Bakgrund: För patienter med långvarig sjukdom är kunskap om sjukdom och behandling av stor betydelse för att kunna hantera sitt dagliga liv. En väg till ökade kunskaper är via patientundervisning. Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva patienters erfarenhet av undervisning vid långvarig sjukdom. Metod: Studien bygger på tolv vetenskapliga artiklar som har analyserats med kvalitativ metod. Resultat: Patienter erfar att en relation med känsla av förståelse och respekt samt en relation som bygger på en öppen dialog har grundläggande betydelse för deras lärande. När kunskap erhölls ökade självförtroendet och patienter vågade ställa frågor vilket skapade trygghet. Kunskap behövdes för att patienten skulle kunna ta ansvar och fatta beslut. Kunskap hade en positiv inverkan på hälsa och välbefinnande. Konklusion: Studien visar att undervisning är av stor betydelse för patienter med långvarig sjukdom hälsa och välbefinnande samt för deras möjlighet till delaktighet i vården. Sjuksköterskan har en viktig roll i att skapa en relation som bygger på öppenhet, förståelse och respekt. / Background: For patients with long-term illness education is of great importance to be able to self-care their disease in daily life. Aim: The aim of this study is to describe patients experience of education during long-term illness. Method: The study is a qualitative literature- based study. Based on twelve scientific articles. Results: Patients experiencing a relationship whit a sense of understanding and respect. Relationship based on open dialogue is essential to patient learning. When knowledge was transferred to patients, their confidence increased which resulted courage to ask questions and that made patients feel more safe. For patients to be able to take responsibility for making their own decisions a lot of knowledge was needed. Knowledge did have a positive impact on the patients health and well being. Conclusion: Education is of great importance for patients with long-term illness. The nurse has an important role of transferring knowledge, which leads to the patient feeling more safe. A relationship with an open dialog that includes sense of understanding and respect increased the patient’s participation.

No description available.

Bakgrund: Långvarig smärta i nacke, skuldra eller ländrygg är komplexa tillstånd som kan leda till fysiska och psykiska påfrestningar samt försvåra det dagliga livet för drabbade individer. Den vanligaste metoden för att minska smärta är att använda farmakologiska preparat men det finns en risk att dessa kan ha negativa biverkningar. Akupunktur är en komplementär behandlingsmetod med ursprung från kinesisk medicin som även blivit godkänd inom svensk sjukvård och kan användas som komplement till farmakologiska medel. Syfte: Syftet var att beskriva effekten av akupunktur hos individer med långvarig smärta i nacke, skuldra eller ländrygg. Metod: En litteraturöversikt med kvantitativ ansats har använts som metod för att besvara syftet. Litteraturöversikten består av jämförelser mellan 12 randomiserade kontrollstudier. Resultat: Enligt litteraturöversiktens resultat kan akupunktur ha positiva effekter på smärtlindring, livskvalitet, rörelseförmåga och funktionsförmåga hos individer med långvarig smärta i nacke, skuldra eller ländrygg. Slutsats: Det positiva resultatet kan ses som en indikation till att akupunktur är en fördelaktig behandlingsmetod vid långvarig smärta. Däremot är det viktigt att individualisera vården. / Background: Chronic pain in neck, shoulder or lower back is complex states which might lead to physical and psychological distress and therefore aggravates the daily living. Pharmacological treatment is common for individuals with chronic pain but can cause troublesome adverse effects. Acupuncture is a complementary treatment which origins from Chinese medicine and has been approved as a treatment in Swedish healthcare for various states. Purpose: The purpose was to describe the effects of acupuncture in individuals with chronic pain in neck, shoulder or lower back. Method: A literature review with a quantitative approach has been used and includes comparisons between 12 randomized controlled trials. Results: Acupuncture as a complementary treatment may have a positive effect on pain intensity, quality of life, range of movement and functionality in individuals with chronic pain in neck, shoulder or lower back. Conclusion: Regarding to the positive effects of acupuncture it can be seen as an indicator as treatment towards chronic pain, however the authors emphasize the need of an individualized approach within the health care.

