<p>Detta examensarbete handlar om hur sex idrottslärare i Stockholms län resonerar kring möjligheten att bedriva simning i idrottsundervisningen. Av dessa idrottslärare arbetar fyra av lärarna på F-5 skolor och två arbetar i F-6 skolor. Detta val grundar sig i att målet för simkunnighet ligger i år 5. Vi har haft som kriterier att lärarna skall vara utbildade idrottslärare och att vi skulle försöka få till stånd intervjuer från olika kommuner. Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på hur idrottslärarna förhåller sig kring sin delaktighet i simundervisningen utifrån sina förutsättningar och det som står föreskrivet i kursplanen för idrott och hälsa. Till hjälp för att få förståelse för idrottslärarnas tankar och ageranden har vi använt ramfaktorteorin samt att vi diskuterat kring resultatet ur ett professionalistiskt perspektiv. Det vi har sett i vår undersökning är att idrottslärare arbetar under olika förutsättningar men även att de ser på simundervisning på olika sätt. Idrottslärarna är fullt medvetna om att målet för simning finns men tolkar och tacklar det på olika sätt. Vi har sett att föreningar och organisationer utanför skolan har stor påverkan och del i simundervisningen, och i många fall är deras närvaro den avgörande faktorn till att simundervisning kan bedrivas.</p>

<p>Studiens syfte var att utifrån ett professions perspektiv, undersöka samverkan mellan idrottslärare och sjukgymnaster, i förhållande till idrottsundervisning för elever med funktionsnedsättning. Syftet var också att belysa vilka konsekvenser denna samverkan har för elevers delaktighet i ämnet idrott och hälsa enligt idrottslärare och sjukgymnaster.  Kvalitativa intervjuer genomfördes med fem idrottslärare och fem sjukgymnaster. Intervjuerna transkriberades, analyserades innehållsmässigt och kategoriserades. Bearbetningen mynnade ut i 15 teman som beskriver idrottslärarnas respektive sjukgymnasternas subjektiva uppfattningar om idrottsundervisning för elever med funktionsnedsättning, om respektive profession uppdrag/förväntningar samt om samverkan mellan idrottslärare och sjukgymnast.<strong> </strong>Resultatet visade att uppfattningarna om idrottsundervisningen för elever med funktionsnedsättning, i stor utsträckning var homogena, både inom och mellan yrkeskategorierna men även skillnader i uppfattningar förekom. Informanterna, i denna studie, såg helst att elever, med funktionsnedsättning, <em>är</em> och <em>känner sig delaktiga</em> i idrottsundervisningen och är <em>fysiskt aktiva. </em>Aktiviteterna skall vara<em> anpassade </em>utifrån elevernas behov och att eleverna skall få uppleva<em> ”rörelseglädje”. </em>Synen på <em>vad som är träning</em>, varierade, både inom och mellan yrkeskategorierna. Variationer i uppfattningar var lika stor inom respektive profession som mellan professionerna. Uppfattningarna om sjukgymnastens bidrag/roll till idrottsundervisning för elever med funktionsnedsättning var samstämmiga. Utifrån studiens resultat framgick det att sjukgymnastens uppdrag, kopplat till idrottsundervisning för elever med funktionsnedsättning, är att bidra med kunskap om en elevs funktionsnedsättning samt att ge ”specifik” information om vilka konsekvenser det har för eleven. Idrottslärare och sjukgymnaster hade därutöver både samstämmiga och varierande uppfattningar beträffande skolidrott för elever med funktionsnedsättning, respektive professions uppdrag/förväntningar och samverkan. Uppfattningarna var i hög utsträckning individuella och skiftade mellan och inom yrkeskategorierna.</p>

<p> </p><p>The upper secondary school has a responsibility to give every student enough knowledge for a healthy life after they finished school, this is stated in the curriculum. Although the way of reaching this knowledge or what knowledge that is to be obtained regarding health is not stated in any way, this is the teacher's job to figure out. This knowledge shall be the same regardless of where you live, this could prove to be a problem as different teachers interpretation of health will reflect the pupils knowledge of their own health. This work points out some of the problems that can arise due to the complexity of the concept of health as there are no guidelines in the curriculum that could be of help for teachers'. Through interviews with active physical education teachers and questionnaires for their pupils this work illustrates several aspects of problems most likely occurring in school regarding the health education.</p>

