<p><strong><p>Children with Reading and Writing Difficulties and Their Language and Cognitive Abilities</p><p>A Comparison with Children with a Cochlear Implant</p><p>Abstract</p><p>The aim of this study was to examine the cognitive abilities that are important for reading in children with reading disabilities, children with a cochlear implantation and typically developed children. 64 children aged 10-12 years participated in the study. To answer the question at issue we used the following tests: Block Design from WISC III, PPVT III, TOWRE, SL 40 and a few chosen tests out of the SIPS battery. On tests of the lexical access children with reading disabilities performed at the same level as hearing children, while the children with a cochlear implant performed significantly lower. Test of the phonological and complex working memory showed that children with reading disabilities performed significantly higher than children with a cochlear implant, but at the same time lower than typically developed children on the test of phonological working memory. Tests of reading ability showed that children with a cochlear implant performed at the same level as typically developed children, while children with reading disabilities showed lower results. The results indicate that the children with a cochlear implant can develop an adequate reading ability in spite of their phonological difficulties. Phonological skills do not seem to be the only factor influencing reading ability of the examined groups.</p><em><p> </p></em></strong></p>

<p>Skrivning är en biomekaniskt invecklad process som kräver en viss nivå av såväl motorisksom kognitiv förmåga. Forskning om Alzheimers sjukdom tyder på att nedsättningar i flerakognitiva domäner förekommer innan den kliniska diagnosen ställs. Det finns även forskningsom tyder på att ett innehållsrikt skriftspråk i unga år minskar risken för demensutveckling påäldre dagar. För att studera om mått från texter kunde predicera demens på ett tidigt stadiumanalyserades 141 skriftliga bildbeskrivningar insamlade inom ramen för rutinmässigaminnesutredningar vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge. Deltagarna delades in itre grupper utifrån diagnos (minnesutredning, lindrig kognitiv svikt och demens).Utgångspunkt för studien var de fyra textmåtten: idétäthet, verbtäthet, läsbarhetsindex (LIX)och T-enheter. Då texterna i de flesta fall var skrivna av personer med kognitiv nedsättninghar måtten varit tvungna att modifieras och särskilda instruktioner för bedömning av texternahar utformats. Resultaten tyder på att skriftliga bildbeskrivningar utförda av individer meddemens innehåller färre totalt antal ord än de skrivna av individer diagnostiserade medlindrig kognitiv svikt eller mindre svårigheter än så. De innehåller även färre propositioner,verb, långa ord, T-enheter, ord per T-enhet, har en kortare meningslängd samt har i snitt ettlägre LIX-värde. En logistisk regressionsanalys visade att demens (kontra minnesutredningarmed subjektiva besvär) predicerades signifikant (p < 0.01) av antalet verb samt av LIXvärdet.Totalt 85 % av fallen klassificerades korrekt.</p> / <p>Writing is a biomechanically complex process which demands a certain level of motor aswell as cognitive ability. Research concerning Alzheimer’s disease shows that impairmentsin multiple cognitive domains are notable before a clinical diagnosis can be made. There isalso research which indicates that written language ability in early life predicts the risk ofdementia in old age. The purpose of this study was to analyze whether measures derivedfrom narrative writing could predict dementia cross-sectionally. The material was 141 writtenpicture descriptions collected during routine investigations of cognitive disorders at theMemory Clinic, Karolinska University Hospital, Stockholm. The participants were classifiedinto three groups based on their diagnosis (subjective memory complaints, mild cognitiveimpairment and dementia). This study was based essentially on the four text measures: ideadensity, verb density, index of readability (LIX) and T-unit. As most of the texts were writtenby participants with some degree of cognitive decline the measures had to be modified tosome extent and detailed scoring protocols were worked out. The results indicate that writtenpicture descriptions made by individuals with dementia contained fewer words than thosewritten by individuals diagnosed with mild cognitive impairment or subjective cognitivecomplaints. They also contained fewer propositions, verbs, long words, T-units, words per Tunit,had a shorter mean sentence length and had a lower average LIX-value. A logisticregression analysis showed that cases of dementia, as opposed to subjective cognitivecomplaints, were significally predicted (p < 0.01) by the number of verbs and also by theLIX-value. Overall, 85 % of the cases were correctly classified.</p>

