No description available.

No description available.

In this thesis the author has through a discourse analysis examined how the concept of culture has been used in the discourse of integration during the late twentieth century in Sweden. The author argues that the integration of immigrating people has been the fundamental method in creating Swedish citizens within the immigrant communities. In this discourse the concept “culture” has been a constant recurring way of explaining differences among the immigrants towards “ethnic swedes” and Swedish way of life and establishing difficulties in performing integration outside of governmental policies. When looked upon in terms of discourse the integration process is the possibilities, intents and interests and the actual creation i.e. when immigrants become citizens of Sweden. The main source material has been legislative reports and bills which point out viewpoints within political institutions. In the discourse culture as a concept has operated in numerous ways. One key aspect has been to point out deviations from the “Swedish viewpoints and behaviours” by describing these deviations as “cultural expressions”. This in turn paved way for an ulterior nationalism and yet the legislative actors made it appear as a choice for the immigrants as well as an urge to keep an equivalence for all residents. Culture was also the main mode of giving the immigrants an identity. In turn the “Swedish” was both a culture that lacked a distinct content and something that was ”beyond culture”. Difficulties that immigrants would experience was in all circumstances a matter for the Swedish society as a whole but their presence was due to the immigrant’s actions or the cultural diversity in Sweden i.e. not because of Swedish policies.

Denna uppsats syftar till att visa hur kulturhistorisk forskning har utvecklats mellan åren 1980-2001 genom att belysa den historiografiska debatt som omgärdade forskningen på sekelskiftets Wien. Debatten om sekelskiftets Wien som undersöks i denna uppsats startade efter publiceringen av Carl. E. Schorskes stilbildande verk Fin-de-siècle Vienna: Politics and Culture (1979) och fortsatte till utgivningen av antologin Rethinking Vienna 1900 (2001). I uppsatsen genomförs en litteraturstudie där en rad texter av historiker som debatterat Schorskes verk analyseras för att belysa den historiografiska debattens karaktär och utformning. För att belysa hur den historiska forskningen påverkades av de texter som engagerade sig i debatten om Schorske genomförs även en närläsning av två texter ur antologin Rethinking Vienna 1900 i syfte att kontrastera antologin mot Schorskes verk samt för att visa hur kulturhistorisk forskning har påverkats av debatten kring Schorskes verk. Uppsatsen gör anspråk på att visa hur den historiografiska debatten om Schorskes verk har påverkat kulturhistorisk forskning och att debatten om sekelskiftets Wien är mer än bara ett intressant idéhistoriskt studieobjekt utan även speglar utvecklingen av historisk forskning. Uppsatsens resultat visar på att debatten om sekelskiftets Wien bär en historiografisk relevans som är av vikt för att förstå hur historievetenskaperna formas av diskussion över tid.

This thesis takes its starting point from examining the basis of culture and how the public library fits in that, all through a rural lens. This was achieved through an analysis of the use of the concept of culture in cultural policy documents from 15 very rural municipalities in Sweden.  This thesis observes what content the cultural policy documents filled the concept of culture with. The results show that it is a very general and confused concept of culture that emerges through the analysis. Most of the time it seems to function as a “catch all” of what the municipality has to offer. There is also a strong focus on cultural heritage and the culture of national minorities and indigenous people. Strategies, presented in the documents, for solving a complex situation, with challenging geography, demographics and a lack of resources, includes a focus on cooperation with other actors, as well as an emphasis on the instrumentalization of culture. Another important aspect of the cultural policy documents was the libraries’ role as an actor in the cultural field, as well as an arena for the cultural field.

Syftet med denna uppsats är att synliggöra och problematisera vad kulturen sägs vara i svensk kulturpolitik, hur kulturpolitiken är utformad och för vem. Genom kvalitativ textanalys av 2009 års kulturproposition Tid för Kultur visar undersökningen att det i propositionen inte finns någon tydlig definition av vad begreppet kultur innebär. Det finns en uttalad medvetenhet om att kulturbegreppet är svårdefinierat men eftersom kulturbegreppet inte definieras i propositionen medför det en inkonsekvent användning. En viktig utgångspunkt för uppsatsen är att kulturen – liksom kulturpolitiken – kan utgöra en arena för maktspel. Av den anledningen är sociologen Pierre Bourdieus teorier om kulturella dominansförhållanden viktiga för undersökningen. Analysen påvisar att kulturpropositionen genom att avgränsa de kulturpolitiska åtgärderna till att endast omfatta de klassiska kulturformerna, ofta kallad finkulturen, reproducerar dessa kulturella maktstrukturer. Exempelvis ifrågasätts aldrig den förgivettagna ståndpunkten att det finns god och dålig kultur. Genom att relatera kulturpropositionens mål om allas möjlighet att ta del av kulturlivet till Bourdieus teorier om kulturellt kapital framkommer att målsättningen i sig är en omöjlighet, eftersom alla inte innehar samma kulturella förförståelser. Uppsatsen betonar att ett ökat fokus på att göra kulturens innehåll, snarare än formen, mer tillgängligt skulle medföra att fler kan ta till sig kulturen. Detta är dock beroende av att begreppen kultur och underhållning tillåts närma sig varandra.

