Studiens syfte var att få fördjupad förståelse av och ökad kunskap om läsundervisningen för elever med en intellektuell funktionsnedsättning som läser inom särskolan. Detta genom att undersöka vilka erfarenheter, tankar och strategier som finns runt läsundervisning hos speciallärare inom särskolan. Studien har en kvalitativ forskningsansats och datainsamlingen genomfördes genom kvalitativa intervjuer av 13 speciallärare som arbetar med läsundervisning inom särskolan. De resultat som vi i studien fann visade på att de intervjuade speciallärarnas arbete med läsundervisningen innehöll både avkodning och arbete med läsförståelse där dessa hade olika tyngdpunkt över tid. I arbetet med läsundervisning fanns en rad faktorer som lyftes fram vara av särskild vikt: tid, elevens motivation, att läraren knöt an till elevens intresseområden, relationen mellan lärare och elev, flexibla och kreativa lärare, samspel i gruppen, använda sig av olika metoder och att medvetet arbete runt läsförståelse. Genom de svar vi fått i våra intervjuer träder ett arbete fram som i hög grad är individuellt anpassat även om detta sker i grupp. Att detta i hög grad utgår från ett relationellt förhållningssätt, där specialläraren i sitt arbete är flexibel och kreativ i sin läsundervisning.

I förskolan strävar personalen efter att uppfylla målen som står i Läroplan för förskolan (Lpfö98, rev. 2016) och där hänvisas det bland annat till att alla barn ska vara inkluderade och att detska vara en skola för alla. I dagens förskola är många barn i behov av särskilt stöd och mångautav de barnen har intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med denna studie är att synliggörapedagogers dagliga arbetssätt med att inkludera barn med intellektuell funktionsnedsättning iförskolan. Frågeställningarna är utformade för att besvara syftet och för att få en inblick i vadinkludering betyder för förskollärare.För att få svar på syftet har kvalitativ metod använts med ostrukturerade intervjuer. Femförskollärare valdes ut för intervjuerna genom bekvämlighetsurval och genomfördes på tvåolika förskolor i västra Sverige. Studien har sin utgångspunkt i hermeneutisk vetenskapsteorioch den sociokulturella ämnesteorin. Hermeneutik är en tolkningslära som går ut på att skapaen förståelse vilket denna studie syftar till. Den sociokulturella teorin handlar om att lära isamspel med andra vilket är viktigt för alla barn oavsett om de har funktionsnedsättning ellerinte. Intervjuerna spelades in och sedan gjordes det transkribering för att kunna börja koda alldata som i sin tur blev ett tydligt resultat.Resultatet visar på att de medverkande förskollärarna är medvetna i sitt arbete när det gäller attinkludera alla barn och de anser att det inte är svårt så länge det finns förutsättningar förinkludering. Förskollärarna menar att med mer utbildning, kunskap och även mindrebarngrupper ökas förutsättningarna. Alla förskollärarna i studien beskriver begreppetinkludering på olika sätt. Det de har gemensamt är att alla barn ska ha rätt till att delta och gessamma förutsättningar. Det kommer även fram att pedagogerna beskriver begreppet integreringmer än vad de beskriver inkludering när de svarar på vad inkludering betyder för dem.

I följande studie har tio föräldrar som har barn med intellektuell funktionsnedsättning intervjuats för att undersöka hur föräldrarna beskriver sina barns fritid med fokus på meningsfullhet och delaktighet. Föräldrarna är boende i olika stora kommuner och barnen är i olika åldrar. Metoden består av semistrukturerade intervjuer som spelats in och transkriberats. Materialet från intervjuerna har sammanställts och analyserats genom innehållsanalys. Resultatet har presenterats och delats in i sex olika kategorier.  Socialkonstruktivism och delaktighet är den teori och det begrepp som använts för att tolka och förstå resultatet. Berger och Luckmanns begrepp roller, den signifikanta andra, commonsense-kunskap, face-to-face-interaktion och institutioner samt Harts Delaktighetens stege använde vi oss framför allt av. Av intervjuerna framgick att föräldrarna upplever att fritidsaktivitetsutbudet är för litet och särskilt för barnen som är bosatta i en mindre kommun och att delaktighet och meningsfullhet är viktiga komponenter i fritiden.

