Bröstcancer är en av de vanligaste formerna av cancersjukdomar hos kvinnor. Sjukdomen drabbar i de flesta fall kvinnor i medelåldern eller i högre ålder. Bröstcancer utgör cirka 30% av alla kvinnliga cancerfall i Sverige med cirka 20 nydiagnostiserade fall varje dag. Mastektomi är den vanligaste behandlingen som erbjuds vid denna diagnos. En mastektomi innebär avlägsnandet av all bröstvävnad genom kirurgi, mer specifikt ett eller båda brösten. Denna behandling påverkar kvinnors fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa kvinnors upplevelser efter att ha genomgått en mastektomi vid bröstcancer.  Metod: Denna litteraturstudie baseras på att tolv vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys och induktiv ansats. Analysen resulterade i fem kategorier. Förlust av identitet, förändring samt förlust av kroppsuppfattning och självbild, rädslan för intimitet och dess påverkan av relationer, stöd har betydelse och att övervinna sjukdomen.  Resultat: En mastektomi upplevdes ofta som den mest traumatiserande upplevelsen som den drabbade någonsin varit med om. Kvinnorna upplevde en förlust av sin kvinnliga identitet och förmågan till moderskap, men också en förändrad kroppsuppfattning, självbild och sexualitet till följd av mastektomi.  Dessa upplevelser föranledde känslor av förlust och sorg. Kvinnor upplevde att stödet från make, familj, vänner, vårdpersonal eller religiösa institutioner bar en stor roll i rehabiliteringen. Slutsats: En ökad förståelse för kvinnors upplevelse av mastektomi och bröstcancer ökar möjligheten till att formulera en effektiv personcentrerad omvårdnad för patientens individuella behov.

Introduktion: Sjuksköterskor utgör den största delen av sjukvårdspersonal inom slutenvården, trots detta råder det brist på både erfarna och nyutbildade sjuksköterskor. En stressig arbetsmiljö som leder till bristande patientsäkerhet kan vara en bidragande orsak till att sjuksköterskor väljer annat arbete. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av arbetsrelaterad stress inom slutenvården och hur patientsäkerheten påverkas. Metod: Litteraturstudie med induktiv ansats som grundades på Polits och Becks (2017) nio steg. Databassökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed och resulterade i 12 artiklar relevanta för studien. Kvalitetsgranskning utfördes enligt Polits och Becks (2017) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa studier. Efter databearbetningen analyserades ett tema med tillhörande tre subteman identifierades. Resultat: Temat som skapades var Tidspressad organisation med subteman Otydlig arbetsstruktur, Hög arbetsbelastning och Tidsbrist och utebliven vård. Resultatet visar på att sjuksköterskors erfarenheter av arbetsrelaterad stress kan leda till brister i patientsäkerheten. Slutsats: Sjuksköterskor uppgav att patientsäkerheten brister när vård uteblir bland annat på grund av tidsbrist, låg bemanning, ökat patientansvar och samarbetssvårigheter.

Bakgrund: Humor beskriv som ett sinne för det roliga och har syftet att främja positiva känslor. Humor gynnar relationen mellan patienten och sjuksköterskan. Relation till patienten i omvårdnaden ska vara ett partnerskap där patienten känner sig trygg och respekterad. Det är viktigt att inom omvårdnad undersöka patientens upplevelse av sjuksköterskans användande av humor i omvårdnad när det i tidigare forskning visar på positiva kemiska förändringar i kroppen kopplat till humor.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av sjuksköterskans användande av humor i omvårdnaden.  Metod: Litteraturstudie med induktiv ansats. Resultatet baseras på N=11 artiklar, kvalitativ metod (n=10) och kvantitativ metod (n=1). Artiklarna granskades enligt Mårtenssons och Fridlunds (2017) granskningsmall.  Huvudsakligt resultat: Resultatet av patienternas upplevelser av sjuksköterskans användande av humor i omvårdnaden genererade i temana Humor lindrar lidande, Humor är stärkande, Humor är sårande och olämplig samt Humor främjar relationen mellan patienten och sjuksköterskan. Slutsats: Patienterna upplevde att sjuksköterskans användande av humor i omvårdnaden lindrar lidande, är stärkande samt främjar relationen mellan patienten och sjuksköterskan. Det finns tillfällen när humor är sårande och olämplig. Humor kan vara en användbar omvårdnadsintervention men det är viktigt att förstå när det är lämpligt och inte.