Uppsatsen syftar till att undersöka kulturtidskrifternas roll och status i det svenska samhället idag, bland annat genom intervjuer med verksamma redaktörer på olika kulturtidskrifter. Som problembakgrund presenteras den paradoxala situation som kulturtidskrifterna ställs emot: de anses som viktiga för yttrandefrihet, demokrati och mångfald men blir ändå försummade och underprioriterade inom politik och forskning. Utifrån detta formuleras tre frågeställningar: Hur ser redaktörerna på den politik som drivs kring kulturtidskriften? Vad anser redaktörerna att kulturtidskriften har för roll och status i samhället? Hur kan kulturtidskriftens roll och status tolkas utifrån de intervjuade redaktörernas svar, den rådande kulturpolitiska diskussionen, kulturteorier och tidigare forskning? Dessa frågor analyseras utifrån intervjusvaren, tidigare forskning, Horkheimer och Adornos teoretisering av kulturindustrin, Habermas teorier om det offentliga rummet samt Bourdieus fältteori och teori om ekonomiskt och kulturellt kapital. Uppsatsens metodologiska utgångspunkt är i kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio verksamma redaktörer på olika kulturtidskrifter. I slutsatserna bekräftas den inledande problemformuleringen – kulturtidskrifterna är viktiga men försummade. Statens kulturråd har stor makt över kulturtidskrifterna eftersom de styr över ett årligt tidskriftsbidrag. Få kulturtidskrifter klarar sig enbart på prenumerant- och annonsintäkter, vilket gör det statliga stödet livsviktigt för många. Kulturtidskrifterna har flera viktiga roller i samhället. Framförallt har de som roll att fördjupa och vidareutveckla det offentliga samtalet och bidra till så att obundna, oetablerade och alternativa röster kan komma till tals som inte är påverkade av kommersiella intressen. I förlängningen kan man säga att det leder till en ökad mångfald, yttrandefrihet och demokrati. Kulturtidskrifternas har generellt sett låg status bland allmänheten, vilket leder till att den får låg status i andra sammanhang också, bland annat inom kulturpolitiken. Den låga statusen verkar hänga ihop med uppfattningen om att kulturtidskrifterna är finkulturella och exkluderande snarare än lättillgängliga och kommersiella.

Examensarbetets syfte är att undersöka vad Kultur på recept för långtidssjukskrivna personer kan betyda för individen och samhället, samt vilken kultursyn som genomsyrar projektidén. Frågeställningarna diskuteras via två kanaler: ljud och akademisk text. Ljudproduktionen, som bör lyssnas på innan uppsatsen läses, är nyfiket undrande medan den akademiska uppsatsen är mer kritiskt analyserande. De båda är lika ”sanningsbärande” trots att de ska förmedla olika känslor, insikter och frågor hos mottagaren. Examensarbetets kvalitativa forskningsansats är grundad på reflexiva intervjuer, resultat från befintlig forskning samt kulturvetenskapliga litteraturstudier. Examensarbetets slutsatser är att många kan dra fördelar av Kultur på recept, inte minst staten, vården, individen och kultursektorn. ”Kulturuppfostran” sker i kulturelitens diskurs, kulturpedagogerna ger deltagarna ”rätt” analysverktyg. Kvalitetsbegreppets existens har flyttats från varan till sättet att konsumera. Kulturhegemonin skulle kunna ruckas en aning, men projektet signalerar att nyttiga kulturaktiviteter är de som leds av kulturpedagoger på kulturkodade platser (ej hemma). Kultur på recept är främst Livsstil på recept. / This thesis’ aim is to investigate the meanings that Culture on prescription for long-term sick-listed persons may have for individuals and society as well as to take a look at the perspective taken on culture shored up by the project idea. This is done in two ways: sound and academic text. The sound production, which should be listen to before reading the thesis, is curiously wondering, whilst the academic thesis takes a more critical analytical stance. Both constitute equally valid perspectives, despite them conveying different feelings, insights and questions. The thesis’ qualitative point of departure is rooted in reflexive interviews, results of the extant research on the topic as well as in a literature review within the field of Culture Studies. The thesis’ conclusions are that many stakeholders may benefit from Culture on Prescription, not least the state, the health sector, the individual, and the cultural sector. Cultural breeding takes place within a discourse of the cultural élite, with cultural pedagogues providing participants with the ‘right’ analytical tools. The meaning of quality has moved from the product to the way of consume the product. The cultural hegemony could partly be superseded, but the project signals that beneficial cultural activities are this which are led by cultural pedagogues and in culture-coded places (not at home). Culture on prescription is mainly Lifestyle on prescription.