BakgrundGer en bild av skolväsende för små barn i Indien och Sverige, samt övergripandeförutsättningar för barn och skolor i Indien. Vidare förmedlas siffror på hur läs och skrivkunnighet är spridd i Indien. Slutligen ges sociokulturella perspektiv på vad literacy/litteracitet är och hur dessa förmågor enligt sociokulturellforskning utvecklas hos barn. Miljön som omger barnet tillmäts betydelse för detta samt de sociala praktiker där lärande sker.SyfteSyftet är att med min blick som svensk förskollärare beskriva och åskådliggöra literacy/litteracitet i några indiska barns dagliga liv. Hur detta tar sig uttryck i skolan och hemmen i miljön: i omgivande text, i saker, relationer och kommunikation.MetodUppsatsen bygger på en kvalitativ studie med etnografisk ansats. Det huvudsakliga verktyget som jag använt är skrivna observationer. De har gjorts på olika tider och platser med olika grad av eget deltagande från min sida. Jag har följt fyra barn i två olika skolor under sammanlagt åtta veckor i delstaten Madhya Pradesh. Urvalet är gjort för att ge fältet breddoch visa olikheter i lärandemiljöerna utan att söka extremer. Resultatet av löpandeobservationer har analyserats som kulturstudie och med sociokulturellt perspektiv på lärande.ResultatI resultatet presenteras de fyra barnen. Skolorna beskrivs i hur det talas om dem och hur jag upplever miljön och kulturerna på skola1 och skola2. Skillnader i undervisning mellan skolorna tas upp liksom hur skriftspråk används. Detta och relationerna mellan lärare och elever samt elever och elever skiljer sig åt och skapar olika förutsättningar för lärande. I de sista delarna av resultatet beskrivs text och textrelaterade aktiviteter i samhället runt barnen och i barnkulturella uttryck. Exempel på skilda literacymiljöer ges från två barns hem. / Program: Lärarutbildningen

Den här studien behandlar elevers meningsskapande kring den biologiska mångfalden i förna som samlats in på skolgården. Syftet med denna studie är att generera kunskap om vad direkta naturmöten i kombination med estetiska aktiviteter får för konsekvenser för elevers meningsskapande i mötet med ett ekosystem. Med hjälp av observation, ljudupptagning och fotografier av elevers teckningar har data insamlats under fyra olika aktiviteter bestående av utforskande, estetiskt arbete och gruppdiskussioner. De elever som deltar i studien går i årskurs 1 och skolan där studien genomförts ligger i en förort till Stockholm. Det insamlade datamaterialet analyserades med praktisk epistemologisk analys (PEA) för att operationalisera det meningsskapande som sker hos eleverna. Resultatet visar att direkta naturmöten, i detta fall förna insamlad på skolgården som närstuderas, väcker elevers engagemang och fantasi. Vidare blir det synligt att de upptäckter som görs leder till meningsskapande där tidigare erfarenheter reaktualiseras och transformeras till nya sammanhang. Resultatet visar även att elevernas interaktion med organismerna präglas av lekfullhet, omsorg och empati och att konstnärliga aktiviteter kan tillföra ytterligare dimensioner till meningsskapandet genom de olika artefakter som används under processens gång. Detta kan ha relevans för lärare som har ett intresse av att vidareutveckla sin naturvetenskapsundervisning genom ett mer mångfacetterat arbetssätt.

