Syftet med examensarbetet är att undersöka om och hur läromedel i svenska på gymnasiet ger möjligheter att bemöta läroplanens krav kring kulturell mångfald i samband med undervisning om och läsning av skönlitteratur. Metoderna som har använts är kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ textanalys. Materialet som har undersökts är tre läromedelsserier (nio läroböcker) för kurserna svenska 1, 2 och 3. Examensarbetets vetenskapsteoretiska ansats är socialkonstruktivismen. De teoretiska perspektiven är postkolonialism med begreppen eurocentrism och vi och de, kulturell identitet samt strukturellt och funktionellt perspektiv inom läromedelsforskning. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visar att förekomsten av icke-västerländska författarskap är begränsad och utgörs av mellan två och femton författarskap och att inget författarskap är återkommande i samtliga undersökta läromedelsserier. Utmärkande drag för författarskapen är att de domineras av genren epik, är skrivna av män och att majoriteten av författarna är födda på 1900-talet. Vidare att den icke-västerländska skönlitteraturen företrädesvis består av kortare utdrag snarare än hela verk och att det finns en snedfördelning gällande författarnas geografiska härkomst. Resultatet av den kvalitativa undersökningen visar att de skönlitterära icke-västerländska författarskapen i läromedlen framför allt används som exempel på språkliga fenomen inom arbetsområdet litteraturanalys. Studiens samlade resultat påvisar att lärare behöver komplettera sin undervisning med icke-västerländska författarskap inom samtliga genrer för att bättre bemöta läroplanens krav kring kulturell mångfald.

Syftet med denna studie var att undersöka hur skönlitteraturen eleverna läser i skolan väljs ut, om det är läraren som väljer eller om det är eleven själv som får välja och hur dessa val påverkar elevernas läsintresse. Vi har också valt att undersöka om det fanns skillnader mellan kön och inställningen till skönlitterär läsning. Enligt Statens offentliga utredning (2012:65) finns brister i skolans undervisning då den till stor del utgår från färdighetsträning och sällan utgörs av skönlitterär läsning. Vidare diskuteras frågan om det bör finnas en litterär kanon, ett litterärt urval som används i undervisningen. Tidigare forskning påvisar ett samband mellan bokval och läsintresse, men även att det finns skillnader mellan könen gällande inställningen till skönlitteratur. Det vidgade textbegreppet och läsande förebilder är andra aspekter som påverkar elevers inställning till läsning. Genom en enkätstudie med 119 elever och semistrukturerade intervjuer med fyra lärare och fyra elever har data samlats in till studien. Genom kvalitativa analysen framkommer att majoriteten av lärarna i studien anser att det viktigaste är att eleven läser; inte vad den läser och att valen av skönlitteratur i skolan i huvudsak sker av eleverna. Vidare forskning inom detta område behövs för att kunna få ett mer omfattande resultat av vilka konsekvenser skolans undervisning får för elever och för att utveckla dagens undervisning.

