Des années 1960 jusqu’à la fin de la guerre froide, voire au-delà, l’influence voire la prépondérance de la France sur les territoires francophones d’Afrique noire est presque totale. Cependant, en ce XXIème siècle naissant, la compétition mondiale dans la recherche de nouveaux débouchés et de la sécurisation de l’approvisionnement énergétique amène inexorablement les grandes puissances à entrer en ‘‘conflit d’intérêts’’ par la pénétration réciproque des « arrière-cours ». Ceci est particulièrement vrai pour la France qui voit des pays tels que les Etats-Unis, la Chine, l’Inde, le Brésil, la Turquie, les pays du Golfe, etc., faire une entrée fracassante dans une région géographique qu’elle considère depuis longtemps comme sa « chasse gardée » compte tenu des liens historique, linguistique et politique. Ces nouveaux défis et enjeux pour la politique africaine de la France se mesurent désormais, à l’aune des transformations à l’œuvre sur la scène internationale avec la mondialisation et l’émergence de nouvelles puissances du Sud. Les défis et les enjeux sont importants pour l’action extérieure de la France et sa place dans le monde, compte tenu de la concurrence féroce des nouveaux acteurs et des changements des sociétés africaines en cours. Néanmoins elle possède encore des atouts économiques, diplomatiques et stratégiques susceptibles de lui permettre d’élaborer, grâce à l’espace culturel francophone, un projet original, ambitieux et porteur d’espoir. Pour ce faire, il faudra répondre aux deux interrogations suivantes : Comment réformer cette politique traditionnelle basée sur des relations étroites et privilégiées avec les dirigeants africains sans toutefois compromettre les avantages comparatifs de la France sur place? Quelle stratégie politique mettre en œuvre pour identifier les véritables intérêts communs des Français et des Africains francophones, en tenant compte des opportunités et des menaces, et les développer dans un partenariat mutuellement bénéfique ? / From 1960s to the end of the cold war, even beyond, the influence even the supremacy of France in the French-speaking territories in Sub-Saharan Africa is almost total. However, in this 21st century, the world competition in the research of new markets and the security of the energy supply leads inexorably the great powers to enter in “conflict of interests” by the mutual penetration of the “back-yards”. This is particularly true for France which has countries such as the United States, China, India, Brazil, Turkey, the Gulf Arab States, etc., to make a dramatic entrance in a geographical area where she judged it for a long time as her “exclusive domain” considering the historical, linguistic and political links. These new challenges and issues for the African policy of France are measured from now on, in the light of the transformations at work in the world with the globalization and the emergence of new powers of the South. The challenges and the issues are important for the external action of France and its place in the World, considering the fierce competition between new stakeholders and the ongoing African society changes. Nevertheless it still has economic, diplomatic and strategic assets which enable him to elaborate, thanks to the francophone cultural center, an original project, ambitious and promising. With this aim in mind, it will be necessary to answer to the two following questions: How to reform this traditional policy based on close and privileged relationships with African leaders without compromising, however, the comparative advantages of France on the spot? Which political strategy has to be implemented in order to identify the real common interests of the French and the French-speaking Africans, by taking into account the opportunities and threats, and to develop them in a mutually beneficial partnership?

