Participation of people in all ages is one of the main goals in Swedish disability policy. Despite this, ageing and becoming old with intellectual disability has been given very little attention in policy documents and guidelines regarding support and service provided for this group. This thesis aims to explore ageing and participation among older people with intellectual disabilities who live in a group homes in accordance to the Swedish Disability Act. The focus has been on the group of people who were born before or around 1960. This group belongs to a generation that share unique experiences. They have lived a long life with disability, and they have experienced first-hand the development of the Swedish disability policy that started in the 1960s and resulted in today’s disability policy. These experiences carried through life course are likely to influence this group’s opportunities to participate as they age and reach later life. The thesis has a multiple methodological approach. Participant observations were executed and combined with individual semi-structured interviews with older people with intellectual disabilities as well as group home staff. The results of this thesis show that there is a discrepancy between how older people with intellectual disabilities experience ageing and later life and how these in turn are described by the staff. The thesis also reveals how aging and becoming old is not given particular attention to in everyday discussions in the group home, and that aging is understood mainly as a physical phenomenon. The results show that the formal organizational culture of the group home is weak in relation to ageing and becoming old with intellectual disability. This is because the staff perceives a lack of preparation, discussion and working methods on how to support participation among older residents. The results also show, however, that the residents’ age does play an important role for the staff’s perceptions and attitudes regarding participation of the older residents. The concept of participation is described and  operationalized as a social contextual doing, and as an aspiration to create a sense of coherence or experience of meaning and security at home. Finally, this thesis underlines that the life course unique to persons growing old with intellectual disabilities may influence the opportunities for and the experience of participation in the group home. / Delaktighet i alla åldrar är ett av funktionshinderspolitikens centrala mål. Trots detta har att åldras och vara äldre med intellektuell funktionsnedsättning inte uppmärksammats i politiska dokument och riktlinjer kring hur stöd och service ska ges till denna grupp. Denna avhandling syftar till att belysa och problematisera åldrande och delaktighet bland äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning som bor i gruppbostad enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I fokus står personer som är födda före eller omkring 1960. De tillhör en generation som delar unika erfarenheter. Dels har de levt ett långt liv med funktionsnedsättning, dels har de varit en del av den funktionshinderspolitiska resa som startade i Sverige under 1960-talet och som har lett fram till dagens funktionshinderspolitik. Detta är erfarenheter som de har burit med sig genom livsloppet och som kan antas påverka möjligheten till delaktighet när de åldras och blir äldre. Denna avhandling har ett multipelt metodologiskt angreppssätt i form av deltagande observation kombinerat med individuella semistrukturerade intervjuer med äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras personal. Avhandlingen visar att det finns skillnader mellan hur äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning själva erfar att vara och bli äldre och hur detta fenomen beskrivs av gruppbostadens personal. Avhandlingen visar också att åldrande och att vara äldre inte ges utrymme i gruppbostadens vardagliga diskussioner där åldrandet främst betraktas som ett fysiskt fenomen. Avhandlingens studier belyser även att gruppbostadens formella organisationskultur är svag i förhållande till att åldras och vara äldre med intellektuell funktionsnedsättning. Detta då personalen upplever att det saknas förberedelse, diskussion och arbetsmetoder kring hur stöd för delaktighet ska erbjudas äldre boende. Resultatet visar emellertid att de boendes ålder har betydelse för personalens föreställningar och förhållningssätt gällande delaktighet bland äldre boende. Denna delaktighet beskrivs och operationaliseras dels som ett socialt kontextuellt görande, dels som en strävan efter att skapa en känsla av sammanhang och trygghet i hemmet. I tillägg till detta framkommer att den studerade generationens unika erfarenheter av att ha levt ett långt liv med intellektuell funktionsnedsättning, är betydelsefulla för hur delaktigheten ser ut i gruppbostaden och hur den beskrivs av både boende och personal.

