I vårt samhälle har det under en längre tid diskuterats kring ungdomsidrotten i samband med elitsatsning kontra en alltför tidig utslagning. I den här studien har syftet varit att undersöka hur ungdomar med lindrig intellektuell funktionsnedsättning upplever sina möjligheter till delaktighet i en idrottsförening. Studien baseras på 12 kvalitativa intervjuer med ungdomar i åldrarna 13-19 år. Idrottsföreningens aktivitet riktar sig först och främst till ungdomar med olika grad av intellektuella funktionsnedsättningar. Studien fokuserar på att belysa begreppet delaktighet och handlar om informanternas upplevelser av inflytande, kompisrelationer, inkludering, socialt samspel och deras självuppfattning. Resultatet visar att ungdomarnas upplevelser av delaktighet var relativt hög, men att upplevelsen skiljde sig åt i olika sammanhang, i relation till om upplevelsen var socialt relaterad eller aktivitetsrelaterad. Det förekom även inslag av att upplevelsen fanns inom båda kontexterna. Resultatet pekar på att majoriteten av informanterna upplevde sin delaktighet som väldigt hög inom idrottsföreningen i ett socialt sammanhang och att aktiviteten, i detta fall innebandyn, upplevdes som mindre betydelsefull ur ett delaktighetsperspektiv.

Personer med intellektuell funktionsnedsättning är en sårbar grupp i samhället med mer övervikt och psykisk ohälsa. Personer med intellektuell funktionsnedsättning har en ökad risk för en rad sjukdomar och den självupplevda hälsan är 10 gånger sämre än bland normalbefolkningen. En av sjuksköterskans främsta uppgifter är att främja hälsa och förebygga sjukdom samt att arbeta med promotion och prevention ur ett personcentrerat synsätt. Därmed utgör arbetet med att förebygga övervikt och stärka patientens egna resurser en viktig del i sjuksköterskans ansvarsområde. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att arbeta med personer med övervikt inom LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. För att svara på studiens syfte valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats. Elva intervjuer genomfördes och analyserades med innehållsanalys. I resultatet framkom att övervikt var ett vanligt förekommande fenomen hos personer med intellektuell funktionsnedsättning, som sjuksköterskor blev utmanade att hantera. Fyra övergripande kategorier med underkategorier växte fram i analysen: Hälsofrämjande arbete, Organisatoriska förutsättningar och hinder, Attityd och inställning och Särskilda utmaningar. Vidare framkom att sjuksköterskans roll inom LSS var mångfacetterad och svår att avgränsa gentemot andras yrkesgruppers ansvar. En avsaknad av riktlinjer för hur sjuksköterskan skulle arbeta med och mot övervikt påvisades, men det fanns även upplevelser av att personer inom LSS var en bortglömd och åsidosatt i kommunens hemsjukvård. Enligt de grundläggande lagarna ska vården vara jämlik och god. Om jämlik vård ur folkhälsoperspektiv kunde erbjudas var tveksamt då intervjupersonerna inte fick möjlighet att arbeta med övervikt i rätt bemärkelse. Slutsatser som drogs var att det idag inte finns något fastställt sätt att arbeta med övervikt hos personer inom kommunal LSS-verksamhet. Kommunal hälso- och sjukvård och kommunal funktionshinderverksamhet regleras av olika lagar. Idag står dessa kommunala verksamheter långt ifrån varandra, vilket innebär att lagarna krockar istället för att broar byggs mellan dem. En utveckling av samarbete är nödvändig för att arbetet med övervikt inom patientgruppen ska fungera.