Introduktion/bakgrund: Dagens samhälle har blivit allt mer multikulturellt. Ökad rörlighet över gränser och allt fler humanitära kriser i världen skapar språkbarriärer i vården, vilket är ett växande problem, som riskerar påverka patientsäkerheten. Syfte: Är att undersöka hur språkstöd kan bidra till ökad patientsäkerhet när patient och sjuksköterska inte talar samma språk. Metod: Arbetet har utformats i enlighet med Polit & Becks (2017) nio steg för litteraturstudier.  Sökningar i Chinahl, PubMED och PsycINFO resulterade i 14 artiklar efter kvalitetsgranskning, enligt granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa artiklar (Polit & Becks 2017). Materialets data bearbetades enligt konventionell innehållsanalys som utgår från en induktiv ansats. Resultat: Resultatet framkom genom granskning av de 14 artiklarna vilket presenteras i fyra huvudkategorier: Vikten av dokumentation för en säker vård, verbal kommunikation- stöd för en säkrare vård, icke verbal kommunikation- säkra vården utan ord, och utbildning- kunskap som ökar patientsäkerheten. Slutsats: Språkbarriärer är ett stort växande problem. Genom att sjuksköterskan tidigt identifierar och dokumenterar så blir språkbarriären tydlig och tillgänglig för alla som vårdar patienten. Med den vardagliga kommunikationen bygger sjuksköterskan relationer och tillit. Sjuksköterskan bör använda sig av de språkstöd som finns. Genom utbildning kan sjuksköterskestudenter förberedas på språkbarriärer, hur en tolk används i klinisk praktik och vilka språkstöd som finns. Att diskutera och sprida erfarenheter inom vårdteamet leder till en mer patientsäker vård.

Introduktion: Endometrios är en kronisk inflammatorisk sjukdom, som drabbar 10% av fertilakvinnor. Alla som har sjukdomen, har dock ej besvär. Endometrios uppkommer närlivmoderslemhinneliknandevävnad växer utanför livmodern. Symptom på sjukdomenendometrios kan vara smärta, smärta i samband med samlag, sjukdomskänsla i form av trötthet,feber, illamående och rikliga mensblödningar. Detta gör sjukdomen svårdiagnostierad och kanleda till försenad diagnos, med onödigt lidande som resultat. Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med endometrios upplevt sin sjukdom, samt vidare,hur dessa upplevt vårdpersonals bemötande, enligt den vetenskapliga litteraturen. Metod: En allmän litteraturstudie med tio kvalitativa originalartiklar, publicerades 2005 - 2022. Resultat: Dataanalysen resulterade i fem kategorier: Uppleva att symtom inte tas på allvar,uppleva reducerad livskvalitet, uppleva behov av mer sjukdomsinformation, upplevavårdpersonalens bristande kunskap och uppleva vårdpersonals bristande kommunikation. Slutsats: Vårdpersonal behöver öka sin kunskap om endometrios och i större utsträckning lyssnatill vårdsökandes berättelser om symtom. Detta då förbättrad kommunikation sannolikt kan bidratill tidigare diagnostisering av endometrios med minskat lidande och ökad livskvalitet förberörda.

Bakgrund: Leukemi är den vanligaste formen av cancer hos barn. Diagnosen innebär fysiska och psykiska påfrestningar för familjen. När ett barn i familjen drabbas av leukemi förändras familjens vardag och livsstil. Sjuksköterskan ska identifiera patientens och föräldrarnas behov och anpassa stödet efter deras behov. Sjuksköterskan kan hjälpa föräldrar med att hantera den nya situationen genom att ha kunskap och förståelse kring vad de upplever. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva föräldrars upplevelse av att leva med ett barn som har drabbats av leukemi. Metod: Denna litteraturstudie genomfördes med en induktiv ansats. Nio vetenskapliga artiklar valdes från databaserna CiNAHL och PubMed. Utvald artiklar granskades och som utgör resultatet. De utvalda vetenskapliga artiklarna analyserades med hjälp av integrerad dataanalys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier. Första kategorin beskrev Känslomässiga reaktioner med underkategorier Misstro på diagnosen, Leva med skuldkänslor, Dölja diagnosen, Rädslan om återfall och biverkningar samt Rädsla att barnet ska dö. Andra kategorien var Förändrad vardag med underkategorier Att leva isolerad, Ekonomiska svårigheter, Förändrad föräldraroll. Tredje kategorin var Sjukvårdens betydelse med underkategorierna Behov av information och Känna emotionell stöd. Slutsats: I litteraturstudien framkom det att föräldrar upplevde oro, rädsla samt känslor av ensamhet och hopplöshet med att leva med ett barn som har drabbats av leukemi. Sjuksköterskan som stöd kunde underlätta samt öka tryggheten för föräldrar som har hamnat i en sådan situation. En god kommunikation mellan sjuksköterskan och föräldrar var en annan viktig faktor för förbättrade upplevelser

