Bakgrund: Reumatoid artrit (RA) visar sig främst genom ledinflammationer, med symtom som smärta, nedsatt funktion och sjukdomsrelaterad trötthet. Samsjuklighet i hjärt- och kärlsjukdomar och osteoporos är stor. Många personer med RA kommer inte upp i nivån för hälsofrämjande fysisk aktivitet. Studier visar dock att fysisk träning inte ökar sjukdomsaktivitet hos personer med RA. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka upplevelser personer med RA har av träning på friskvårdsanläggning. Vidare var syftet att undersöka hur dessa personer upplever träningens inverkan på den egna hälsan. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Sex kvinnor och en man intervjuades. Analys utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två domäner skapades: ”Upplevelser av träning på friskvårdsanläggning” och ”Upplevelser av träningens inverkan på den egna hälsan”. Temana var ”Faktorer som underlättar träning på friskvårdsanläggning”, ”Faktorer som hanteras vid träning på friskvårdsanläggning”, ”Faktorer som hindrar träning på friskvårdsanläggning”, ”Positiv upplevelse under och direkt efter träning på friskvårdsanläggning” samt ”Ökat välbefinnande och önskemål om ytterligare träning”. Slutsatser: Framträdande är deltagarnas förmåga att anpassa träningen på friskvårdsanläggning utefter sjukdomens effekter och att de upplever hög self-efficacy för detta. Att som fysioterapeut lära en person med RA att självreglera via anpassningar under träningen är viktigt för att personen ska få en positiv upplevelse av träningen. Nyckelord: inflammatorisk ledsjukdom, fysisk aktivitet, hälsocentra, self-efficacy, självreglering, kvalitativ innehållsanalys

InledningBildskapande är en vardaglig aktivitet som sker i den svenska förskolan. Den kan ske i aktiviteter som i förväg har planerats av pedagoger eller på barns initiativ under den fria leken. Barn kan uttrycka tankar och känslor genom sitt bildskapande (Karlsson Häikiö 2012, s. 104). Erfarenheter från utbildningen på förskollärarprogrammet tyder på att barns bildskapande synliggörs på olika sätt i förskolan. Erfarenheter tyder även på att barns eget spontana bildskapande inte alltid uppmärksammas i verksamheten. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 12) beskrivs hur förskolan skall sträva mot att barn utvecklar sin förmåga att genom sina uttryckta tankar påverka sin situation. Att synliggöra hur pedagoger agerar i mötet med barns spontana bildskapande kan vara ett viktigt motiv för att uppmärksamma mötet med barns röster i förskolans verksamhet.Syfte och frågeställningarSyftet var att undersöka hur barns spontana bildskapande på två förskolor bemöttes av pedagoger. Frågeställningarna, som utgår från syftet var följande: Hur skapas förutsättningar för det spontana bildskapandet? På vilket sätt tas barns spontana bildskapande tillvara i verksamheten? Hur öppnar pedagogerna upp för samtal i det spontana bildskapandet?MetodGenom en kvalitativ undersökningsform har studien genomförts med hjälp av observation och intervju. Dessa metoder har varit till hjälp för att undersöka hur pedagoger på två förskolor agerar och tänker kring sitt agerande i mötet med barns spontana bildskapande. Genom ett minietnografiskt perspektiv har målet varit att försöka förstå pedagogernas agerande genom deltagande observation. I observationerna har ett observationsschema använts för att observatörerna skulle dela samma fokus i undersökandet. Observationsschemat grundades i ett sociokulturellt perspektiv. Under den kvalitativa intervjun, som kunde vara till hjälp för att få en större insikt i hur pedagogerna tänker kring fenomenet, användes samma frågor som fanns i observationsschemat.ResultatI resultatet framkommer exempel på hur pedagoger agerar i mötet med barns spontana bildskapande och hur detta påverkar hur bilderna tas tillvara. I resultatet framkommer pedagogernas utformning av miljön som viktig för barns möjlighet att skapa egna bilder. Olika konsekvenser av pedagogernas agerande i samtal kring bildskapande redogörs. Konsekvenser av agerandet i samtalet och utformningen av miljön kan vara att pedagoger ger utrymme för barns tankar och barns möjlighet till samarbete i sitt spontana bildskapande.

Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter under Extracorporeal Membran Oxygenering (ECMO) behandling. Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor har som arbetsuppgift att ta hand om kritiskt sjuka patienter. Patienter som har behov av ECMO behandling har ökat och används när ingen annan behandling har visat sig fungera. ECMO är en komplex behandling och ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskor. Det krävs specifika kunskaper och förmågor att handha avancerad apparatur, planera, prioritera och samarbeta runt patienten. Design: En kvalitativ intervjustudie. Metod: Kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor genomfördes med nio intensivvårdssjuksköterskor på en intensivvårdsavdelning i Sverige 2016. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det analyserade materialet resulterade i två kategorier: omständigheter i arbetet för en otrygg och riskfylld vård, förutsättningar i arbetet för en trygg och säker vård. De två  kategorierna resulterade i sju subkategorier. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter med ECMO är att det är en utmanande, krävande och komplex patientgrupp att vårda. Intensivvårdssjuksköterskorna önskar kontinuerlig utbildning och större patientflöde för att minska otryggheten och få en fördjupad kunskap av patientkategorin.

Nästan alla barn och unga går i skolan från 6 till 18 års ålder. Skolan är därför en viktig arena i det hälsofrämjande arbetet. Skolsköterskan är den enda i skolan som förutom lärarna träffar varje elev regelbundet. Skolsköterskan är därigenom en nyckelperson i skolans hälsofrämjande arbete. Därför är det viktigt att undersöka deras egna uppfattningar och erfarenheter av det hälsofrämjande arbetet. Syftet är att beskriva skolsköterskors erfarenheter av det hälsofrämjande arbetet i grundskolan Sex skolsköterskor intervjuades. Analysen genomfördes med manifest kvalitativ innehållsanalys. Skolsköterskors erfarenheter av det hälsofrämjande arbetet i grundskolan är att arbetet underlättas av strukturella verktyg, att skolsköterskors personliga sätt att arbeta är betydelsefullt, att det är viktigt att möta behov även på klass- och skolnivå, att samarbetet med familjen är en nödvändig förutsättning samt att tydlig ledning och organisation i skolan är betydelsefulla. Resultatet bekräftar fynden i de tidigare sparsamma undersökningar som gjorts. Behoven av framtida studier bör fokuseras mot de olika behov som finns avseende ålder, kön och social ojämlikhet. Rektors engagemang för att stödja arbetet bör granskas. Nationella övergripande riktlinjer för skolsköterskorna hälsofrämjande arbete bör skapas.

Skolsköterskor kan dagligen möta elever med psykisk ohälsa i sitt arbete och har en betydelsefull roll att ge stöd och vara till hjälp för att främja elevers hälsa och välmående. Den psykiska ohälsan bland elever ökar och det är viktigt att tidigt kunna identifiera tecken på ohälsa. Ett samarbete med eleverna, deras familjer och med andra instanser är viktigt för att främja elevernas hälsa. Tidigare forskning visar att skolsköterskorna saknar viss kunskap och metoder för att möta elever som mår psykiskt dåligt och att de även kan känna sig ensamma i sin yrkesroll. Syftet med studien är att undersöka skolsköterskors upplevelser av att möta och arbeta med elever som har psykisk ohälsa. En kvalitativ studie har genomförts genom intervjuer med tio stycken skolsköterskor på grund- och högstadieskolor. Datamaterialet har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Efter analysen framkom två kategorier vilka var: att möta elever och föräldrar samt olika sätt att arbeta med elever med psykisk ohälsa. Resultatet visar att skolsköterskor möter elever med olika problematik och känslotillstånd vilket kan framkalla känslor som maktlöshet, frustration, glädje och otillräcklighet hos skolsköterskor. Det framkom att skolsköterskor ställs inför utmaningar som till exempel bristande föräldrakontakt och föräldrastöd samt en saknad av metoder för att arbeta med psykisk ohälsa. För att kunna ge elever stöd och hjälp är det viktigt att skolsköterskor kan vara tillgängliga så mycket som möjligt och att samverkan med föräldrar och andra instanser är välfungerande. Arbetslivserfarenheten och stödet skolsköterskor får genom handledning upplevdes betydelsefullt för att kunna hantera situationer som uppstår. Ytterligare forskning inom området behövs enligt författarna.

