The Support and Service Act (LSS) is a rights law that is intended to guarantee good living conditions for people with extensive and permanent disabilities. The law is intended to make it possible to receive support to be able to "live like others". The National Board of Health and Welfare describes participation as a "fundamental part of the law's values”. Participation is also one of the general principles in the UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities. The purpose of this qualitative essay is to increase knowledge of support staff's perceptions of users' participation, and the purpose and questions have been answered through semi-structured interviews with five support staff at a group home. The theory is based om Shiers model for participation. The results showed how important support staff's attitude is in creating participation, but also how crucial augmentative and alternative communication (AAC) is, how support staff need to perceive and interpret the residents' behavior and other expressions and that the residents have different opportunities for participation depending on whether the decisions to be made are of a concrete or more abstract nature. / Lagen om stöd och service (LSS) är en rättighetslag som ska garantera personer medomfattande och varaktiga funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor. Lagen ska göradet möjligt att få stöd för att kunna ”leva som andra”. Socialstyrelsen beskriverdelaktighet som en ”bärande del av lagens värdegrund”. Delaktighet hör också till deallmänna principerna i FN:s konvention om rättigheter för personer medfunktionsnedsättning. Syftet med denna kvalitativa uppsats är att öka kunskapen omstödpersonals uppfattningar om brukarnas delaktighet, och syfte och frågeställningar harbesvarats genom semistrukturerade intervjuer med fem stödpersonal vid engruppbostad. Teorin som används är Shiers modell för delaktighet. Resultatet visade påhur viktig stödpersonals attityd är i skapandet av delaktighet, men också hur avgörandealternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är, hur stödpersonal behöveruppfatta och tolka de boendes beteende och andra uttryck samt att de boende har olikamöjligheter till delaktighet beroende på huruvida de beslut som ska fattas är av konkreteller mer abstrakt natur.

Bakgrund: Intellektuell funktionsnedsättning är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning med nedsatta intellektuella och adaptiva funktioner med en långsammare utvecklingstakt. Diagnosen kan innebära kommunikativa svårigheter. Sjuksköterskor har ett omvårdnadsansvar som innebär att patienter bör tillgodoses god och säker omvårdnad utifrån personcentrerad vård och med respekt för patientens integritet. Det är av betydelse för sjuksköterskor att ha kunskap om vad intellektuell funktionsnedsättning innebär samt kunna tillämpa kommunikationsstrategier för att tillgodose patientgruppen en god och säker omvårdnad. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att bemöta patienter med intellektuell funktionsnedsättning.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats gjordes baserat på 12 publicerade vetenskapliga studier med kvalitativ design. Det litterära underlaget är uppsökt med databaserna Pubmed och Cinahl med hjälp av sökord enligt PEO-modellen. Resultat: Litteraturstudiens resultat presenteras under tre huvudteman som formades av dataanalysen utifrån sjuksköterskors upplevelser: Kommunikation är nyckeln i bemötandet, en ständig upplevelse av tidsbrist samt strävan efter säker omvårdnad baserat på personcentrerad vård, bygga en relation och kunskap. Konklusion: Sjuksköterskor upplevde att de hade otillräckliga förutsättningar i att bemöta patienter med intellektuell funktionsnedsättning då det förekom osäkerheter kring diagnosen och kommunikationsstrategier samt hur omvårdnaden borde ges. Det rådde även tidsbrist och kunskapsbrist för att ge adekvat omvårdnad. Sjuksköterskor hade behov av mer utbildning samt mer tid för varje enskild patient för att kunna erbjuda bättre stöd till patienter med intellektuell funktionsnedsättning. / Background: Intellectual disability is a neuropsychiatric disability with impaired intellectual and adaptive ability with a slower pace of development. The diagnosis can involve communication difficulties. Nurses have a nursing responsibility to provide patients with good and safe nursing care, based on person-centered care and with respect for the integrity of the patient. It is important for nurses to have knowledge of the diagnosis and to be able to apply communication strategies for the patient group to ensure good and safe nursing. Aim: To explore nurses' experiences of meeting with patients with intellectual disability. Method: A literature review with a qualitative approach based on 12 published scientific studies with a qualitative design. The literary basis was found in the databases Pubmed and Cinahl using keywords according to the PEO model. Result: The results of the literature review formed by data analysis are presented in three main themes based on nurses’ experience: communication is key in nursing, a constant experience of lack of time and the pursuit of safe nursing based on person-centered care, building a relationship and knowledge. Conclusion: Nurses felt that they had inadequate conditions meeting the patients with intellectual disability as there were uncertainties about the diagnosis and communication strategies and how the care should be provided. There was also a lack of time and a lack of knowledge to provide adequate care. Nurses needed more education and more time with each individual patient to be able to offer better support to patients with intellectual disability.

