Abstract The aim of the study was to examine how a school team works with formative assessment in compulsory school for pupils with intellectual disabilities. The study had a particular focus on formative assessment in relation to pupils with moderate and severe intellectual disabilities. Since there is a lack of research within the field of formative assessment and pupils with moderate and severe disabilities this study may contribute to new knowledge in this field.   A sociocultural perspective has been used as a theoretical framework. A central concept in the sociocultural perspective is that people develop knowledge in interaction with other people and that communication and language is important.  The methodical framework was inspired by an ethnographic approach and the empirical material was concocted by participatory observations and by interviews. In the class there were six pupils (3 girls and 3 boys) and in the staff there were two teachers and three assistants.   The result show that the staffs communications skills and relational work is an important factor for the formative assessment. To meet the pupils in their development the staff had to use both intellectual and material tools in order to make it possible for the pupils to participate in the formative process. / Självständiga arbetet är på avancerad nivå och är utförd under ht-14. Författare till detta självständiga arbete i kursen 4PP23E är Malena Östlund som har haft Christer Jacobson som handledare och Elisabet Frithiof som examinator.   Syftet med studien var att undersöka ett arbetslags arbete med formativ bedömning i grundsärskolan för elever med kognitiv funktionsnedsättning. Studien hade ett särskilt fokus på formativ bedömning i förhållande till elever med måttlig och omfattande kognitiv funktionsnedsättning. Eftersom det finns en brist på forskning inom detta område kan studien bidra till ny kunskap.   Ett sociokulturellt perspektiv har använts som teoretisk referensram. Ett centralt begrepp i det sociokulturella perspektivet är att människor utvecklar kunskap i samspel med andra människor och att kommunikation och språk är en viktig del i arbetet. Undersökningen inspirerades av en etnografisk ansats och det empiriska materialet har utgjorts av deltagande observationer och intervjuer. I klassen fanns det sex elever (3 flickor och 3 pojkar) och personalen som arbetade i klassen var två lärare och tre assistenter.   Resultatet visar att personalens kommunikationsförmåga och relationsarbete är en viktig faktor för den formativa bedömningen. För att möta eleverna i deras utveckling var personalen tvungen att använda både intellektuella och materiella verktyg för att göra det möjligt för eleverna att delta i den formativa processen.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som är betydelsefulla för att stödja personer med intellektuell funktionsnedsättning i att erhålla anställning. Fem personal som stödjer personer med intellektuell funktionsnedsättning i processen att erhålla anställning samt fyra personer som tar emot stöd avseende detta har intervjuats. Materialet har bearbetats utifrån en induktiv tematisk analysmetod med empowerment som teoretisk ansats. Huvudresultatet visade att det var viktigt att genomföra individuellt anpassad kartläggning samt stödja utifrån motivation. Handledaren bör arbeta med inkludering, ta parti för personer med intellektuell funktionsnedsättning, utveckla personens förmågor och självmedvetenhet. Att vänja samhället vid dessa personer samt att bidra med positiva förväntningar framkom också som viktigt. Slutsatsen är att ett empowermentarbete är framgångsrikt för att hjälpa personer med intellektuell funktionsnedsättning att erhålla arbete samt vid behov erbjuda fortsatt handledningsstöd för att hjälpa intellektuellt funktionsnedsatta att också behålla arbetet. / The purpose of this study was to examine important factors during support for people with intellectual disability to obtain employment. Five professionals who are supporting people with intellectual disabilities in the process towards work and four individuals that have received employment support have been interviewed. An empowerment perspective and inductive thematic method has been used to analyze the material. The results showed the importance to adjust support and evaluation individually. Client inclusive support, the work with motivation and advocating for people with disability are all important factors. To support development of skills and self awareness, to accustom society to people with disability and contribute to positive expectations are also central aspects. The conclusion has shown that empowerment-based support is a successful way of helping people with intellectual disability to receive employment. Also when needed, be able to offer continued support when employment has been established to help people retain employment.

