Studien undersöker hur lärare beskriver och uppfattar sitt arbetssätt och arbetsmaterial i relation till andraspråkselevers språkinlärning. Den avser också att undersöka hur lärare beskriver modersmålets inkludering i klassrummet. Studien är av en kvalitativ metodansats då vi använder oss av semistrukturerade intervjuer när vi samlar in data. Studien utgår från intervjuer av fyra lärare som arbetar på en mångkulturell skola och resultatet diskuteras i förhållande till det sociokulturella perspektivet samt kognitivt inriktad lärandeteori med fokus på flerspråkighet. Intervjusvaren kategoriseras i följande kategorier: Förutsättningar för språkutveckling, Individualiserad undervisning och Språkinkludering följt av flera underkategorier. Resultatet av intervjuerna visar på att många lärare förespråkar modersmålsinkludering i undervisningen, detta för att främja elevers språkinlärning men också för deras identitetsutveckling. Lärarna anser också att det är viktigt att arbetsmaterial och arbetssätt utformas utifrån elevens språknivå.

Denna undersökning tar sin utgåmgspunkt i det förlag som folkpartisten Cecilia Wikström lade sommaren 2006 om att införa en litterär kanon, obligatorisk skönlitteratur, i skolundervisningen. Undersökningen baseras på fem kvalitativa intervjuer med svensklärare på gymnasiet. Syftet är att se om det finns någon skillnad i det förhållningssätt läraren har i sitt urval av skönlitteratur, beroende på vilka elever det är som ska undervisas. Resultatet vi kom fram till är att det mångkulturella perspektivet inte är något som informanterna i vår undersökning tar någon hänsyn till när de väljer skönlitteratur, trots att Lpf 94 föreskriver att elever ska få ta del av det egna kulturarvet. Slutsatsen är att det förslag som Wikström (fp) lade om att införa en gemensam referensram inte är genomförbart om hänsyn samtidigt ska tas till alla enskilda individers kulturarv.

Mitt syfte med denna uppsats är att ta reda på om det finns ett samband mellan specialpedagogik och musisk undervisning. Jag vill ta reda på om speciallärare/specialpedagoger använder sig av musisk undervisning. I examensarbetet har jag intervjuat tolv speciallärare/specialpedagoger, jag har även använt mig av litteratur där jag främst inriktat mig på olika inlärningsstrategier. Detta gjorde jag för att finna lämpliga metoder som jag kan använda mig av i mitt dagliga arbete med elever. För att belysa vikten av olika inlärningsstrategier tar jag upp några forskares perspektiv på lärande, läroplanen för grundskolan, specialpedagogikens historia och vad musisk undervisning är. Därefter beskriver jag Bifrost- och Reggio Emilia pedagogiken som är två pedagogiska metoder som utgår efter att sätta sina ögon på dina förmågor. Resultatet av undersökningen visade det jag hade sett ute på fältet tidigare innan jag började min studie, nämligen att specialpedagogerna/speciallärarna använder sig av musisk undervisning. Det som kom fram som nytt var att de hade inget namn på det. / The connection between musisk education and specialeducation

<p>Ryms de särbegåvade elevernas särskilda behov i visionen om en skola för alla? Denna intervjubaserade studie behandlar några särbegåvade elevers syn på sin skolvardag och sitt lärande. Dess syfte är att se om, och hur, individanpassad undervisning påverkar elevernas trivsel i skolan och hur dessa elever ser på sitt eget lärande. Studien baseras på intervjuer med två flickor och två pojkar i åldrarna 9-12 år. Eleverna går i skolor belägna i Stockholm. I intervjuerna framgår att det finns en variation i särbegåvade elevers skolvardag, där några får individanpassad undervisning medan andra endast får en marginell sådan. Resultatet visar att elevernas upplevelser delas in i två läger, där den ena gruppen beskriver skolvardagen på ett positivt sätt. Dessa elever får individanpassad undervisning och deras trivsel är bland annat kopplat till att de anser att de får lära sig relevanta och meningsfulla saker i undervisningen. Den grupp som inte upplever trivsel i skolan i samma grad får inte någon individanpassad undervisning. Dessa elever kopplar delvis vantrivseln i skolan till brist på stimulans i skoluppgifterna. Slutsatsen visar att ovanstående variation i stimulans och utmaning i undervisningen påverkar särbegåvade elevers trivsel i skolan. Den visar också att samtliga elever anser att man lär sig bäst av att läsa böcker. Den grupp elever som får individanpassad undervisning anser även att läraren kan vara en kunskapskälla. Slutligen så betonar studien att pedagoger över lag behöver mer kunskap i de särbegåvade elevernas särskilda behov i skolan.</p>