Uppsatsen undersöker konstvetenskapens roll för bildämnets utveckling och nutida utformning. Vad har skolan tagit med sig från konsthistorien i pedagogiken och didaktiken och hur har konstvetenskapen påverkat utformningen av ämnet? Den teoretiska utgångspunkten är grundad i feministisk konstanalys.  Uppsatsen har ett jämförande perspektiv, först en diskussion av hur konstsyn och inställningen till pedagogik formats under olika historiska perioder i England, Tyskland och Sverige. Därefter genomförs först en rundfråga till bildlärare och sedan kvalitativa intervjuer med sex lärare från grundskolan i Lunds närområde för att undersöka hur man arbetar idag och hur konsthistorien används i undervisningen. Ett centralt tema är kanon och genus i bildämnet. Hur kan vi förstå marginaliseringen av kvinnliga konstnärer i undervisningen? Intervjumaterialet visar att konstvetenskapens roll varierar mycket i undervisningen, samtidigt som det är uppenbart att det både finns sega strukturer – ett traditionellt arv – och andra sidan en öppenhet för nya experiment, där lärarens bakgrund och intressen formar undervisningen. Det är uppenbart att det här finns både medvetna och omedvetna urvalsmekanismer när man tar in material ur konsthistorien i undervisningen. I den traditionella konsthistorien är kvinnorna oftast osynliga. Att vara medveten om detta faktum och arbeta med att föra fram kvinnliga konstnärer i undervisningen är viktigt att tänka på för framtida forskning och för bildämnets fortsatta utveckling. En slutsats är att konstvetenskapliga perspektiv på den historiska utvecklingen kan vara viktiga redskap när eleverna ska reflektera över hur de själva och samtiden formas av historiska villkor och värderingar.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om hur två läroböcker i svenskämnet behandlar författare och verk ur ett kanonkritiskt samt genusperspektiv. Syftet med studien är att identifiera hur manliga, kvinnliga och vad jag har valt att kalla icke-västerländska författare presenteras i två läroböcker samt i vilket omfång dessa förekommer. De två läroböckerna är Portal 7–9 (2011) och Liber Svenska 7–9 (2020). Dessa två läroböcker har jag sett användas under mina VFU-perioder på en högstadieskola i Borås. De båda läroböckerna är från välkända förlag och man kan anta att många elever på andra skolor i Sverige möter dessa läroböcker under sin skoltid. Studien innehåller 3 forskningsfrågor och den första frågan gäller som är författarna som valts ut i läroböckerna och hur valen av dessa författare motiveras. Den andra frågan gäller vilken bild som förmedlas i valen av författarna som tas upp i respektive lärobok ur ett kanonperspektiv samt ur ett genusperspektiv. Den tredje och sista frågan behandlar hur väl dessa läroböcker står sig mot den nya läroplanen från 2022. Studien innehåller en kvantitativ innehållsanalys vilken genomförts för att få en bild av hur det faktiskt ser ut i läroböckerna samt för att den kvantitativa innehållsanalysen kompletterar den kritiska diskursanalysen. För att skapa förståelse för vad den kritiska diskursanalysen visar sammankopplar jag förståelse för vad som är manligt, kvinnligt samt icke-västerländskt och hur detta visas utifrån teorier från Edward Said (2000),Yvonne Hirdman (1998) samt Anna Williams (1997). I den kritiska diskursanalysen används Norman Faircloughs tredimensionella analys som verktyg för genomförande. Studien visar att antalet västerländska manliga författare som tas upp, är i stor majoritet i båda läroböckerna. Västerländska manliga författare som tas upp nämns i större utsträckning fler gånger och i en av böckerna nämns en icke-västerländsk författare endast en gång. Det studien visar är att kvinnliga författare och icke-västerländska ofta får attribut tillskrivna till sig som endast författare eller att de beskrivs utifrån sitt hemliv eller kvinnoroll. De västerländska manliga författarna beskrivs oftare utifrån att de är kända, populära eller stora. Det går då att se att kanon återskapas och mannen är normen även i läroböcker från senare tid.

Hösten 2006 lades det fram en motion om litterär kanon i skolan. Den föreslog upprättandet av en lista på böcker som alla elever i svenska skolor skall läsa. De idag gällande styrdokumenten för skolan överlåter bokvalet på lärarna. Vi intervjuade tre svensklärare i grundskolans senare år för att få veta hur de förhöll sig till kanon och på vilka premisser de väljer böcker till sina elever idag. Resultaten analyserade vi utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Vi fann att lärarna sa sig välja litteratur som ligger nära eleverna innehållsmässigt och språkligt, och undvek litteratur som eleverna inte kan identifiera sig med. Detta var ett viktigt argument till varför de var negativa till en nationell skolkanon. Deras elever har inte tillräckliga redskap för att ha behållning av många av de stora klassikerna. Lärarna vill själva välja litteratur, och menar att en eventuell skolkanon skulle få negativa konsekvenser för litteraturläsningen i skolan.

Undersökningens resultat pekar på de flesta lärare är mot ett införande av en litterär kanon i svenskundervisningen, även om två lärare anser att en kanon skulle kunna vara något positivt under andra förutsättningar. Åsikterna skiljer sig emellertid åt, beroende på vilken uppfattning lärarna har på svenskämnet, litteraturundervisningen och på bildning och kulturarv. Vidare pekar undersökningen på att lärarna motsätter sig en litterär kanon, eftersom en litterär kanon inte är förenlig med de pedagogiska metoder som den sociokulturella inriktningen och det dialogiska klassrummet förespråkar. / Regarding the perceptions of five teachers in Swedish of teaching native language and literature and their opinions of a Swedish literary canon

No description available.

Det här är en historiedidaktisk undersökning som behandlar frågan om stoffurvalet förgymnasiekursen Historia A. Genom intervjuer med fem historielärare angående derasdidaktiska ställningspunkter, visar undersökningen på hur innehållet i kursen kan se ut.Undersökningen behandlar även om detta innehåll påverkas av dagens mångkulturellaSverige. De didaktiska frågorna ”vad?” och ”varför?” har central betydelse förundersökningen. Lärarnas berättelser relateras till didaktisk teori angåendehistorieundervisning och forskning som behandlar historieundervisning i ett mångkulturelltsamhälle. Deras berättelser ger uttryck för att Historia A främst kännetecknas av genetiskhistoria där en kronologisk utveckling framstår som viktig. Stoffet som tas upp är till stor deleurocentriskt och lärarnas historiebruk verkar vara påverkat av en outtalad lärarkanon ävenom vissa skillnader dem emellan finns. Mångkulturella perspektiv får ofta stå tillbaka när dentraditionella genetiska historien prioriteras. Detta varierar dock då lärarna har olika inställningtill hur interkulturalitet kan integreras i undervisningen. / This is a history didactical survey who examines the problem with the choice of material onthe course History A for upper secondary school. Through interviews with five historyteachers on their didactical positions, the survey shows how the contents in this course canmaterialize. The survey also examines how the content gets influenced by the multiculturalSweden. The didactical questions “what?” and “why?” are central for this survey. Theteachers’ stories puts in relation to didactical theories on history teaching and studies whoexamines history teaching in a multicultural society. Their stories speak for that History Aputs in front a genetic history where a chronological development seems important. Thematerial is Eurocentric and the teachers’ use of history seems influenced by a silent canonalthough some differences appear. Multicultural perspectives often stand in the backgroundfor the traditional genetic history. This varies however when the teachers have differentattitudes on how interculturality can be integrated in their teaching.

