Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2008.

Följande studie ämnar undersöka hur Uppsala- och Lund kommun arbetar för att utveckla och bevara sina kulturella identiteter. Först och främst kommer de kulturella identiteterna att undersökas utifrån ett historiskt perspektiv genom att se till kulturhistoriska arv och omständigheter. Vidare kommer kommunernas framtida utmaningar att undersökas gällande uppdraget att främja deras kulturella identiteter. Kulturpolitiker och planerare arbetar aktivt för att framhålla alternativt dölja vissa delar av den kulturella identiteten, därför är det även av intresse att resonera kring vad som kan tänkas vara kommunernas underliggande värderingar. Metoden som har tillämpats är ett kvalitativt tillvägagångssätt, med en tyngdpunkt på kvalitativa intervjustudier och kompletterande dokument- och källanalys. Den första slutsatsen som studien har kommit fram till är att den kulturella identiteten är mer eller mindre ojämlikt representerad av kommunernas medborgare. Politikers och planerares strategi att marknadsföra kommunen har ofta ett syfte att uppnå regional-och lokal tillväxt, vilket har medfört att platslösa identiteter har blivit ett utbrett fenomen. Den andra slutsatsen gäller kommunernas framtida utmaningar och målsättning. Den likformiga retoriken indikerar att kultursektorns arbete att främja och bevara kulturen inte på något sätt är självständig, utan befinner sig i ett komplext relationssammanhang som prioriterar tillväxt framför kultur.

I Sverige är 7% av alla barn utlandsfödda, alternativt har föräldrar som är födda utomlands. Med bakgrund av detta har denna studie genomförts, som handlar om hur förskollärare anser sig arbeta utifrån läroplansmålet “förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin kulturella identitet samt kunskap om och intresse för olika kulturer [...]” (Skolverket 2018, s. 15). Syftet med studien är att ta reda på hur förskollärare arbetar kulturellt i förskolan med utgångspunkt i det nämnda läroplansmålet. Vi vill också ta reda på hur förskollärare tolkar begreppen kultur, mångkultur och kulturell identitet samt hur de arbetar med att stärka barns kulturella identitet. Vi har använt oss av en kvalitativ ansats i form av intervjuer, gjorda med sju förskollärare i fyra olika kommuner i Skåne. Resultatet visar på en variation som vidare har ställts mot tidigare studier. Störst fokus på tidigare studier är Lunneblad, som 2006 genomförde en stor studie inom ämnet men även andra varierande studier ligger till grund. I analysen av det insamlade materialet är det interkulturella förhållningssättet utgångspunkten. Det innebär att det finns en medvetenhet om kulturella skillnader, både utifrån den egna kulturella bakgrunden men också andra personers bakgrund. Vår studie visar bland annat att det saknas kunskaper om kultur bland förskollärare. Förskollärarna berättar att de arbetar med kultur och att stärka barns kulturella identitet på flera olika sätt. Det som är gemensamt för alla avdelningarna är att det arbetar med högtider och traditioner, framför allt de svenska.

Att välja skönlitterära texter är en utmaning som alla svensklärare i landet tampas med. Syftet med vår undersökning är att utveckla kunskap om hur svensklärare resonerar kring sina val av skönlitteratur i svenskundervisningen. Vidare vill vi undersöka hur dessa resonemang kan relatera till olika litteratur- och ämnessyner och ämneskonstruktioner av svenskämnet samt hur de förhåller sig till en globaliserad värld. Syftet har sedan mynnat ut i frågeställningar som rör hur lärare legitimerar sina textval, hur deras litteratur- och ämnessyner ser ut samt hur de reflekterar kring val av kanonlitteratur och kulturarv i relation till den globaliserade värld vi lever i idag.  För att samla in material till undersökningen har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med sex svensklärare som är verksamma i olika delar av landet. Det insamlade materialet analyserades sedan utifrån en kvalitativ dataanalys. Resultatet tolkades därefter utifrån olika teoretiska perspektiv; de didaktiska frågorna vad och varför, kulturell identitet samt ämneskonstruktioner där vi använt Martin och Roses, Balls samt Malmgrens olika fyrfältsmodeller. Resultatet visade att lärarna legitimerade sina val genom att hänvisa till de olika kursplanerna för svenskämnet. Därmed var styrdokumenten den mest styrande faktorn bakom lärarnas textval. Lärarnas litteratur- och ämnessyner skiljde sig också åt beroende på vilken litteraturundervisning som bedrevs. Litteraturundervisningen utöver det litteraturhistoriska momentet var mer varierad med fokus på språkkunskaper, färdighetsträning och texttypsskrivning medan den litteraturhistoriska undervisningen var mer lärarstyrd med fokus på kronologiska epokstudier. Vad gäller läsningen av kanonlitteratur lyfte lärarna fördelar – såsom en likvärdig utbildning, och nackdelar – exempelvis det ålderdomliga språket som betraktades som ett hinder. I diskussionen menar vi att det finns flera faktorer som påverkar lärares testval, till exempel styrdokumenten och svenskämnets traditioner. Slutligen argumenterar vi för att de didaktiska frågorna vad och varför borde få ett större fokus inom forskningsområdet.

