Syftet med undersökningen är att se om idrottslärares tidigare erfarenheter av friluftsliv, både under uppväxten och för närvarande påverkar i vilken omfattning man utövar området inom idrott och hälsa, samt vad man har för förhållningssätt till friluftsliv. En kvalitativ metod har använts för att besvara frågeställningarna och en fenomenografisk ansats har tillämpas vid analysen av materialet. Alla idrottslärare instämmer med att det påverkar vad man har för tidigare erfarenheter av friluftsliv till hur man förhåller sig till det berörda området. Men detta leder i sin tur inte till att friluftslivsundervisningen förekommer i en större omfattning och orsaker till detta ligger främst i de problem som rör lektionstid, pengar, närhet till naturen och definition i kursplanen.

Syftet med uppsatsen är att diskutera hur lärare i idrottsämnet från Åland och Sverige förhåller sig till hälsa i undervisningen samt till ämnet i stort. En jämförelse kommer även att göras mellan styrdokumenten ur ett hälsoperspektiv. Studien har genomförts i form av en intervjuundersökning där fyra åländska lärare intervjuades, samt genom en analys av styrdokumenten. Resultatet visar att både lärarna i Sverige och på Åland främst kopplar hälsa med den fysiologiska kroppen och den fysiska aktiviteten. De ser inte hälsa som ett begrepp i sig utan beskriver den genom faktorer som påverkar hälsan positivt. Lärarna arbetar i stort sett på samma sätt med hälsa i undervisningen, då främst genom den fysiska aktiviteten. Den svenska kursplanen och den åländska läroplanen tar upp samma innehåll i undervisningen i hälsa, men skillnaden finns i texterna som helhet. Den svenska kursplanen nämner hälsa genom hela texten medan den åländska läroplanen tar upp hälsa vid ett tillfälle som ett av alla moment som räknas upp. Den övergripande slutsatsen är att trots att styrdokumenten på Åland och i Sverige som helhet skiljer sig från varandra, i hur hälsa kommer till uttryck, så verkar inte lärarnas undervisning eller förhållningssätt till hälsa göra det. De svenska lärarnas undervisning i idrottsämnet borde genomsyras mer av hälsa än de åländska, om man ser till skillnaden i styrdokumenten, men så verkar inte fallet.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur lärares tankar gällande hälsa i idrott och hälsa såg ut. Hur ser lärarna på hälsa i ämnet idrott och hälsa? Hur arbetar lärarna med hälsoundervisningen? Upplever lärarna några svårigheter gällande hälsoundervisningen?   Metod Undersökningen hade en kvalitativ ansats och resultaten baserades på sex intervjuer som gjorts på lärare i ämnet Idrott och hälsa. Samtliga intervjuer genomfördes på lärarnas arbetsplatser där även intervjuerna bandades. Sex verksamma lärare i åldrarna 27-55 intervjuades där samtliga undervisade i grundskolans tidigare åldrar.   Resultat Resultaten visade på att den övervägande delen av lärarna delade en gemensam uppfattning om att hälsa var något som avgjordes av både fysiska, psykiska och sociala faktorer som behövde vara i balans. Detta var något som lärarna menade att eleverna skulle få möjlighet att utveckla i undervisningen. Lärarnas sätt att arbeta med hälsoundervisningen skiljde sig en del från varandra då vissa arbetssätt fokuserade på rörelseglädje, en del talade om ord och begrepp och förespråkade teorilektioner medan andra uppgav att hälsa var något som ska genomsyra hela undervisningen. Hälsoundervisningen skedde i integration med idrottsundervisningen och målet var att eleverna ska förstå vikten av att vara fysiskt aktiv och hur en god hälsa uppnås och också att eleverna fick med sig denna kunskap även efter skolgången. Lärarna ansåg sig ha tillräckliga kunskaper för att lära ut om hälsa samtidigt som resultaten också pekar på att en del av lärarna fann läroplanens kunskapskrav gällande hälsa otydliga. Tidsaspekten samt elevernas förväntningar av att få vara aktiva var ett gemensamt problem som lärarna tog upp.   Slutsats Hälsan bedömdes avgöras av flera faktorer vilka alla eleverna skulle ges möjlighet att utveckla. Arbetet med hälsoundervisningen såg ut på olika sätt men hade ett gemensamt mål som syftade till att alla eleverna skulle få med sig kunskaperna ut i livet. Samtliga lärare bedömde att de hade kunskaper för att lära ut hälsa men faktorer som läroplanens kunskapskrav, tidsaspekten och elevernas förväntningar upplevdes som svårigheter. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår F-6. Vt 2012</p>