Fibromyalgi är en sjukdom som karaktäriseras av smärta, trötthet och stelhet och sjukdomen är vanligare hos kvinnor än hos män. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva personers upplevelse av smärta vid fibromyalgi. KASAM användes som teoretisk förankring. En kvalitativ ansats valdes och sammanlagt har 13 vetenskapliga artiklar sammanställts till ett resultat. Artiklarna har kvalitetsgranskats enligt Hälsohögskolans granskningsprotokoll, med fokus på etiska överväganden. Därefter analyserades de enligt en fem stegsmodell. Resultatet bildade tre teman som innehöll hur personer med fibromyalgi upplevde omgivningens misstro över deras smärta, hur deras sociala liv påverkades och hur detta ledde till ensamhet. Det framkom även att de upplevde begränsningar av olika slag i det dagliga livet, och andra svårigheter som bidrog till att de inte kunde planera sin vardag. Sömn, trötthet och smärta framkom som sammankopplade och bildade en ond cirkel som påverkade varandra. Olika känslor och upplevelser framkom, samt sätt att hantera livet efter sjukdomsdebuten och olika lindrande faktorer. Slutsatsen är att personer med fibromyalgi ofta känner sig misstrodda från omgivningen och även hälso- och sjukvården. Fibromyalgi visade sig påverka personerna på flera olika plan som psykiskt, fysiskt, socialt och emotionellt. / Fibromyalgia is a disease characterized by pain, fatigue and stiffness and the disease is more common in women than in men. The purpose of this literature review was to describe peoples experience of pain in fibromyalgia. SOC was used as the theoretical anchor. A qualitative approach was chosen and a total of 13 scientific papers compiled a result. Articles have been quality assessed under Health Academy review protocols, focusing on ethical considerations. They were analyzed according to a five-stage model. The results formed the three themes which included how people with fibromyalgia experienced ambient distrust over their pain, how their social life were affected and how this led to loneliness. It also showed that the perceived limitations of various kinds in daily life contributed to difficulty in planning their lives. Sleep, fatigue and pain emerged as interconnected, forming a vicious cycle that affected each other. Different feelings and experiences emerged, and ways to deal with life after illness onset and various mitigation factors. The conclusion is that people with fibromyalgia often feel distrusted from the environment and even health care. Fibromyalgia was found to affect people on many levels such as mentally, physically, socially and emotionally.

Syfte: Att belysa sjuksköterskors och patienters upplevelser av vården vid långvarig icke-malign smärta. Metod: Den föreliggande uppsatsen har gjorts som en litteraturstudie där tolv vetenskapliga artiklar har analyserats. Resultat: Sjuksköterskor upplevde smärtbedömningen som en utmaning och ansåg att när de inte trodde på patientens smärtbeskrivning, var det ett hinder för en bra bedömning. Patienterna upplevde att de ofta blev misstrodda av vårdpersonalen och betonade vikten av att bli trodd. Det var viktigt för patienterna att få en diagnos och att hänsyn togs till deras önskan om vad behandlingen skulle resultera i. Patienterna upplevde att deras mål och vårdpersonalens mål med behandlingen inte alltid stämde överens. Sjuksköterskorna upplevde att utbildningen inte förberedde dem för att ta hand om patienter med långvarig smärta och att kunskapen om icke-farmakologiska behandlingsmetoder var bristfällig. Behandling med opioider var en komplex fråga. Sjuksköterskorna kände sig ofta obekväma i att använda opioider, medan patienterna inte ville begränsa möjligheten till adekvat smärtlindring. Slutsats: Det finns ett behov av fördjupad kunskap hos sjuksköterskorna om vården vid långvarig smärta. / Aim: To elucidate nurses and patients experiences of the care of chronic non-malignant pain. Method: This thesis was a literature review. Twelve articles have been analyzed. Results: Nurses experienced pain assessment as a challenge. Nurses felt that a barrier to pain assessment was when nurses did not believe in patients’ description of their pain. Patients experienced that they often were mistrusted by healthcare providers and emphasized the importance of believing in them. It was important for patients to receive diagnosis and that their desire regarding the results of the treatment was considered. Patients sometimes experienced a discrepancy between their own goals with the treatment and that of the healthcare providers. Nurses thought that their education did not prepare them properly in how to take care of patients with chronic pain and they had poor knowledge about non- pharmacological treatments. Treatments with opioids were a complex issue. Nurses often felt uncomfortable in using opioids, while patients wanted no restrictions in their strive for adequate pain relief. Conclusion: There is a need for deeper knowledge among nurses about how to care for patients with chronic non-malignant pain.