<p>De lärare som är självkritiska och kontinuerligt ifrågasätter sitt arbete samt är öppna för förändringar har alla möjligheter till att levandegöra arbetet med den individuella utvecklingsplanen. Tanken är att den individuella utvecklingsplanen ska vara ett aktivt och levande verktyg i elevens kunskapsutveckling. För att eleverna ska bli en aktör med egen vilja och kapacitet att lära måste de uppleva att de har kontroll över sin situation. När elevens mål är realistiska och tydliga, vet de vart de är på väg och hur de ska ta sig dit vilket leder till ökad motivation och lust att lära. Syftet med vårt arbete har varit att lyfta fram de fördelar aktörerna i den pedagogiska verksamheten kan vinna när de aktivt arbetar med den individuella utvecklingsplanen. Syftet har också varit att studera en lärares arbete med att levandegöra den individuella utvecklingsplanen. Vår undersökning bygger på läst litteratur, kvalitativa intervjuer och enkäter. Viktiga aspekter som har kommit fram i vår studie är att en skola som skall utvecklas fortlöpande bör ifrågasätta sina gemensamma undervisningsmål och arbetsformer, utvärdera sina resultat och pröva nya metoder. Studien har dessutom gett oss en vidgad syn på fördelar som alla parter i den pedagogiska verksamheten vinner i levandegörandet av den individuella utvecklingsplanen.</p>

Ryms de särbegåvade elevernas särskilda behov i visionen om en skola för alla? Denna intervjubaserade studie behandlar några särbegåvade elevers syn på sin skolvardag och sitt lärande. Dess syfte är att se om, och hur, individanpassad undervisning påverkar elevernas trivsel i skolan och hur dessa elever ser på sitt eget lärande. Studien baseras på intervjuer med två flickor och två pojkar i åldrarna 9-12 år. Eleverna går i skolor belägna i Stockholm. I intervjuerna framgår att det finns en variation i särbegåvade elevers skolvardag, där några får individanpassad undervisning medan andra endast får en marginell sådan. Resultatet visar att elevernas upplevelser delas in i två läger, där den ena gruppen beskriver skolvardagen på ett positivt sätt. Dessa elever får individanpassad undervisning och deras trivsel är bland annat kopplat till att de anser att de får lära sig relevanta och meningsfulla saker i undervisningen. Den grupp som inte upplever trivsel i skolan i samma grad får inte någon individanpassad undervisning. Dessa elever kopplar delvis vantrivseln i skolan till brist på stimulans i skoluppgifterna. Slutsatsen visar att ovanstående variation i stimulans och utmaning i undervisningen påverkar särbegåvade elevers trivsel i skolan. Den visar också att samtliga elever anser att man lär sig bäst av att läsa böcker. Den grupp elever som får individanpassad undervisning anser även att läraren kan vara en kunskapskälla. Slutligen så betonar studien att pedagoger över lag behöver mer kunskap i de särbegåvade elevernas särskilda behov i skolan.

De lärare som är självkritiska och kontinuerligt ifrågasätter sitt arbete samt är öppna för förändringar har alla möjligheter till att levandegöra arbetet med den individuella utvecklingsplanen. Tanken är att den individuella utvecklingsplanen ska vara ett aktivt och levande verktyg i elevens kunskapsutveckling. För att eleverna ska bli en aktör med egen vilja och kapacitet att lära måste de uppleva att de har kontroll över sin situation. När elevens mål är realistiska och tydliga, vet de vart de är på väg och hur de ska ta sig dit vilket leder till ökad motivation och lust att lära. Syftet med vårt arbete har varit att lyfta fram de fördelar aktörerna i den pedagogiska verksamheten kan vinna när de aktivt arbetar med den individuella utvecklingsplanen. Syftet har också varit att studera en lärares arbete med att levandegöra den individuella utvecklingsplanen. Vår undersökning bygger på läst litteratur, kvalitativa intervjuer och enkäter. Viktiga aspekter som har kommit fram i vår studie är att en skola som skall utvecklas fortlöpande bör ifrågasätta sina gemensamma undervisningsmål och arbetsformer, utvärdera sina resultat och pröva nya metoder. Studien har dessutom gett oss en vidgad syn på fördelar som alla parter i den pedagogiska verksamheten vinner i levandegörandet av den individuella utvecklingsplanen.