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien har varit att undersöka hur genusordningen kan ta sig uttryck i ämnet idrott och hälsa. Detta har lett fram till följande frågeställningar: På vilket sätt upplever lärarna att eleverna återskapar existerande normer kring kvinnligt och manligt? Hur påverkar idrottslärares medvetenhet om genus deras ställningstaganden och förhållningssätt på idrottslektionen? Vilka strategier har idrottslärare för att utmana de traditionella könsrollerna i ämnet idrott och hälsa? Vad anser idrottslärare om flickors och pojkars villkor i ämnet idrott och hälsa? Metod De metoder som har använts i studien är kvalitativ intervju och observation. Tre idrottslärare på tre olika kommunala skolor valdes ut. Urvalet skedde genom ett flerstegsurval. För att få en djupare förståelse för lärarnas resonemang valde vi att genomföra alla observationer före intervjutillfällena. Vi utformade vårt observationsschema samt vår intervjuguide utifrån Yvonne Hirdmans teori om genussystem. Denna teori har också legat till grund för hur vi har tolkat resultatet. Resultat De lärare vi studerat använder sig av ett könsneutralt språk och förhållningssätt vilket också återspeglas i elevernas respons. Lärarna har olika strategier för att utmana den rådande genusordningen, exempelvis gruppindelning och ett förtydligande av läraransvaret. Trots att lärarna uppvisar en stor förståelse för hur genussystemet tar sig uttryck och verkar återskapas föreställningarna om kvinnligt och manligt genom små omedvetna processer hos lärarna. De uppvisar en öppenhet för att se genusstrukturer, dess verkan i idrottsundervisningen och påtalar vikten av utbildning inom genus. Slutsats Lärarna i vår studie ser sina elever som personer med olika förmågor och erfarenheter. De menar att den individuella spridningen hos eleverna har större betydelse för prestation än vad kön har i ämnet idrott och hälsa. Kurser inom genus är viktigt under lärarutbildningen tillsammans med en kontinuerlig fortbildning för att kunna realisera de teoretiska kunskaperna inom genusfältet i sin idrottsundervisning.

SAMMANFATTNING Arbetets art: Ämneslärarutbildning, Examensarbete i Historia, 15HP Antal sidor: 36 Titel: Läroplansförändring inom Idrott och hälsa, En undersökning om hur lärare i ämnet idrott och hälsa har sett på läroplansförändringarna från Lgr62-Lgr11 Författare: Ida Tholse, 911114-2023 Handledare: K.G Hammarlund                                                                                                                                                                  Bakgrund: Förändring i skolan är något som sker kontinuerligt. Läraren är den som verkställer de förändringar som sker, för utan läraren som förändrar sitt sätt att lära spelar det ingen roll ifall politiker lägger ner tid och pengar på att skapa nya läroplaner. Lärarens inflytande över de förändringar som sker har däremot inte alltid varit särskilt stor, därför tycker jag att det är intressant att ta reda på hur just lärarna har reagerat vid dessa förändringar.   Syfte och frågeställningar: Jag vill undersöka hur man har sett på ämnet idrott i skolan samt hur man har reagerat på de läroplansförändringar som har skett från Lgr62 fram till dagens Lgr11. Hur har lärarna sett på förändringarna? Vad har lärarna fokuserat på när det gäller ämnets mål? Har dessa tankar stämt överens med den nya läroplanen?   Metod: För att få svar på dessa frågor har jag utgått från Idrottsläraresällskapets tidning, Tidskrift i gymnastik &amp; idrott, Tidskrift i gymnastik samt Tidningen Idrott &amp; Hälsa med fokus på de år kring de olika läroplansförändringarna (alltså: 1961-62, 1979-80, 1993-94, 2010-2011). För att få en jämförelse så har jag även använt mig av Björn Sandahls bok, Ett ämne för alla, där han även för fram hur Riksidrottsförbundet, Skolidrottsförbundet, Idrottslärarkåren och Idrottshögskolan reagerar kring de olika förändringarna.   Resultat: Idrottslärare har med hjälp av bland annat tidningen Idrott och hälsa ett stort forum där de delar med sig och utbyter åsikter om vad som sker inom yrket. De reaktioner som går att hitta ur dessa tidningar, just när det kommer till läroplansförändringar, är varierade från läroplan till läroplan. Läroplanerna ändras i takt med att samhällets fokus, både politiskt och socialt, ändrades beroende på landets förutsättningar och villkor. Vissa läroplaner är så pass snarlika att lärarna istället fokuserar på att förbättra yttre faktorer såväl som inom undervisningen (material) som utanför (lärarutbildning). Andra läroplaner skapade otroligt starka reaktioner och lärarrollen ifrågasattes.

I den empiriska undersökning har fem idrottslärare intervjuats om vad det innebär att vara idrottslärare i dagens skola. För att genomföra undersökningen används kvalitativa intervjuer för att kunna komma mer på djupet och förstå hur lärarna tänker, dels angående arbetet som lärare i stort och dels arbetet som just idrottslärare. Alla fem lärarna är tvåämneslärare och alla jobbar i arbetslag. De har ungefär samma struktur på sina idrottslektioner. Däremot skiljer de sig lite när man tittar på betygsbedömningen. Fyra av lärarna utgår ifrån de nationella och de lokala betygskriterierna, medan en inte gör det, för han anser inte att det befintliga betygssystemet är objektivt. Svaren från intervjuerna har jag kopplat till de förändringar som skett i skolan under de senaste 25 åren. Detta för att se hur många av förändringarna som är genomförda i praktiken.