The aim of this thesis is to enhance our understanding of Swedish marine insurers' choices of business strategies under the potentially difficult business circumstances of the interwar period 1918-1939. Little previous research exists on marine insurance during the interwar period. This is remarkable in the Swedish context since the Swedish economy has traditionally depended on its exports. The focus on Sweden is justified since the Swedish insurance market saw regulatory stability during the interwar period. It was also characterised by the coexistence of stock and mutual insurers, allowing this thesis to contribute with insights on potentially problematic insurance cartelisaton. This thesis employs a mixed methods design, including qualitative methods and regression analysis. To interpret results, this thesis employs insurance risk theory, cartel theory, theories on reinsurance and risk diversification, and agency theory. By employing this combination of theories, it is possible to explain choices and outcomes of adopted strategies both with reference to particularities of marine insurance and with reference to particularities of the two different organisational forms. The results show that the insurers conceived several new characteristics of their business environment as challenges and implemented both cartel strategies and company-specific strategies of risk diversification. Among the challenges were rapid inflation, rapidly decreasing prices and business volumes in shipping and trade, the introduction of motor ships, and the existence of naval mines on many trade routes. Also, exchange-rate fluctuations were considered to cause losses on established marine insurance contracts and rendered business results uncertain. Swedish insurers adopted cartel strategies from 1918 through The Swedish Association of Marine Underwriters (Sjöassuradörernas Förening) since they had anticipated a post-war crisis. Market division agreements were adopted for the most attractive market segments, but eventually price agreements became the primary cartel strategy, supported by prohibitions of competition. The work on price agreements sometimes increased the market efficiency since it reduced uncertainty, for instance in insurance of cargo with motor ships. Few price agreements were however adopted for the insurance of shipping since that market segment was dominated by mutual insurers, highlighting the difficulties of cartelisation in insurance markets inhabited by both stock and mutual insurers. The cartel further adopted reinsurance agreements to create barriers to entry in the Swedish marine insurance market. It however experienced prominent difficulties to implement the cartel strategies. One prominent difficulty of implementation was cheating. Also international competition created difficulties. The cartel companies therefore engaged in international cartelisation through The International Union of Marine Insurance (Internationaler Tranport-Versicherungs-Verband) from the late 1920s. This international cartel sought to reduce international competition by agreements not to compete in foreign markets. It also sought to manage the exchange-rate fluctuations of the early 1920s and the early 1930s by agreements among marine insurers, but it failed to obtain sufficient support. In spite of cartelisation, the returns on marine insurance were pushed down by the recognized challenges during the early 1920s, inflicting losses. The business however recovered and remained profitable throughout the 1930s, showing that the great depression was not as great as the deflation crisis in marine insurance. Exchange-rate fluctuations affected the international competitive strength of both stock and mutual insurers and additionally influenced the stock insurers' returns on established marine insurance contracts. The insurers were however compensated for the poor marine business results of the early 1920s by greater reliance than previously on reinsurers and by diversification among insurance lines, which rendered profits less negative than the returns on marine insurance. The business ceded to reinsurers on average inflicted losses during each of the first seven years of the 1920s. These losses were indirectly caused by World War I since that war had caused the establishment of new reinsurers in different countries, not the least in Scandinavia, and in turn caused over capacity during the 1920s. New contractual formulations evolved internationally to the benefit of ceding insurers, indicating information asymmetries. Exits became frequent among reinsurers. In effect, into the 1930s, ceding insurers internationally found it difficult to obtain obligatory reinsurance treaties. During the early 1920s, the Swedish stock marine insurers also increasingly diversified their insurance businesses among insurance lines. This process had been catalysed by World War I, was accelerated during the 1920s, and continued into the 1930s. / Syftet med denna avhandling är att förståeliggöra svenska marinförsäkringsbolags val av affärsstrategier under mellankrigstiden 1918-1939, en period som kännetecknades av potentiellt svåra affärsförhållanden. Försäkringsverksamhet är känslig för ekonomiska kriser, men har uppmärksammats mindre än bankverksamhet när det gäller mellankrigstiden. Inte minst marinförsäkring är känslig för ekonomiska kriser eftersom de försäkrade verksamheterna, sjöfart och handel, endast förekommer i den mån som transporterade varor efterfrågas. Tidigare forskning har endast i liten omfattning fokuserat på marinförsäkring, vilket ur ett svenskt perspektiv kan tyckas anmärkningsvärt med tanke på att den svenska ekonomin har i hög grad varit beroende av sjöburen handel. En studie av svensk marinförsäkring är motiverad ur ett internationellt perspektiv eftersom den svenska försäkringslagstiftningen förblev i stort sett oförändrad under perioden, vilket gör det rimligt att tolka marinförsäkringsbolags val av affärsstrategier som svar på ekonomiska