Att leva med endometrios är att leva med en kronisk gynekologisk sjukdom som orsakar smärtor och lidande. Endometrios är när livmoderslemhinnan växer utanför livmodern där den kan fästa vid andra organ. Mensblodet går upp via äggledarna in i bukhålan och samlas i där i endometrioshärdar, det stannar kvar och inleder en inflammatorisk process. Denna process leder ofta till svåra smärtor. Syftet med litteraturstudien var att beskriva två kvinnors upplevelser av att leva med endometrios, ur ett självbiografiskt perspektiv. Två självbiografier analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i fyra kategorier: Att livet påverkas negativt av sjukdomen, Att beroendet av vård ger frustration, Att tillvaron försvåras av vården och behandlingen och Att ha behov av stöd och önska trygghet. Resultatet visade att endometrios påverkar de drabbade kvinnorna i vardagen med känslor av orättvisa över att vara drabbad, ensamhet i smärtan och en rädsla att bli lämnad. Att kvinnorna var beroende av en vård där det fanns brister i bemötandet gjorde att kvinnorna kände sig maktlösa. Kvinnorna sökte vård för att få smärtlindring och trygghet. Slutsatsen är att sjuksköterskan har en viktig uppgift i möten med dessa kvinnor, att skapa ett förtroende hos kvinnor så att dom känner sig trygga att söka vård. Det är viktigt det är att skapa trygghet och hopp, vid mottagandet och under vårdtiden. Ytterligare forskning skulle behövas inom, att förbättra stödet och bemötande för kvinnor med endometrios.

Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med delirium. Bakgrund: Delirium är vanligt förekommande på intensivvårdsavdelningar. Det leder till ett stort lidande för patienten. Forskningen har varit mer inriktad på patofysiologi, etiologi, farmakologisk behandling och screeninginstrument. Tidigare forskning har inte fokuserat på sjuksköterskans erfarenheter i stor utsträckning. Design: En kvalitativ intervjustudie. Metod: Tio intensivvårdssjuksköterskor på två sjukhus i norra Sverige intervjuades hösten 2016 med stöd av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter formulerades i tre kategorier: Strategier som underlättar att vårda patienter med delirium, Svårigheter med att vårda patienter med delirium och ställas inför svåra etiska situationer. Slutats: Resultatet visar att det finns ett behov av att öka kunskapen om delirium, att införa och använda screeninginstrument samt bättre rutiner kring vården av patienter med delirium. Svåra situationer kan uppstå där det etiska sätts åt sidan för patientens bästa.Vårdmiljöns utformning och ljudnivåer kunde påverka intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av att vårda patienter med delirium. Studiens resultat visar att rättviseprincipen inte alltid tillämpas och att vård på lika villkor inte alltid säkerställs på grund av tidsbrist eller negativa attityder. Resultatet visar på bristande kunskap och rutiner kring att upptäcka, förebygga och behandla delirium. Intensivvårdssjuksköterskorna bör erbjudas utbildning om delirium och screeninginstrument samt att rutiner kring vården av deliriösa patienter förbättras

