När det gäller användning av modeller i teknikundervisning är kursplanerna viktiga att beakta. De ger förutsättningar och ramar för användningen av modeller i ett ämne. Föreliggande studie syftar till att undersökahur modeller lyfts frami teknikkursplaner i några olika länder. Genom det komparativa upplägget kommer jag kunna se vilka likheter och olikheter som finns i användning av modeller i de olika ländernas kursplaner i teknik. På så sätt kan jag skapa en karta över möjliga sätt att använda modeller i teknik och hur det kan skilja sig mellan olika länders kursplaner. Detta föranleder att huvudfrågan i denna undersökning är; Vilka olika typer av modeller beskrivs i nationella kursplaner för teknik i motsvarande grundskolan i Sverige, Irland, Nya Zeeland och Sydafrika? De länder som valdes ut för analysen har en etablerad teknikundervisning där kursplaner och andra styrdokument är lättillgängliga, dvs finns på Internet och har engelsk text.

Denna uppsats undersöker elevtexter från nationella provet i svenska som andraspråk före och efter skolreformen 2011. Syftet med studien är att kvantitativt undersöka fyra textmått som i tidigare forskning har tytt på textkvalitet i elevtexter, då textmåtten har korrelerat med högre betyg. Vidare ämnar undersökningen ta reda på om resultatet för textmåtten har förbättrats över tid. Detta har gjorts genom att studera elevtexter från två olika år, då två olika kursplaner var verksamma. Materialet i denna uppsats består av två textkorpusar med 30 elevtexter från 2012 och 30 elevtexter från 2019. Analysverktyget Swegram har använts för att ta fram värden för nominalkvot, ordlängd, textlängd och ordvariation som vidare har analyserats. Resultatet visar att tre av fyra textmått korrelerar med betygsstegen i båda textkorpusarna. Det enda textmåttet som inte följer betygsstegen är textlängd. Vidare visar resultatet att värdena för samtliga textmått har stigit från 2012 till 2019. Min tolkning är att ökningen av värdena kan vara en följd av förändringarna i kursplanen från 2011.

No description available.

Uppsatsen syfte är att undersöka hur gymnasiepedagoger bedriver religionskunskap och om olika utövanden och trosföreställningar i en och samma religion framkommer i undervisningen. För att komma fram till ett svar har kvalitativa intervjuer gjorts med pedagoger.   Det finns olika synsätt på och olika definitioner av religion, vilket litteraturen visar i uppsatsen. Litteraturen fastställer också att det finns olika utövanden i en och samma religion. Ninian Smart (1989) menar att för att förstå en religion krävs det även att man studerar hur religionen praktiseras av människorna.   Uppsatsen behandlar även litteratur om hur skolans roll ser ut. Birger Lendahls (1986) anser att förståelse kan erhållas vid möten mellan elever och människor från olika religioner. Möten kan även framkalla kunskap. Kursplanen för religionskunskap på gymnasiet belyser vikten av att eleverna ska utvidga sin förståelse för att det finns olika förhållningssätt inom en religion. Ett av kursplanens syfte är att eleverna ska reflektera och förstå att det finns olika förhållningssätt till religion.   Resultatet pekar på att det finns en strävan hos pedagogerna att bedriva en undervisning där olika aspekter synliggörs i religion. För att infria strävan använder pedagogerna samtal och diskussioner för att ge eleverna fakta och förståelse. Olika företrädare för religiösa samfund inbjudes också samt studiebesök görs. Pedagogerna i undersökningen ser olika på kursplanen, från förkastning av den till att den är utgångspunkten för undervisningen. Pedagogerna menar också att elevers bemötande av ämnet påverkar undervisningen.   Nyckelord: undervisning, pedagog, förståelse, religion, kursplan, aspekter av religion,religionsdefinition, skola.