Personer med intellektuell funktionsnedsättning påvisar ett lägre valdeltagande jämfört med övrig befolkning i Sverige. Vad detta beror på är inte helt självklart. Officiella utredningar har antytt att personer med funktionsnedsättningar till stor del hindras från att delta på grund av bristande tillgänglighet vid val, både fysisk och informationsmässig. Detta indikerar att det bristande valdeltagandet kanske inte är av fri vilja, utan att det kan bero på att möjligheten till valdeltagande begränsas. I tidigare funktionshinderforskning har nätverk pekats ut vara av särskild betydelse för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras valdeltagande. Som ett steg på vägen för att förstå det låga politiska valdeltagandet för personer med intellektuell funktionsnedsättning verkar det på så vis finnas skäl att vidga vyerna och även studera nätverkets perspektiv, vilket görs i denna uppsats. Genom kvalitativa intervjuer med personal på LSS-boende, en central del av nätverket för personer med if, så undersöks det dels hur personalen ser på valdeltagande för personer med if, dels hur de arbetar med valdeltagande rent praktiskt. Detta har gjorts i deskriptiv bemärkelse, i syfte att beskriva hur personalen uppfattar sin nätverksroll och hur de arbetar med valdeltagande i sina verksamheter. Kopplingen mellan dessa två huvudfrågeställningar är en tanke om att synsätt på valdeltagande kan påverka hur man sedan praktiskt arbetar. Studien visar på att personal ser valdeltagande för personer med if som något önskvärt, men att det kanske inte ses som deras roll att initiera ett politiskt intresse. Deras arbete kan på så vis beskrivas som reaktivt, de hjälper till om det efterfrågas. Respondenternas arbete med valdeltagande verkar på så vis inte främst påverkas av deras syn på deltagande, utan snarare av synen på sin egen roll och arbetsuppgift. Sammanfattningsvis så visar denna studie på att nätverk verkar spelar roll, men att ytterligare forskning krävs för att förstå hur och vad som kan göras för att öka valdeltagandet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka skolpersonals upplevelser och utmaningar gällande övergångar för elever till, inom och från grundsärskolan. Genom att besvara forskningsfrågorna är målet att kunna förtydliga vilka framgångsfaktorer kontra riskfaktorer skolpersonalen upplever vid en övergångsprocess. Som datainsamlingsmetod valdes en triangulering bestående av en digital enkätundersökning samt tre fokusgruppsintervjuer. Urvalet till såväl den digitala enkätundersökningen samt fokusgruppsintervjuerna riktades mot personal på förskola, grundskola, grundsärskola och gymnasiesärskola. Analys av data har skett med stöd av den salutogena teorin (Antonovsky) samt transfer. Resultatet av enkäten visar att flertalet av deltagarna framför allt önskar få tillräcklig med tid för att hinna med förberedelser inför en övergång. Samtalen i fokusgrupperna handlar om framgångsfaktorer kontra riskfaktorer som deltagarna upplevt under de övergångar de varit delaktiga i. Studiens resultat är intressant för skolpersonal samt verksamma lärare inom grundskola, grundsärskolan och gymnasiesärskola, speciallärare, specialpedagoger och även personal som arbetar på förskola. Nyckelord: framgångsfaktorer och riskfaktorer, intellektuell funktionsnedsättning, salutogent perspektiv, transfer, övergångar grundsärskola/grundskola.

Den teknik som utvecklas i dag borde inkludera alla människor för att möta deras behov. I dag uppleverflera människor med intellektuella funktionsnedsättningar att deras önskningar och behov inte tas hänsyntill. Syftet med denna studie är att undersöka hur barn med intellektuella funktionsnedsättningar uppleveratt färdas med självkörande bussar samt vilken roll stödperson och säkerhetsförare spelar. Utöver det ärsyftet även att ge förslag på hur bussarna kan designas för att öka motivationen att åka bussarna igen. Föratt besvara syftets frågeställningar anordnades åkturer för barn som har diagnosen intellektuellfunktionsnedsättning där intervjuer även hölls efteråt. Resultatet visar på en blandad upplevelse av desjälvkörande bussarna. Många barn hade en positiv upplevelse men det finns förbättringsområden idesignen. Utifrån observationer framgår det även att stödperson och säkerhetsförare spelar en stor rollför säkerheten och den sociala miljön. Stödpersonen gör det även möjligt för en del barn att kunna åkade självkörande bussarna. Säkerhetsföraren delger även information under resan om hur bussen fungerar. Både stödperson och säkerhetsförare har en positiv påverkan på barnens upplevelse. För att mötabarnens behov och färdigheter samt främja motivering att åka bussen igen, behöver bussen främstbromsa in långsammare samt ha enklare säkerhetsbälten att fästa.

