Det finns ett heteronormativt synsätt i samhället vilket påverkar transpersoner som faller utanför denna norm, både i samhället och inom vården. Transpersoner utsätts för stigmatisering och självmordsstatistiken för dessa personer är hög. Syftet med denna studie var att beskriva transpersoners upplevelser av bemötandet inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där 16 kvalitativa studier analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att det finns en stor kunskapsbrist hos hälso- och sjukvårdspersonal om transpersoner och transfrågor. Transpersoner möts av heteronormativa antaganden och stereotyper samt utsätts för diskriminering och stigmatisering inom vården. Slutsats: Det krävs mer kunskap om transpersoner och de problem som dessa personer stöter på inom vården för att de ska kunna få en likvärdig vård och inte utsättas för diskriminering eller bemötande som upplevs kränkande. Det behövs även mer utbildning inom ämnet för hälso- och sjukvårdspersonal samt redan i utbildningen för sjuksköterskor.

Att drabbas av en demenssjukdom påverkar den kognitiva förmågan negativt och personer med demenssjukdomar är oftast i behov av mycket stöd och omvårdnad. På grund av den fysiska miljön och tidsbristen i en sjukhusavdelning kan det bli en utmaning att skapa bra vård. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demens på en sjukhusavdelning. En systematisk litteratursökning genomfördes inom området och tretton vetenskapliga artiklar valdes ut som svarade på syftet. Artiklarna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats.  Analysen resulterade i fyra kategorier: Att kommunicera och skapa en relation är viktigt, att hamna i svåra etiska situationer, att miljön begränsar vårdandet och mer tid önskas och att mer kunskap behövs. Resultat visade att en god kommunikation är en förutsättning för att skapa en god relation till personer med demens och deras anhöriga. Sjuksköterskorna hamnade ofta i svåra etiska situationer vid vård av personer med demens. Den fysiska miljön på en sjukhusavdelning upplevdes ha en överstimulerande påverkan hos personer med demens, även tidsbrist på avdelningen gjorde att sjuksköterskorna upplevde att de inte kunde ge en bra vård. Sjuksköterskorna upplevde brist på kunskap i att hantera personer med demenssjukdomar och önskade mer utbildning för att kunna ge en bättre vård. Slutsatsen är att personcentrerad omvårdnad kan ge en ökad livskvalité hos personer med demens. Förslagen till vidare forskning inom detta område är att studera vilka andra åtgärder som kan förbättra vården för personer med demenssjukdomar på en sjukhusavdelning.

Abstrakt   Bakgrund Hemodialysbehandling är en ofta livslång behandling mot kronisk njurinsufficiens, ett ofta livshotande tillstånd som härstammar i att njurfunktionen filtrations förmåga försämras. Behandlingen är krävande på många sätt och präglar livet för den drabbade. Sjuksköterskan har en viktig roll i bemötandet och omvårdnadsarbetet kring dessa patienter och att erbjuda en personcentrerad vård. För att detta ska vara möjligt måste vårdpersonalen förstå sig på patienternas erfarenheter och upplevelser.     Syfte Syftet med arbetet var att undersöka patienters upplevelser av att leva med hemodialysbehandling.   Metod En litteraturstudie genomfördes med datainsamling genom de booleska sökmetoder Cinahl och Pubmed där tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod valdes ut för en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Behandling med hemodialys innebär stora livsförändringar och ansträngningar både fysiskt och psykiskt. Upplevelserna varierar mellan att handla om patientens individuella uppfattning av livet med hemodialysbehandling och kronisk njurinsufficiens till copingstrategier och sociala problem i relationer med anhöriga och hälso- och sjukvården. Omvårdnadsåtgärder och interventioner bör fokusera på att understödja patientens dagliga liv, psykiska hälsa och att underlätta dennes påfrestningar.   Slutsats En ökad kunskap om patienters erfarenheter och upplevelser i livet med hemodialys kan ge en ökad kunskap för att bedriva en god personcentrerad vård och omvårdnad.