<p>Phonological awareness is the ability to recognise, identify and manipulate components in words. Phonological awareness is an important part of the early literacy learning, although researchers disagree on how the connection arises. In the United Kingdom, synthetic phonics is a recommended way to teach literacy and the Jolly Phonics is a common approach within this method. In Sweden, mostly synthetic but also analytic methods are used for literacy teaching. The PhonicStick is developed as a communication device for impaired people and is based on the Jolly Phonics. In this study, the PhonicStick was being tested on children aged 5 and 6 years in mainstream pre-school classes to evaluate the use of it and its use for improvement of phonological awareness. The participating children were randomly divided into a test and a control group. All children were pre- and post-tested to analyse the possible improvement of parts of the phonological awareness. The test group went through three PhonicStick sessions, including different games and tests. The results from the pre- and post-tests of phonological awareness showed no significant differences between the test and control group. However, four out of five PhonicStick tests showed a significant improvement between session 1 and session 3. This shows that the children in the study were able to handle the PhonicStick after only three sessions, including remembering phonics the without visual information and producing words including two or three phonics.</p> / <p>Fonologisk medvetenhet är förmågan att känna igen, identifiera och manipulera komponenter i ord. Fonologisk medvetenhet är en viktig del av den tidiga läsinlärningen även om forskarna är oeniga om hur sambandet uppstår. I Storbritannien är Synthetic Phonics en rekommenderad metod vid läs- och skrivinlärning och Jolly Phonics är en vanlig strategi inom denna metod. I Sverige används framför allt syntetiska men även analytiska metoder vid läs- och skrivundervisning. The PhonicStick är utvecklad som ett kommunikationshjälpmedel för personer med funktionsnedsättning och baseras på Jolly Phonics. I den här studien testades the PhonicStick på 5- och 6-åriga barn i vanliga förskoleklasser för att utvärdera användningen av den och dess användning för förbättring av den fonologiska medvetenheten. De deltagande barnen delades slumpmässigt in i en test- och en kontrollgrupp. Alla barn pre- och posttestades för analys av eventuella förbättringar i delar av den fonologiska medvetenheten. Testgruppen genomgick tre PhonicStick-tillfällen som inkluderade olika lekar och tester. Resultaten från pre- och posttesten av fonologisk medvetenhet visade inte några signifikanta skillnader mellan test- och kontrollgruppen. Fyra av fem PhonicStick-tester visade dock en signifikant förbättring mellan tillfälle 1 och tillfälle 3. Detta visar att barnen i studien kunde hantera the PhonicStick efter bara tre tillfällen, genom att komma ihåg fonem utan visuell information och att producera ord med två eller tre fonem.</p>