Syftet med detta arbete var att undersöka några lärares syn på bedömning av elevers kunskaper i förhållande till kursplanerna inom grundsärskolan med inriktning träningsskola samt inom gymnasiesärskolans individuella program. De frågeställningar som använts för att tydliggöra syftet är; Hur tolkar några lärare inom grundsärskolan med inriktning träningsskola respektive lärare inom gymnasiesärskolans individuella program kursplanernas formuleringar; att delta och reagera igenkännande, kopplat till elevernas måluppfyllelse? Hur arbetar dessa lärare med kunskapsbedömning kopplat till kursplanerna inom respektive skolform? Hur ser lärarna på kursplanerna som verktyg för kunskapsbedömning? Studien är av kvalitativ karaktär och har inspirerats av den fenomenografiska metodansatsen. Som datainsamlingsmetod har halvstrukturerade och tematiska samtalsintervjuer använts. Sammanlagt intervjuades nio lärare; fem lärare från träningsskola och fyra från gymnasiesärskolans individuella program. Studien visar att lärarna tolkade begreppet att delta mycket olika, majoriteten av lärarna uttryckte att de var osäkra på hur de skulle tolka begreppet i relation till kunskapsbedömning av elever. Denna studie visar även att kunskapsbedömningen i de båda skolformerna hade en delvis formativ karaktär, lärarna i de båda skolformerna efterfrågar dokumentationsverktyg för att möjliggöra och öka elevernas delaktighet i bedömningsarbetet. Studien problematiserar slutligen begreppet delta som något objektivt mätbart av lärarna.

Studien syftade till att undersöka några lärares och elevassistenters syn på bemötande av elever inom gymnasiesärskolan. Studien belyste aspekten genus i bemötandet av dessa elever. Skolan ska enligt Läroplanen (Skolverket, 2013) motverka stereotypa könsrollsmönster. Frågeställningarna i studien fokuserade på lärares och elevassistenters medvetenhet kring likabehandling och genus i bemötandet av elever i gymnasiesärskolan. I studien relaterades det till teorier och tidigare forskning som reder ut och klargör begreppen genus, funktionsnedsättning, klassrumsklimat, kommunikation, relationer och bemötande. Studien är kvalitativ och har ett hermeneutiskt tolkande arbetssätt. Studien har baserats på intervjuer med sex lärare och två elevassistenter som har sin vardag i gymnasiesärskolan och observationer av fyra verksamheter där de arbetar. Resultatet visade på att informanternas inställning är att alla elever bör behandlas lika och att de som lärare eller stödpersonal ska utgå ifrån individen och individens behov i första hand i sitt bemötande. Lärarna uttryckte inte någon medvetenhet om att beakta genus i bemötandet av eleverna och de planerade inte heller sin undervisning utifrån att arbeta med likabehandling. Relationer och ett bra klassrumsklimat prioriterades i deras verksamheter. Informanterna talade om ”tuffa gäget”, ”pyntade prinsessor” och motor- och sportintresserade killar. En slags kategorisering, möligen utifrå omgivningens uppfattning om kösroller och rekvisita som understryker vad som kan uppfattas som traditionellt manliga och kvinnliga attribut.

Undervisning i sex- och samlevnad har varit obligatoriskt i svenska skolor i 60 år men tidigare forskning visar att det finns flera utmaningar i att utforma undervisning i sex- och samlevnad i särskola. Utmaningarna handlar om de föreställningar och de normer som finns kring utvecklingsstörning och sexualitet. Syftet med studien är att undersöka hur ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning och lärare upplever undervisningen i sex- och samlevnad, dess innehåll och arbetssätt. Metoden som används är kvalitativa forskningsintervjuer. Resultatet visar att olika perspektiv på innehåll i undervisningen framkommer i intervjuer med lärare och elever – ett biologiskt perspektiv, ett riskperspektiv och ett relationsinriktat perspektiv. Dessa perspektiv fokuseras något olika i lärares och elevers tal om undervisningen. Vad gäller arbetssätt i undervisningen, uttrycker både lärare och elever att diskussioner och åskådligt material är viktiga i undervisningen, men lyfter också fram dilemman kring informationssökning och digitala media. Resultaten tyder på ett behov av att diskutera de normer och föreställningar som finns kring undervisningen i sex och samlevnad, men också ett behov av mer forskning kring ämnet.

Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare förhåller sig till barnets bästa i arbetet med familjer där föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning. För att kunna besvara studiens syfte har en kvalitativ metod använts. Intervjuer har genomförts med fem socialsekreterare från fem olika kommuner i Mellansverige, verksamma inom barn- och ungdomsenheten. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes för analys av intervjumaterialet och två huvudkategorier; "Hur långt kan vi sträcka oss innan vi säger stopp?" samt Rädsla och osäkerhet med sex tillhörande subkategorier framkom. Den första kategorin visar på en osäkerhet hos socialsekreterarna kring vad som är barnets bästa i familjer där föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning. Andra kategorin tyder på att det finns en rädsla inför socialtjänsten hos de föräldrar som har en intellektuell funktionsnedsättning vilket kan försvåra arbetet med familjerna. Resultatet visar likt anknytningsteorin att en förälder kan vara hämmande för sitt barns utveckling om det brister i förmågan att se och förstå barnets signaler. En intellektuell funktionsnedsättning i sig är dock enligt denna studie inte avgörande för om barnet kommer få en trygg anknytning. En ökad kunskap kring barn som växer upp i familjer där föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning kan hjälpa socialtjänsten och socialsekreterare i frågor om vad som är barnets bästa och ge en vägledning i vad som kan tänkas vara barnets bästa uppväxtmiljö. / The purpose of this study was to investigate how social workers relates to the child's best in the work with families where the parents have an intellectual disability. To answer the purpose of the study a qualitative method have been used. Interviews were conducted with five social workers from five different municipalities in central Sweden, active in the child and adolescent unit. A qualitative content analysis was used for analysis of the interview material and two main categories were found; "How far can we stretch ourselves before we say stop?", Fear and uncertainty and six associated subcategories emerged. The first category shows an uncertainty among social workers about what is the child's best in families where the parents have an intellectual disability. The other category indicates that there is a fear of social services from parents who have an intellectual disability which may hamper the work with the families. The result shows, like attachment theory, that a parent can be a disincentive to their child's development if it lacks the ability to see and understand the child's signals. An intellectual disability in itself is not, according to this studie, decisive in determining whether the child will have a secure attachment. An increased knowledge about children growing up in families where the parents have an intellectual disability can help social services and the social secretary in the questions about the child's best and provide a guide to what might be the child's best growing environment.

Syftet med denna studie är att utifrån några pedagogers beskrivningar bidra med kunskap om undervisning i läsförståelse för elever med intellektuell funktionsnedsättning och autismspektrumtillstånd i grundsärskolans årskurser 7-9 och på gymnasiesärskolans nationella program. Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger verksamma inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan och som undervisar i ämnet svenska. Resultaten analyseras utifrån begrepp hämtade från sociokulturell teori, nämligen fysiska och intellektuella redskap, den proximala utvecklingszonen samt scaffolding/ kommunikativa stöttor. Resultatet visar att pedagogerna ser läsförståelseförmågan som en grund för elevernas möjligheter till självständighet och delaktighet i samhället. Undervisning i läsförståelse ses som avgörande för elevernas läsförståelseutveckling. Skolans ansvar att tillgodose undervisning utifrån elevernas individuella behov och förutsättningar betonas. Organiseringen av undervisning utifrån elevernas individuella behov innebär att olika undervisningsmetoder, hjälpmedel och elevgrupperingsmetoder används. Lärarens aktiva roll, engagemang och förtrogenhet med olika metoder ses som grundläggande för framgångsrik undervisning. En gemensam uppfattning är att fortlöpande, intensiv och repetitiv undervisning ger bäst resultat. Pedagogerna i grundsärskolan och på gymnasiesärskolans individuella program uttrycker att tillgängliga tids- och personalresurser möjliggör en sådan undervisning, medan pedagogerna på gymnasiesärskolans nationella program menar att den schemalagda undervisningen i svenska är otillräcklig för att tillgodose fortlöpande undervisning. Baserat på det beskrivna behovet av fortlöpande, intensiv och repetitiv undervisning i läsförståelse, diskuteras i resultatdiskussionen om tidsresurserna är tillräckliga i aktuella elevgrupper på gymnasiesärskolans nationella program för en hållbar läsutveckling. Om man vidhåller att god läsförståelse är en grundläggande förutsättning för fullt deltagande i det moderna svenska samhället och att syftet med utbildning är att förbereda eleverna för ett ansvarsfullt liv i samhället, så är min mening att undervisning i läsförståelse i hög grad bör prioriteras inom såväl grundsärskolan som gymnasiesärskolan. / The purpose of this study – based on the accounts of qualified teachers – is to add to our understanding of teaching reading comprehension to pupils with intellectual disabilities and autistic spectrum disorders in Compulsory Schools for children with learning impairments grades 7-9 and those undergoing the Upper Secondary School national curriculum for pupils with learning disabilities. The study builds on qualitative, semi-structured interviews with six educators, all active within either Compulsory Schools for children with learning impairments or Upper Secondary Schools for pupils with learning disabilities, and all of  them Swedish language teachers. The results are analyzed on the basis of terms used in socio-cultural theory, namely physical and intellectual tools, the proximal development zone and ‘scaffolding’ (communicative supports). Results show that teachers see the ability of children to read and understand as fundamental to their prospects of becoming free individuals able to participate in society. Teaching pupils reading comprehension is viewed as pivotal to their ability to progressively understand what they read. Emphasis is laid on the responsibility of schools to provide education based on assessing the needs of each individual child. The organization of teaching structured around pupils’ individual needs means that a range of methods, aids and pupil groups is used.  The active role and personal involvement of the teacher along with his/her familiarity with a broad range of methods is seen as fundamental to successful teaching. The prevailing view is that on-going, thorough and repetitive teaching produces the best results. Teachers in Compulsory Schools for children with learning impairments along with those in Upper Secondary Schools running individual programs for pupils with learning disabilities assert that available resources in the form of time and staff make this kind of teaching achievable, while teachers in Upper Secondary Schools running national programs maintain that timetabled lessons in Swedish are insufficient to provide progressive teaching. Based on the need for on-going and repetitive teaching in reading comprehension as described above, I discuss if the time allotted to present pupil groups in Upper Secondary Schools’ national programmes is adequate for tenable reading comprehension teaching. If we maintain that good reading comprehension is a fundamental requisite for full participation in modern Swedish society and that the goal of this education is to prepare pupils for a responsible life in society, it is my opinion that teaching in reading comprehension should be given high priority in both Compulsory Schools for children with learning impairments and Upper Secondary Schools for pupils with learning disabilities.