Arbetsrelaterad stress är vanligt förekommande inom omvårdnadsyrket. Stress kan ha en betydande inverkan på enskilda sjuksköterskors hälsa och deras förmåga att utföra uppgifter. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vad sjuksköterskor upplever som arbetsrelaterade stressfaktorer. Totalt inkluderades 11 artiklar från två databaser som svarade mot syftet, vilka sedan analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Totalt resulterade det i fyra slutkategorier: krävande arbetsförhållanden, bristande samarbete och kommunikation, att inte kunna påverka och inte bli respekterad i yrkeskunnandet samt obalans mellan ansvar och förmåga. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde hög arbetsbelastning, tidsbrist, bristande kommunikation mellan vårdpersonal och otillräckligt ledarskap som faktorer till stress och något som i sin tur kan påverka vårdkvaliteten. Resultatet ger kunskap om sjuksköterskors upplevelser av stressfaktorer på arbetet. Fynden visar att omvårdnadsarbete och organisationer behöver omstruktureras för att sjuksköterskor ska få en bättre arbetsmiljö.

Den vanligaste cancerformen för kvinnor är bröstcancer. Att bli diagnostiserad ochbehandlad innebär fysiskt trauma men även psykisk påfrestning. Sexuell hälsa är viktigtför välbefinnande och livskvalité. Syftet med denna litteraturstudie var därför attbeskriva kvinnors upplevelser av sexuell hälsa i samband med bröstcancer. I studiensanalys ingick 13 vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ manifestinnehållsanalys. Analysen resulterade i sex kategorier; minskad lust och upphetsning,svårigheter och smärta vid samlag, en förlust av sin tidigare kropp, känslan att förlorafemininiteten och självförtroendet, bröstcancerns påverkan på relationer och strategieroch hantering av sexualiteten. I resultatet framkom att kvinnor påverkades på mångasätt av bröstcancern och behandlingen, både psykiskt och fysiskt. Problematik somuppstod var bland annat smärta vid samlag, minskad sexuell lust, förändrad kroppsbild,minskad vaginal lubrikation, förlust av femininitet samt förändrad relation till sinpartner men även sig själv. Det ansågs viktigt med stöd från omgivningen ochsjukvårdspersonal. Dock framkom det att sjukvårdspersonal inte kunde stötta kvinnornaeller ge tillräcklig information. Genom att tillämpa PLISSIT-modellen kansjukvårdspersonal stötta kvinnor med sexuellt relaterade problem bättre.

Möjligheten att få barn kan av många tas för givet. I nutid rankas infertilitet som den femte allvarligaste funktionsnedsättningen hos kvinnor under 60 år. Syftet med litteraturstudien var att beskriva ofrivilligt barnlösa kvinnors upplevelser av infertilitet. En kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats tillämpades i analysen där tio vetenskapliga studier granskades och resulterade i fem kategorier; Att känna sig ofullständig som kvinna när kroppen sviker, Att känna sig utanför, Att känna skuld till sin partner men komma närmare varandra emotionellt, Att pendla mellan hopp och förtvivlan vid behandling, Att försöka acceptera och föreställa sig en meningsfull framtid utan barn. Resultatet visade att infertiliteten och den ofrivilliga barnlösheten påverkade kvinnornas liv och självbild negativt. Kvinnorna var i behov av information och stöd för att hantera sin livssituation. I mötet med ofrivilligt barnlösa kvinnor som lider av infertilitet bör sjuksköterskor tillämpa ett personcentrerat förhållningssätt och arbeta för att stärka kvinnornas känsla av sammanhang och främja till upplevelsen av hälsa och välbefinnande.

