Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken litteratur som används i B-kursen i svenska i två olika klasser på två nationella gymnasieprogram. Hur motiverar lärarna sitt litteraturval och hur upplever eleverna detta val? Vi använder oss av kvalitativa intervjuer och triangulering som metod då vi intervjuar lärare och elever. I vår undersökning finner vi att litteraturvalen för B-kursen i svenska motiveras på olika sätt av de båda intervjuade lärarna. Båda anpassar sina val av texter efter sina elever, men medan den ena läraren anser att kronologisk läsning av klassiker och tidstypisk litteratur är det viktigaste kriteriet vid litteraturvalet, anser den andra att elevernas intressen, erfarenheter och läsvana är viktigast. Vi har funnit att andelen texter av kvinnliga författare är få i förhållande till dem skrivna av män. Eleverna är till största del positiva till deras lärares litteraturval, även om de anser att en del av texterna är svåra. Flera av dem föredrar modern litteratur före äldre. Avslutningsvis upptäckte vi att Lpf 94 inte är lika öppen inför ett icke-västerländskt kulturarv som kursplanen i svenska. Vi anser att läroplanen bör spegla dagens mångkulturella samhälle och vara en förebild för svensklärare när de väljer sin litteratur.

Dialogserien 1990 och 2000 gavs ut under två olika rådande läroplaner. Om man tillämpar de tidigare presenterade tre litterära föreställningar som Martinsson och Brink indelat sitt material i kommer man närmast en tillbakagång till det historiskt empiriska förhållningssättet för min undersökta period. Detta blir också i överensstämmelse med Boel Englunds resultat av Dialogserien 1980. Dock känns denna indelning inte riktigt tillfredställande på det nya materialet. Redan Brink ställde sig tveksam till Martinssons perspektivisering. Inom ramen för den här uppsatsen finns dock varken tid eller utrymme för att diskutera eller arbeta fram ett förslag till en mer heltäckande indelning. Detta vore dock önskvärt. I jämförelse mellan de båda antologierna, samt tidigare forskning, finner jag att det sker en förskjutning mot 1900-talets litteratur och inom den, snarare minskar, den redan totalt sett låga representationen av kvinnliga författare. Trots läroplanernas betoning av det mångkulturella Sverige minskar också andelen ej västerländska texter. Vid en jämförelse med tidigare studier drar jag slutsatsen att en stomme av en litterär kanon hela tiden tycks finnas kvar. Mellan 1990 och 2000 finns i kanon ej någon större skillnad. Om man jämför med Brink och Danielsson ser man en viss förskjutning, en långsam process med ökad betoning av 1900-talet och samtiden.Vid en analys av antologiernas fråge- och uppgiftsmaterial kommer jag fram till att dessa tenderar att fokusera mer på elevens verklighet och nutid i de yngre antologierna än i de äldre. I och med att läroplanernas metodanvisningar i litteraturstudier blir allt färre och mindre utförliga finns ett ökat behov av kompletterande frågematerial. Frågorna till år 2000 är mer inriktade på elevernas analytiska tänkande, vilket är i linje med den nya läroplanen 1994. Perspektivförändringar i den samtida litteraturvetenskapliga debatten verkar inte lämna några djupare spår i antologierna, förutom ideologikritiska resonemang. Martinsson diskuterar också att det tycks ta lång tid innan nya samhälliga diskussioner, reformer och läroplaner påverkar undervisningens innehåll och form. Kanske är det till syvende och sist läromedlen som styr mycket av skolans undervisning – läromedel författade av personer som gått i en skola där en äldre bildningssyn och litteratursyn konserverats och förts vidare. Som jag tidigare nämnt utges t.ex. de två Dialogantologiupplagorna, 1990 och 2000, fortfarande parallellt. I Lpf 94 förespråkas mer än tidigare att undervisningen ska vara elevcentrerad och visst verkar uppgifterna i 2000-talets antologier vara upplagda utifrån tanken att elevernas förutsättningar och erfarenheter ska ligga till grund för litteraturläsningen. Det finns dock en risk med att okritiskt lägga upp undervisningen utifrån antologiers frågematerial och färdigplanerade lektionsförslag. Bra undervisning bygger på en medvetenhet hos läraren om varför och hur ett visst valt innehåll behandlas. Med andra ord så bör alla lärare fundera över hur deras egen litteratursyn korresponderar med gällande läroplan, lokala arbetsplaner och det material som används t.ex. uppgifter i anslutning till antologitexter.Att i framtiden försöka medvetandegöra kollegor och elever samt diskutera de olika perspektiv som finns i olika läromedel skulle berika det didaktiska medvetandet på skolorna. / Sammandrag (Abstract)Syftet med denna uppsats är att undersöka kanonförskjutningar och litteratursyn samt hur litteratur förmedlas i antologier som ingår i Dialogserien år 1990 och 2000. Valet av de två åren sammanfaller med den nya läroplan som kom 1994. Inledningsvis diskuterar jag skillnader och likheter mellan de två gällande läroplanerna. Uppsatsens första del består av en kvantitativ undersökning i vilken jag redogör för antologiernas innehåll och struktur och genom att även studera materialet komparativt finner jag att det sker en förskjutning mot 1900-talets litteratur och inom den, snarare minskar, den redan totalt sett låga representationen av kvinnliga författare. Trots läroplanernas betoning av det mångkulturella Sverige minskar också andelen ej västerländska texter. Vid en jämförelse med tidigare studier drar jag slutsatsen att en stomme av en litterär kanon hela tiden tycks finnas kvar. Uppsatsens andra del utgörs av en kvalitativ textkritisk studie. Vid en analys av antologiernas fråge- och uppgiftsmaterial kommer jag fram till att dessa tenderar att fokusera mer på elevens verklighet och nutid i de yngre antologierna än i de äldre, vilket kan ses som överensstämmande med den elevcentrerade undervisning som förespråkas i Lpf 94. En viktig slutsats blir dock att läraren bör fundera på sin egen litteratursyn och inte okritiskt använda frågematerialet i antologierna, utan att tänka på utifrån vilken läroplan materialet har producerats.