omständigheter. Under mellankrigstiden var katellstrategier ett vanligt svar på svåra affärsförhållanden i olika verksamheter, men kartellisering var potentiellt problematisk i marinförsäkring eftersom den verksamheten är internationell och eftersom marinförsäkring är en heterogen produkt. Dessutom befolkades den svenska försäkringsmarknaden av både aktiebolag och ömsesidiga bolag, vilket är ett ytterligare potentiellt hinder för kartellisering. Studier av kartellisering under potentiallt svåra förutsättningar kan bidra med insikter om under vilka förutsättningar karteller uppstår, vilket ytterligare motiverar studien. Denna avhandling analyserar även två företagsspecifika riskdiversifieringsstrategier, som potentiellt kan kompensera för låg avkastning på mottagen försäkring, nämligen återförsäkring och diversifiering mellan försäkringsgrenar. Återförsäkring har av tidigare forskning framhållits som ett underutforskat område. Avhandlingen tillämpar både kvalitativa och kvantitativa undersökningsmetoder. För att uttolka de empiriska resultaten tillämpas riskteori för försäkring, kartellteori, återförsäkringsteori, riskdiversifieringsteori, samt incitamentsteori på företagsnivå (agency theory). Denna kombination av teorier gör det möjligt att förklara strategival med utgångspunkt både i marinförsäkringens karaktäristika och i de båda olika organisationsformers karaktäristika. Resultaten visar att försäkringsbolagen noterade ett antal nya affärsförhållanden som utmaningar och att dessa bolag implementerade både kartellstrategier och företagsspecifika riskdiversifieringsstrategier. Bland de noterade utmaningarna märks snabb inflation, snabbt fallande priser och affärsvolymer i sjöfart och handel, införandet av motorfartyg, samt sjöminor på många fartygsrutter. Försäkringsbolagen behärskade endast lite erfarenhet av risker associerade med motorfartyg och sjöminor, vilket gjorde riskbedömningar osäkra. Även växelkursfluktuationer uppfattades som utmaningar eftersom de orsakade förluster på etablerade marinförsäkringskontrakt och skapade problem att förutsäga affärsresultaten. Från 1918 antog svenska marinförsäkringsbolag kartellstrategier genom branschorganisationen Sjöassuradörernas Förening, detta eftersom de förväntade sig en efterkrigskris. Marknadsuppdelningsavtal infördes i attraktiva marknadssegment, men med tiden blev prisöverenskommelser den främsta kartellstrategin, understödd av avtal som förbjöd konkurrens. Arbetet med prisöverenskommelser ökade marknadseffektiviteten i vissa marknadssegment, detta genom att reducera osäkerheten i riskbedömningarna. Ett tydligt exempel på ett sådant marknadssegment är försäkring av varor transporterade med motorfartyg. Kartellen etablerade däremot få prisöverenskommelser för försäkring av sjöfart eftersom detta marknadssegment dominerades av ömsesidiga försäkringsbolag. Denna kontrast mellan varuförsäkring och sjöfartsförsäkring belyser svårigheterna med att kartellisera en försäkringsmarknad som befolkas både av aktiebolag och av ömsesidiga bolag. Kartellen antog också återförsäkringsavtal i syfte att skapa etableringshinder på den svenska försäkringsmarknaden. Den upplevde emellertid svårigheter att implementera överenskommelserna, såsom brott mot prisöverenskommelserna och mot konkurrensförbuden. Ytterligare svårigheter skapades av internationell konkurrens. Från slutet av 1920-talet deltog därför kartellbolagen i den internationella marinförsäkringskartellen Internationaler Tranport-Versicherungs-Verband (senare benämnd The International Union of Marine Insurance). Medlemsbolagen i denna internationella kartell skapade överenskommelser med innebörden att utländska försäkringstagare inte skulle erbjudas försäkring. Dessa överenskommelser syftade till att reducera den internationella konkurrensen. Denna kartell försökte också reducera effekterna för marinförsäkringsbolag av växelkursfluktuationer genom överenskommelser om hur växelkurser skulle beräknas i marinförsäkringsfrågor. Sådana försök gjordes både under de första åren av 1920-talet och under de första åren av 1930-talet. Det avsedda resultatet kunde emellertid inte nås, detta eftersom uppslutningen förblev otillräcklig. Trots kartelliseringen reducerades avkastningen på marinförsäkring till förlustnivåer under det tidiga 1920-talet. Avkastningen förbättrades sedan stegvis och förblev positiv under 1930-talet. I marinförsäkring var alltså den stora depression inte lika stor som deflationskrisen. Växelkursfluktuationer påverkade både aktiebolags och ömsesidiga bolags internationella konkurrenskraft. Dessutom påverkade växelkurserna aktiebolagens avkastning på etablerade marinförsäkringskontrakt. Försäkringsbolagen kompenserades för 1920-talets förlustresultat i marinförsäkring genom ökad cedering av risk till återförsäkringsbolag och genom diversifiering av de mottagna riskerna mellan olika försäkringsgrenar. Under 1920-talet var bolagens vinster därför mindre negativa än resultaten i marinförsäkring. Den affär som cederades till återförsäkringsbolag var i genomsnitt förlustbringande under vart och ett av 1920-talets första sju år. Dessa förluster orsakades indirekt av första världskriget, eftersom det kriget stimulerade etablering av nya återförsäkringsbolag, detta i olika länder och inte minst i Skandinavien. I förlängningen skapade första världskriget därmed överkapacitet på återförsäkringsmarknaden. Nya kontraktsformuleringar introducerades internationellt till de cederande bolagens fördel. Detta förhållande indikerar informationsasymmetrier i relationen mellan cederande och mottagande försäkringsbolag. Många återförsäkringsbolag lämnade marknaden. Resultatet blev att cederande bolag under början av 1930-talet i olika länder fick svårigheter att sluta obligatoriska återförsäkringsavtal. Under början av 1920-talet diversifierade aktiebolagen också sin verksamhet mellan olika försäkringsgrenar. Denna process katalyserades av första världskriget, accelererade under början av 1920-talet och fortsatte in på 1930-talet.

