Med denna kunskapsöversikt har vi haft för avsikt att undersöka vad forskningen säger om hur kanoniserade verk kan läsas på ett genusmedvetet sätt för att främja en reflekterande undervisning på högstadiet och gymnasiet. I undersökningen av detta område har vi identifierat fyra teman, som alla kopplats till genusmedvetenhet, i vilka vi tagit avstamp för att besvara arbetets frågeställning  Hur kan kanoniserade litterära verk läsas för att främja genusmedvetenhet?  Dessa fyra teman är genusmedvetenhet i förhållande till kanonbegreppet, teoribildning, pedagogiska strategier och förhållningssätt samt ett litterärt exempel i form av förankring i August Strindbergs Fröken Julie (1888).  Resultatet har grundat sig i metodisk läsning och sammanställning av olika forskares perspektiv på ämnet. Frågeställningen besvaras med att läsning av kanoniserade verk behöver anpassas efter nutida värderingar såväl som den historiska kontexten i vilken verket blev skrivet. Vidare har resultatet pekat på att feministisk litteraturteori är en aspekt av vad vi idag kallar genusmedvetenhet och därav är nödvändigt att ha i åtanke när pedagogiska strategier ska formas i arbetet med litteratur i klassrummet. De pedagogiska strategierna behöver ta avstamp i inkludering och normkritik. Slutsatsen av detta resultat är att kanoniserad litteratur kan läsas genusmedvetet då de pedagogiska strategierna kring verket påverkar hur läsaren förhåller sig till innehållet.

Riktlinjer gällande litteratururval och förmedlingen av en litterär kanon har alltmer minskat sedan 1975 och kan av en del lärare ha ansetts försvunnit helt vid införandet av Gy11. Tidigare forskning av lärares litteraturval visar dock att det fortfarande existerar en hierarkisering av litteratur där klassiska västerländska verk kanoniseras. Majoriteten av den litteraturdidaktiska forskningen har sedan 2000-talet framför allt fokuserat på att undersöka hur elever läser snarare än vad eleverna faktiskt läser. Den här studien syftar till att undersöka om det existerar en inofficiell litterär kanon på gymnasieskolan. Studien har en fenomenografisk forskningsansats och referens-ram. Datainsamlingen skedde i form av halvstrukturerade intervjuer med sex svensklärare som arbetar på gymnasieskolor. Studiens slutsatser visar att det existerar en inofficiell litterär kanon med en stark koppling till litteraturhistoria och klassisk litteratur som kan tolkas härstamma från en kanonförmedling utifrån tidigare läroplaner, lärarutbildningar och läromedel. En litterär kanon utgår enligt lärarna från en samsyn gällande en författare eller ett verks kvalité och plats i under-visningen. Kanoniserad litteratur beskrivs även som mansdominerad och väster-ländsk samt att den säger något om historien och samhället. Lärarna uppger att deras litteraturval främst påverkas av lärarens syn på ämnet, kollegiala samtal, elevernas förkunskaper och vilken kurs de går i men även temaarbeten och litteraturens historiska förmedling. I analysen av lärarnas beskrivning av påverkansfaktorer går det att urskilja kanonaspekter där vissa verk prioriteras och anses självklara, utan en anknytning till de framlyfta faktorerna. Det går därmed att urskilja en inofficiell litterär kanon som ytterligare en faktor till litteraturvalet. / <p>Svenska</p>

