No description available.

In this essay, I have analyzed both the Swedish and Danish debates about the insertion of a literary canon in school’s curricula. After a description of the terms “canon” and “cultivation”, I proceed to analyze debate news articles from both Swedish and Danish media to find similarities and differences in the arguments between the two debates. I then compare the arguments between both countries to find how Denmark could be able to implement a literary canon into the curricula, but not Sweden. I find that both countries have similarities and differences regarding the debates, and that although there are implications as to say why, one can not in truth conclude why Denmark had its canon implemented.

The purpose of this study has been to find out whether the knowledge of literature, and reading in general, is a sign of high social status in the younger generations as well as the older ones. Therefore, alumni from the elite high school Stockholms Musikgymnasium, born between 1946 and 2002, were selected as subjects for the research. A questionnaire was distributed on different social media platforms, and the participants were encouraged to spread the form to others that met the criteria of the study. The form consisted of a list of canonised literature titles, and questions about how highly they value the knowledge of classic literature, the reading of fiction in school as well as in general, and what the main reasons for reading are. Before filling in the form, the participants had to enter which of the following periods of time they were born in: 1946-1964 (Baby Boomers); 1965-1980 (Generation X); 1981-1996 (Millennials); 19972002 (Generation Z). 215 qualified responses were collected, and diagrams were created to demonstrate the results of the form. Based on the response, the conclusion of the study is that the elder generations value literature higher than the younger ones. However, the most evident difference is between those born before 1981, and those born 1981 and later. Therefore, it is reasonable to suggest that the digitalization of society has had an impact on the attitudes towards literature. Furthermore, the constantly shifting views on social norms, ideals and differences, could quite possibly have made younger people see some literature outdated, in regards of literature as a source of self-reflection and personal growth. Otherwise, it could simply be the ever-growing number of options of entertainment sources – such as films, TV series and podcasts – that have begun to overtake the book as the main source of entertainment.

Denna kunskapsöversikt syftar till att ta reda på eurocentrismens konsekvenser inom skola och utbildning och de konsekvenser det kan få på elever. Vidare undersöks hur dessa konsekvenser påverkar elevernas identitetsutveckling med hänsyn till etnisk tillhörighet i synnerhet. För att besvara vår frågeställning har vi granskat forskning från olika vetenskapliga databaser som ter sig påfallande överens om att eurocentrismen har en negativ inverkan på historieundervisningen och i förlängningen på eleverna. Resultatet visar att en eurocentrisk undervisning bidrar till exkludering av marginaliserade grupper och upprätthåller en ojämlik maktbalans. Detta tar sig uttryck i både läroplan, läromedel och undervisning och leder till att elever som inte ryms inom västerländsk identitet hämmas i sin identitetsutveckling. Forskningen har visat att alla människor har ett behov av att få kunskap om sina rötter, men i den västeurocentriska undervisningen ges inte alla elever utrymme att få kunskap om sin egen personliga historia. Detta innebär för lärarprofessionen att det krävs ett större engagemang för interkulturellt lärande för att arbeta inkluderande såsom läroplanen förespråkar. Kunskapsöversikten kommer att påvisa att det inte enbart är lärarens ansvar att implementera detta. Det är främst en lednings- och organisationsfråga då sådan undervisning yrkar på utökad kompetens genom fortbildning inom ämnet. Ett rimligt antagande är att personer inom lärarkåren vill göra sitt yttersta för att undvika diskriminering och exkludering och därför är det av största vikt att lärare ges möjlighet att utveckla ett meta-perspektiv i den egna undervisningen. Målet med denna kunskapsöversikt är att lysa upp vägen mot en mer inkluderande skola, där första steget tas i historieundervisningen.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka intentioner svensklärare har med sin högläsning samt på vilka grunder de väljer ut den skönlitteratur som ska högläsas i klassrummet.Forskning på området visar att faktorer som är framgångsrika för att få till en lyckad högläsning är att välja skönlitteratur utifrån elevernas intressen samt att välja skönlitteratur ur olika genrer för att låta eleverna möta en litterär mångfald. Även om det saknas en litterär kanon i den svenska skolan finns exempel på val av skönlitteratur som tycks baseras på ett bildningsideal snarare än elevernas intressen.Detta är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer genomförts med sex behöriga lärare i årskurs 4–6 i ämnet svenska. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv.Resultatet visar att de intentioner lärarna i studien har med sin högläsning kan sammanfattas i tre punkter: språkutveckling, att få till lugna stunder samt att uppmuntra till läsning. När det gäller de skönlitterära val som görs gällande högläsning utgick lärarna främst från eleverna och deras intressen. De skönlitterära titlarna som lärarna i studien uppgav att de använder i undervisningen visar på att det ofta finns en medvetenhet när det gäller att eleverna ska få möta skönlitteratur i varierande genrer. / <p>Svenska</p>