Den här studien fokuserar på våra nyanlända elever som direkt placeras i en ordinarie klass utan att ha fått möjligheten att gå i förberedelseklass. De flesta elever som inte har någon längre skolbakgrund placeras ofta direkt i en vanlig klass utan att ha några kunskaper i svenska språket och ibland utan studiehandledning på modersmålet. Framför allt inriktar sig studien på de lägre skolåldrarna eftersom det främst är där eleverna rätt så omgående placeras i en vanlig klass. Frågeställningen och syftet med studien har varit att ta reda på hur lärare förhåller sig till våra nyanlända elever och hur en språkutvecklande undervisning kan gynna våra nyanlända elever men även vad som mer än undervisningssituationen är betydelsefullt för eleven kunskapsutveckling. Resultatet visar betydelsen av trygghet, relationer samt möjligheten till att få studiehandledning och modersmålsstöd även för de yngre eleverna i skolan. Även kartläggning och skolbakgrund nämns som viktiga delar att ta hänsyn till vid klassplaceringen. bristen på studiehandledning och modersmålsstöd kan ställa till det för de nyanlända eleverna när de ska hantera det så kallade skolspråket, vilket handlar om att förstå de termer och ord som hänger ihop med undervisningen. Studiehandledarens uppgift blir till stor del att föröka få eleverna att tillägna sig de ord som är specifika i skolsammanhang, exempelvis begrepp inom olika skolämnen. Vardagsspråket tillägnar sig eleverna oftast ganska fort men att lära sig ett språk på djupet som är funktionellt i skolsammanhang tar betydligt längre tid. Våra elever med svensk skolbakgrund och med svenska som sitt modersmål har helt andra förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i skolan än vad nyanlända elever har. Det är därför viktigt att försöka ge de nyanlända eleverna så goda förutsättningar som möjligt för att nå kunskapsmålen i skolan och de lärare som undervisar nyanlända elever behöver ha goda kunskaper om hur de mest effektivt kan undervisa nyanlända elever för att så fort som möjligt lära sig svenska.

Denna studie undersöker gymnasieelevers erfarenheter av och tankar om att skriva vetenskapliga texter, främst gymnasiearbetet. Syftet med undersökningen är att utreda vilken betydelse personlig förankring till skrivämne har för elevers motivation och för deras identitetsskapande. För att genomföra undersökningen genomfördes tre olika gruppintervjuer med sammanlagt åtta gymnasieelever som läser samhällsvetenskapligt program. Studien utgår från teorier om begreppen identitet, litteracitet och motivationsteorin Self-Determination Theory. Resultatet visar att en kombination av personlig förankring till skrivämnet och genomförande av empiriska undersökningar underlättar för elevernas motivation inför skrivandet av sina texter. En av slutsatserna i studien är att empiriska studier hjälper elever att ”äga” sitt eget material genom att de blir aktörer i sina egna undersökningar.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar för att skapa en lärmiljö som främjar barnens språkutveckling. Studien fokuserar på hur pedagogerna använder lärmiljön och litteraturen för att stötta barn i språklig sårbarhet. Studien utgår ifrån samspel ur ett sociokulturellt perspektiv där vi fokuserar på Bruners begrepp scaffolding. Studien använder sig även av literacy med fokus på begreppen literacyevent, literacy practice samt emergent literacy.  För att undersöka vårt syfte använder vi oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer och en kvalitativ enkät. Resultatet pekar på att samspelet spelar en stor roll i barns språkutveckling och att pedagogerna kan dra nytta av samspelet för att främja barnens språkutveckling när de planerar verksamheten och utformar lärmiljöer. Resultatet visar även att pedagoger i många fall arbetar på samma sätt med barn i språklig sårbarhet som med övriga barn. Detta beror på att de arbetssätt man använder med barn i språklig sårbarhet anses vara givande för alla barns språkutveckling.  Pedagoger anser att det mest betydande för barns språkutveckling är att man är närvarande och tydlig i sin ledarroll och att man använder sig av TAKK och bildstöd. Pedagogerna betonar även att kunskapen om hur man använder material och arbetar språkfrämjande är nödvändig för att skapa en språkfrämjande lärmiljö. Studien kommer fram till att högläsning är oerhört betydelsefullt för barns språkutveckling och att pedagogerna lägger stort fokus på hur man arbetar med litteraturens innehåll genom musik, dans, skapande, dramatisering och boksamtal.