För delaktighet i dagens informationssamhälle krävs det gedigna kunskaper i det skrivna språket hos varje enskild individ. Elever i grundsärskolans träningsinriktning kommer alltför sällan i kontakt med skrivundervisning. Istället fokuseras aktiviteter som anses vara mer användbara för eleven ur ett livsperspektiv, till exempel att sitta ordentligt på stolen och äta fint. Syftet med studien var att undersöka hur lärare inom träningsskolan ser på skrivande, att synliggöra hinder och möjligheter med skrivande inom skolformen samt få syn på hur arbetet kan utvecklas. För att ta reda på detta genomfördes en aktionsforskningsstudie på tre olika träningsskolor på två orter i Mellansverige där fem lärare deltog. Lärarna som ingick i studien fick skriva dagbok med en eller flera elever, beroende på vad som passade in i deras arbetssätt. Varje lärare förde en aktivitetslogg som minnesanteckning över vad som hände under dagboksskrivandet. Vi använde oss av intervjuer, enkätfrågor och reflekterande samtal med varje enskild lärare för att få fatt på deras tankar om skrivande och vilka hinder och möjligheter de ställdes inför i arbetet med dagboken, samt för att stötta i reflektions-och planeringsarbetet. Resultatet visar att undervisningen som skapas för eleverna är direkt beroende av vilken inställning lärare har till skrivande och hur de bedömer elevernas förutsättning för utveckling och lärande. Det spelar också roll hur lärare uppfattar sin egen roll och dess betydelse för elevens utveckling. Lärarnas inställning påverkas i sin tur av ett antal faktorer på samhälls- och skolnivå som till exempel utbildning, erfarenhet och vilka traditioner för lärande som finns på arbetsplatsen. För att utveckla skrivandet i träningsskolan behöver vi skapa en kultur där eleverna ges förutsättningar för skrivande och där skriften görs synlig. För att nå dit behövs ett tydligare fokus på språk-, läs- och skrivutveckling i lärarutbildningen samt fortbildning och utrymme för lärare att reflektera kring sin undervisning. Detta kan stärka lärare i sin roll och hjälpa dem att se sin betydelse för elevens utveckling.

Studien kartlägger vilka förutsättningar och hinder som finns för personer med en intellektuell funktionsnedsättning, att inkluderas in i en aktiv idrottsutövning. Vidare vill studien undersöka vilka behov av fysisk och social aktivering som närstående upplever finns. Undersökningen är riktad utifrån två perspektiv för att skapa ett rikt och helhetsmässigt underlag, hur upplevelsen är hos närstående och vad som möjliggör förutsättningarför en aktiv idrottsutövning. Studien har tagit sin utgångspunkt i den social-ekologiska modellen och den sociokulturella teorin, som syftar till att beskriva och analysera hur idrottsrörelsen och dess arbete upplevs. För att besvara studiens forskningsfrågor och syfte har både en kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod vävt samman en berikad datainsamling. Datainsamlingen har tillämpats genom semistrukturerade intervjuer samt en enkätundersökning. Resultatet och analysen ger en bild av hur behovet och påverkan ser ut i relation till fysisk aktivitet och det sociala samspelet. Det framkom att denna målgrupp har en ökad risk att drabbas av ohälsa i jämförelse mot övriga befolkningen, samt att det är vanligt med ett upplevt socialt utanförskap. Vidare kunde studien analysera att det sociala nätverket och närsamhället har ett stort ansvar för att möjliggöra förutsättningar för att inkludera målgruppen till ett aktivt idrottsutövande. Undersökningen kan stärka idrottens roll och den möjlighet den besitter för att främja ett inkluderande och hälsofrämjande arbete. Dock krävs det ett samspel och ett ansvar från samhället för att idrotten ska ges förutsättningar.