Pedagogisk tillgänglighet handlar om att göra anpassningar i pedagogiken så att alla elever kan delta på sina villkor. Denna studie har valt att fokusera på pedagogisk tillgänglighet för fysiskt, psykiskt och intellektuellt funktionsnedsatta elever ur ett lärarperspektiv. Syfte har varit att undersöka lärares uppfattningar om deras kunskapsbas samt pedagogiska anpassningar gällande elever med fysiska, psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar. Syfte har dessutom varit att undersöka om dessa uppfattningar skiljer sig åt mellan lärare beroende på yrkeserfarenhet och kön. Syftet låg till grund till tre frågeställningar: (1) Hur ser lärares uppfattade kunskapsbas ut gällande elever med fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning? (2) Finns det skillnader i hur lärarna uppfattar att de anpassar pedagogiken för elever med fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning? Hur ser dessa i så fall ut? (3) Finns det ett samband mellan lärarnas uppfattade kunskapsbas och hur ofta de uppfattar att de anpassar pedagogiken till elever med fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning? Hur ser detta i så fall ut? En enkätstudie har genomförts på fyra av Uppsala kommuns gymnasieskolor. Totalt 51 lärare deltog i undersökningen. Efter analys av data drogs följande slutsatser: Lärarna uppfattade i genomsnitt att de hade ”ganska bra” kunskap om vilka av deras elever som hade någon funktionsnedsättning. Ingen signifikant skillnad upptäcktes i hur lärarna uppfattade att de anpassade pedagogiken för elever med fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning. En könsskillnad upptäcktes där kvinnorna uppfattade sig själva göra mer frekventa anpassningar av pedagogiken för elever med psykiska funktionsnedsättningar än vad männen gjorde. Ingen signifikant skillnad upptäcktes mellan lärare beroende på yrkeserfarenhet. Tre positiva korrelationer upptäcktes när samband mellan kunskapsbas och frekvens av anpassningar i pedagogiken undersöktes. Det innebär att ju mer lärarna uppfattade att de visste om elevernas funktionsnedsättningar, desto mer frekvent uppfattade de att de anpassade pedagogiken för eleverna.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie var att undersöka hur några yrkesroller inom förskola, grundskola och särskola såg på inkludering av barn och elever med intellektuell funktionsnedsättning i ordinarie verksamhet. Förskolan ska bereda plats för alla barn, sedan erbjuds grundskolan eller särskolan som två parallella skolformer. Placering i särskola ska ske efter utredning. Studien hade fokus på att se på uppfattningar om inkludering – förutsättningar, hinder och möjligheter ur ett sociokulturellt perspektiv. Femton halvstrukturerade intervjuer genomfördes med personal i förskolor och skolor och data analyserades med stöd av systemteori. Resultatet visade skillnaden i synen på att inkludera barn och elever i ordinarie grupper och kunde relateras till om personalen var verksam inom förskola eller skola och inte specifikt vilken yrkesroll de hade. Informanterna angav olika förutsättningar, hinder och möjligheter för inkludering som kunde föras till faktorer som var både individuella och strukturella. De pekade på komplexiteten i uppdraget och faktorer i skolsystem från individ-, grupp-, skol- och till en politisk nivå. Alla yrkesroller förespråkade ett relationellt förhållningssätt. De uttryckte att de såg möjligheter för inkludering i det sociala samspelet mellan barnen samt vuxna och barn. Hinder som kunde stå i vägen för att realisera detta var en känsla av att inte räcka till, sakna teoretisk kunskap, handledning och svårigheter att anpassa undervisning främst för äldre elever. En tydlig skillnad mellan personalens uppfattningar i förskola och skola framkom. I skolan angavs att elever med intellektuell funktionsnedsättning bara kunde inkluderas i vissa ämnen, i förskolan hade personalen en mer självklar inställning till en mer heltäckande inkludering av dessa barn  och möjligheter till deltagande i aktiviteter.