不論是反全球化或是支持全球化，我們都無法否認，全球化已經是一個現在進行式。另外一個與全球化一樣逐步成長的乃是市場經濟體制，市場經濟體制植基於開放競爭有助於資源合理分配的觀念，而全球化則擴大了資源分配的範圍。然而，全球化和市場經濟體制的發達，貿易壁壘的消除，也帶動跨國界限制競爭活動的發展，反托拉斯不再是單純的國內問題，而是國際問題。 國際反托拉斯所帶來的問題大致可分為下述兩種，一是阻礙國際貿易的發展，二是因為各國不同的反托拉斯標準造成國際緊張以及企業成本。第一類問題可以細分為下述幾種情況：1. 國際卡特爾破壞市場競爭機制以及消費者福祉； 2. 跨國公司在全球濫用獨占力，影響國際競爭秩序和消費者福祉；3. 競爭法的缺乏以及競爭法的不力執行構成市場進入障礙。第二類問題亦可以細分為下屬幾種情況：1. 國際合併的多國標準造成企業的額外成本，不利國際合併之進行，並造成國際緊張；2. 國與國間產業政策以及競爭政策的衝突。 面對上述這些跨國性的反托拉斯問題，各界紛紛提出競爭法調和的呼籲，此議題近來在各國際組織也漸獲重視。事實上為了處理國外限制競爭行為對國內所產生的影響，以保護本國利益，國內法方面已有所謂的「域外適用（extraterritorial application）」對策產生。但是競爭法的域外適用並無法全然解決現時國際限制競爭行為所帶來的問題，反而還帶來了新的問題，並造成國際緊張。為了在國際案件有效執行反托拉斯法，不論是在卡特爾案件或是獨占力濫用案件，各國競爭法主管機關互相合作與協調都是不可或缺的。至於將競爭法提升至國際法層次，避免國家以非關稅措施破壞自由貿易制度，似乎也有需要。 本文目的在於藉著對競爭法調和現況的瞭解和其成就之分析來尋求目前全球化時代，貿易自由化時代下跨國限制競爭問題的解決之道。 全文一共分為六章，第一章為緒論，為本論文做出開端，闡明全球化時代國際競爭秩序的問題，並提出研究範圍與目的。 第二章研究關於國際競爭秩序的雙邊條約，著眼於美國和歐盟，澳洲和紐西蘭，以及我國和世界各國所訂立的條約。討論範圍為該些雙邊關係所建立之合作內容，其具體成效，成功失敗之因素，以及可供世界各國借鏡之處。台灣部分則著眼於我國目前現狀之檢討，和未來走向之研究。 第三章為從事競爭法調和的區域性國際組織，研究範圍包括歐盟、APEC以及NAFTA。其中APEC所從事的活動較近於政策性的調和，屬於競爭政策的宣導；NAFTA則進一步具有競爭法的實體規範；歐盟不但具有實體規範，並具有一套全球獨步的競爭法執行架構。 第四章為國際組織，將討論UN, WTO和OECD在國際競爭法的發展。UN基本上雖為政治組織，但是對於競爭議題也相當重視；WTO部分則將討論目前競爭議題在WTO體系的進展，並進一步討論WTO進行國際競爭法調和工作的可行性和不可行性；OECD對於競爭議題也一直相當重視，本文將探討OECD在競爭議題方面的研究成果。 第五章為全球性的競爭法規範，討論的範圍有UNCTAD所提出的「管制限制性商業行為的一套多邊協議的公平原則和規則（Set of Multilaterally Agreed Equitable Principles and Rules for the Control of Restrictive Business Practices）」以及DIAC。這兩套全球性的競爭法不但都具有實體規範也都提出一套制度性規範，雖然兩者都未能成為具有拘束力的國際競爭法，但是其所提出的實體規範內容和架構設計仍值得我們做進一步的研究。「管制限制性商業行為的一套多邊協議的公平原則和規則」本身是以聯大決議的形式呈現，因此在某一角度而言，「管制限制性商業行為的一套多邊協議的公平原則和規則」並未失敗，然而DIAC原本乃是預定成為WTO的附件之一，唯最後這樣的理想並未實現，因此我們有必要去問，DIAC的失敗因素為何？是基於其實體內容的設計問題，或是制度面的設計問題？或者是因為其他的外在因素？ 最後，在第六章的結論，本文將試圖分析各種競爭法調和方式的利弊得失，並且提出建議。 / Some people oppose globalization, while others support globalization. However, it is undeniable that globalization is an on-going trend. Another on-going trend is market-oriented economy structure. The structure of market-oriented economy bases on the theory that competition contributes to reasonable allocation of resource. On the other hand, globalization expands the scope of the allocation of resources. However, the proliferation of globalization and the structure of market-oriented economy and the elimination of trade barriers also promote the development of transnational anticompetitive activities. Antitrust is no more a pure domestic issue, it is also an international issue nowadays. International antitrust problems could be divided into two parts. First, the international antitrust activities hinder the development of international trade. Second, different antitrust standards of each country cause international tense situation and increase enterprises’ cost. First situation contains following aspects: 1. International cartels ruin market competition system and welfare of consumers. 2. Transnational companies abuse their dominant power all globally and affect international competition order and consumers’ welfare. 3. Absence of competition law and unenforcement of it constitute market entrance obstacles. Second situation also contains following aspects: 1.Different standards of international mergers bring many results, such as increasing enterprises’ extra cost, hindering the proceedings of international mergers, and causing international tensions. 