<p>Dagens skola ska arbeta för att bli ”en skola för alla”. Det ligger ständig fokus på att integrera elever med funktionshinder med icke-funktionshindrade elever. Ämnet idrott och hälsa är ett känsligt ämne där det inte är lika lätt att vara en anonym elev med svårigheter. Idrott och hälsa är utpekande och det blir väldigt synligt för resten av en klass om en elev är lite ”svagare”. Syftet med detta arbete är att undersöka hur integreringen av elever med funktionshinder i ämnet idrott och hälsa uppfattas av berörda elever och lärare. Undersökningen gjordes genom kvalitativa intervjuer med 4 stycken lärare i ämnet idrott och hälsa. Könsfördelningen var 2 män och 2 kvinnor. 3 stycken elever intervjuades och uppdelningen var två pojkar och en flicka. Resultatet visar att integrering inte alltid är positivt. Som idrottslärare måste du lyssna på vad eleven vill och inte bara integrera utan eftertanke. Integrering i praktik ute på skolorna kan anpassas på olika sätt och därför är det svårt att sätta fingret på vad för aktioner som görs vid en integreringsprocess. Det mest återkommande ordet i integreringsdiskussionen i detta arbete var anpassning. Idrottslärarna lade mycket tyngd vid att alla människor idag behöver idrott och hälsa och det uppnås genom anpassning av aktiviteter så att alla kan vara med. Eleverna kände inte sig utanför när de hade idrott tillsammans med sin klass eller vid tillfällena med sin specialidrottslärare.</p>

<p>Syftet med undersökningen är att se om idrottslärares tidigare erfarenheter av friluftsliv, både under uppväxten och för närvarande påverkar i vilken omfattning man utövar området inom idrott och hälsa, samt vad man har för förhållningssätt till friluftsliv. En kvalitativ metod har använts för att besvara frågeställningarna och en fenomenografisk ansats har tillämpas vid analysen av materialet. Alla idrottslärare instämmer med att det påverkar vad man har för tidigare erfarenheter av friluftsliv till hur man förhåller sig till det berörda området. Men detta leder i sin tur inte till att friluftslivsundervisningen förekommer i en större omfattning och orsaker till detta ligger främst i de problem som rör lektionstid, pengar, närhet till naturen och definition i kursplanen.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att diskutera hur lärare i idrottsämnet från Åland och Sverige förhåller sig till hälsa i undervisningen samt till ämnet i stort. En jämförelse kommer även att göras mellan styrdokumenten ur ett hälsoperspektiv. Studien har genomförts i form av en intervjuundersökning där fyra åländska lärare intervjuades, samt genom en analys av styrdokumenten.</p><p>Resultatet visar att både lärarna i Sverige och på Åland främst kopplar hälsa med den fysiologiska kroppen och den fysiska aktiviteten. De ser inte hälsa som ett begrepp i sig utan beskriver den genom faktorer som påverkar hälsan positivt. Lärarna arbetar i stort sett på samma sätt med hälsa i undervisningen, då främst genom den fysiska aktiviteten. Den svenska kursplanen och den åländska läroplanen tar upp samma innehåll i undervisningen i hälsa, men skillnaden finns i texterna som helhet. Den svenska kursplanen nämner hälsa genom hela texten medan den åländska läroplanen tar upp hälsa vid ett tillfälle som ett av alla moment som räknas upp.</p><p>Den övergripande slutsatsen är att trots att styrdokumenten på Åland och i Sverige som helhet skiljer sig från varandra, i hur hälsa kommer till uttryck, så verkar inte lärarnas undervisning eller förhållningssätt till hälsa göra det. De svenska lärarnas undervisning i idrottsämnet borde genomsyras mer av hälsa än de åländska, om man ser till skillnaden i styrdokumenten, men så verkar inte fallet.</p>

<p>Syftet med arbetet är att undersöka idrottslärares tankar kring sam- och särundervisning samt att undersöka vilken undervisningsmetod som idrottslärarna föredrar att arbeta med. Min frågeställning är: Vilken undervisningsmetod är att föredra i ämnet idrott och hälsa anser lärarna? Vilka fördelar och nackdelar finns det med sam- respektive särundervisning? Gynnas flickor eller pojkar beroende på undervisningsmetoden? För att besvara min frågeställning och få fram idrottslärares åsikter i frågan gjorde jag kvalitativa intervjuer med fem idrottslärare i olika kön och ålder.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att fyra av idrottslärarna hade varit med om både sam- och särundervisning varav tre använde sig av samundervisning och två av särundervisning nu. Fyra av idrottslärarna föredrog att använda sig av samundervisning då de ansåg att den undervisningsmetoden hade flest positiva effekter. Särundervisning gynnade mest de fysiskt svagare flickorna. Nivågruppering var också en undervisningsmetod som många av idrottslärarna använde sig av vid vissa moment i undervisningen.</p>