Bakgrund: Palliativ omvårdnad inriktar sig på att öka livskvalitet hos patienter och deras anhöriga när en sjukdom inte längre går att bota. Syftet med palliativ omvårdnad är att lindra smärta oavsett om den är fysisk, psykisk eller andlig. I den palliativa omvårdnaden i hemmet har sjuksköterskan en viktig uppgift i att möta patienten för att det ska bli en god omvårdnad. Därför kan det vara av intresse att få en fördjupad kunskap om sjuksköterskors upplevelse av att ge palliativ omvårdnad i hemmet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av palliativ omvårdnad i hemmet. Metod: En litteraturstudie som baserades på nio vetenskapliga artiklar med en kvalitativ ansats. För att analysera de vetenskapliga artiklarna användes Graneheim och Lundmans beskrivning av en innehållsanalys. Resultat: I resultatet presenteras fyra huvudkategorier med tillhörande underkategorier: Relationens betydelse, upplevelsen av att vara i patientens hem, stödets betydelse och upplevelser kring döendet. Slutsats: Relationen var en viktig del i omvårdnaden eftersom den bidrar till att sjuksköterskorna inte känner sig ensamma. Relationen kan bidra till att sjuksköterskorna tänker på sina patienter på fritiden då de blir påverkade av deras patienters lidande. Som det framkom i resultatet så upplevde vissa sjuksköterskor att det fanns en bristande kunskap inom palliativ omvårdnad vilket kan förbättras med olika former av stöd då en tillräcklig kunskap och stöd kan ses som en trygghet. Även fast sjuksköterskorna arbetade med döendet dagligen så var synen på döendet olika då sjuksköterskornas medvetenhet om döden hade en betydande del. En begränsad tid i arbetet kan vara ett hinder då sjuksköterskorna upplevde att det inte fanns tillräckligt med tid för varje patient vilket gjorde att arbetet kunde upplevas som stressande. En ökad kunskap och förståelse om sjuksköterskor skulle kunna bidra till att den palliativa omvårdnaden i hemmet blir bättre.

Bakgrund Självskadebeteende är ett växande problem bland unga. Det finns många missförstånd gällande självskadebeteende. Forskning ur ett sjuksköterskeperspektiv finns tillgänglig medan forskning ur ett patientperspektiv är mer ovanlig. Syfte Syftet med studien var att undersöka uppfattningen av primärvård och somatisk vård hos personer med självskadebeteende, samt identifiera eventuella hinder för att söka vård. Metod En litteraturöversikt utfördes baserat på sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Analysmaterialet bestod av vetenskapliga artiklar som beskriver personer med självskadebeteende som vid ett eller flera tillfällen varit i behov av vård. Resultat De flesta personer med självskadebeteende söker inte vård. Positiva uppfattningar om primärvård och somatisk vård var känslan att bli tagen på allvar, främjande av integritet, att inte bli dömd och att vårdpersonalen lyssnade. Negativa uppfattningar utgjordes av avfärdande från vården, utebliven effekt av läkemedel, rutinmässig hantering, bristande uppföljning samt långa väntetider. Det framhölls att självskadebeteendet kunde hindras om personer fått hjälp i tid. Hinder för att söka vård var att ingen förstod eller brydde sig, ovilja att få hjälp, mentalt tillstånd, rädsla och skam, praktiska hinder, tidigare negativa erfarenheter av vård samt okunskap om var det går att söka vård. Vänner och familj identifierades ha stort inflytande på huruvida vård söktes eller ej. Slutsats Det är svårt för primärvård och somatisk vård att nå personer med självskadebeteende. Patienter som sökt vård har skilda uppfattningar av vården. Många personer med självskadebeteende söker ingen hjälp på grund av att de upplever bristande bemötande och förtroende för vården. Patientgruppen uttrycker behovet av att bli sedd som människa och lyssnad på vilket kan öka sannolikheten för att de söker vård. Vårdens utmaning är att möta patienterna på ett optimalt sätt och inbringa förtroende. Detta kan uppnås med adekvat utbildning inom området till vårdpersonal utanför psykiatrin. / Background Self-harm is a growing problem among young people. There are many misunderstandings about self-harm. Research from a nursing perspective is available while research from a patient perspective is more unusual. Aim The aim of the study was to investigate the perception of primary care and somatic care in persons with self-injurious behavior, as well as identify possible barriers to seeking care. Method A literature study was made based on searches in the CINAHL and PubMed databases. The analysis material consisted of scientific articles describing persons with self-injurious behavior, who on one or more occasions had needed care. Results Most people with self-injurious behavior does not seek care. Positive perceptions of primary care and somatic care were the sense of being taken seriously, promotion of integrity, not being judged and that the healthcare staff truly listened. Negative perceptions consisted of dismissal from the healthcare, lack of drug effects, routing management, lack of follow-up and long waiting times. It was emphasized that self-harm could be hindered if people were helped on time. Barriers to seeking care were that no one understood or cared, unwillingness to get help, mental condition, fear and shame, practical barriers, previous negative experiences of care and lack of knowledge on where to turn. Friends and family was identified to have a major influence on whether care was sought. Conclusion It is difficult for primary care and somatic care to reach persons with self-injurious behavior. Patients who sought care have different perceptions of care. Many people who self-harm does not seek medical care because they experience shortcomings in treatment and lack trust in care. The patient group expresses the need to be seen as a human being and listened to which may increase the likelihood of seeking care. The challenge for the healthcare is to meet patients in an optimal way and raise confidence. This can be achieved with adequate training for healthcare professionals outside the psychiatric care.