Skolans styrdokument påtalar vikten av att vårdnadshavare getts korrekt information samt varit delaktiga i barnets mottagande till grundsärskolan. Dock finns bland skolpersonal ofta en osäkerhet kring i vilken grad föräldrar till barn med utländsk bakgrund verkligen ges möjlighet till detta. Syftet med denna studie var att undersöka upplevelser av och förhållningssätt till information och delaktighet i mottagandeprocessen till grundsärskolan hos vårdnadshavare till barn med utländsk bakgrund. En specifik frågeställning var föräldrarnas uppfattning om betydelsen av etnisk bakgrund i detta sammanhang. En induktiv tematisk analys genomfördes, baserad på kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med sex vårdnadshavare från tre olika kommuner i Mellansverige. Framträdande i resultatet var upplevelsen av att alltför mycket ansvar lades på föräldrarna, och att det krävdes att dessa var aktiva, engagerade och hade förmågan att själva söka information. Detta beskrevs många gånger som en kamp, som var utmattande. Föräldrarna upplevde att de i mottagandeprocessen måste föra sitt barns talan, och för att kunna göra detta effektivt behöver man kunna “systemet”. Förmågor som krävs för att få tillgång till information och ges möjlighet till delaktighet sågs inte vara beroende av etniskt ursprung, utan beskrevs snarare som individuella, personliga egenskaper. Dock gavs uttryck för att det ändå finns vissa kulturella skillnader mellan personer med svensk respektive utländsk bakgrund. Resultatet visar på ett behov av att föräldrar ges stöd i att utveckla den kompetens som krävs för att kunna vara genuint delaktiga. Skolan kan underlätta för föräldrar genom att ta initiativet till ökad samverkan med andra instanser kring eleven, exempelvis Habiliteringen. Pedagoger som möter vårdnadshavarna bör ha i åtanke att föräldrar till barn med intellektuell funktionsnedsättning möter många utmaningar, och att mottagandeprocessen till grundsärskolan endast är en av dessa. En insikt om att processen är tung och svår för föräldrarna och att de behöver bemötas med respekt och förståelse är avgörande.

Syftet med den här studien var att undersöka hur speciallärare och specialpedagoger i grundsärskolan arbetar för att utveckla elevers möjlighet till kommunikation. Metoden som valdes för studien var kvalitativa fokussamtal och intervjuer. Samtalen har fokuserat på informanternas egna upplevelser och erfarenheter av kommunikation i grundsärskolan. Fokussamtalen och intervjuerna bearbetades, strukturerades stegvis och kopplades sedan till studiens syfte. Utifrån materialet skapades ett tvärvetenskapligt perspektiv på kommunikation utifrån filosofiska, psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter. I resultatet framkom att alla speciallärare och specialpedagoger använder sig av många olika undervisningsformer och medel, bland annat AKK-verktyg, för att utveckla elevernas kommunikation. De såg en god lärmiljö som en förutsättning för att eleverna ska kunna utveckla sin kommunikation. I en god lärmiljö såg de sig själva som centrala för att realisera en kommunikativ lärmiljö. Informanterna visade på kompetens och medvetenhet, förmåga att tolka elevernas intentioner för en jämställdhet i dialogen. Informanterna visade en relationskompetens som går i linje med Buber (2004) som menade att det behövs en realfantasi för att en äkta dialog ska kunna ske. Arbetssättet ska vara lek- och lustfyllt och baserat på delaktighet. Anpassningar, trygghet, tillit, bli sedd, utformning av dagen, struktur över dagen, tillåtande klimat och bemötande är vad informanterna lyfte fram som faktorer som skapar en lärmiljö som utvecklar elevers möjlighet till kommunikation. Vårt resultat var samstämmigt med vad tidigare forskning visat, att läraren har en betydelsefull roll i att engagera eleverna och en helhetssyn, runt eleven är viktig för att utveckla elevers kommunikation.