Inom såväl den svenska politiken som i internationell forskningen har det framkommit en oro avseende intellektuellt funktionsnedsatta individers situation inom Kriminalvården. Exempelvis har det inom politiken påpekats att det råder en brist på studier gällande funktionsnedsatta klienter inom den svenska Kriminalvården. Vidare har det konstaterats att ett flertal förbättringar kan behövas för att myndigheten ska kunna möta dessa individer på ett bättre sätt. Den oro som beskrivs kan uppfattas vara befogad, då även ett flertal internationella studier har visat på hur flera länders straffrättsliga system inte är anpassade efter intellektuellt funktionsnedsatta klienter. Exempelvis uppges att programverksamheten inte är anpassad efter klientgruppen samt att de professionella saknar kunskap om funktionsnedsättningen och därför inte kan bemöta dessa individer på ett adekvat sätt. Syftet med denna studie är att analysera (1) hur professionella inom Kriminalvården beskriver och reflekterar kring sin förståelse av intellektuellt funktionsnedsatta klienter, (2) hur de professionella anser att deras förståelse av klienterna påverkar det återfallsförebyggande arbetet, (3) hur det återfallsförebyggande arbetet gentemot klientgruppen kan förbättras. För att studiens syfte skulle kunna uppnås använde vi oss av kvalitativ metod. Vi genomförde semistrukturerade intervjuer med sju professionella inom Kriminalvården. Genom att sedan göra en kvalitativ innehållsanalys av det empiriska materialet fann vi fem teman: ”Intellektuellt funktionsnedsatta klienter är inte som andra” ”Både en ovanlig och vanlig klientgrupp”, ”Struktur, möten och insatser”, ”Inte speciellt jättebra” och ”Utan förståelse blir det inte mycket till hjälp”. Empirin analyserades med utgångspunkt i socialkonstruktivismen och begreppen roller, det sociala kunskapsförrådet och typifieringsscheman. I analysen använde vi oss även av de observationsteoretiska begreppen distinktioner och blinda fläcken. Resultatet i studien visar att de professionella beskrev intellektuellt funktionsnedsatta klienter som individer med en begränsad förmåga till förståelse. Angående klientgruppens förekomst inom Kriminalvården gav de professionella en varierad bild. Klienterna beskrevs som så väl vanliga som ovanliga. Vidare upplevde flera av de professionella att de hade en bristande kunskap om funktionsnedsättningen samt att de saknade ett kunskapsstöd från Kriminalvårdens sida. Informanternas erfarenheter av klientgruppen var att verksamhetens struktur inte alltid sammanfaller väl med dessa klienters behov och att en förståelse för klienten är vitalt för det återfallsförebyggande arbetet. Ett förbättringsområde vi kan se utifrån resultatet är att professionella får ta del av utbildning om intellektuell funktionsnedsättning.

Title “Meeting between children from different types of schools and peer relationships”  – A study of an elementary special school, that is integrated in an elementary school.   Health and Society   The purpose of this study is to investigate the potential of children with intellectual disabilities to be involved in school activities if their special school is located in the same building as the elementary school. The focus is on the opportunities for interaction between children from compulsory school and children from other school types and their peer relationships. The study was done in a school that had a special school in the same building as the elementary school. The study included four students from special school, their special education teacher and an assistant principal. Observations and interviews were used to gather information. Time geography were used both as a method and theory. Results were interpreted with the central time geography’s concepts resource restriction and projects. The results show that the students are treated differently depending on which school they attend even though the goal is another. Collaboration between different types of schools is done on a project basis, and the school offers co-operation across different types of schools. This does not lead to that children from the primary school get peer relationships with children from elementary school. Key-words: Basic learning disabilities, integration / inclusion, participation, relationship, comrades.