Syftet med denna studie har varit att undersöka upplevelsen av delaktighet, inflytande och självbestämmande hos individer som har intellektuell funktionsnedsättning och som är deltagare i daglig verksamhet enligt LSS (Lag om stöd och särskild service till vissa funktionshindrade). Resultatet har analyserats med inspiration från den hermeneutiska analysmetoden samt utifrån teorin om empowerment. Genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex deltagare samt deltagande observationer av deras dagliga verksamheter har studien kunnat belysa det som mycket av tidigare forskning inom domänen redan påvisat, nämligen den komplexitet som föreligger i att praktiskt tillämpa vissa av de rättigheter som framgår i LSS. Utsagorna från studiens deltagare som har påvisat att de inte tycks ha de förutsättningar som krävs för att fullt ut leva upp till det samhälleliga idealet som en självständig och fri medborgare. Detta trots att individerna enligt LSS ska betraktas som just det. Samtidigt har majoriteten av deltagarna i denna studie inte i någon större utsträckning gett uttryck för att de upplever sina begränsade möjligheter som något problematiskt, utan att de i många avseenden betraktar vardagliga företeelser på de dagliga verksamheterna som självklarheter. / <p>Godkännande datum: 2017-06-05</p>

Elever som läser enligt särskolans läroplan (Skolverket, 2011b), kan få sin undervisning både i grundsärskolan där elever som läser enligt grundsärskolans kursplaner och träningsskolans kursplaner finns, eller vara integrerade i grundskolan. Syftet med denna studie var att undersöka och ge exempel på vilka förutsättningar för lärande, möjligheter och utmaningar som fanns i lärmiljöer där elever läser efter olika kursplaner (heterogena grupper) och vilka möjligheter för inkludering detta kunde ge. Vårt fokus låg på elever som läser efter grundsärskolans läroplan. För att få svar på vårt syfte använde vi följande forskningsfrågor: Vad kan påverka elevernas förutsättningar för lärande i grupper där man följer olika kursplaner? Vilka framgångsfaktorer och möjligheter menar våra informanter finns för att kunna bedriva inkluderande undervisning i en undervisningsgrupp där eleverna följer olika kursplaner?  Vilka utmaningar och dilemman menar våra informanter finns för att kunna bedriva inkluderande undervisning i en undervisningsgrupp där eleverna följer olika kursplaner? Studien har en kvalitativ forskningsansats och genomfördes med hjälp av 13 semistrukturerade intervjuer med pedagoger som undervisar i grupper där eleverna följde olika kursplaner. Studien utgick från ett sociokulturellt perspektiv och systemteori där interaktion och samspel med andra är viktiga förutsättningar för lärande. Studiens resultat analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys och utifrån vårt resultat såg vi fyra teman, läraren, relationer, struktur och kunskap som hade stor betydelse för elevernas förutsättningar för lärande och hur väl dessa teman fungerade påverkades på olika nivåer, samhällsnivån, organisationsnivån, gruppnivån och på individnivån. Vi kunde också utifrån vårt resultat om kunskap uttyda två tydligare stråk av kunskapsutveckling. Ett stråk som handlade om social utveckling och ett stråk som handlade om kunskapsutveckling mot akademiska mål. Våra fyra teman var även beroende av och påverkade varandra. Utifrån en djupare analys av våra teman, läraren, relationer, struktur och kunskap, framkom olika framgångsfaktorer och möjligheter samt utmaningar och dilemman i inkluderingsarbetet. Slutsatser som kunde dras av denna studie var att en av de största möjligheterna och framgångsfaktorerna med inkluderingsarbete och heterogena grupper, verkade vara att det gav bättre möjligheter att utveckla ett gott värdegrundsarbete. I diskussionen diskuterade vi vad målet med inkludering egentligen är och om inkluderande undervisning är det enda sättet att nå dit.

