Syftet i denna studie är att undersöka pedagogers erfarenheter av, och förhållningssätt till, barns skyddande av sina lekar och till barns strategier för att få tillträde till lekar. Grunden till studien är Corsaros teorier om barndomssociologi. I den här studien har vi använt kvalitativ metod och materialet har samlats in genom intervjuer. Resultatet visar att pedagogerna anser att barn har rätt att skydda sina lekar. Pedagogernas ansvar är samtidigt att underlätta för barn att få vara med i andra barns lekar. För att själva kunna ta plats i lekar behöver barn utveckla förmågor för detta, sociala resurser. Det verbala språket är en viktig social resurs och ett viktigt redskap för barns inkludering i lekar men samtidigt finns det barn i förskolan som inte har utvecklat det verbala språket.

Mobila förskolan finns idag i ett dussintal kommuner i Sverige. Utbyggnaden av verksamheten har motiverats av platsbrist, lokalbrist och en pedagogik som är bra för barnen. Inga större studier har gjorts av mobila förskolan och vi vet därför inte hur denna verksamhetsform påverkar barnen. Därför var syftet med denna uppsats är att med hjälp av observation analysera förutsättningarna för barns lek och interaktion på en mobil förskoleavdelning i Uppsala kommun. Studien genomfördes under sex dagar på en mobil avdelning. Under denna tid filmades barnens lek i och utanför bussen. Analysen av materialet utgick ifrån Corsaros (2003, 2015) begrepp kamratkulturer, tolkande reproduktion och interaktionsutrymme. Resultatet visar att barnens val av lekar styrs av hur rörliga de är. Utanför bussen väljer de framförallt att leka rollekar i olika former medan de på bussen väljer rimlekar eller anpassade former av närmade/undvikandelek. Barnen i den lokala kamratkulturen har väl utvecklade strategier för att ta sig in i lek och barnen delar oftast med sig av lekar och interaktionsutrymmen som skapas

Syftet med denna kvalitativa studie är att bidra till en fördjupad förståelse kring kamratkulturer vid förskolans gungor. Med bakgrund i en diskussion kring gungans vara eller icke vara i förskolan ville vi undersöka vad barnen gör vid gungorna och varför. Genom observationer och informella samtal samlades materialet in på två förskolor under en fyraveckorsperiod. Till hjälp att analysera det insamlade materialet användes barndomssociologin som teoretisk utgångspunkt. I resultatet framkom det att gungorna kan fungera som en fristad, där platsens förutsättningar erbjuder barnen en möjlighet att få kontroll över, samt paus ifrån, den ofta intensiva vardagen på förskolan. Den så kallade kompisgungan har visat sig vara relativt enkel att få tillträde till samt möjliggöra för barnen att vara fysiskt nära varandra och umgås förutsättningslöst.

The purpose of our work has been to deepen the understanding of conflicts and their implications at preschools. Our interest in conflict has grown during our education and work as substitute teachers. Since there has been no standalone course in conflicts management we decided to further deepen our knowledge by problematizing conflicts among children at preschools. This paper will explore how conflicts arise and get resolved.The theoretical starting point for our studies is Corsaro's childhood sociology theory and ideas. We conducted an ethnographic study with a qualitative method where we observed and took field notes at a small city preschool in the south of Sweden. Our central concepts are peer cultures, access strategies, interactive space and core groups. We chose two different age spans among the children we observed to be able to make a comparison as to how conflicts differ with age and to broaden our views of the conflict origin. The result of our study showed the importance of letting children solve conflicts independently and how educators can support children finding a resolution to their conflicts. The result have increased our insights as to how children's surroundings, identity and current state of mind are circumstances that affect the rise of conflicts.