In this essay, I analyze the syllabus for Swedish with specific regard to literature teaching. I identify three different perspectives which carries seperate implications. First, a text-centered perspective, which tends to position the importance of the text as a part of a tradition. However, this seems to distance the reading from the reader, and place the importance of the reading event outside the student. The consequence might be that the student employs an instrumental reading which simply responds to a pre-set idea of meaning. Second, a method-centred perspective, which prefers a certain style of reading and interpreting the text, using a specific set of analytic instruments. Here, too, the reading might be instrumental, checking off the required aspects. But depending on pedagogical considerations, this perspective might also be grounded in the readers experience and allow meaning to stem from the readers meeting with the text. Third, a reader-centred perspective, focusing on the personal development of the student, aiming to expand his or her world view and self-knowledge, by subjecting the text to a personal understanding, situated in the readers context.However, I discovered that while all these perspectives were represented in the syllabus, its specific criterias were leaning towards a rather text- and method-centered view, while the reader-centered aspect was subjugated in the whole. My conclusion was that this seemed to indicate a more quantitative approach regarding how the students are judged. This was problematic for, at least, two reasons: First, it risks leading to an instrumental approach among the students, distancing them from the text; and second, it does not include the entire syllabus in the grading criteria.I conclude the essay with a discussion of different approaches regarding the possibility of including the reader-perspective in the evaluative process to a higher degree, while still following the syllabus. I suggest a view of the text as a potential, rather that a representative of a tradition, and refer to reception studies to suggest a greater focus on the ability to switch perspective and perform meta-readings. Thus the students might understand themselves as readers, and be able to relate to more personally grounded problems that stems from a singular reading within a given context.