Problem: Trots den kunskap som idag finns om smärtbe-dömningens betydelse för en adekvat smärtbehandling kvar-står på många sjukhus problem med smärtbedömning av pa-tienter med långvarig smärta. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer som inverkar på sjuksköterskans smärtbedömning av patienter med långvarig smärta. Metod: Studien var en litteraturstudie, 14 artiklar (10 kvanti-tativa och 4 kvalitativa) som motsvarade litteraturstudiens syfte granskades och analyserades. Resultat: Resultatet utföll i två kategorier: sjuksköterskans kunskap, kommunikation och attityd samt patientens upple-velser och uttryck av långvarig smärta. Att tro på patientens upplevelse och uttryck av smärta var en av de viktigaste tyngdpunkterna i smärtbedömningen av patienter med lång-varig smärta. Sjuksköterskans kunskap och kompetens var också faktorer som inverkade på smärtbedömningen. Brister i kommunikationen och patientens smärtuttryck- och upple-velser var andra faktorer som inverkade. Konklusion: Slutsatsen av resultatet var att det fanns flera faktorer som inverkade på sjuksköterskans smärtbedömning och att patientens långvariga smärta bör bedömas utifrån ett holistiskt perspektiv. Implikation: Fortsatt forskning behövs för att öka sjukskö-terskans medvetenhet om dessa faktorer som inverkar på smärtbedömningen. / Problem: Despite the knowledge available today about pain assessment´s importance for adequate pain treatment prob-lems with pain assessment of patients with chronic pain per-sists in many hospitals. Purpose: The purpose of this study was to elucidate factors influencing nurses´ pain assessment of patients with chronic pain. Method: The study was a literature review, 14 articles (10 quantitative and 4 qualitative) that corresponded purpose of the study were examined and analyzed. Result: The results were distributed into two categories: nurses´ knowledge, communication and attitude and the pa-tients´ experience and expression of chronic pain. To believe in the patients experience and expression of pain was one of the main focuses of pain assessment of patients with chronic pain. Nurses´ pain knowledge and skills were other factors which affect pain assessment. Deficiencies in communica-tion and the patients´ pain expression and experience were also factors that impacted. Conclusion: The conclusion of the result was that there were many factors which affect nurses´ pain assessment and that patients´ chronic pain should be assessed from a holistic per-spective. Implication: Continued research is needed to increase nurs-es´ awareness of these factors affecting pain assessment.

Nyckelkurs på folkhögskola för personer med långvarig smärta startade som ett samarbetsprojekt mellan Landstinget i Kalmar län och folkhögskolorna i länet. Denna studie undersöker kursens betydelse för deltagarnas liv med frågor om vad det betytt att smärtkursen förlagts till just folkhögskola. Tio personer har svarat på frågor om sitt liv med smärta och om hur det varit att delta i smärtkursen. En djupintervju med halvöppna frågor med en av dessa tio har fördjupat materialet. Metoden är kvalitativ med hermeneutisk tolkning som analysverktyg. Resultatet av studien visar att deltagare i smärtkursen har gått igenom en process där det vanliga livet förändrats av smärtan som tvingat fram en omställning av det liv man tidigare levt. Studien visar att smärtkursens upplägg utifrån problembaserat lärande med bl.a. samtal och erfarenhetsutbyte i grupp gett positivt resultat för kursens en väsentlig faktor för resultatet.

