Studiens syfte är att undersöka skillnaderna mellan kursplanerna för ämnet idrott och hälsa i Lpo 94 och Lgr 11 samt lärares upplevelser kring skillnaderna. Studien syftar även till att undersöka vilka ämnesdiskurser som förekommer i kursplanerna och vilka ämnesdiskurser som lärare anser förekommer i deras egen undervisning. Studien utgår från diskursteorin och bygger på de två metoderna textanalys och intervju. Textanalysen inriktar sig mot grundskolans senare år och därför studeras kursplanerna i idrott och hälsa, med fokus på årskurs sju till nio. Intervjuerna äger rum med lärare som undervisar i idrott och hälsa på grundskolans senare år. I studien framkommer det att den nya kursplanen, Lgr 11, har en tydligare struktur och att den innehåller en ny betygsskala. Lärarnas uppfattningar är att kursplanen har blivit tydligare, men att de saknar delar från den tidigare kursplanen. I textanalysen framkommer det att delar har försvunnit, medan andra har tillkommit. I resultatet kan man se att förekomsten av ämnesdiskurser i textanalysen stämmer till viss del med resultatet av intervjuerna.

Before the autumn term 2011 the Swedish compulsory school adopted new syllabuses in relation to, inter alia, religion. Changes within the religion topic have historically been a heavily debated issue among decision-makers, interest groups and the church, where the role of the Christianity has been particularly controversial. The main purpose of this study is therefore to investigate how the Swedish compulsory school’s teaching of Christianity has changed over the years. I have in order to conduct this study applied a descriptive method as well as a content analysis. The Swedish compulsory school’s current and historical syllabuses in religion have served as basis for this study. The outcome of this study clearly shows that the Christianity has received less influence to the benefit of other topics. At the same time the content of the Swedish school’s teaching has to a large extent changed and put currently more focus on the religion’s impact on the society as well as the society’s impact on the religion. However, from a globalization and secularization perspective the changes are to a large extent self-evident and not very surprising, due to the fact that the Christian influence over the Swedish society no longer is of same importance and that modern society allows different religions within the same national boundary.

<p>Arbetet handlar om jämförelser i matematikämnet i Sverige och Kenya. Jämförelser har gjorts mellan kursplanerna i matematik för år 9, i den svenska grundskolan, och secondary school i Kenya. Syftet med arbetet har varit att ta reda på likheter och skillnader i kunskapsmålen samt likheter och skillnader i innehåll och upplägg. Jämförelser har även gjorts mellan hur den svenska och den kenyanska skolan styrs och resultatet visar både skillnader och likheter. </p><p>En historisk tillbakablick visar att Sverige har en lång skolhistoria, men en skola för hela folket startades inte förrän år 1842. Den kenyanska skolhistorien börjar under 1800-talet med européer som invaderar landet och startar upp skolor. Teorier om lärande och undervisning visar hur olika syn vi har på kunskap och inlärning. Det finns många undervisningsteorier och de har förändrats och utvecklats i fas med samhällsutvecklingen. </p><p>Resultatet av studien visar att den svenska och kenyanska kursplanen i matematik har olika utformning. De svenska uppnåendemålen är öppet skrivna så att läraren får möjlighet att själv avgöra hur undervisningen ska genomföras och vilka kunskaper som är viktiga för de enskilda barnen. Målen i den kenyanska kursplanen är konkreta och ger därför mindre chans för läraren att välja metod och innehåll för sin undervisning. </p><p>Det är stor skillnad i utvecklingen mellan Sverige och Kenya och därför har kunskapen olika innebörd för eleverna i de båda länderna. Eleverna har möjlighet att få samma kunskap men den värderas olika och kommer till olika användning.</p>

<p>Bakgrund & Syfte:</p><p>Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på.</p><p>Metod:</p><p>Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via e-post till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik.</p><p>Slutsats:</p><p>Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.</p>

<p>BAKGRUND OCH SYFTE:</p><p>Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom</p><p>ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på.</p><p>METOD:</p><p>Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via epost till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik.</p><p>SLUTSATS:</p><p>Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.</p>

Syftet med uppsatsen har varit att sprida ljus över historielärarnas relation till läroplaner och kursplaner över tid. Undersökningen har riktat in sig på att undersöka huruvida historielärarna medvetet eller omedvetet är villiga att förändra sig själv, sitt arbetssätt och sin yrkesperson när nya direktiv kommer uppifrån i form av nya läroplaner och kursplaner. Undersökningen baseras på fem olika djupintervjuer med historielärare som arbetat sedan som senast år 1979 och därmed upplevt minst två olika läroplaner med tillhörande kursplaner. Totalt ingick i undersökningen läroplanerna från år 1965 och de två efterföljande läroplanerna vilka utkommit 1970 och 1994. Resultatet av undersökningen blev att lärarna är positiva inför styrdokumenten och att de bör finnas och användas men de säger samtidigt att det är upp till var och en att ta till sig delar som man personligen kan stå för. Lärarna kunde uppvisa att de märkt av skillnader mellan de olika läroplanerna och kursplanerna samt ge såväl positiva som negativa omdömen om samtliga av dem. Historielärarna visade även upp en medvetenhet om den nuvarande debatten vilket visar på att de vill vara insatta i den pågående diskussionen och tyder på att de anser den vara viktig. Lärarna kunde påvisa faktiska förändringar vilka de själva genomfört på grund av förändringar i läroplanerna på t.ex. examinationsområdet och hur bedömningen av elever och insatser går till och har förändrats över tid.