Vårt syfte med studien har varit att via några lärares uppfattningar få en ökad insyn om grundsärskoleelevers inkludering i grundskolan.     För att samla in data till studien har den kvalitativa forskningsintervjun använts som metod. Studien bygger på åtta intervjuer med grundskollärare som undervisar grundsärskoleelever som är helt integrerade i grundskolan.   Den teoretiska utgångspunkten för studien är det relationella perspektivet och perspektivet KoRP - kommunikation, delaktighet och lärande, som är förutsättningar för att skapa en framgångsrik inkludering.                    Resultatet av studien visar att lärarnas uppfattningar om grundsärskoleelevers inkludering i grundskolans undervisning är komplext, dels utifrån att lärarna saknar kunskaper om intellektuella funktionsnedsättningar, samt att lärarnas olika syn på inkludering inom skolans organisation är otydlig. Lärarna ser att finns såväl utmaningar som möjligheter med att bedriva ett framgångsrikt inkluderingsarbete, men att det är förenat med betydligt större svårigheter att genomföra detta med de elever som läser mot grundsärskolans läroplan inriktning ämnesområden.   Den slutsats som kan dras av studiens resultat är att det finns stora möjligheter till utveckling för grundsärskoleelevers inkludering i grundskolan, det handlar mycket om lärarna får rätt förutsättningar till att kunna bedriva en för eleven givande undervisning. / Our purpose with the study was to gain more knowledge about the effects that shows when teachers work to include students with intellectual disabilities in compulsory schools.   The method we used to collect data was qualitative research interviews. The study is based on eight interviews with teachers in compulsory schools, who work with, or have experience from teaching students with intellectual disabilities, and who are completely included in compulsory schools.   The theoretical basis for the study is the relational perspective and the perspective KoRP, communication, participation and learning, who are important basis for a successful inclusion.   The result shows that the teacher´s perceptions about teaching students with intellectual disabilities in compulsory school are complexed. One of the reasons for that could be that teacher´s knowledge about intellectual disabilities are weak. Another reason could be the differences in teacher`s consensus about inclusion in their organization. The teachers can see both opportunities and challenges to manage a successful inclusion for the students. The biggest challenge with inclusion for students with intellectual disabilities in compulsory schools, is to include the students who don´t read academic school subjects.   The conclusion to be drawn from the result of the study, is that there are great opportunities for development for students with intellectual disabilities by being included in compulsory school. It is about teacher´s possibilities to give the students the teaching they need to succeed.

Syftet var att, ur de professionellas perspektiv, ta reda på hur kompetensen på grundsärskolan ser ut idag hos några informanter och vad som kan behöva förändras och eventuellt se annorlunda i denna verksamhet, för att möta och tillgodose elevernas stödbehov inom de kommande tio åren. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med åtta klasslärare i grundsärskolan. Pedagogerna fick ge uttryck för sin vision om hur en optimal organisation för verksamheten skulle kunna se ut, samt vilken sorts kompetens som skulle kunna gynna undervisningen och dess kvalitet. I resultatet framkom det att utmaning med arbetet med eleverna var att berika elevernas språk och kommunikationsförmåga. Andra svårigheter som belystes var åldersadekvat undervisningsmaterial och höga kunskapskrav. Klasslärarna ansåg att det fortfarande saknas professioner i verksamheterna såsom speciallärare, specialpedagog, IT-pedagog, samt även flerspråkiga pedagoger. Andra väsentliga faktorer som informanterna också påtalade i studien var pedagogiska lärverktyg, samt att grundsärskolans lärmiljö måste konstrueras och anpassas så att de blir mer tillgängliga för de elever som går där, både fysiskt och psykiskt. De konstaterade också att det fanns faktorer som påverkar möjligheten till en undervisning av god kvalitet, både pedagogernas kompetens, lokalernas utformning – omständigheter som tillsammans bildar undervisningskontexten.