Studiengenomfördes genom narrativa kvalitativa intervjuer med tio föräldrar till åttabarn med intellektuell funktionsnedsättning. Syftet med studien var att ta varapå föräldrars erfarenheter från sina barns barndom, skoltid och övergång tillvuxenliv. Intervjuerna genomfördes med öppna frågeställningar som tillätföräldrarna att beskriva sina upplevelser i form av livsberättelser.Utgångspunkter för arbetet var de relationella och sociokulturellaperspektiven. Mötet och relationen mellan människor och bemötande iskolverksamheter studerades. Med inspiration från hermeneutiken sorterades ochgrupperades data. Detta innebär att utsagor tolkades i teman för att se vad somvisat gemensamma beröringspunkter i föräldrarnas upplevelser. Resultaten visadeatt föräldrar ofta är nöjda med mottagandet i särskolan. Föräldrarna tog uppatt de har upplevt påfrestningar i samband med att barnen diagnostiserats ochplacerats i särskola. Det framkom tydliga önskemål om att särskolan bättrebehöver förbereda barnen för vuxenlivet genom utökad undervisning i vardagskunskap.Informanterna uppskattade ofta segregeringen från grundskolan då de upplevdeökad trygghet i särskolan där det erbjöds avskildhet, kompetent personal ochmindre elevgrupper. De värdesatte även gymnasiesärskolans insatser videlevernas övergång till vuxenlivet efter fullgjord skolgång

Introduktion: Intellektuell funktionsnedsättning finns hos 1-3 procent av världens befolkning. Personer med intellektuell funktionsnedsättning har ett större vårdbehov och då medellivslängden ökat är det en växande patientgrupp som sjuksköterskor kommer möta i olika vårdsammanhang. Syfte: Belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med intellektuell funktionsnedsättning. Metod: Litteraturstudien har följt Polit och Becks (2016) flödesschema på nio steg. Artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl och PubMed och efter kvalitetsgranskning med Polit och Becks granskningsmallar för vetenskapliga artiklar, återstod tio artiklar till litteraturstudiens resultat. Resultat: Databearbetningen resulterade i två huvudteman; Att mötas av hinder i att ge god vård och Att mötas av möjligheter i att ge god vård. Tillsammans hade de sju underteman. Hinder i att ge god vård var bristande kunskap och erfarenhet, kommunikationssvårigheter, organisatoriska brister samt negativa attityder. Möjligheter i att ge god vård var att ha kunskap och erfarenhet, att lära känna patienten samt att arbeta i team. Slutsats: Mängden erfarenhet och kunskap samt möjligheten att kommunicera med patienten var avgörande för sjuksköterskor upplevelser. Att lära känna patienten upplevdes vara det viktigaste för att kunna bemöta kommunikationssvårigheter. Hinder i att ge god vård påverkade patientsäkerheten samt ledde till svårigheter att identifiera och bemöta komplexa omvårdnadsbehov, vilket begränsade förutsättningarna för god vård.

Uppsatsen är en undersökning av hur rektorer för fem olika skolor ser på musikens användning inom träningsskolan. Studien syftar till att få en djupare förståelse av musikens betydelse i skolverksamheten och för eleverna. I kvalitativa, semistrukturerade, intervjuer har skolledare reflekterat kring musiken i verksamheten på den egna skolan. Med en hermeneutisk ansats har sedan materialet bearbetats och analyserats. Träningsskolans elever är en heterogen grupp med dels utvecklingsstörning dels ofta flera funktionshinder. Ofta har de ingen eller begränsad verbal förmåga och därför svårigheter att kommunicera med omgivningen. Studien visar att musiken används på ett flertal sätt i träningsskolans arbete inom samtliga ämnesområden, i såväl gruppverksamhet som individuellt. I de flesta skolorna finns musikpedagog och musikterapeut anställda, i någon form. I undersökningen framgår att musiken skapar glädje, stärker självförtroende och höjer självkänsla, ger sammanhang och gemenskap och fyller, enligt samtliga intervjupersoner, en övergripande viktig funktion – som ett alternativt kommunikationssätt. / The thesis is an investigation of how the principals of five schools look at music used in special school. The study aims to gain a deeper understanding of the importance of music in school activities and for the pupils. In qualitative, semi- structured interviews, school leaders reflected on the use of music in their own schools. The material was then processed and analyzed with a hermeneutical approach. Special school pupils are a diverse group with both developmental disabilities and multiple physical disabilities. Often they have limited or no verbal skills and therefore difficulties to communicate with the environment. The study shows that music is used in several ways in the school in all subject areas, in group activities as well as individually. Most schools have a music teacher and/or music therapist employed. The study shows that music creates joy, strengthens self-confidence and raises self-esteem, provides coherence and community and fills, according to all the respondents, an overall important function - as an alternative means of communication.