Problematisk skolfrånvaro är idag ett växande problem som påverkar både eleven och samhället i stort. I vår sökning efter forskning inom området upptäckte vi att forskning kring återgången till skolan efter problematisk skolfrånvaro är eftersatt. Vi såg det därför som intressant att undersöka detta. Syftet med studien var att undersöka några elevers, vårdnadshavares och skolpersonals syn på orsaker till problematisk skolfrånvaro, samt möjligheter och hinder i arbetet med att främja skolnärvaro. Studien har en kvalitativ ansats där både semistrukturerade intervjuer och enkäter med öppna frågor användes som datainsamlingsmetod. Studiens empiri analyserades utifrån systemteori, genom Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och ställdes sedan i relation till tidigare forskning. Resultatet visar att det ofta finns flera bakomliggande faktorer till att elever hamnar i problematisk skolfrånvaro och att dessa faktorer behöver beaktas vid återgången till skolan. I det närvarofrämjande arbetet framkommer det både möjligheter och hinder och att dessa faktorer går att härleda till både eleven, familjen, skolan och samhället. Slutsatsen är att problematisk skolfrånvaro är mångfacetterat. I det närvarofrämjande arbetet behöver elevens situation ses ur ett helhetsperspektiv och hänsyn behöver tas till både eleven, familjen, skolan och samhället.

Syftet med studien var att få fördjupad förståelse och ökad kunskap om hur några lärare upplever betydelsen av relationskompetens i relation till elevers motivation och lärande på gymnasiesärskolan. Studien synliggör vikten av att läraren möter eleven som en hel människa och möter känslor, behov och personliga mål och inte enbart den kognitiva förmågan hos eleven. Resultatet i studien visade en samstämmighet mellan forskning och de intervjuade lärarna och menar att sociala relationer mellan lärare och elever har en avgörande roll för elevers motivation och lärande. En annan betydelsefull faktor var att ett starkt samarbete mellan lärare och vårdnadshavare är mycket viktigt för att eleverna ska trivas och lyckas i skolan.Metodansatsen var kvalitativ och vår teori vilade på Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Resultatet visar att lärarna upplevde deras uppdrag att undervisa och skapa relationer till elever i gymnasiesärskolan som komplext och det fanns många dilemman och utmaningar. De lyfter fram att det kunde finnas svårigheter och utmaningar med relationen i både mötet med elever men även i samverkan med föräldrar. Enligt Jensen m.fl. (2015) är kärnan i lärares relationskompetens förmågan att möta elever och föräldrar med öppenhet och respekt, att visa empati och kunna ta ansvar för sin egen del av relationen, som pedagog. Studiens resultat belyser viktiga framgångsfaktorer för att bygga och upprätthålla goda relationer med eleverna såsom att bemöta eleven med respekt och engagemang, utmana eleven utifrån sin förutsättning samt skapa ett tryggt och tillåtande klassrumsklimat där eleverna trivs. Det finns ett värde att diskutera speciallärarens uppdrag på de olika nivåerna för att den specialpedagogiska verksamheten ska få möjlighet att bidra till en mångsidig och inkluderande lärmiljö.

Alla elever har rätt till literacy och lärare i särskolan förväntas erbjuda literacypraktiker med utgångspunkt i styrdokument och forskning samtidigt som elever med komplexa kommunikationsbehov inte omfattas av befintligt stödmaterial gällande literacy. Syftet med studien är att utifrån ett systemteoretiskt perspektiv få kunskap om och förståelse för några lärares syn på elevers och egna förutsättningar för literacypraktiker i grundsärskolans inriktning ämnesområden och deras syn på betydelsen av literacy för elevernas delaktighet. Studien utgår från en kvalitativ ansats och en kombinerad metod med två fokusgrupper om fyra personer i varje och individuella intervjuer med de åtta lärarna. I linje med internationell forskning visar resultatet av vår studie att lärare i grundsärskolan genom sin utbildning och tillgängligt stöd inte får adekvat kunskap och kompetens om evidensbaserade literacypraktiker och kompensatoriska insatser för att kunna göra elever med komplexa kommunikationsbehov delaktiga, nu och i framtiden. Vår slutsats är att det finns indikationer att forskning som visar att personer med komplexa kommunikationsbehov kan lära sig läsa och skriva har ännu inte omsatts i praktiken och målgruppens rättigheter samt delaktighet fortsätter begränsas av skolsystemet.