Syftet med studien är att få en djupare förståelse för vad som kan vara orsak till om barn får tillträde eller nekas tillträde till lek. Beror detta endast på valet av tillträdesstrategi?Leken är viktig för lärandet och utvecklingen. Det är därför alla barn ska ges möjlighet att delta i denna gemenskap. Genom leken utvecklar barn bland annat sina kommunikativa och sociala kompetenser. Vygotskij (1995) menar att i det sociokulturella perspektivet, i barns samspel med andra utvecklas deras lärande och kunskapen förs vidare. Johansson & Pramling Samuelsson (2003) menar också att det är genom samspel som barn utvecklar sin samvarokompetens. Det är genom en väl utvecklad samvarokompetens, som barn har lättare för och vet hur man ska gå tillväga för att få tillträde till lek.Vi har valt att på två förskolor med barn i åldern tre-fem år, göra en kvalitativ studie med hjälp av öppna observationer och videokamera.I vår studie kunde vi se barn använda sig utav olika tillträdesstrategier, när de ville ha tillgång till lek. Några tillträdesstrategier förekom mer än andra. Vi kunde också utläsa av vår analys, att det inte är enbart valet av tillträdesstrategi som spelar roll, utan hur de redan lekande barnen försvarar sitt interaktionsutrymme. Utifrån den amerikanske forskaren William A Corsaros och lektor Britt Tellgrens strategier, undersökte vi sedan om det fanns några likheter eller skillnader mellan deras studie och vår. Vi kunde i Corsaros och Tellgrens studie läsa, att den icke-verbala strategin var den mest framgångsrika när barn fick tillträde till lek, medan vår studie visar det motsatta.

Den här studien handlar om barns interaktion i tamburen i förskolan och hur de skapar sina egna unika kamratkulturer på detta avgränsade område. Den är skriven med barns perspektiv och med en fenomenologisk ansats. Videobservationer har genomförts för att göra barns interaktion synlig. De presenteras i exerpts och innehåller barns verbala uttryck och handlingar. Resultatet visar att barn skapar och skyddar interaktionsutrymme i tamburen. De gör detta genom att använda sekundära anpassningar för att möjliggöra fortsatt interaktion och för att få igenom sin vilja. Peer talk och förkroppsligade handlingar ingår också i skapandet av kamratkultur. / This study is about children’s interaction in the hall of the preschool and how they create their own unique peer culture in this secluded space. It is written with a child’s perspective with a phenomenological approach. Video-observations were carried through to make children’s interaction visible. They are being presented in excerpts containing verbalizations and children’s actions. The result shows that children create and protect interactive space in the hall, using secondary adjustments to enable ongoing interaction and to have their will and also peer talk and embodied actions to create a peer culture.

The Covid-19 pandemic has forced organisations to review their working methods and adapt to the prevailing circumstances. One such change has been the need to increasingly allow employees to be onboarded and work from home. An onboarding process that is only based on digital communication has proven to be less effective and lower the understanding of the work role. Furthermore, the biggest challenge with remote onboarding is often to introduce employees to the organisation's culture and teams. This essay thus aims to describe and analyse remote onboarding in regard to the feeling of connection to the team, based on the perceptions of new employees. The research question for this thesis is thereby: - How does employees experience remote onboarding during Covid-19 and how does it affect the feeling of connection to the rest of the team? The study has an exploratory purpose and is of a qualitative approach. The empirical data has been collected through semi-structured interviews with 15 participants who have been employed during the pandemic and experienced remote onboarding. The results of the interviews have been analysed on the basis of theories about onboarding, learning and socialisation process. The results of the study show that it is valuable to reflect on how meetings in the digital context can replace the physical meetings. Regarding the design of the onboarding process, it must beensured that the interaction space usually offered on-site must be able to be replaced digitally for a new employee to get a sense of connection to the team. The discussion of the results has also shown that knowledge exchange can be linked to organisational learning, and this is closely linked to certain aspects of how a new employee can adapt to the organisational culture and have a successful remote onboarding and socialisation process.

The purpose of this essay is to highlight the space students receive through teachers´ questions in text conversations from a power perspective. The empirical data is based on observations in the classrooms, and student and teacher interviews. The ambition of this essay is to investigate the way power and standards reproduce and are created in classrooms. This is preformed through observations. Through interviews with students and teachers the study aims to display their experiences and reflections about the space provided. Methods used in the study are both quantitative and qualitative. The material in this study is represented by two schools and four classrooms in grade two. The theoretical framework is based on Foucault's theory of power and on Åsa Bartholdsson´s concept of "friendly exercise of power". The theoretical framework is also based on exercise of power as it has been analyzed in Donald Broady´s "educational frameworks" and the relationship between these frames and power, as well as the analytical concepts of speaking space, action space and interaction space. The results show that speaking space in the classroom is dominated by closed questions. To answer the teacher's questions the student needs to sit still on a chair and raise the hand and also that teachers do not create enough opportunities for students to refer to each other’s reply in conversations about a text. The conclusion that can be drawn is that teachers teach students through hidden power shapes and democratic forms for students' future roles as democratic citizens.