt arbete får använda fler sinnen och att detta har positiva effekter på inlärningen eftersom eleverna får möjlighet att utnyttja sina starka sidor. Eleverna får också hjälp att sätta in kunskapen i sammanhang och på så vis få en bredare förståelse. Elever i behov av särskilt stöd har ofta svårt att se sammanhangen på egen hand. Estetiska uttryck har också visat sig stärka samhörigheten i klasserna, något som inte minst är viktigt för elever i behov av särskilt stöd.</p>

<p>Det huvudsakliga syftet med den här studien har varit att med hjälp av en kvalitativ ansats belysa samverkans betydelse för barn i behov av särskilt stöd, på föräldrakooperativ.  Jag har undersökt hur samverkan ser ut på de olika kooperativen, vilken betydelse samverkan har för alla barn, generellt och vilken betydelse samverkan har för barn i behov av särskilt stöd. Föräldrar med barn på föräldrakooperativ har fått svara på ett antal frågor med hög grad av struktur, i en brevintervju.  Studien visar att samverkan på föräldrakooperativen följer ett mönster som består av olika möten, en rad praktiska sysslor i barngruppen samt att man ökar vuxentätheten på förskolan, antingen genom att gå in som vikarie för sjuk personal eller som extra resurs då personalen har planeringsmöten. Respondenterna upplever både positiva och negativa konsekvenser av samverkan på föräldrakooperativ. De positiva konsekvenserna kan sammanfattas med delaktighet och gemenskap. Respondenterna beskriver en stark vi-känsla och de har goda möjligheter att skapa en samsyn som leder till bra kontextuella lösningar, både för hela gruppen och för enskilda barn. När det kommer till samverkan runt barn i behov av särskilt stöd är det lite mer komplicerat. Respondenterna är positiva till samverkan även när det gäller de här barnen och svarar att de försöker skapa lösningar dels för hela gruppen dels för den enskilde individen och även här drar man nytta av att man känner varandra väl. Någon menar att det är bra för deras barn att se att det finns olika slags människor med olika behov. De utnyttjar tillfällen till att prata etik och värdegrund med barnen. Det som är svårt är att man kan känna en rädsla för att bli utpekad som en dålig förälder om man till exempel har ett barn med ett utagerande och aggressivt beteende. Respondenterna vittnar även om att det kan vara svårt att få gehör i styrelsen för sitt eget barns särskilda behov. Specialanpassningar för ett enskilt barn kan dessutom bli kostsamma för föreningen, menar respondenterna.<strong> </strong><strong></strong></p>

<p>Uppsatsen är en studie kring hur några lärare har valt att arbeta med barn som är placerade i familjehem. Vilka problem de här barnen befinner sig i och vad skolan bör göra för att underlätta för dem.</p>

<p>Syftet med vår studie är att undersöka hur några pedagoger vid två skolor i en mellanstor kommun i Norge arbetar med att få alla elever att bli inkluderade i grundskolans undervisning. I denna uppsats börjar vi med att beskriva vad tidigare forskning kommit fram till vad gäller inkludering i Norge. I studien har vi genomfört kvantitativa observationer i fyra klasser, utifrån dessa observationer har vi sedan genomfört kvalitativa intervjuer med pedagogerna. Detta för att först få en inblick i hur pedagogen undervisar för att inkludera eleverna, sedan intervjuer för att få en insyn i hur pedagogen ser på inkludering i sin undervisning. De pedagoger vi intervjuat anser att planeringen inte skiljer sig mellan elever i behov av särskilt stöd och övriga elever. Detta är enligt vår slutsats på grund av att specialpedagogen planerar undervisningen för dessa elever. Endast en pedagog påstod att den planerar för eleven i behov av stöd vid undervisning i klassrummet. Samtliga pedagoger har arbetat med elever som behövt olika slags stöd. Pedagogerna är överlag positivt inställda till inkludering med förutsättningen att eleven får rätt stöd, som exempelvis i form av en assistent. </p>