På flera skolor har det påvisats att lärare inte anpassar sina lektioner efter varje elevs behov och förutsättningar, trots att detta är något som läroplanen för grundskolan (Lgr11) påpekar att lärarna ska göra. Denna studie syftar till att undersöka hur lärare i idrott och hälsa anpassar sina lektioner i momentet dans för att hjälpa eleverna som har svårt att nå upp till ett godkänt betyg. Den teoretiska utgångspunktenför studien är läroplansteori där formuleringsarenan, transformeringsarenan och realiseringsarenan presenteras. Studien bygger på fem kvalitativa intervjuer som har genomförts med lärare som jobbar på högstadiet. I intervjuerna framkom det flera olika anpassningar som lärarna använt sig av. Anpassningarna som framkom var främst under momentet dans men alla lärare nämnde även flera anpassningar som skedde utanför momentet dans men där takt och rytm fortfarande behandlas. Något som också framkom i intervjuerna är att lärarna har olika syn på vad som räknas som ett godkänt betyg och har därmed olika krav för att eleven ska nå ett godkänt betyg inom momentet dans. Trots olikheterna i bedömningen av eleverna påpekar alla lärare att det endast är ett litet antal av eleverna som blir underkända i momentet dans och att det främst beror på att de inte deltagit under momentet.

När elever börjar i skolan har de väldigt olika erfarenheter av språket och att läsa och skriva. I skollagen (SFS 2010:800) står det att hänsyn skall tas till elevernas olika behov. Att möta variationerna av elevernas kunskapsnivå vid skolstart blir en utmaning för de undervisande lärarna. Syftet med denna undersökning är att bidra med kunskap om differentierad läs- och skrivundervisning i grundskolans tidiga år som ett sätt att möta elevernas olika kunskapsnivåer. I undersökningen används kvalitativa intervjuer av lärare med erfarenhet av läs- och skrivundervisning. I analysen av den insamlade empirin används en tematisk analys där tre teman framkommit. De tre teman som utkristalliserades i analysen av informanternas svar är: Möta elevernas nivå, Differentiering i praktiken och Begreppet differentiering. Flera av informanterna som deltar i studien uttrycker att det är svårt att differentiera den tidiga läs- och skrivinlärningen då eleverna ligger på så olika kunskapsnivå. Trots detta kan undersökningen lyfta fram några praktiska exempel på differentierade lektioner eller aktiviteter i läs- och skrivinlärning. Begreppet differentierad undervisning är inte helt tydligt för alla informanter och det öppnar upp för olika tolkningar av begreppet. Utifrån att tolkningen av begreppet kan variera skulle vidare undersökningar genom observationer och intervjuer med fler lärare vara intressant att genomföra.

Denna kunskapsöversikt har som syfte att sammanställa och undersöka studier med fokus på teknikens betydelse för läs- och skrivundervisning i de lägre åldrarna och hur digitala verktyg kan användas för att främja den tidiga läs- och skrivundervisningen. För att kunna besvara denna frågeställning har en systematisk litteratursökning gjorts via databaserna ERIC och SwePub. Utifrån dessa databaser har nio vetenskapliga artiklar och en doktorsavhandling valts ut och analyserats utifrån en tematisk analys. I majoriteten av dessa studier framkom det att digitala verktyg kan vara en framgångsfaktor i elevers läs- och skrivundervisning, men några visar en tveksamhet om digitala verktyg kan kompensera för en traditionell läs- och skrivundervisning där penna och papper används. Resultatet visar att digitala verktyg kan skapa nya möjligheter till lärande och öka motivation i skolarbetet samtidigt som tekniken kan medföra problem som sämre resultat i läs- och skrivförmågan. Det är inte det digitala verktyget i sig som är avgörande för lärande, det är snarare de specifika metoderna för hur verktyget används och lärarens kompetens som skapar förutsättningar för elevers lärande och utveckling.