Avsikten med denna studie har varit att analysera Sveriges 19 lärosätens kursplaner för ämnet svenska i årskurs 4–6 samt jämföra dessa med lgr11s läroplan. Studien syftar till att belysa hur ämnet svenska framställs i kursplaner på svenska lärarutbildningar med inriktning mot årskurs 4–6 i grundskolan, samt till att analysera förhållandet mellan dessa kursplaner och kursplanen i svenska (Lgr11) med avseende på det ämnesinnehåll som beskrivs. De frågeställningar som besvaras i studien är följande: 1.    Hur är svenskkurserna på landets lärarutbildningar organiserade med avseende på struktur, innehåll och poäng, samt vilka olika typer av läroplaner går det att urskilja i de olika kursplanerna?  2.     Vilka motsvarigheter till det centrala innehållet för årskurs 4–6 finns i lärosätenas kursplaner i ämnet svenska? Förekommer andra innehållspunkter eller saknas punkter som finns i Lgr11?  3.   Var ligger ämnets tyngdpunkter och vilka ämneskonceptioner går att identifiera i de olika kursplanerna?  Läroplansteori är en central utgångspunkt för detta arbete. Den handlar om hur innehåll, mål och metodik implementeras i läroplaner för att forma elever efter samhällets grundtankar, bland annat om vad som är av vikt i utbildningen. Det går att urskilja olika typer av läroplaner som alla lägger olika vikt på de delar som ska tillsammans utgöra en fullständig plan för elevers undervisning. De läroplanstyper som har använts i analysen för att besvara fråga 1 är: innehållsbaserad, processfokuserad, målstyrd och resultatfokuserad. Dessa fyra jämförs med de 19 lärosätenas kursplaner för att få fram vilken typ som varje kursplan efterliknar mest.  Begreppet ämneskonceptioner används för att förklara hur ämnet svenska kan uppfattas på olika sätt. Det finns främst fyra olika synsätt på hur man kan tolka ämnet och dess mening i utbildning. Svenska som ett färdighetsämne innebär att eleverna skall lära sig den formella tekniken inom delområden för ämnet. Svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne innebär att kulturarvet ses som centralt för ämnet och den tredje ämneskonceptionen är svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne, vilket innebär att man utgår från elevernas förutsättningar och erfarenheter när man designar undervisningen. Svenska som ett demokratiämne innebär att svenskämnet ses som ett demokratifostrande ämne som skall bidra till att alla elever kan delta i samhället på lika villkor. För att besvara första delen av fråga 1 användes en tematiskt innehållsbaserad textanalys för att skilja på de strukturer som de 19 kursplanerna innefattar samt ta reda på hur många poäng kurserna ger och vilka avsnitt de består av. För att besvara fråga två och tre utfördes en etnografisk innehållsanalys.  Resultatet av den första frågeställningen, hur ser strukturen ut och vilka typer går att urskilja, pekar mot att kursplanerna skiljer sig från varandra, där de flesta lägger större vikt på mål än vad de gör på bedömning. Vilka läroplanstyper som främst går att sammankoppla till kursplanerna är den målfokuserade, efter det den processcentrerade och de läroplaner som framkommer minst ur analysen är den resultatcentrerade samt innehållscentrerade.  Ur analysen som utfördes för att besvara de två sista frågeställningar framkommer det att de centrala delar som går att finna i läroplanen även tas upp i kursplanerna, men med vissa undantag där avsnitt inte är framskrivna av ett lärosäte, som annars används i Lgr11. Majoriteten av kursplanerna har spår av alla ämneskonceptioner, men synen att ämnet svenska är ett erfarenhetsdemokratiskt ämne och svenska som ett demokratiämne är främst representerade och svenska som bildningsämne som är den minst vanliga. Resultaten gällande de vanligaste kursplanerna på grundlärarutbildningen 4–6, går att koppla samman med vad Benita Berg (2014) i sin studie redovisar, vilket är att ett av de viktigaste ändamål med lgr11 är att eleverna uppnår målen och därför är de ofta explicit uttalade. Sedan hur eleverna gör det i förhållande till bestämda metoder och explicit innehåll är inte lika tydliga (Berg, 2014). Däremot så är innehållet i lgr11 mer bestämt än i majoriteten av kursplanerna. Vad som främst framkommer utav denna studie är att lgr11 bidrar till att lärare har en bred grund att stå på då det kommer till hur den planerar och utför undervisning. Det finns däremot mycket fritt handlingsutrymme som läraren får, målen är ofta konkreta men innehållet och metoderna är ofta öppna för egen tolkning. Detta är även något som går att finna i de 19 kursplanerna men då ofta med ännu färre strikta ramar.