En stor del av det här arbetet har grundat sig i det politiska förslaget om att införa en läslista i skolan. Syftet med vår studie var därför att ta reda på sambandet mellan lärares syn på, och undervisning i, skönlitteratur samt deras inställning till en litterär kanon. Vi har använt oss av en metodkombination med muntliga och skriftliga intervjuer, och en enkät. Enkäten besvarades av 63 respondenter och i intervjuerna deltog 8 lärare. Med utgångspunkt i receptionsteori, forskning om läroplan och lärares undervisning samt kanonteori och kanondebatt kan vårt resultat visa flera samband. Resultatet visade att majoriteten av lärarna var negativa eller osäkra till ett införande av en litterär kanon. De som ställde sig negativa eller är osäkra till en kanon läser mer frekvent på fritiden jämfört med de som är positivt inställda till en kanon. Gemensamma uppfattningar hos de positivt inställda till kanon är att en litteraturkanon kan bidra till likvärdighet och kulturarv. En återkommande åsikt hos de negativt inställda till en kanon är att de önskar välja litteratur själva, och att de ifrågasätter vem som ska bestämma urvalet i en kanon. Resultatet visar också att det finns en konflikt mellan lärares litteratursyn och hur de undervisar i skönlitteratur. / The idea for this study was initiated by the political proposal of establishing a reading list in the Swedish school. The aim of our study was therefore to examine the connection between middle school teachers’ views on, and teaching of, fiction and their attitudes towards a literary canon. Our study is based on a combination of methods, using both written and oral interviews with 8 teachers, and a questionnaire with 63 participating respondents. Based on reception theories, curriculum studies and research of teaching literature, as well as canon theory and the debate, our result can reveal several connections. A majority of the teachers were negative or uncertain towards a literary canon in the Swedish school. The negative or doubtful are reading more often in their spare time compared to those who are positive towards a canon. Common opinions among those with a positive attitude concern equivalence and cultural heritage. A recurring opinion of those with a negative attitude towards a canon is regarding their own choice of literature for teaching, as well as they question who decides the canon content. The result indicates that there is a conflict between the teachers’ views on literature and how they are teaching literature.

Das Thema dieses langsamen Satzes ist asymmetrisch: Sein Nachsatz ist doppelt so lang wie sein Vordersatz. Eine genetisch-rekonstruktive Analyse zeigt den Nachsatz als Auskomponierung einer Mittelgrundstruktur, die auch in auskomponiertem Zustand nicht mehr als vier Takte zu messen bräuchte. Diese Deutung allerdings besagt nichts über die innerkompositorischen Gründe der besagten Asymmetrie – eine explanatorische Lücke, die der vorliegende Beitrag durch eine quasi Schönberg’sche Deutung des strukturanalytischen Befundes zu füllen sucht: Der Vordersatz des Mozart’schen Themas enthält einen verborgenen dreistimmigen Kanon. Eine Stimme dieses Kanons bricht vorzeitig ab. Der erste Melodieton des Nachsatzes reagiert auf diese Störung, indem er die letzte stehengelassene Tonhöhe dieser Stimme aufgreift. Dies aber erzeugt eine neuerliche Störung, die hinreichend auszubalancieren voller acht Takte bedarf. / The theme of this slow movement is asymmetrical: its consequent is twice as long as its antecedent. A genetic-reconstructive analysis reveals the consequent to be a composing-out of a middle-ground structure that would need not measure more than four bars when fully composed. This interpretation, however, says nothing about the true compositional reasons for the asymmetry in question. The present contribution attempts to fill this explanatory gap using a quasi-Schoenbergian interpretation of the analyzed structure: the opening movement of Mozart's theme contains a hidden three-part canon, except that one voice of this canon breaks off prematurely. The first melody tone of the consequent reacts to this disturbance by picking up where the other voice left off. This, however, creates a new disturbance that requires eight bars to be sufficiently balanced.

No description available.