I den här studien har fokus lagts på att ta reda på hur elever med en utredd intellektuell funktionsnedsättning (IF) fungerar och klarar att vara integrerade i grundskolan och det utifrån ett lärarperspektiv. Studiens syfte var att undersöka och lyfta fram kunskap om hur grundskollärare ser på sin undervisning i mötet med elever med diagnosen IF och att undersöka deras inställning till individintegrerade särskoleelever i grundskolan. För elever med IF finns särskolan som skolform men en del vårdnadshavare väljer att placera sina barn i grundskolan. Dessa elever kan följa särskolans läroplan med anpassningar till grundskolans läroplan om det ses som möjligt. Studien är kvalitativ. Tio lärare på skolor i två kommuner har intervjuats med stöd av ett frågeformulär. I resultatet framgick att lärarna ansåg sig ha erfarenhet av att arbeta med dessa elever men inte tillräckligt med kunskap. En av slutsatserna som framkom var att det finns önskemål från lärarnas sida om mer stöd för att möta dessa elever med intellektuell funktionsnedsättning i grundskolan och det som tydligast efterfrågades var elevassistenter.

Sammanfattning   Syftet med studien var att beskriva och analysera hur lärare i grundsärskolan ser på elevernas självständighet och delaktighet i sitt eget lärande. I läroplanen (Skolverket 2018a) står det att elever i grundsärskolan ska kunna analysera, samspela, ha ett kritiskt tänkande, vara medvetna om konsekvenser samt att kunna ha inlevelseförmåga. Har man en intellektuell funktionsnedsättning, IF, innebär det att ha svårt för problemlösning, abstrakt tänkande, teoretisk inlärning och brister i adaptiv förmåga. Detta kan ses som ett dilemma. För att besvara syftet med studien har vi valt en kvalitativ strategi i form av semistrukturerade intervjuer och en fokusgruppintervju. Vår teoretiska utgångspunkt är sociokulturell teori och ett relationellt perspektiv där relationer ses som en förutsättning för lärande och utveckling. Resultatet visar att de allra flesta lärare anser att läroplanen (Skolverket 2018a) är för abstrakt för elevernas förmågor. Däremot ansåg lärarna att det går att förankra läroplanen i undervisningen och i kunskapskraven om man “tog på sig dom snälla glasögonen”. De allra flesta menar att det inte finns en motsättning mellan den så kallade livskunskapen och läroplanen. Lärarna ansåg att det går att väva in kunskapsutveckling i de olika  omsorgsbehoven som finns inom grundsärskolan. Att vara delaktig och självständig kan vara en svårighet beroende på graden av IF. Det framgår att lärarna bygger sin undervisning på de metoder som aktuell forskning påvisar kan ge resultat i undervisningen. De ansåg att elevernas delaktighet och självständighet i sitt eget lärande har ökat i grundsärskolan. De allra flesta lärare ansåg att avsaknaden av motivation och förmågan att reflektera innebär stora problem för elever i grundsärskolan.

Sammanfattning   Problematisk skolfrånvaro framställs i medier som ett växande problem på skolorna, även särskolan uppges ha elever med ogiltig sammanhängande frånvaro. Vid eftersökning av dessa elever framkom att problematiken är ovanlig inom särskolan, vilket väckte ett intresse och en vilja att undersöka och förklara detta. Syftet med denna studie var att undersöka särskolepersonals syn på problematisk skolfrånvaro samt förklaringar till den höga närvaron inom särskolan. Studien baserades på en kvalitativ ansats där kombinerade datainsamlingsmetoder användes, sex semistrukturerade intervjuer samt en fokusgruppintervju med fyra deltagare. Analysen av empirin kategoriserades utifrån frågeställningar och tidigare forskning kring problematisk skolfrånvaro och kopplades sedan till systemteori, i form av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, samt ett salutogent synsätt baserat på Antonovskys Kasam, en känsla av sammanhang. Resultatet pekade mot att elever inom särskolan hade en hög känsla av delaktighet och sammanhang, på så vis utgjorde skolan en skyddsfaktor både mot psykisk ohälsa och problematisk skolfrånvaro. En helhetsbild kring individen, via Bronfenbrenners modell, visade att särskolans organisatoriska förutsättningar, personalens förhållningssätt samt skolans individuella anpassningar, skyddade elever från de riskfaktorer de utsattes för som kan orsaka skolfrånvaro.