Bakgrund &amp; Syfte: Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på. Metod: Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via e-post till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik. Slutsats: Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.

BAKGRUND OCH SYFTE: Under våra år som musikstudenter på lärarutbildningen, så märkte vi bland våra klasskamrater såväl som våra kurslärare och lärare ute på praktikperioder, att kvinnorna ofta visade ett större intresse för områden som rytmik och kör – medan männen var mer engagerade inom ensemblespel och instrumentundervisning. Även tidigare forskning pekade på samma sak. Detta låg till grund för vår studie, där vi ville ta reda på hur musiklärare i området utformar sin undervisning. Vidare ville vi då undersöka om det var någon skillnad mellan de kvinnliga och manliga lärarna – och i så fall vad detta berodde på. METOD: Metoden vi använde oss av var en kvalitativ undersökning i form av utskickade frågor via epost till tre kvinnliga respektive tre manliga musiklärare. På grund av tidsbrist så fick vi tyvärr bara tillbaka svar från två av de manliga lärarna. Därefter jämförde vi samtligas svar i relation till våra frågeställningar samt vad tidigare forskning visat och satte detta i jämförelse med kursplanen för ämnet musik. SLUTSATS: Precis som tidigare forskning visat så präglades de kvinnliga musiklärarnas lektioner av undervisningsformer som dans, rytmik och rörelse, medan männen lade störst tyngdpunkt på att spela med eleverna, genom instrumentundervisning och i huvudsak pop/rockensemble. Områden inom musik som exempelvis sång och kör blev ofta lidande och begränsat till större samlingar och skolavslutningar. Deras undervisningsinnehåll i förhållande till kursplanen för ämnet musik i grundskolan och vad elever ska ha uppnått i slutet av femte skolåret var till stor del frisläppt och i stora drag icke-existerande eller begränsat.

Den här studien syftar till att relatera läromedel i svenska som andraspråk till kursplaner i ämnet som varit aktuella när läromedlen publicerades. Nedslagen representeras av kursplanen i svenska som andraspråk 1996, tillhörande läroplanen Lpo94 och kursplanen i svenska som andraspråk 2011 tillhörande läroplanen Lgr11. Läromedlen har analyserats med hjälp av analysscheman som skapats genom noggrann läsning och granskning av de båda kursplanerna. Analysschemana har fokuserat på centrala teman som har identifierats i kursplanerna. Med utgångpunkt från dessa nyskapade centrala teman har definitioner skrivits, vilka vilar på vad kursplanerna i svenska som andraspråk sätter i fokus. Resultatet av analysen visar att läromedlen idag är fullt gångbara, de är läromedel som behandlar och uppfyller kursplanernas krav.  Läromedlen visar att det i de allra flesta fallen uppfyller de centrala temana som finns i kursplanerna. Det läromedlet som relateras till Lpo94 brister på innehållet gällande relationen mellan elevens modersmål och svenska i sin dåvarande kursplan, men uppfyller kriterierna för Lgr11s kursplan. Därför är det inte ett inaktuellt läromedel trots att det egentligen vilar på tidigare kursplansmål. Diskussionen presenterar böckernas olikheter och likheter, där uppbyggandet av böckerna med utgångspunkt från de centrala temana är en sak som skiljer böckerna åt.

<p>Syftet med vår undersökning är att få en bild av inställningen hos lärare i år ett till tre angående de nya målen och de nationella proven som införts i årskurs tre. Vidare vill vi se hur lärarna menar att de använder sig av kursplanerna i sin planering och bedömning och om de anser att de förändrat sitt arbetssätt angående huruvida målen ska uppnås och hur bedömningen ska ske.</p><p>Vårt val av metod är enkäter därför att vi vill nå ut till många lärare och få ett vidare perspektiv på undersökningen. Enkäten består av tre delar med sammanlagt sex frågor utöver inledande bakgrundsfrågor. Undersökningen är en kvalitativ studie med hermeneutisk ansats då vi vill tolka och analysera respondenternas svar.</p><p>I resultatet framgår att respondenterna inte nämnvärt förändrat sitt arbetssätt men att de upplever de nya målen och nationella proven på ett positivt sätt. Det framgår även att, tack vare ett projekt inom den aktuella kommunen angående ”Kunskap och bedömning”, har ett nyväckt intresse för kursplanernas målkriterier framstått. Vidare visar resultatet på att ett visst missnöje finns angående arbetsbördan som uppstått vid de nationella proven.</p>