Vår uppsats handlar om debatten kring en litterär kanon i den svenska skolan. Vårt syfte är att analysera kanondebatten utifrån några valda aspekter samt att kommentera styrdokument och lärarröster i förhållande till analysens resultat. I kanondebatten syns samtida inställningar till och värderingar av litteratur och dess roll i samhället. Vi belyser detta genom följandefrågeställningar: vad sägs om litteraturens roll i Lpf 94? samt vilka bärande argumentframförs i kanondebatten och vem säger vad? Metoden vi använder oss av i detta fall ärtextanalys. Vi kompletterar undersökningen med intervjuer med fyra verksamma svensklärare på gymnasiet och har därför som tredje frågeställning: vad säger lärare? Resultatet visar att styrdokumenten är tvetydiga och sällan eller aldrig ger en explicit förklaring till vilken rolllitteraturen ska ha i svenskämnet. Även intervjuerna vittnar om oklarheten i styrdokumenten, då samtliga informanter tolkar litteraturläsningens funktion på skilda sätt. Debatten speglarbåde en allt tydligare politisering av litteraturläsandet i skolan, men också skilda uppfattningar kring vilket syfte litteraturläsningen har. Framförallt visar debatten på att andra intressenter änlärare nu har börjat ta över diskussionen kring skolans verksamhet.

No description available.

Urval av skönlitteratur diskuterats i litteraturdidaktiska sammanhang och begreppet kanon förekommer i hög grad. Enligt gällande styrdokument så finns det ingen officiell litteraturkanon, utan läraren är fri att själv välja skönlitteratur till undervisningen. Vidare har begreppet kanon blivit uppmärksammat genom politiska förslag: ett om en litteraturkanon 2006 och ett om en kulturkanon 2022. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vad litteraturdidaktisk forskning lyfter kring kanon i litteratundervisningen på gymnasiet. Studien utgår från frågeställningar om hur begreppet kanon definieras, hur litteraturdidaktisk forskning ser på existerandet av en litteraturkanon, samt vilka konsekvenser som lyfts kring en litteraturkanon. För att besvara dessa frågor och syfte tillämpas metoden systematisk litteraturstudie, vilket innebär att relevant forskning eftersöks och sammanställs utefter förutbestämda kriterier. Resultatet av studien visar att begreppet kanon behandlas på ett liknande sätt och ofta i kombination med beskrivande attribut, exempelvis: bildning, vit, västerländsk, manlig, etcetera. Ytterligare visar resultatet att det finns indikationer på att det existerar en inofficiell kanon i skolan, men att den tillskrivs olika grader av påverkan. Därtill lyfts många negativa konsekvenser med en officiellt bestämd litteraturkanon, vilken, förutom att anses begränsa vems perspektiv som blir representerat, också anses begränsa litteraturundervisningen. Studiens slutsats är att kanon kan ses som en process som tolkas utifrån tidens anda, och eftersom indikationer på att en inofficiell kanon finns, behöver den bemötas i undervisningen genom ett kreativt didaktiskt arbetssätt som fångar upp kanons komplexitet.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur svensklärare på högstadiet som aldrig har varit styrda av skolkanon arbetar med litteratur samt att ta reda på hur de tror att deras arbete kommer att förändras av en skolkanon. Bakgrunden utgörs av hur ämnet svenska ser ut i skolan idag samt kanonbegreppet och en rörlig kanon. Arbetets teoretiska ansats utgörs av Husserls fenomenologi. Empiri har samlats in via en kvalitativ enkätundersökning där fyra yrkesverksamma svensklärare deltog. Empirin har analyserats med hjälp av den fenomenologiska analysmetoden och fann att det lärarna ansåg vara viktigast med litteraturundervisning var att kunna anpassa materialet efter elevgruppen. Respondenterna uttryckte även sina åsikter om en skolkanon som något som kan komma att inskränka deras professionella frihet samt sänka läraryrkets status.