The upper secondary school has a responsibility to give every student enough knowledge for a healthy life after they finished school, this is stated in the curriculum. Although the way of reaching this knowledge or what knowledge that is to be obtained regarding health is not stated in any way, this is the teacher's job to figure out. This knowledge shall be the same regardless of where you live, this could prove to be a problem as different teachers interpretation of health will reflect the pupils knowledge of their own health. This work points out some of the problems that can arise due to the complexity of the concept of health as there are no guidelines in the curriculum that could be of help for teachers'. Through interviews with active physical education teachers and questionnaires for their pupils this work illustrates several aspects of problems most likely occurring in school regarding the health education.

Studiens syfte var att utifrån ett professions perspektiv, undersöka samverkan mellan idrottslärare och sjukgymnaster, i förhållande till idrottsundervisning för elever med funktionsnedsättning. Syftet var också att belysa vilka konsekvenser denna samverkan har för elevers delaktighet i ämnet idrott och hälsa enligt idrottslärare och sjukgymnaster.  Kvalitativa intervjuer genomfördes med fem idrottslärare och fem sjukgymnaster. Intervjuerna transkriberades, analyserades innehållsmässigt och kategoriserades. Bearbetningen mynnade ut i 15 teman som beskriver idrottslärarnas respektive sjukgymnasternas subjektiva uppfattningar om idrottsundervisning för elever med funktionsnedsättning, om respektive profession uppdrag/förväntningar samt om samverkan mellan idrottslärare och sjukgymnast. Resultatet visade att uppfattningarna om idrottsundervisningen för elever med funktionsnedsättning, i stor utsträckning var homogena, både inom och mellan yrkeskategorierna men även skillnader i uppfattningar förekom. Informanterna, i denna studie, såg helst att elever, med funktionsnedsättning, är och känner sig delaktiga i idrottsundervisningen och är fysiskt aktiva. Aktiviteterna skall vara anpassade utifrån elevernas behov och att eleverna skall få uppleva ”rörelseglädje”. Synen på vad som är träning, varierade, både inom och mellan yrkeskategorierna. Variationer i uppfattningar var lika stor inom respektive profession som mellan professionerna. Uppfattningarna om sjukgymnastens bidrag/roll till idrottsundervisning för elever med funktionsnedsättning var samstämmiga. Utifrån studiens resultat framgick det att sjukgymnastens uppdrag, kopplat till idrottsundervisning för elever med funktionsnedsättning, är att bidra med kunskap om en elevs funktionsnedsättning samt att ge ”specifik” information om vilka konsekvenser det har för eleven. Idrottslärare och sjukgymnaster hade därutöver både samstämmiga och varierande uppfattningar beträffande skolidrott för elever med funktionsnedsättning, respektive professions uppdrag/förväntningar och samverkan. Uppfattningarna var i hög utsträckning individuella och skiftade mellan och inom yrkeskategorierna.

Idrott och hälsa är ett obligatoriskt ämne för elever oavsett de går på särskola eller inte. Elever i särskolan kan behöva annorlunda instruktioner, bemötande och feedback. Det som avgör hur idrottsläraren behöver arbeta med dessa saker beror på vilken typ av funktionsnedsättning eleverna har. Elever på särskolan har en anpassad kursplan, det vill säga att de personliga förutsättningarna ligger till grund för hur målen kan och ska uppnås (Skolverket, 2011). Forskning visar att idrottslektionerna på särskolan har lägre rörelseaktivitet, detta för att stor del av tiden går åt till instruktioner och liknande (Sit, McKenzie &amp; McManus, 2008). Syftet med denna studie var ta reda på hur idrottslärare arbetar med instruktioner, bemötande och feedback med elever i olika åldrar (från grundskolans lägre åldrar till gymnasiet) som har någon form av funktionsnedsättning. I denna observationsstudie deltog sju idrottslärare, blandat kvinnor och män, från fem olika särskolor i sydöstra Sverige. Lektionerna var en timma långa. Resultatet visade att tydlighet, positiv återkoppling samt ett lugnt bemötande var gemensamt för alla idrottslärare som arbetade på de olika särskolorna. Däremot kunde instruktionernas längd variera en del. Likaså kunde en längre genomgång spegla att idrottslärarna lät eleverna vara delaktiga och prata. Idrottslärarna kände sig inte stressade över att det skulle ta tid från lektionen och att något moment inte skulle hinnas med. I och med detta kanske särskolan skulle sats på längre idrottslektioner? Detta så att eleverna ska få möjlighet till högre rörelseaktivitet under lektionerna, samt att instruktionerna fortfarande få ta den tid det tar.