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka om det fanns en litterär kanon i svensklärarprogrammen. Studien har med hjälp av kvantitativ metod undersökt programmens litteraturlistor för att se om det fanns verk eller författare som var ständigt återkommande. Studien har även undersökt vilka som representeras i urvalet. Då svensklärarutbildningen riktar sig mot blivande lärare uppstod även frågor kring det litterära urvalets relevans i kommande yrkesutövning. Uppsatsen har därför även undersökt hur resultatet förhöll sig till läroplanen och ämnesplanen i svenska. Resultaten var att det går att urskilja mönster i litteraturlistorna som kan tolkas som en inofficiell kanon. Det var även möjligt att urskilja en stor användning av ett fåtal svenska författare mellan lärosätena. Det visade sig också vara stor ojämlikhet bland de författare och verk som representerades. Generellt är författarna män som gett ut verk i Sverige eller Europa under år 1780 fram tills idag. Efter att ha undersökt de litteraturvetenskapliga kurserna upptäcktes att de till mestadels stämde med undervisningskraven från Skolverket. Men i relation till vilka som representeras i litteraturlistorna är det möjligt att säga att innehållet på kurserna bättre behöver stämma överens med undervisningskraven från Skolverket. För utbildningens enda egentliga syfte är att förbereda lärarstudenterna inför kommande yrke.

In the subject of history, a canon can be identified, which refers to the knowledge that is seen as desirable and immortal. This knowledge is what is perceived as general education and thus worth remembering. This means that the knowledge that falls outside of the canon is perceived as less important and therefore can be forgotten. The depiction of history that is often reproduced in textbooks and teaching can be called Western Eurocentric history telling or the Western canon. The Western canon in education has been identified and established previously by historians and can be identified in the central contents of both the fundamental courses in history offered in the Swedish upper secondary school. The aim of this study is to illustrate history teachers’ thoughts on planning work, with a special focus on how teachers relate to the Western canon in the subject of history. This is done through semi-structured interviews with five history teachers, all working in the same midsize city. Three of the five teachers work at the same public school, the other two teachers work at two different vocational schools in the city.  The results of the interviews are then analyzed through an analysis tool developed by the historian Laila Nielsen, composed of four strategies for teaching in a multicultural society. The strategies are based on different theories in previous research in the same scientific area. The meaning of each strategy has been adapted to the purpose of this study. The results of the interviews are presented based on three subheadings. The results are then analyzed through on the four strategies presented in the theoretical approach, integrated in the analysis are comparisons with results from previous studies. The four strategies for teaching in a multicultural society are expressed in different ways in the interviewed teachers' planning work and approach to the Western history canon. In addition, none of the five teachers is based solely on one strategy. A conclusion drawn from the results of the study is that it is not always desirable to problematize the Western canon, but that it can be a tool for teachers to ensure that the most important material is included in a course. In the finishing part of the essay, I reflect over results and give examples of further research.

No description available.

No description available.

Den officiella litterära kanonens bortfall från skolans läroplaner efter 1975 bemöttes av skilda reaktioner från lärare och forskare inom litteraturdidaktik (Persson, 2007: 82–83). Med tiden har dock den litteraturdidaktiska forskningens fokus på litteratur-urvalet och en litterär kanon i Sverige minskat och det finns relativt få studier som fokuserar på vilken typ av skönlitteratur som används i undervisningen. Desto mer forskning fokuserar på hur eleverna läser, utifrån synliga läsarter och litteraturens möjlighet till främmandegöring och identifikation. Trots att en uttalad officiell litterär kanon har förlorat sin plats i litteraturundervisningen i skolan går det att ifrågasätta om det inte fortfarande finns en samsyn på litteratururvalet, en inofficiell litterär kanon, i skolans litteraturundervisning. I den här studien granskas hur forskning inom litteraturdidaktik lyfter fram och diskuterar kanonfrågor i under-visningen. Frågeställningarna utgår från hur begreppet litterär kanon förstås och behandlas inom nutida litteraturdidaktisk forskning, om det föreligger en bestämd litterär kanon inom litteraturundervisning och hur en eventuell litterär kanon legiti-meras enligt den litteraturdidaktiska forskningen. Resultatet av studien visar att det finns kanonaspekter och tecken för en inofficiell litterärkanon i samtidens litteratur-undervisning där kanoniserad litteratur främst legitimeras utifrån den dess mål, användning och effekt. En avslutande slutsats är att det existerar en spänning i undervisningen mellan den dominerande synen på litteraturundervisningen som ett litteraturhistoriskt bildningsämne och en mer läsorienterad litteratursyn.