Inom den internationella forskningen beskrivs det att barn med funktionsnedsättningar är en särskiltutsatt grupp samt att det, främst i utvecklingsländer, saknas ett större omfång av forskning kringdessa barns situation. Vidare betonas det genom internationella studier att det existerar en avsaknadav dessa, särskilt inom socialt arbete. I de studier som finns lyfts dock hur situationen, för barn medfunktionsnedsättningar samt deras anhöriga, på många sätt är kopplad till hur samhället ställer sig tilldessa individer och deras funktionsnedsättning. Risken för olika former av diskriminering och förtryckfrån familj, skola eller samhället beskrivs vara högre för denna grupp än för andra barn. Enligtforskningen bottnar orättvisan många gånger i en okunskap, vilket leder till en stigmatisering avdessa individer samt deras familjer. Det finns dock forskning som fokuserar på möjligheter tillförbättring inom såväl integration inom skolan som praxis inom arbetet, för att öka delaktigheten förbarn med funktionsnedsättningar. Skolans roll som en viktig plats för dessa barns positiva utvecklingär även något som forskningen inom området betonar.Syftet med studien har varit att undersöka skolpersonalens föreställningar av delaktighet för elevermed funktionsnedsättningar i en tanzanisk kontext. Våra frågeställningar har lyft hur personalenbeskriver elevernas möjlighet till delaktighet i skolan, hur personalen beskriver arbetet med attinkludera eleverna i skolan samt hur personalen beskriver exkludering av eleverna i skolan. Vi valdeatt använda oss av en kvalitativ forskningsmetod för att besvara vårt syfte. Vi utförde sexsemistrukturerade intervjuer med skolpersonal på två stycken skolor för elever medfunktionsnedsättningar i norra Tanzania. Därefter gjorde vi en innehållsanalys och fann via vårafrågeställningar tre följande huvudteman: föreställningar av inkludering och exkludering, lärarnaspraktiska arbete med eleverna och uppdraget att förbereda för ett framtida liv. Dessa teman deladevi i sin tur in i åtta underordnade teman. Den insamlade empirin analyserade vi utifrån ettsocialkonstruktivistiskt perspektiv med särskilt fokus på begreppen typifieringsscheman samt olikaformer av socialisation.Studiens resultat visar på att de föreställningar som skolpersonalen har gällande elevernasdelaktighet beskrivs i både positiva, men i största utsträckning negativa och begränsande termer. Detyttrar sig främst i personalens föreställningar av elevernas delaktighet sett till hur skolpersonalentalar om eleverna, hur de beskriver arbetet med eleverna samt deras egna föreställningar av vadeleverna är kapabla till och inte. Den bild som våra informanter beskriver har fått oss att inse att detstörsta hindret för dessa elevers möjlighet till delaktighet inte nödvändigtvis är ett resultat av derasfaktiska funktionsnedsättning utan möjligen av den konstruerade bild som andra människor i derasomgivning skapar. Det gäller inte endast skolpersonalen utan även övriga personer i deras omgivning.