I förarbetet till denna studie föreligger en tidigare litteraturstudie (Kalin, 2022) i vilken konstateras att viss litteraturdidaktisk forskning, däribland (Brink 1992), Persson (2007) och Dahl (2015) med sina läromedelstudier, och Helgasson (2012) med sin egen genomgång av litteraturdidaktisk forskning och debatt om kanonfrågan, alla drar en liknande slutsats – att det finns spår av en inofficiell kanon i svenskämnet. Därtill visar bland annat Larsson (2021) och Economou (2021) lärarnas inställning till en kanon i skolan genom sina studier. Kanonfrågan uppmärksammades politiskt senast 2022 vilket aktualiserat frågan igen. Skolverket (u.å.) är däremot tydliga med att påpeka att det är upp till läraren att välja genom vilken litteratur litteraturstudiet ska bedrivas. Med anledning av detta undersöker föreliggande studie sex gymnasielärares uppfattning av litteraturstudiets syfte och skönlitterära kanon i svenskämnet. Studien undersöker därtill motiv bakom lärarnas litteratururval och jämför detta med statistik från gymnasiets bibliotek. Den fenomenografiska forskningsansatsen med semistrukturerade intervjuer möjliggör ett synliggörande av lärarnas uppfattningar, och besvarar således studiens syfte och frågeställningar. Studiens slutsats är det förekommer en blandning mellan modern och äldre litteratur med en majoritet av manliga författare, samt att lärarna anser att det finns en inofficiell kanon i skolan. Detta bekräftas till viss del genom tidigare forskning, motiv bakom litteratururval, synen på litteraturstudiets syfte samt bibliotekets utlåningsstatistik. Lärarna tar också stor hänsyn till elevgruppen, språkliga aspekter samt hur de anser att litteraturen uppfyller syftet, vid sitt urval. Vad som däremot inte bekräftas är vad urvalet och en uppfattad inofficiell kanon medför för konsekvenser i undervisningen. / <p>Svenska</p>

No description available.

I det här examensarbetet har en läroboksanalys gjorts på två läroböcker, Svenska impulser 1 (2017) och Svenska impulser för yrkesprogrammen (2012). Syftet med examensarbetet är att se vilka skillnader som finns i de undersökta läroböckerna och om innehållet överensstämmer med läroplanen. Ett vidare syfte är sedan att undersöka vilka konsekvenser dessa skillnader kan ha för eleverna.   En av läroböckerna är riktad mot yrkesklasser och den andra mot studieförberedande program. För att besvara examensarbetets syfte utfördes en kvalitativ textanalys där vi granskade texternas innehåll och utformning. Analysen har ett produktorienterat ändamål där en komparativ innehållsanalys gjorts på två läroböcker, resultatet jämfördes sedan med tidigare forskning.  För att komplettera resultatet har vi sedan gjort fyra intervjuer med yrkesverksamma och legitimerade ämneslärare på gymnasiet.   Resultatet från läroboksundersökningen påvisar att det finns skillnader i innehållet och utformningen av böckerna. Det övergripande resultatet indikerar att Svenska impulser för yrkesprogrammen (2012) består av ett förkortat innehåll som inte tydligt visar hur eleven ska nå de högre betygen och uppgifterna i läroboken baseras på faktainhämtning. Däremot har Svenska impulser 1 (2017) ett tydligt fokus på det centrala innehållet i läroplanen där det explicit uttrycks vad som krävs av eleven för att nå de högre betygen. Vidare innehåller läroboken förberedande delar till nationella provet i svenska och innehåller betygsmatriser som visar vad som krävs av eleven.   Resultatet från lärarintervjuerna visar att lärarna har förutfattade meningar gentemot elever och dessa påverkar det didaktiska förhållningssättet. Resultatet visar även att det som utgör val av läroböcker och läromedel är ett lättbegripligt innehåll, tilltal och att läroboken håller rätt nivå.