Missfall sker i ca 10-15 % av alla bekräftade graviditeter. Det är en plötslig och känslomässig händelse som innebär en förlust av ett barn/foster. Sorg och lidande är centralt vid en förlust. Hur mycket kvinnan påverkas är individuellt och ofta beroende på vilka förutsättningar som finns. Som vårdpersonal behövs större kunskap för att kunna bemöta de som fått missfall. Syftet med litteraturstudien var att beskriva kvinnors upplevelser av att få ett missfall. Nio vetenskapliga artiklar analyserades med manifest innehållsanalys vilket resulterade i fyra slutkategorier; att det händer plötsligt och blir en livskris, att söka förklaring och lägga skulden på sig själv, att vara i behov av information och stöd samt att det tar tid att bearbeta ett missfall. Kvinnor hamnade i en livskris och kände ofta skuld efter missfallet. De behövde en förklaring för att bearbeta händelsen. Informationen och stödet från vården var bristfällig samt att vårdpersonal använde sig av medicinska termer som upplevdes kränkande. Kvinnor ansåg att det behövdes bättre uppföljning för att hantera förlusten. Ett tillvägagångssätt för att minska psykisk ohälsa kan vara uppföljning via återbesök, telefonkontakt eller enkäter

Bakgrund: Globalt begår över 800 000 personer suicid varje år, det är en person var 40:e sekund. Av dessa är det cirka 1 100 personer som begår suicid i Sverige. Under det senaste decenniet har suicid minskat i alla åldersgrupper utom bland personer under 25 år. Suicid är den näst vanligaste orsaken till död hos 15-29 åringar. Det finns en klyfta i form av brist på kommunikation mellan vårdpersonal och personer som är suicidala. För att minska denna klyfta bör vårdpersonalen lyssna mer uppmärksamt till dessa personers upplevelser. Syfte: Att belysa vad personer som är suicidnära upplever betydelsefullt i mötet med vårdpersonal inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturstudie med grund i analys av åtta kvalitativa artiklar. Resultat: Från analysen framträdde fyra teman som belyser vad personer som är suicidnära upplever betydelsefullt i mötet med vårdpersonal. Dessa teman var: att bli respekterad och känna värdighet, att bli bekräftad, att känna förtroende och att känna hopp. Slutsats: Få studier inom detta ämne är gjorda ur patientens perspektiv och denna litteraturstudie kan därför bidra till att utvidga befintlig kunskap genom att sammanställa forskningen inom området. Förhoppningen är att den här litteraturstudien ska lyfta ämnet suicid hos vårdpersonalen, men även i samhället. Genom att lyfta fram och belysa personernas upplevelser skapas förutsättningen för att väcka en diskussion och i bästa fall slå hål på de fördomar och tabun som finns.