I uppsatsen studeras vilka verktyg och riktlinjer som socialsekreterare som arbetar med barn och unga har. Vidare undersöks intellektuellt funktionsnedsattas föräldraförmåga utifrån socialsekreterarnas perspektiv. Studien utförs med hjälp av fyra semistrukturerade intervjuer som analyseras genom riktad innehållsanalys. Resultatet visar att socialtjänstens barn och unga avdelning saknar verktyg och kompetens i sitt arbete med intellektuellt funktionsnedsatta föräldrar. Socialsekreterarna som intervjuas anser att det finns ett behov till förbättrad kunskap inom den här gruppen, eftersom de i sitt arbete med dem bemöter hinder i framför allt kommunikation. På grund av socialtjänstens bristande kunskap i arbetet med intellektuellt funktionsnedsatta föräldrar, får dessa föräldrar inte hjälpen de behöver för att utvecklas i sin föräldraroll. Det resultat som visas i den här studien tyder på att gruppen intellektuellt funktionsnedsatta har en föräldraförmåga, men att socialtjänsten inte stödjer dem tillräckligt i den.

Bakgrund: Individer med intellektuell funktionsnedsättning upplever ofta att hälso- och sjukvårdspersonal undviker att vända sig direkt till individen i kommunikationen som i stället sker mellan hälso- och sjukvårdspersonal och anhörig/vårdare. Kommunikationsbarriärer har visat sig vara den huvudsakliga barriären i omvårdnaden av individer med intellektuell funktionsnedsättning. Hälso- och sjukvårdspersonal påtalar i sin tur bristen på kompetens inom kommunikation och upplever svårigheter, oro samt frustration i mötet med individer med intellektuell funktionsnedsättning.Syfte: Att belysa hur hälso- och sjukvårdspersonal kan hantera kommunikationsbarriärer i omvårdnad av individer med intellektuell funktionsnedsättning.Metod: Litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2010–2020. Sökningarna gjordes i databasen Cinahl.Resultat: Tre huvudteman identifierades: Vårdmötet, Samverkan i team och Assisterande teknik. Resultatet visar att olika strategier, som att involvera en sambandssjuksköterska, anpassa miljö och arbetssätt, utveckla kommunikationsverktyg och assisterande teknik, ökar möjligheten för hälso- och sjukvårdspersonal att hantera kommunikationsbarriärer. För att kommunikationen skall bli framgångsrik och där integritet och självbestämmande möjliggörs för individer med intellektuell funktionsnedsättning bör kommunikationen i första hand riktas till individen själv.Slutsats: Individer med intellektuell funktionsnedsättning löper högre risk för psykisk och fysisk ohälsa, dessutom har det visat sig vara svårt att identifiera ohälsa på grund av kommunikationsbarriärer. Hälso- och sjukvårdpersonal beskriver en önskan om kompetensutveckling inom kommunikation med individer med intellektuell funktionsnedsättning. Resultatet i litteraturöversikten visar att olika strategier, som att involvera en sambandssjuksköterska, anpassa miljö och arbetssätt, utveckla kommunikationsverktyg och assisterande teknik, ökar möjligheten för hälso- och sjukvårdspersonal att hantera kommunikationsbarriärer. / Background: Individuals with intellectual disability often experience healthcare workers and hospital staff avoid talking directly to them, instead they talk to each other or the individual’s carer. Communication barriers has shown to be the main barrier in care of individuals with intellectual disability. Healthcare workers and hospital staff criticize the lack of competence in communication and experience difficulties, concern, and frustration when meeting individuals with intellectual disabilities.Aim: To illustrate how healthcare workers and hospital staff can manage communication barriers in the care of individuals with intellectual disability.Method: Literature review based on 15 science articles published 2010-2020. The searches were done in the database Cinahl.Results: Three main themes were identified, Encounter, Collaboration in team and Assistive Technology. The result shows that different strategies, like involving a liaison nurse, adapting the environment and work procedure, developing communication tools and assistive technology, increases the possibility that healthcare workers and hospital staff can manage communication barriers. For the communication to be successful and integrity and self determination to be enabled for individuals with intellectual disability the communication must be aimed directly to the individual itself.Conclusions: Individuals with intellectual disability has a higher risk for physical and mental ill health, and it has proved to be hard to identify the ill health due to communication barriers. Healthcare workers and hospital staff describes a wish for education regarding communication with individuals with intellectual disability. The result of this literature review shows different strategies, like involving a liaison nurse, adapt environment and work procedures, develop communication tools and assistive technology, increases the possibility for healthcare workers and hospital staff to handle the communication barriers.