Särskolan har länge präglats av ett omsorgsperspektiv (SOU, 2011:8). Detta var något som förändrades när särskolans nya läroplaner (Lsär11 och Gysär13) tillkom. Den nya läroplanen har en större betoning på kunskap istället för omsorg (Skolverket, 2013a). Utifrån detta ställdes det högre krav på att skolorna skulle fokusera på kunskaper, vilket fick oss att fundera över elevernas kunskaper kring betyg och betygssättning. Studiens syfte var att undersöka hur några elever inom särskolans tänker kring betyg och betygssättning. Studien baserades på kvalitativa intervjuer med döva och hörselskadade elever inom grund- och gymnasiesärskolan, det för att kunna få elevers perspektiv på betyg och betygssättning. Intervjuerna filmades då eleverna har någon form av hörselnedsättning och kommunicerar främst genom svenskt teckenspråk. Studien är inspirerad av en fenomenologisk ansats. Den kom att omfatta åtta intervjuer och i resultatet framkom det att de flesta elever inte visste vad som krävs för att få ett visst betyg. Flera elever refererade betygen till vilken typ av arbetsinsats som eleverna hade visat i ett ämne. Resultatet visade också att eleverna till stor del såg betyg som någonting positivt. Studiens resultat pekar mot att de flesta elever som intervjuades inte visste varför de får eller vad de skulle använda betygen till. Några tidigare studier som belyst ämnet fann vi inte.

Bakgrund: Allt fler individer med intellektuella funktionsnedsättningar väljer att bli föräldrar, hur de tillgodogör sig sin föräldraroll varierar från förälder till förälder. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur forskningslitteraturen beskriver föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning i termer av föräldraförmåga, stöd och risker för barnet. Studien granskar forskningslitteraturen utifrån tre frågeställningar. Metod: Den metod som användes i studien var en litteraturöversikt, 32 primärstudier granskades. Studiens resultat granskades ur en anknytningsteoretisk aspekt samt ett empowerment perspektiv med en socialkonstruktionistisk vetenskaplig positionering. Resultat: Studiens resultat visade att föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar har en bristande föräldraförmåga. Det leder till att deras barn i större utsträckning utsättas för olika risker som kan påverka deras hälsa och utveckling. Vidare visade resultatet att stöd för föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar i dagsläget är bristfälligt och ineffektivt på lång sikt. Däremot visade resultatet att föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar är öppen för att ta emot stödsamt tillgodogöra sig stödet. / <p>2019-01-17</p>

Syftet med studien är att undersöka hur elever i gymnasiesärskolan kan stödjas att utvecklas i berättelseskrivande, genom att pröva att genomföra undervisning som kontinuerligt utarbetats och analyserats i kollegial samverkan. Bakgrunden är två fenomen vi uppfattar som bristvaror i vårt arbete i gymnasiesärskolan; undervisning i berättelseskrivande och arbete med systematisk undervisningsdesign. I rollen som forskande lärare har vi under åtta veckor genomfört ett iterativt undervisningsutvecklande projekt med ansats i aktionsforskning, i en gymnasiesärskola i Mellansverige. Studien baserades på åtta lektioner i berättelseskrivande som dokumenterades, diskuterades och analyserades i samtal i fokusgrupp bestående av lärare och assistenter. Resultatet visar stödjande undervisningshandlingar på fyra plan; att förbereda eleven för lektionen, att motivera eleven att delta, att åskådliggöra kunskapsinnehållet samt att anpassa undervisningen så alla kan delta. I empirin framträdde också mönster som pekade på att undervisningen, synen på kunnande och förväntningarna på eleven präglades av spänningsfält av komplex karaktär. Utmanande för undervisningen var att hitta rätt nivå mellan tydlighet och flexibilitet, grupp och individ samt mellan ramar och frihet, och det syntes också en spänning mellan vilket kunnande eleverna ska utveckla och vad undervisningen innehåller. Dessutom tecknas en motstridig bild av en undervisning som både vill utmana och tro på eleven men samtidigt begränsar utmaningarna för att eleven inte ska misslyckas. När kategorierna ställdes mot dimensionerna i Gadds metastudie, framkom styrkor i förberedande, anpassande och motiverande undervisningshandlingar men brister när det gäller åskådliggörande av ämnesinnehållet med utgångspunkt från lärandemålen. Möjliga utvecklingsområden för undervisningen i berättelseskrivande är att designa en lärandemiljö som tydligare utgår från lärandemål och preciserar det önskade kunnandet, som sporrar elever att utmana sina gränser samt ger utrymme för narrativt skrivande som kommunikativ handling.