Språket beskrivs i grundsärskolans kursplan i ämnet svenska som människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Undervisningen utifrån grundsärskolans kursplaner har ibland kritiserats för att inte ge förutsättningar för språkutveckling i meningsfulla sammanhang. Syftet med denna studie var att undersöka och belysa hur undervisningen utifrån grundsärskolans kursplaner kan utformas så att den ger eleverna möjlighet att, i enlighet med kursplanen i svenska, utveckla sin förmåga att läsa, förstå och reflektera över olika texter. Detta genom att undersöka hur pedagoger som undervisar elever utifrån grundsärskolans kursplaner arbetar med elevers läsförståelse samt belysa hur pedagoger ser att undervisningen i läsförståelse kan utvecklas. Elever som undervisas utifrån grundsärskolans kursplaner finns både i grundsärskolans klasser och integrerade i grundskolans klasser. Studien omfattade undervisning i både grundsärskola och grundskola vilket gav möjlighet att jämföra förutsättningarna för eleverna i de båda grupperna. Undersökningen bestod dels av sex kvalitativa intervjuer och dels av en kvantitativ enkät som besvarades av pedagoger som undervisar utifrån grundsärskolans kursplaner i grundsärskola respektive grundskola. Resultaten visade att det i undervisningen, både i grundsärskolans och i grundskolans klasser, förekommer goda exempel på hur elevers läsförståelse kan utvecklas. I båda dessa sammanhang framkom också en medvetenhet hos pedagogerna om att undervisningen kan utvecklas, till exempel genom strukturerad läsförståelseundervisning i grupp. Flera pedagoger upplevde det dock som en svårighet att genomföra sådan undervisning i praktiken. Även analysen, utifrån ett sociokulturellt perspektiv, samt tidigare forskning belyste möjligheten att utveckla läsförståelse i interaktion med andra i meningsfulla sammanhang. Det framkom inga tydliga skillnader mellan undervisningen i grundsärskolan och grundskolan, däremot visade studien att det förekommer stora variationer i undervisningen vad gäller förekomsten av olika aktiviteter som utvecklar läsförståelse. Detta kan innebära att elever som undervisas utifrån grundsärskolans kursplaner inte alltid får den undervisning de har rätt till.

Sex och samlevnad är ett ämnesövergripande område som ska genomsyra all undervisning i skolan. Trots detta är det få lärare som får någon utbildning i ämnet på lärarutbildningen och området har en tendens att bli lågprioriterat ute på skolorna. Ett antal debattörer i media kritiserar den sex- och samlevnadsundervisning som väl bedrivs och menar att organisationen RFSU har ett för stort inflytande över ämnets innehåll och att konsekvenserna blir en ensidig undervisning. Eftersom skolans undervisning enligt styrdokumenten ska vara saklig och allsidig, så har jag valt att i detta arbete undersöka hur man kan främja en allsidig sex- och samlevnadsundervisning. För att skapa en större förståelse för ämnet så inleds arbetet med en kunskapsbakgrund där sexualupplysningens historia och sex- och samlevnadsundervisning i skolan presenteras, samt en genomgång av ämnet i dagens styrdokument, lärarutbildning, och relevant forskning. Kritiken mot RFSU presenteras också i ett avsnitt om den pågående samhällsdebatten. Med detta som bakgrund inleds undersökningen, där fyra verksamma lärare ger sina perspektiv på sex och samlevnad i skolan. De ser alla betydelsen av en allsidig sex- och samlevnadsundervisning, men ger tillsammans bilden av ett ämne som man inte pratar mycket om - varken på skolorna eller på lärarutbildningen.