Die Dissertation untersucht mit statistischen Methoden die Repertoireentwicklung der Leipziger Gewandhaus-Konzerte von 1781–1895. Nach einer historischen Kontextualisierung werden die digitalen Konzertdaten auf verschiedene Hypothesen hin getestet. Dabei stehen u. a. Fragen nach den Verhältnissen von Gattungen oder Erstaufführungen und Wiederholungen im Fokus. Die Analyse wird darüber hinaus in den Kontext der Kanonbildung im 19. Jahrhundert gesetzt. Eine umfangreiche Zusammenfassung der aktuellen Kanontheorie in Kombination mit den Ergebnissen der statistischen Analyse zeigt die verschiedenen Faktoren auf, die zur nachhaltigen 'Klassiker'-Bildung in der Musik geführt haben.:Vorwort iii Abkürzungsverzeichnis iv 1 Einleitung 1 Statistische Repertoireforschung in der Musikwissenschaft . . . . . . 3 Digital Humanities und Forschungsmethoden . . . . . . . . . . . . . 7 Gliederung und Formalia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 2 Kanon 13 2.1 Genese des Kanonbegriffs und sein Verhältnis zum Repertoire . . . . . . . 15 2.2 Komponenten des musikalischen Kanons . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Zeit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Raum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Macht . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Kriterien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 2.3 Zeitverlauf der Kanonbildung . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 2.4 Entstehungstheorien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Individuum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Gesellschaft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Invisible Hand . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 2.5 Probleme der musikalischen Kanonforschung . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 3 Die Gewandhaus-Konzerte im musikhistorischen Kontext 47 3.1 Das 18. Jahrhundert . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 3.2 Struktur und Persönlichkeiten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Musikdirektoren / Kapellmeister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Konzertmeister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Gewandhaus-Konzertdirektion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 3.3 Historischer und regionaler Kontext . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Abonnement und Publikum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Orchester- und Konzertinstitutionalisierung . . . . . . . . . . . . . 94 Programmtypologie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Die Rolle des Nationalen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 Konservatismus und Neudeutsche Schule . . . . . . . . . . . . . . . 116 Die zweite Musiksäule Leipzigs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 Breitkopf & Härtel und die Leipziger Musikpresse . . . . . . . . . . 125 4 Untersuchungs- und Methodenbeschreibung 129 4.1 Forschungsfragen und Hypothesen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 UFF1 – Aufführungsaspekte von Komponisten und Werken . . . . . 129 UFF2 – Gattungstypen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 UFF3 – Nationalisierung . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 4.2 Variablen (Codebuch) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 4.3 Forschungsfragen- und Hypothesenkatalog mit Variablenmatrix . . . . . . . 139 4.4 Datenquellen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 4.5 Statistikglossar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152 5 Untersuchung der Repertoireentwicklung 156 5.1 Die Gewandhaus-Konzerte im späten 18. Jahrhundert . . . . . . . . . . . . 156 5.2 Repertoireentwicklung im 19. Jahrhundert . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 UFF1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 UFF2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 UFF3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 6 Die Repertoireentwicklung und Kanonisierung in den Gewandhaus-Konzerten 222 UFF1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 UFF2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 UFF3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 Übergreifende Befunde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 Limitationen und Ausblick . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 Quellen- und Literaturverzeichnis 232 Forschungsdatenverzeichnis 244 Tabellenverzeichnis 245 Abbildungsverzeichnis 247 Anhang A: Allgemeines 248 Anhang B: Daten zu den Abbildungen 263 Anhang C: Statistische Nachweise 297