Målet med den genomförda studien var att se om det aktivt går att träna planeringsförmåga. I studien ingick två grupper; barn i åldern sju till nio år med typisk utveckling (TU) samt ungdomar i särskolan med åldern 15 till 21 år med intellektuell funktionsnedsättning (IF). Studien vill se eventuella skillnader i planeringsförmåga mellan dessa båda grupper. I studien genomfördes en datainsamling där försöksdeltagarna fick utföra tester vid två separata tillfällen. Mellan dessa testtillfällen fick deltagarna träna sin planeringsförmåga med hjälp av programvaran Planera Mera under fyra veckor. Detta för att möjliggöra mätningen av effekten av den träning som försökspersonerna genomfört mellan de båda testtillfällena.   Testerna som använts i studien för att mäta deltagarnas utveckling är fyra olika typer av planeringstester: Vad kommer först, Receptplanering, Zoo karta och Ärendeplanering.  Resultatet i studien visade inte på någon utveckling av planeringsförmågan på hela testgruppen enligt testresultaten före och efter träning med Planera mera. Vad det gäller resultatet på hur väl gruppen TU och gruppen IF klarade av att utföra varje enskilt test, så visade testerna Vad kommer först, Receptplanering och Zoo karta inte någon skillnad mellan grupperna. I testet Ärendeplanering klarade gruppen TU sig bättre med hur väl de genomförde testet gentemot gruppen med IF. Studien tittade även på om de båda grupperna TUs och IFs resultat förändrades över tiden. Det skedde inte någon förändring av resultatet inom de båda grupperna mellan första testomgången och den andra testomgången.   Rekommendationen för fortsatta studier är att kombinera de planeringtester som utförs i ett digitalt spel med träning av motsvarande planeringsmoment i personernas vardag för att tydligare koppla övningen till en verklig situation.

<p><strong><p>Sammanfattning</p></strong></p><p>Syftet med vår uppsats är att med en komparativ ansats studera hur integrerings- och</p><p>normaliseringsmål uppnås för personer med intellektuella funktionsnedsättningar inom den</p><p>dagliga verksamheten i Polen. Vi vill även se hur personalen upplever att de uppnår dessa</p><p>mål. Huvudmetoden för studien var kvalitativ intervju. I vår analys har vi valt att använda oss</p><p>av KASAM-teorin som kan förklara hur personalen på den dagliga verksamheten upplever att</p><p>integrerings- och normaliseringsmålen uppnås. Vi använder oss av begrepp som</p><p>empowerment, normalisering och integration. Vad som framkommer är att personalen</p><p>upplever att deras integrerings- och normaliseringsmål i verksamheten uppnås, men att det</p><p>finns brister som gör att man inte når ända fram. För att uppnå målen behövs mera resurser</p><p>och en annan syn på människor med intellektuella funktionsnedsättningar.</p>

Motivation är en kraft som driver oss framåt mot ett mål. För att komma fram till målet, krävs det energi, ofta i form av rörelse, som leder till handling. Personer med funktionsnedsättning i någon form, kan ha svårighet att hitta den rätta energin. Med stöd av Funktionsinriktad Musikterapi – FMT, finns möjlighet att locka fram spontana handlingar som leder till ökad helhetsutveckling hos individen. Under min utbildning till FMT-terapeut vid Musikhögskolan Ingesund i Arvika, som tillhör Karlstads universitet, har jag haft praktik med två barn med diagnosen autism och intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med examensarbetet är att berätta om mitt FMT-arbete med dessa båda, beskriva FMT-metoden samt redogöra för hur jag med stöd av metodens speciella arbetssätt skapar en kommunikation mellan oss. I min slutsats kommer jag fram till att jag med stöd av metoden, tillsammans med trygghet, samverkan och integration öppnar vägar för barnens motivation att utföra en egen handling.