I denna studie har vi undersökt några lärares uppfattningar om sitt arbete med att upprätthålla studiero och trygghet i klassrummet. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: ‘Vilka uppfattningar uttrycker de intervjuade lärarna om trygghet och studiero i klassrummet?’, ‘Vilka elevbeteenden anser lärarna stör tryggheten och studieron i klassrummet?’ samt ‘Vilka strategier använder sig lärarna av för att skapa studiero och trygghet i klassrummet?’. För att besvara dessa frågeställningar valde vi att utföra en kvalitativ intervju med semistrukturerade intervjufrågor. Sammanlagt intervjuades sex lärare från fyra olika skolor som samtliga undervisade mot årskurserna 4–6. Som teoretisk utgångspunkt har vi använt oss av Aspelins (2015) tankar om relationskompetens. Studiens resultat strukturerades utifrån tre övergripande teman. Dessa tre teman döptes till Studiero i klassrummet, Trygghet i klassrummet samt När lärarnas metoder inte fungerar. Utifrån intervjuerna framkom det att de intervjuade lärarna hade förhållandevis snarlika resonemang om trygghet och studiero och hur vederbörande skapas. Av intervjuerna framgick att studiero i klassrummet innebär att eleverna har fokus på aktuell uppgift med tillåtelse till lågmält prat med klasskamrater så länge som det rör uppgiften i fråga. Elevbeteenden som enligt lärarna stör studieron är elever som pratar rakt ut, rör sig i klassrummet samt avviker från uppgiften. För att skapa studiero angav lärarna att de gör anpassningar för elever, fördelar ordet och använder möbleringen i klassrummet. Trygghet i klassrummet menade lärarna var att eleverna tillåts ta plats, vågar uttrycka sina tankar samt att de kan vara sig själva. Tryggheten i klassrummet störs enligt lärarna främst av elevers kommentarer, blickar och skratt riktade mot varandra. Det trygga klassrummet skapas enligt lärarnas resonemang av det relationella arbetet i klassen. Under intervjuerna framkom även att majoriteten av lärarna anser att deras lagstadgade befogenheter är tillräckliga för att säkerställa trygghet och studiero i klassrummet, men att de ibland kan behöva ta stöd av annan personal såsom elevhälsan. Den aspekt som utmärkte sig i lärarnas svar om hur de arbetade för att skapa både trygghet och studiero är vikten av goda relationer mellan eleverna i klassen såväl som den mellan lärare och elever. Därför menar vi att lärares relationskompetens kan ses som en viktig aspekt i arbetet med att skapa trygghet och studiero i klassrummet.

No description available.

Hjärtstopp drabbar cirka 10 000 personer årligen i Sverige. Antalet personer som överlever ett hjärtstopp har ökat stadigt de sista åren, men fortfarande är det den vanligaste orsaken till plötslig död utanför sjukhus. För de personen som överlever innebär det att livet plötsligt förändras och fokus i det dagliga livet blir på händelsen och dess konsekvenser. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva de drabbades upplevelser av ett hjärtstopp. En kvalitativ design användes och nio vetenskapliga studier analyserades systematiskt med innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier: Att känna oro, att få ett nytt livsperspektiv, att kroppsliga begränsningar leder till känslor av rädsla och maktlöshet, att känna tacksamhet men vara i behov av stödsamtal, att vara i behov av information. Resultatet visade att personer som överlevt ett hjärtstopp hade många frågor och funderingar kring det inträffade men upplevde att de fick bristande information från sjukvården. Känslor som otrygghet, ångest och osäkerhet var vanligt samt oro inför framtiden. Resultatet från denna litteraturstudie kan användas för att öka kunskapen om hur personerna mår psykiskt och fysiskt, samt vilka behov de har för att hantera livet. Det behövs mer omvårdnadsforskning inom området med fokus på sjuksköterskors upplevelser av att vårda de drabbade personerna. Målet är att skapa trygghet hos sjukvårdspersonal så att de kan stötta dessa personer på bästa sätt och främja en läkning hos dem och anhöriga.