Bakgrund: Substansbruk är ett vanligt problem både i Sverige och världen. Substansbruk innebär att en person intar en substans i någon form och att användandet resulterar i psykiska eller fysiska skador samt att det kan påverka det sociala livet. Då dessa personer drabbas av andra sjukdomar till följd av sitt substansbruk leder det till ett stort vårdbehov, vilket innebär att vårdpersonal möter dessa patienter i allt större utsträckning. Syfte: Syftet var att belysa vårdpersonals erfarenheter av och reflektioner kring att vårda patienter med substansbruk. Metod: Denna litteraturstudie baserades på åtta kvalitativa artiklar. Databassökningen gjordes i CINAHL och PubMed. Analysen gjordes enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sju subkategorier. Följande kategorier bildades “Balansgång mellan patientens behov och vårdpersonalens arbetssituation”, “Vikten av att bygga goda relationer” och “Att utvecklas för att kunna ge god vård”. Konklusion: Patienter med substansbruk upplevs utmanande att vårda och vårdpersonal behöver mer utbildning inom området för att utveckla kompetensen och kunna ge denna patientgrupp en god omvårdnad. En mer likvärdig vård kan uppnås genom en personcentrerad omvårdnad och att vårdpersonalen ser personen bakom substansbruket.

Bakgrund: Det finns ett stort behov av palliativ vård i världen, men endast ett fåtal erhåller det. Flertalet av personerna som erhåller vård vid livets slut vårdas på allmänna avdelningar och får inte specifik palliativ vård vilket kräver mer kunskap om patientens olika behov för att kunna bidra till en värdig vård i livets slutskede. Syfte: Syftet med studien var att belysa vuxna patienters erfarenheter av att vårdas på sjukhus i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie där åtta kvalitativa studier granskades och analyserades. Totalt inkluderades 128 patienter från nio länder och som vårdades i livets slutskede. Resultat: I analysen skapades två domäner med sex underliggande kategorier. Domänerna var: känslomässiga reaktioner och sjukhusmiljöns förutsättningar och hinder. Resultatet visade att patienter i livets slutskede har fysiska, psykiska och existentiella behov som bör bli tillgodosedda. Konklusion: Som sjuksköterska är det viktigt att stödja patienter i livets slutskede genom att vara närvarande i mötet med patienten och se hela människan, förmedla hopp, lyssna, visa empati, våga samtala om svåra ämnen samt värna om patientens egen självständighet och integritet. Det behövs mer forskning ur patientens perspektiv om vad som är viktigt när man erhåller vård i livets slutskede.

No description available.

Bakgrund: Patienten är i centrum vid personcentrerad vård. Vården sker i partnerskap med patient och anhöriga, utgår från patientberättelsen och genomsyras av en öppenhet för varandras kunskap. Personcentrerad vård är en av sjuksköterskans sex kärnkompetenser och kan leda till en fördjupad samverkan mellan patient och sjuksköterska, ge en förbättrad hälsa och ökad patientnöjdhet. Både patienter och anhöriga upplever dock att personcentrerad vård inte alltid ges konsekvent utan enbart när det finns tid för det. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård och dess utmaningar inom slutenvård. Metod: Kvalitativ systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes enligt Evans. Resultat: Två teman med fem subteman framkom. Första temat var Att arbeta i relation med patienten med två subteman: Att arbeta för patientens delaktighet och Att ta tillvara på patientens egna förmågor och resurser. Andra temat var Att möta utmaningar med tre subteman: Att inte ha samsyn, Att inte ha förutsättningar och Att inte ha kompetens. Slutsatser: Sjuksköterskornas erfarenheter var att det krävdes kunskap, engagemang och rätt förutsättningar hos både individ och organisation för att vårda personcentrerat.