Långvarig muskuloskeletal smärta är ett stort problem bland Sveriges befolkning idag. Vid långvarig muskuloskeletal smärta behövs copingstrategier för att möjliggöra hanteringen av smärtan. Vilka strategier en individ använder sig av är beroende på individens livshistoria. Det är av vikt att sjuksköterskan har ett holistiskt synsätt för att kunna ge stöd åt individen vid valet av copingstrategier. Syftet med litteraturstudien var att identifiera copingstrategier hos individer med långvarig muskuloskeletal smärta. I studien ingick 12 vetenskapliga artiklar varav 9 kvalitativa och 3 kvantitativa. Det framkom att individer med långvarig muskuloskeletal smärta använde sig av många olika copingstrategier som ingick under att förneka och acceptera, vilket kunde leda till misslyckad anpassning eller anpassning. Strategier vid acceptans och förnekande fungerade som redskap för individer med långvarig muskuloskeletal smärta vid coping. Synen på människan ska vara holistisk och sjuksköterskans omvårdnad ska fungera som ett stöd för individer med långvarig muskuloskeletal smärta vid valet av copingstrategier. Inga studier belyste betydelsen av sjuksköterskans omvårdnadsarbete vid individens val av copingstrategier. Mer forskning kring vad en sjuksköterska gör för att möjliggöra coping och utvecklingen av copingstrategier för individer med långvarig muskuloskeletal smärta efterlyses. / Chronic musculoskeletal pain is a big problem among the Swedish population today. To enable the management of the chronic musculoskeletal pain there is a need of coping strategies. What strategies an individual uses is depending on the individual’s story of life. It is important that nurses have a holistic approach to support individuals in the selection of coping strategies. The purpose of the literature study was to identify coping strategies in individuals with chronic musculoskeletal pain. In this study 12 research articles were included, of which 9 were qualitative and 3 were quantitative. The result showed that individuals with chronic musculoskeletal pain used many different coping strategies that were included in denial and acceptance, which could lead to failed adaptation or adaptation. Strategies for acceptance and denial functioned as coping tools for individuals with chronic musculoskeletal pain. Nurses’ care should act as a support for individuals with chronic musculoskeletal pain in the choice of coping strategies and perception of the human being should be holistic. No studies revealed the importance of the nurse's care work in the choice of coping strategies. More research is desirable on what nurses need to do, to enable individuals to cope and develop coping strategies.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur människor med fibromyalgi upplever att leva med långvarig smärta, hur denna hanteras i det dagliga livet samt vilka omvårdnadshandlingar som upplevs betydelsefulla av fibromyalgidrabbade. Litteratursökningen genomfördes via Högskolan Dalarnas databaser ELIN, Blackwell Synergy och EBSCO HOST med hjälp av sökord i olika kombinationer. Tre artiklar söktes manuellt. Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara vetenskapliga och skrivna på engelska, svenska, norska eller danska samt vara publicerade mellan 1997-2007. Artiklarna (n=16) kvalitetsgranskades med hjälp av granskningsmallar och de artiklar som var av hög eller medelhög kvalitet inkluderades. I resultatet framkom att den långvariga smärtan vid fibromyalgi upplevdes dominera medvetandet vilket kunde leda till känslor av ilska, hjälplöshet, frustration, irritation, desperation och utmattning. Flera delar av, eller i vissa fall hela kroppen, engagerades av smärtan. Exempel på strategier för att hantera smärtan var att använda sig av fysiska aktiviteter, avslappningsövningar, självdistrahering, alternativmedicinska behandlingar och att ha en positiv attityd. Den viktigaste formen av psykologiskt stöd var att bli lyssnad till och att få uttrycka sig utan att känna sig dömd. Vidare var praktiskt stöd, såsom assistans med hushållssysslor av stor betydelse. Att erhålla adekvat information om sjukdomstillståndet och prognosen upplevdes vara viktigt av fibromyalgidrabbade.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka sambanden mellan rörelserädsla och olika aspekter av fysisk funktionsförmåga hos en grupp personer med långvarig smärta som genomgått multimodal rehabilitering. Studien utgick från tre frågeställningar som gäller: 1. Sambandet mellan rörelserädsla och fysisk funktionsförmåga före rehabilitering. 2. Om rörelserädsla före predicerar fysisk funktionsförmåga efter rehabilitering. 