Följande arbete har som syfte att undersöka om en litterär kanon skulle uppskattas av lärare i svenska på högstadiet eller inte. Frågan problematiseras utifrån svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne samt ett litterärt bildningsämne. Tidigare forskning visar att klassiker inte harmoniserar med svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne. Studien har även analyserats och diskuterats ur ett postkolonialistiskt perspektiv där det västerländska ses som norm.Metoden som har tillämpats är enkätinsamlingar från årskurs nio och kvalitativa intervjuer på tre högstadieskolor. Därefter har intervjuerna transkriberats och sammanställts. Vidare presenteras enkätsvaren i stapeldiagram med en jämförelse mellan skolor samt mellan pojkar och flickor. Resultaten från elevenkäten visar att pojkar är mer negativa till läsning än vad flickor är, i enlighet med de senaste årens PISA-undersökningar. Flickor läser fler böcker än pojkar. Fler än de fyra i snitt som hinns med på ett läsår, vilket betyder att de läser mer på sin fritid och flickor lägger ner mer tid på läsning varje vecka än pojkar.Informanterna vill få sina elever att läsa mer och väljer då litteratur som eleverna kan känna igen sig i. De poängterar vikten av att läsförståelsen är viktig i alla ämnen och de önskar fler lästillfällen på samlingar och dylikt. Det är viktigt att få till läsningen som en vana. Sammanfattningsvis ställer lärarna sig inte helt emot en kanon men de är överens om att de inte enbart skulle vilja utgå ifrån en kanon. En kombination av ram plus eget utrymme verkar vara den bästa konstellationen. Studien visar att svenskämnet inte har tagit till sig de kulturella förändringar som går att se i samhället då flertalet av titlarna i klassuppsättning är västerländsk litteratur.

Huvudsyftet med vår uppsats var att i första hand undersöka vilka intentioner som låg bakom idén att införa en obligatorisk historiekanon i den danska grundskolan, men även se hur Svend Sødring Jensens tre historieundervisningsteorier kan tillämpas i den danska kanonrapporten.Resultatet visade att kanonrapporten först och främst kritiserade de danska elevernas kunskaper i historia och kronologi samt lärarnas bristfälliga kunskaper i ämnet. Detta var också de huvudargument som försvare och förespråkare för en obligatorisk historiekanon manade fram i den aktuella debatten kring ämnet. Resultatet av vår studie kring kanon-rapporten kunde vi även härleda till två av Sødring Jensens tre undervisningsteorier, det vill säga den objektivistiska och klassiska teorin. Vi hade även som syfte att undersöka hur de danska lärarna såg på förslaget med en obligatorisk kanon. Det vi kom fram till var att lärarna var tillfredsställda med de mål som läroplanen för historia från år 2004 behandlar, och att en obligatorisk kanon inte skulle förändra elevernas syn eller kunskap när det gäller historieämnet. Lärarna uppfattade även införandet av en nationell kanon som något konservativt och nationalistiskt. Pedagogerna ansåg även att historiemedvetenheten skulle ligga i fokus och inte de kronologiska kunskaperna något man kan återföra till Sødring Jensens tredje teori, det vill säga den formala undervisningsteorin. Emellertid ansåg lärarna att ett examensprov i historia förmodligen skulle stärka ämnets status bland både elever och lärare. Vi hade även som avsikt att göra en undersökning kring elevers syn på historieämnet samt deras kunskapsnivå i historia. För att sedan själva tolka huruvida en styrd kanon behövs eller ej. Resultatet av denna undersökning visade att det fanns ett intresse för historieämnet, men att de kronologiska kunskaperna var bristfälliga. Dock visade eleverna prov på historiska faktakunskaper och en personlig historiemedvetenhet. Med utgångsläge av denna under-sökning menar vi, att den kanonrapport och de argument som urvalsgruppen presenterar inte kommer till att gynna elevernas historieutveckling.