Abstrakt Fysisk aktivitet för individer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) är en viktig samhällsfråga då studier visat att de är otillräckligt fysiskt aktiva. Idrottslärarna kan vara viktig del av främjandet av fysisk aktivitet för dessa individer. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare på en gymnasiesärskola utformar undervisningen i idrott och hälsa för att elever med IF ska ges goda förutsättningar för en fysiskt aktiv livsstil. De frågeställningar vi utgår ifrån är följande: Vilken kunskap anser lärarna att eleverna ska ha med sig om fysisk aktivitet? Hur arbetar lärarna med att få eleverna att samtala och reflektera kring denna kunskap? Hur arbetar lärarna med att få eleverna att delta i fysisk aktivitet utifrån sina förutsättningar? Studien är en kvalitativ studie som utgår ifrån nio semistrukturerade intervjuer med lärare i idrott och hälsa på en gymnasiesärskola. Resultaten från intervjuerna har analyserats utifrån läroplansteorins transformeringsarena samt att en innehållsanalys genomfördes där teman identifierades. Resultaten visar att det viktigaste för att få elever med intellektuella funktionsnedsättningar fysiskt aktiva, är att som lärare få en relation till eleverna. För att eleverna sedan ska kunna utföra den fysiska aktiviteten arbetar lärarna med att ge eleverna rörelsefärdigheter samt anpassar undervisningen för att alla ska kunna delta utifrån sina egna förutsättningar. En annan viktig del i lärarnas arbete är att eleverna ska få känna rörelseglädje och att de får prova på många olika aktiviteter. Resultatet tyder på att lärarna i denna studie försöker arbeta med att ge eleverna de förutsättningar de behöver för att få en fysiskt aktiv livsstil. Vissa elever kommer själva klara av att utföra den fysiska aktiviteten medan andra behöver stöd för att kunna utföra den. Det är därför viktigt att samhället ger individer med IF det stöd de behöver för att utföra den fysiska aktiviteten.

Bakgrund: Alla barn har samma rättigheter, friheter och rätt till bästa möjliga hälsa. Då barn med intellektuella funktionsnedsättningar vårdats på sjukhus har det i internationella studier framkommit brister i omvårdnaden. Genom en personcentrerad omvårdnad blir vårdrelationen ett balanserat samspel där både barnet och närstående blir delaktiga i vården och beslutsfattandet kring den. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med intellektuell funktionsnedsättning och deras familjer på en pediatrisk vårdavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 11 sjuksköterskor på en pediatrisk vårdavdelning och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i två kategorier. I den första, Barnet behöver vara i centrum, beskrevs vikten av att se barnet, olika anpassningar som krävdes i omvårdnaden samt ett behov av kontinuitet, erfarenhet och kunskap. Den andra kategorin, Föräldrar – en viktig del av vårdteamet, inkluderade föräldrarnas viktiga roll som resurser i teamarbetet och den speciella vårdrelationen som uppstod. Slutsats: Det kan ibland finnas svårigheter och brister i kommunikationen mellan sjuksköterskor och barn med intellektuella funktionsnedsättningar samt deras familjer. Direktkommunikation med barnet, mer kunskap, tid, strategier samt att inkludera hela familjen är centrala delar för att förbättra omvårdnaden.