Den västerländska kanon har varit ett omdiskuterat begrepp ända sedan dess intåg i litteraturvetenskapliga kretsar - en debatt som pågår ännu idag. Debatten har främst kommit att handla om kanons legitimitet i förhållande till dess representation, då den sedan uppkomsten främst har representerats av litteratur skriven av västerländska män. År 2004 uppmärksammades debatten i Norden, vilket resulterade i att Danmark fick en etablerad kulturkanon, som syftar till att representera det danska kulturarvet. Detta inspirerade till en liknande debatt i Sverige, där folkpartisten Cecilia Wikström lade fram ett förslag på en liknande svensk kulturkanon för att därmed stärka det svenska kulturarvet. Detta förslag möttes av kritik från olika håll, vilket vi undersöker i denna uppsats för att ge en bild av kanons många aspekter. Uppsatsen är uppdelad i två delar: en makroanalys och en mikroanalys. Makroanalysen undersöker forskning kring kanonteorier, kanondefinitioner, kanoniska egenskaper och kanonrepresentation, för att kunna erhålla en tolkning och vidare en förståelse för vad som utgör kanon. Mikroanalysen är en undersökning som utmärker och legitimerar en romans plats i kanon, utifrån resultaten i studiens första del. Litteraturobjektet är Gustave Flauberts Madame Bovary från 1857, då den förekommer på flera kanonlistor, och är både hyllad och kritiserad. Litteraturen vi granskar består av etablerad litteratur som är representerad i kanon i egenskap av en manlig västerländsk författare, för att undersöka i vilken mån de kanoniska egenskaperna går att utröna i verket, och med detta motivera dess plats i kanon. Makroanalysen visar att kanon fortfarande till största del är representerad av västerländska män. Detta, visar forskningen, beror på traditionella urvalsprocesser som inte alltid följer samhällets utveckling mot jämlikhet och mångfald. Likväl har det uppstått en del alternativa listor och forskning som bidrar till att de försummade författarskapen representeras i kanon. Mikroanalysen visar korrelationen med resultaten i makroanalysen. Madame Bovary besitter de kanoniska egenskaper som eftersträvas i kanon genom stil och särart, tradition, värderingar, kulturarv samt står emot tidens tand. Resultaten av studien visar att det inte alltid handlar om de kanoniska egenskaperna per se, utan att det snarare är vad ett litterärt verk representerar i relation till det litterära fältet, eller den kanoniska diskursen, som avgör vad som anses vara kanoniskt eller ej. / The Western canon has been a debatable topic ever since its entry into the field of literature - a debate that is still on-going. The focus of this particular debate has primarily been about the canons legitimacy in relation to its representation, since it is mostly represented by literature written by Western males. In 2004, the debate was brought to attention in Scandinavia, which resulted in an established culture canon in Denmark, which intended to represent the Danish cultural heritage. This inspired a similar debate in Sweden, where the politician Cecilia Wikström suggested a similar Swedish cultural canon, in order to strengthen the Swedish cultural heritage. This suggestion was met by critique from different directions, which our study is partly based on. This thesis study is divided into two parts: a macroanalysis, and a microanalysis. The macroanalysis analyses research about canon theories, canon definitions, canonical qualities, and canon representation, in order to establish an interpretation and understanding of the constituents of the canon. The microanalysis is a study that distinguishes and legitimizes a novel’s place in the canon, based on the results from the macroanalysis. The literary object of this study is Gustave Flaubert’s Madame Bovary from 1857, since it is recurrent in many lists of canonical works, and has been both praised and criticised throughout the years. The literature that is studied is established literature represented in the canon as a work of a Western male writer, in order to study how the canonical qualities are represented in the novel, and thus legitimise its place in the canon. The results from the macroanalysis show that the Western canon is still mostly represented by Western males. Research indicates that this is due to traditional sampling processes, which do not always follow the development in society towards equality and cultural diversity. However, some alternative canonical lists have emerged, as well as research that has contributed to further representation of previously neglected authorships to the canon. The microanalysis shows the correlation with the results from the macroanalysis. The canonical qualities of style and peculiar nature, tradition, values, cultural heritage and standing the test of time, are all represented in Madame Bovary. The results of this study indicate that it is not always about the canonical qualities per se; it seems to be more about what a literary work represents in relation to the literary field, or the canonical discourse, that determines what is considered as being canonical or not.

Der Beitrag nimmt seinen Ausgangspunkt bei der Analyse eines Papiers der Konrad Adenauer-Stiftung, das einen Werkekanon für den Musikunterricht vorschlägt. Er führt zu dem Schluss, dass Musik eine besondere Art der ästhetischen Praxis ist, die kulturabhängige Wahrnehmungsinteressen, Vollzugsweisen und dementsprechend gestaltete Musikstücke umfasst. Am Beispiel einer Profiloberstufe wird gezeigt, warum in musikalisch bildender Praxis nicht ethische oder historische, sondern ästhetische Praxis bestimmend sein sollte. / What should be the subject of music education? The article takes its starting point at analysing a paper of the Konrad Adenauer-Stiftung, that suggests an opus- canon. The proposal of the article is, that music is a special kind of aesthetic practice including different ways of perception, which depends on cultural experiences. The example of a general school points out, why aesthical and not ethical or historical practice should dominate the practice of music education.

La construcción y divulgación de un canon literario, sea éste en el contexto de las literaturas nacionales o de la literatura universal, provoca hasta hoy fuertes debates ya que representa algo elitista, lo más eximio de la literatura de una cultura como así también la inmortalidad de los autores. Todo esto constituye a su vez el prestigio de una país como nación cultural.

The Slovenian painters’ collective IRWIN, founded in 1983 in Ljubljana and co-founder of the NSK (i.e. Neue Slowenische Kunst) organization, has been engaged in a series of projects of active and concrete intervention in social and historical contexts in the decade that redefined the status of art in Eastern Europe. Ever since IRWIN confronts the art world with the EAST ART MAP (EAM), a map of artworks from Eastern Europe between 1945 and 2000, various provocative questions come up: regarding the selection within curatorial practice, the intrusion of artists in the field of art theory and historiography, the gap between the apparent dominant Western and assumed backward Eastern art market or – not least – the challenge of the participative integration of art observers and users. The interview with Miran Mohar and Borut Vogelnik focuses on the issues raised within the EAM project that are surfacing in current projects like the NSK State in Time (since 1992) and its diversifications, questioning the challenge of participation back to the 1990ies till now.