This thesis examines the relationship and attitudes of 152 young Russians, between 13 and 20 years of age, towards words derived from criminal jargon that have become a part of colloquial Russian; more specifically how they explain their usage of these words, what they think of criminal jargon, where they have learnt it from, and whether or not they are aware of the origins of the words they are using. In order to analyse these aspects, 20 words from criminal jargon were chosen and used as the basis for a survey. The results of said survey show that a majority of the Russian youth that took part in the study is either neutral or positive (82,9%, in total) towards such loan words, that they mostly learn the words from friends, social media and movies, and that it is perceived, at least marginally, more positive when boys use words derived from criminal jargon, than if girls do. It remains unclear, however, whether or not young Russians are truly aware of the origins of all the words they are using. / В данной дипломной работе рассматривается отношение молодых россиян к словам криминального происхождения, которые вошли в разговорно-обиходную речь. В частности, как молодёжь подросткового возраста объясняет своё использование подобных слов, что думают подростки об уголовном жаргоне, откуда они узнали эти слова, и осознают ли они происхождение используемых ими слов этой группы. В этих целях было отобрано 20 слов криминального происхождения и проведён опрос среди 152 молодых людей в возрасте от 13 до 20 лет. Результаты исследования показывают, что отношение большинства опрошенных к заимствованиям подобного рода либо нейтрально, либо положительно (итого 83,9%). Анализ опроса выявил также, что знакомство подростков с этой группой лексики происходит, чаще всего, в их контакте с друзьями, из социальных сетей и из фильмов. Более отрицательно использование данных слов воспринимается в речи подростков женского пола, тогда как у противоположного пола подобный узус воспринимается окружающими менее негативно. Однако остаётся неясным, осознают ли молодые россияне происхождение используемых ими слов.

Studiens syfte var att undersöka behandlarens respektive klientens upplevelser av behandling riktade kring beteendemönster som är kriminellt normbrytande, där mottaglighet till behandling beaktas särskilt utifrån principerna risk, behov och mottaglighet. Studien utgick från en induktiv kvalitativ ansats med nio semistrukturerade intervjuer. Frågeställningar har besvarats av fem praktiker från frivården och av fyra före detta kriminella män som genomgått någon form av behandling för att motverka återfall i brott. Intervjumaterialet har sedan bearbetats och analyserats med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och Jönsons perspektivansats. Det framkom från både behandlare och respondenter att orsaker till normbrytande beteende ofta hänger samman med en dysfunktionell uppväxt vilket sedan lett till kriminalitet i vuxenlivet. Andra faktorer kan vara en bristande skolgång med utanförskap som följd. Det framkom av både behandlare och klienter att diagnoser är en försvårande faktor. Andra viktiga aspekter som lyftes fram var att det måste finns ett behov av samordnade insatser för personer som är beroende av olika utförare med ett bättre samarbete mellan olika professionella yrkesgrupper som kan axla både diagnoser, psykisk problematik tillsammans med missbruk och med fokus på individens behov samt förutsättningar. Studiens slutsats är att både behandlare och klienter har en samsyn kring om att det måste finnas en medvetenhet, självkännedom och fokus på ett ömsesidigt samspel vilket ökar både tilliten och mottagligheten. / The purpose of this study was to examine the therapist's and the client's experiences of treatment directed at behaviour patterns that are criminally norm-breaking, where especially responsivity to treatment is considered based on the risk, need and responsivity principles. The study was based on an inductive qualitative approach with nine semi-structured interviews. Questions have been answered by five counsellors from the Swedish correctional service and by four ex-criminal men who have undergone various behaviour treatments to prevent recidivism. The interview material has been processed and analysed using Bronfenbrenner's developmental ecology model and Jönson's perspective approach. The results emphasize that causes of norm-breaking behaviour are often related to limited complex mechanisms such as upbringing conditions, unhealthy environments, scarce resources et cetera. These variables could increase the risk for the individual to continue with crime in adulthood. Other contributing factors can be a lack of schooling with exclusion as a consequence. It emerged from both counsellors and clients that neuropsychiatric diagnoses are an aggravating factor. Important identified aspect was the need for coordinated services. Clients that have multiple conditions struggle since each service provider only provide a service for their specialized area. This report concluded that the lack of collaboration between service providers effected the client on several levels. Service providers need to collaborate and be inclusive rather than exclusive. Clients that struggled with mental health issues and addiction was excluded since the mental health service does not address the drug issue and vice versa. Client needs and conditions should be the primary focus rather than a way out for the service provider. The report identified several levels of challenges whereby clients were marginalized and excluded because of several multiple conditions. Different service provider needs to attend to clients’ needs regardless of other demands, this way services would be more permissive and clients would adhere which would increase the collaborations between service providers. Different diagnoses, psychological problems together with addiction and focus on the individual's needs and conditions would make the services more available and easier to access. In accordance to counsellors and clients the study concludes that successful changes in behavioural patterns are several but recurrent issues that emerged in the first level was awareness, self-awareness and focus on a mutual interaction, reciprocate relations then trust and responsivity increase.