3. Rörelserädslans och den fysiska funktionsförmågans gemensamma bidrag till uppnådda resultat efter rehabilitering. Metod: Studien genomfördes som en korrelationsstudie med pretest-posttest gruppdesign och kvantitativ ansats. 38 personer, 6 män och 32 kvinnor, som genomgått multimodalrehabilitering ingick i studien. Data samlades in före och efter rehabiliteringsperioden med hjälp av väl beprövade självskattningsformulär och objektiva test. Rörelserädsla skattades med hjälp av Tampa Scale of Kinesiophobia. För fysisk funktionsförmåga användes delar ur Test Instrument for Profile of Physical Ability (TIPPA); bedömning av den egna fysiska funktionsförmågan, gångsträcka och snabbgång. Dessutom användes Multidimensional Pain Inventory för att skatta smärtans inverkan på aktivitet och smärtintensitet. Utifrån datans skalegenskaper gjordes icke parametiska sambandsanalyser. Resultat: De viktigaste resultaten från studien var att rörelserädsla före rehabiliteringen, utöver påverkan av skattningen av den egna fysiska funktionsförmågan, hade ett starkt samband med bedömningen av den egna förmågan efter rehabiliteringens avslut. Höga värden för rörelserädsla gav en sju gånger högre risk för låg bedömning av den egna förmågan efter rehabilitering. Dessutom visade resultaten att de patienter som har en kombination av hög rörelserädsla och låg bedömning av den egna fysiska funktionsförmågan före rehabilitering i mycket mindre grad uppnådde en bra funktionsförmåga efter rehabilitering, jämfört med patienter som enbart hade hög rörelserädsla eller låg bedömning av den egna förmågan. Utöver dessa resultat hade alla fysiska funktionsmått hämtade ur TIPPA ett samband med varandra. Däremot sågs inget samband mellan vare sig rörelserädsla eller fysisk funktionsförmåga och påverkan på aktivitet eller smärtintensitet. Slutsats: Resultaten tyder på att det är viktigt att sammanväga rörelserädsla och bedömningen av den egna fysiska funktionsförmågan för att hitta rätt fokus i, och rimliga mål för, rehabiliteringen. Kort sagt understryker resultaten att det är viktigt att individuellt anpassa rehabiliteringsinsatser efter patientens unika svårigheter. / Aim: The aim of this study was to investigate the correlations between kinesiophobia and different aspects of physical ability in a group of persons with longstanding pain who participated in interdisciplinary rehabilitation. This study answered three questions dealing with: 1. The correlation between kinesiophobia and physical ability before the rehabilitation. 2. If kinesiophobia before predicts physical ability after rehabilitation. 3. The joint contribution between kinesiophobia and physical ability to achieved results after rehabilitation. Method: This study was carried out as a correlational pretest-posttest group design with quantitative approach. 38 persons, 6 male and 32 female, who participated in interdisciplinary rehabilitation were part of this study. Data was collected before and after the rehabilitation period, with well tested self-rating instruments and objective tests. Kinesiophobia was rated with Tampa Scale of Kinesiophobia. For physical ability parts of Test Instrument for Profile of Physical Ability (TIPPA) were used; self-assessment of current physical ability, walking distance and speed walking. Also Multidimensional Pain Inventory was used to rate the pain impact on activity and pain intensity. Due to scale properties non-parametric correlational analysis were being used. Results: The most important results from this study were that kinesiophobia before rehabilitation, in addition to the influence of self-assessment of current physical ability, had a strong correlation to self-assessment of current physical ability after rehabilitation. High scores on kinesiophobia gave seven times higher risk to low self-assessment of current physical ability after rehabilitation. It was also found that those patients with a combination of high kinesiophobia and low self-assessment of current physical ability before rehabilitation in much lower extent reached a good ability after rehabilitation, compared to patients who either have high kinesiophobia or low self-assessment of current physical ability. In addition to these results all the physical ability measures from TIPPA were correlated to each other. But no correlations were being found between kinesiophobia or physical ability to impact on activity and pain intensity. Conclusions: These results indicate that it is important to put the measures of kinesiophobia and self-assessment of current physical ability together in consideration to find the right focus, and reasonable goals, in rehabilitation. In short the results underline the importance of individually customized actions in rehabilitation to the unique difficulties of each patient.