<p>Syftet med denna studie var att få en djupare förståelse för hur idrottslärare uppfattar hälsobegreppet samt hur de utformar undervisningen för att främja elevernas hälsa. Som metod för studien användes den kvalitativa intervjun. Resultaten som framkommer visar att idrottslärarna tycker att hälsa är ett samspel mellan fysiska, psykiska och sociala aspekter. Vidare framkommer det att skolans undervisning i hälsa bör baseras på fysisk aktivitet, för att utifrån denna plattform förgrena sig i hälsobegreppets och kursplanens övriga beståndsdelar.</p>

<p>I den empiriska undersökning har fem idrottslärare intervjuats om vad det innebär att vara</p><p>idrottslärare i dagens skola. För att genomföra undersökningen används kvalitativa</p><p>intervjuer för att kunna komma mer på djupet och förstå hur lärarna tänker, dels angående</p><p>arbetet som lärare i stort och dels arbetet som just idrottslärare.</p><p>Alla fem lärarna är tvåämneslärare och alla jobbar i arbetslag. De har ungefär samma struktur</p><p>på sina idrottslektioner. Däremot skiljer de sig lite när man tittar på betygsbedömningen. Fyra</p><p>av lärarna utgår ifrån de nationella och de lokala betygskriterierna, medan en inte gör det, för</p><p>han anser inte att det befintliga betygssystemet är objektivt.</p><p>Svaren från intervjuerna har jag kopplat till de förändringar som skett i skolan under de</p><p>senaste 25 åren. Detta för att se hur många av förändringarna som är genomförda i praktiken.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet har varit att undersöka gymnasieelevers uppfattning om på lärarkompetens i ämnet idrott och hälsa. Vår frågeställning var följande: Vilka delkompetenser hos idrottsläraren anser gymnasieeleverna vara primära för att denne skall vara en bra lärare? Delkompetenserna som vi då avser är pedagogisk, idrottslig, vetenskaplig, politisk och social kompetens.</p><p>Metod</p><p>Datainsamlingen har skett på två olika sätt, dels genom en strukturerad enkät, och dels genom halvstrukturerade intervjuer. Enkäten genomfördes på 76 gymnasieelever. Elever som alla går på samhällsvetenskapsprogrammet år 3 på skolor i Stockholmsområdet. Av dessa elever valdes 2 ut till intervju. En elev som representerade allmänna uppfattningar i enkätresultatet och en elev med mer avvikande åsikter. Som analysredskap har vi använt en tysk modell som kallas DSB-konceptet. Med bakgrund av vad som framkommit i tidigare forskning har modellen kompletterats.</p><p>Resultat</p><p>Vårt resultat visar att den pedagogiska kompetensen anses central. Av de övriga fyra kompetenserna prioriteras den idrottsliga och sociala kompetenserna högre än politisk och vetenskaplig. Påpekas bör dock att ingen av kompetenserna anses vara irrelevant utan alla bidrar till att fullborda lärarkompetensens innehåll. Inom den pedagogiska kompetensen framträder egenskaper som nivåanpassad undervisning, progressionstänkande, förtrogenhet samt förmågan att skapa glädje och ambition som extra viktiga. Den idrottsliga kompetensen anses som underförstådd och självklar. Övergripande kunskap inom det idrottsliga området anses viktigare än detaljerad kunskap så som regler och fakta. Inom den sociala kompetensen lyfts lärarens förmåga att skapa god stämning och roliga lektioner fram. Att en lärare dessutom har fallenhet för att skapa aktivitet och rörelse under lektionerna framträder klart och tydligt. Vetenskaplig och politisk kompetens värderas inte fullt lika högt. Kunskapsområdena kost och hälsa samt god förståelse för läroplan/kursplan visar sig dock vara uppskattade.</p><p>Slutsats</p><p>Att kunna lära ut eller kunna det man lär ut kan inte tudelas. Båda kunskaperna ger en bra grund för lärarkompetens. Eleverna anser att en kompetent lärare dessutom bör inneha många andra kompetenser sett till DSB-modellen. Slutsatsen är att lärarkompetens är ett komplext område.</p>