AbstractSverige har i samband med globaliseringen blivit ett alltmer mångkulturellt samhälle, där många kulturer, religioner, värderingar och synsätt möts. Detta innebär att den svenska förskolan idag möter barn från olika kulturer och språkliga bakgrunder. I förskolans läroplan (Lpfö98, 2016) beskrivs förskolan som en social och kulturell mötesplats som ska stärka barnen och förbereda barnen för ett liv i ett alltmer internationaliserat samhälle. Detta i sin tur ställer krav på förskolepersonalen som har uppdraget att tillmötesgå varje barns olika behov. Vårt syfte med studien är att ta reda på hur förskolepersonal uppfattar läroplansmålet om att förskolan ska sträva efter att varje barn: ”som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål” (Lpfö98, 2016). Framförallt grundar sig studien på pedagogers tolkning av barns kulturella identitet. Då läroplanen lämnar mycket åt den personliga tolkningen har vi valt att undersöka förskolepersonals medvetenhet och tolkning av målet och hur de förhåller sig till detta. För att kunna besvara studiens frågeställningar har vi genomfört kvalitativa forskningsintervjuer med sammanlagt sex pedagoger som alla är verksamma i förskolan. För att tolka vår empiri har vi har använt oss av den postkoloniala teorin och tidigare forskning som berör den mångkulturella förskolan, kulturell identitet samt flerspråkighet i förskolan. Resultatet visar att pedagoger upplever läroplansmålet som ett stort men också aktuellt och viktigt mål. Läroplanens tolkningsbarhet och otydlighet kring arbetets tillvägagångssätt hur förskolan ska bidra till utvecklingen av barns kulturella identitet ger sig tillkänna i resultatet. Resultatet vittnar om pedagogers intentioner till ett interkulturellt förhållningssätt men det visar sig även finnas vissa brister i det interkulturella arbetet. Pedagogerna själva drar slutsatser om bristen på kunskap om andra kulturer och den svenska normalitetsuppfattningen blir synlig. I arbetet med den kulturella mångfalden blir det i studiens resultat tydligt att detta främst uppmärksammas i ett språkfrämjande arbete.

I Sverige ökar den kulturella mångfalden och den nuvarande Läroplanen för förskolan Lpfö98 (rev. 2016) förespråkar barnens medvetenhet kring sin egna kultur samt andras kulturer. Den nya Läroplanen för förskolan Lpfö18 som träder kraft 1 juli 2019 visar en större medvetenhet kring mångkulturalitet och ett mål i läroplanen är att förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla “sin kulturella identitet samt kunskap om och intresse för olika kulturer och förståelse för värdet av att leva i ett samhälle präglat av mångfald [...]” (Lpfö18, s. 14). Utifrån detta undrar vi hur pedagoger kan arbeta i förskolans verksamhet för att utveckla mångkultur som kompetens och för att stärka det mångkulturella i samhället. Vidare vill vi studera om förskolans upptagningsområde kan påverka tolkningen av mångkulturalitet. I denna studie är syftet att skapa inblickar i pedagogers förhållningssätt kring mångkulturalitet i förskolans verksamhet. Hur det arbetas med samt om det skiljer sig något mellan förskolor med olika sammansättningar. Våra tre frågeställningar berör hur pedagoger tolkar mångkulturalitet, hur de praktiserar det samt om det syns någon skillnad i pedagogernas arbetssätt på respektive förskola. Vår studie är gjord genom kvalitativa intervjufrågor med verksamma pedagoger på två förskolor som ligger i olika områden, vilket gör att deras sammansättningar av barngrupper skiljer sig åt. Studien utgår från fyra olika teoretiska begrepp som ses som relevanta kring ämnet: Benedict Andersons föreställda gemenskap samt kulturell identitet, mångkulturalitet och interkulturalitet. Studiens resultat visar på en medvetenhet av att arbeta med mångkulturalitet i förskolan men det finns en viss osäkerhet kring hur arbetet ska utföras. I resultatet synliggjordes att en av förskolorna arbetar med interkulturellt medan den andra arbetar med mångkulturalitet. Utifrån förskolornas förhållningssätt ser vi hur detta skapar olika föreställda gemenskaper.

Throughout the centuries artists have used art to express their identity. Art can be used as a tool to question stereotypes and conventions that shape our societies. Black artists emerging from the Civil Rights movements in America questioned social injustices and prejudiced violence that was targeted towards black people. Jean-Michel Basquiat (1960-1988) was an artist who went against the status quo of a predominantly white art world in America during the 1980s. Basquiat’s art presents a fragmented vision of a colonized” self” in search of reassurance for being a black man and artist during a time when black peoples right where less than equal.Considering recent historic events that has reshaped the conditions and rights that black people and other ethnic minorities hold in American society, it is only suitable to re-read Basquiat’s art all over again through a post-colonial perspective. This is done in order to seek answers to how colonialism and other forms of institutionalized racism has shaped the world. Whose results could prove beneficial for current discourses regarding society’s ethical and racial ethical dilemmas.