Den första tiden efter frigivning beskrivs som kritisk gällande återfall i brott då det innebär hinder och svårigheter i att anpassa sig till en konform livsstil. När det gäller dessa hinder kan frivilligorganisationer bidra till att minska återfall i brott. Följande studie syftar till att bidra till kunskap om att förebygga återfall i brott efter avslutad fängelseverkställighet. Studien avser att undersöka KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) återfallsförebyggande arbete för individer med en bakgrund av kriminalitet och/eller beroendeproblematik. Vidare att undersöka hur KRIS samarbete med Kriminalvården fungerar och kan utvecklas. Studien har en kvalitativ ansats och baseras på sju semistrukturerade intervjuer, vilka har analyserats tematiskt. Studiens fynd visade på att stöd från likasinnade personer som delar liknande erfarenheter av kriminalitet och/eller beroendeproblematik var en central del i vad som ansågs vara viktigt i KRIS arbete. Vidare ansågs KRIS hjälp med personlig utveckling vara betydelsefull när det kommer till motivation och bibehållande av en konform livsstil. KRIS samarbete med Kriminalvården fungerade väl enligt Förening Två, men Förening Ett hade inte ett pågående samarbete på grund av coronapandemin och en omorganisation. Däremot betonades en efterfrågan kring Kriminalvårdens bemötande av individer som avslutat en fängelseverkställighet och deras behov av socialt och instrumentellt stöd. / The first period after release from prison is described as critical regarding recidivism. There are obstacles and difficulties in returning to a conformist lifestyle. In regard to these obstacles, voluntary organizations can play a part in helping reduce recidivism. The following study aims to contribute to knowledge about preventing recidivism after prison terms have been completed. The study intends to examine KRIS’s relapse prevention work for ex-criminals and/or people who suffer from addiction. Furthermore, to investigate how KRIS’s (Criminal’s Revenge In Society) collaboration with the Swedish Correctional Service functions and can be developed. The study has a qualitative approach and is based on seven semi-structured interviews analyzed through thematic analysis. The study found that support through community with like-minded people who shared similar experiences of crime and/or addiction became a central and recurring point in what was important when a person sought help from KRIS. Furthermore, KRIS’s contribution to personal development was important when it came to motivation and the maintenance of a conventional lifestyle. The associations’ cooperation with the Swedish Correctional Service worked well according to one organization, but the other did not have an ongoing cooperation due to the corona pandemic and a reorganization. However, there was a demand regarding the treatment of individuals and their need for social and instrumental support.

Kriminella handlingar är oavsett aktör ett samhällsproblem då det påverkar både oskyldiga människor och företag, ett problem som på senaste åren vuxit speciellt bland unga män. Därav inspirationen bakom studien. Syftet med denna studie är att studera dem bakomliggande faktorerna som ligger bakom unga mäns medverkan i kriminalitet. Det empiriska material som används i studien är fyra djupintervjuer med unga män i åldrarna 18–25 som levt ett kriminellt liv. Det teoretiska perspektivet som används i undersökningen är narrativ teori. Resultatet i studien indikerar att det inte går att fastställa enstaka anledningar som kan tillämpas på alla unga mäns medverkan i kriminalitet, dock så finns det ett gemensamt motiv såsom exempelvis psykiskt missnöje som lett till att dessa unga män sökt sig till att eftersträva någonting dem känns en brist av i sitt liv. Såsom trygghet, en respekt och en acceptans.