2. The conflict between industry policy and competition policy of countries. Facing those transnational antitrust problems, the issue of the harmonization of competition law has been raised. This issue is drawing more and more attention in several international organizations day by day. In fact, to deal with the domestic effect of abroad anticompetitive activities to protect national interest, the theory “extraterritorial application” of domestic law has been raised. However, the extraterritorial application of domestic law is unable to solve all the problems that the international anticompetitive activities have brought. Furthermore, it has also made new problems and caused international tensions. To enforce antitrust law effectively in international cases, cooperation and coordination between national competition agencies are unavoidable. In addition, bringing antitrust law up to international law level and avoiding nations ruin free trade system by non-tariff strategy seem also be needed. The main purpose of this essay is to understand and analysis the current situation of the harmonization of competition law and to find out the solution of transnational competition problems in the era of globalization and the era of free-trade. This essay has been divided into 6 chapters. The first chapter is the introduction, which illustrates the international competition problems in the era of globalization and brings out the studying scope and purpose of this essay. The second chapter talks about international competition bilateral treaties between U.S. and E.U., Australia and New Zealand, Taiwan and other countries. The discussing scope contains the cooperation content which was set up by the bilateral treaty, its concrete result, and the reasons of its failure or success. As for Taiwan, this essay focuses on the review of its current situation and where its future is. The third chapter talks about regional international organizations which involve in the harmonization of competition law, such as E.U., APEC and NAFTA. APEC’s activities are more closer to the harmonization of policies, which promote competition activities. NAFTA has substantial competition regulations. E.U. not only has substantial regulations but also has the first set of enforcement system of international competition law in the world. The forth chapter is international organization, which talks about the development of international competition law in U.N., WTO and OECD. Although basically U.N. is a political organization, it also highly emphasizes competition issues. In addition, this chapter talks about the development of competition issues in the WTO system and the possibilities of promoting the harmonization of international competition law in WTO. Additionally, OECD also emphasizes competition issues very much. This chapter also talks about the study result of OECD in the competition issues. The fifth chapter is the global competition regulations, which contains “Set of Multilaterally Agreed Equitable Principles and Rules for the Control of Restrictive Business Practices” of UNCTAD and “ Draft International Antitrust Code”. Both of the global competition laws contain substantial regulations and the design of enforcement systems. Although both of them ended up in unrestrictive regulations, they also deserve further research. “Set of Multilaterally Agreed Equitable Principles and Rules for the Control of Restrictive Business Practices” was brought out with the form of UN General Assembly Resolution, but it is successful in some aspect. DIAC was meant to be an Annex of WTO originally. However this idea was not realized at the end. Why DIAC failed? Was it because of the design of its substantial content or the design of the enforcement structure or other outside factors? At last, this essay will analysis the shortages and advantages of all kinds of the harmonization of competition law and bring out recommendations in the conclusion of chapter 6.