Syftet med mitt arbete är att undersöka vad slöjdlärare och lärare som undervisar i historia på grundskolan, skolår 3-6, anser om samarbete mellan det teoretiska ämnet historia och det praktiska ämnet slöjd. Undersökningen svarar på frågorna: Kan grundskolans historie- och slöjdlärare samarbeta för att levandegöra historieämnet? Hur skulle ett gränsöverskridande arbete mellan historia och slöjd med syfte att levandegöra historien se ut? Om det finns, hur ser det ut? Genom kvalitativa intervjuer samt en enkel enkät till textillärarlistan, ett forum för textillärare, har jag fått svar på vilka möjligheter och hinder som uppstår eller kan uppstå för att samarbete mellan historia och slöjd ska komma till, men undersökningen ger även en bild över hur det ser ut med samarbete i stort. Olika erfarenheter eller brist på erfarenheter ger också en bild om hur det ser ut på olika skolor, vilket överensstämmer med den nationella utredning som gjorts 2003. Jag har använt mig av litteratur, avhandlingar och styrdokument som handlar om historieämnet, slöjdämnet, olika samarbeten, temaarbeten och annat som va-rit relevant för min undersökning. Många pedagoger vittnar om bra idéer och om både små och stora projekt som förekommit som engångsföreteelser, utan att bidra till uppföljning eller praxis som arbetsmetod eller förmedling på de olika skolorna. Slöjdlärare förmedlar olika tekniker och hantverk med historisk bakgrund utan att belysa det historiska perspektivet. Sammanfattningsvis saknas det, på de undersökta grundskolorna, en medveten drivkraft att levandegöra historien. Intresse, tid, ekonomi, schemaläggning, brist på planering och direktiv från skolledningen ses som de största hindren både för samarbete över gränserna och i arbetet att levandegöra historien. Litteraturen ger exempel på samarbete mellan skola och museivärl-den som ett led i att levandegöra historien. Stora, dyra projekt, inte alltid realistiska för varje skola, men dock en inspiration till levande historieundervisning i klassrummet.

Enligt Läroplanen för den frivilliga skolreformen 1994 (Lpf-94) är gymnasieskolans uppgift att ”fördjupa och utveckla elevernas kunskaper som en förberedelse inför yrkesverksamhet och studier vid universitet och högskolor…”. Dock har jag av egen erfarenhet sett att nya studenter, som kommer direkt från gymnasiet till högskola eller universitet, möter problem som hade kunnat undvikas om de varit tillräckligt förberedda för högre studier. I detta examensarbete har jag undersökt vilka färdigheter nya studenter behöver för att vara förberedda då de påbörjar biologistudier vid högskola eller universitet. Genom forskningsintervjuer med åtta högskole- och universitetslärare vid grundkurser i biologi har ett antal färdigheter som nya studenter har, saknar och behöver, då de påbörjar högre studier i biologi, utkristalliserats. Dessa färdigheter har jag sedan med hjälp av textanalys jämfört med de färdigheter som nämns i ämnes- och kursplanerna för biologi enlig Lpf-94. Jämförelse av färdigheter som nämns i styrdokumenten för biologi och färdigheter som nya studenter behöver vid högre studier i biologi har inte tidigare studierats. Resultatet av studien visar att de färdigheter högskole- och universitetslärare erfar att nya studenter behöver vid högre studier i biologi endast till hälften överensstämmer med de färdigheter som nämns i ämnes- och kursplanerna för biologi enlig Lpf-94. Högskole- och universitetslärarna anser att nya studenter behövde många fler färdigheter än de som nämns i ämnes- och kursplanerna i biologi enlig Lpf-94. Dessutom saknar nya studenter många av de färdigheterna som nämns i ämnes- och kursplanerna för biologi. En förklaring till att många nya studenter saknar flera av de färdigheter som nämns i ämnes- och kursplaner för biologi enlig Lpf-94, kan bero på olika tolkningar av texterna. Texten i ämnes- och kursplanerna i biologi enligt Lpf-94 kan i flera fall öppna upp för olika tolkningsmöjligheter hos gymnasielärarna. Detta bidrar till en heterogenitet bland de färdigheter som nya studenter har då de kommer till högskola och universitet.

Syftet med uppsatsen är att inventera förekomsten av lokala arbetsplaner i historia på gymnasieskolor i Skåne kategorisera dem, och titta på anledningar till att utformningarna skiljer sig åt, eller varför kanske arbetsplaner saknas. Arbetet inleds med en titt på nationella styrdokumenten och vad de förtäljer oss om lokala arbetsplaner i enskilda ämnen och vad planerna bör innehålla. De lokala arbetsplanerna kategoriseras och analyseras utifrån ett antal kriterier. Frånvaron av arbetsplaner behandlas också. Resultaten pekar på stora brister i skolornas rutiner. En stor andel skånska gymnasieskolor saknar lokala arbetsplaner, medan de som finns är bristfälliga. Ingen skola uppfyller de uppställda kriterierna fullt ut, men ett fåtal kommer en bit på vägen.