Stavning är en komplex förmåga och lite undersökt, därför var syftet med föreliggande studie att analysera stavningsförmågan hos elever i årskurs 2. Deltagarna var 86 elever, 63 med läs- och skrivsvårigheter och 23 utan läs- och skrivsvårigheter. Elevernas stavfel av nonord och riktiga ord analyserades utifrån fyra klassificeringssystem med avseende på olika feltyper. Även korrelationsberäkningar mellan stavning och andra kognitiva förmågor utfördes. Resultatet visade att de utan läs- och skrivsvårigheter presterade signifikant bättre än de med läs- och skrivsvårigheter framför allt på testet av nonord. Korrelationsberäkningarna visade att det fanns ett samband mellan stavning och läsning samt stavning och fonologi. Dessa resultat visar att gruppen med läs- och skrivsvårigheter har fonologiska brister som påverkar stavningen. Utifrån analyserna ges förslag på ett nytt felklassificeringssystem på svenska samt hur ett bra stavningstest bör vara uppbyggt för att fånga så många aspekter som möjligt av en elevs stavning. Även hur detta kan vara till nytta i logopeder och lärares verksamheter diskuteras. / Spelling is a complex ability and few studies have been carried out on this topic. Therefore, the purpose of the present study was to analyse the spelling ability among children in grade 2. In this study 86 pupils participated, 63 with reading difficulties and 23 with typical reading ability. The children’s misspellings of nonwords and real words were analysed using four different classification systems of misspellings. Correlations between the spelling ability and other cognitive abilities were made. Results showed that the group with typical reading ability performed significantly better than the group with reading difficulties, especially on the test of nonwords. Calculations showed correlations between spelling and reading and also between spelling and phonology. The results of the present study show that the group with reading difficulties has phonological deficits that affect their spelling. The analysis also suggests guiding principles for a new Swedish classification system of misspellings and a Swedish test of spelling ability. It also includes how the classification system and the test can be used in the work of speech therapists and teachers.

Syftet med denna studie är att undersöka hur en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, i åldrarna fyra till tio år presterar på tre deltest i VMPAC, för att därmed skapa ett underlag för en referens för svenska barn i bedömningen av avvikande utveckling. Studiens frågeställningar är: 1. Hur presterar en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, i åldrarna fyra till tio år, på tre deltest i VMPAC (Focal Oromotor Control, Sequencing Maintenance Control och Connected Speech and Language Control)? och 2. Förekommer det några skillnader mellan en grupp typiskt utvecklade, svenska barn, jämfört med den amerikanska normeringen i VMPAC och barn med verbal dyspraxi (CAS) undersökta inom ramen för en magisteruppsats (Björelius-Hort, 2009)? Oral- och talmotorisk förmåga hos 23 svenska barn i åldrarna fyra till tio år, som åldersmatchats mot barn med verbal dyspraxi (Björelius-Hort, 2009), testades med deltest två, tre och fyra ur VMPAC. Prövning av inter- och intrabedömarreliabiltet visade statistiskt signifikanta resultat, r =. 923 respektive r =. 913, med p &lt;. 001 i båda fallen. Utifrån resultatet kan följande slutsatser dras: 1. att de studerade barnen, generellt presterade över 80 % på deltest två, tre och fyra i VMPAC, oavsett ålder, 2. att skillnaderna mellan den amerikanska normeringen i VMPAC och studiens deltagare är små och 3. att barnen med verbal dyspraxi generellt presterar sämre än den studerade gruppen på samtliga deltest. / The study investigates speech and oral motor skills in typically developed children at different ages. The results are intended to serve as a basis for future reference in the assessment of atypical development in Swedish children. The questions addressed within the study are: 1. How does a group of typically developed, Swedish children, in the ages four to ten years, perform on three subtests in VMPAC (Focal Oromotor Control, Sequencing Maintenance Control and Connected Speech and Language Control)? and 2. Are there any differences in performance between a group of typically developed, Swedish children, and the American standardization in VMPAC and also with the children with childhood apraxia of speech (CAS) from the study by Björelius-Hort (2009)? Speech and oral motor abilities were assessed using subtests two, three and four in VMPAC. The participants were 23 Swedish children, aged four to ten years old, who had been age-matched based on the children with CAS from the study by Björelius-Hort (2009). Inter- and intra-rater reliability showed statistically significant results, r =. 923 and r =. 913, with p &lt;. 001, in both cases. From the results of the study the following conclusions can be drawn: 1. that the investigated group of children in general performed over 80 % on subtests two, three and four in VMPAC independent of age, 2. that the differences between the American standardization in VMPAC and the participants in this study were almost nonexistent and 3. that children with CAS in general performed poorer than the investigated group of children in all subtests.

Vocal Cord Dysfunction (VCD) is characterized by paradoxical vocal cord movement during inspiration or expiration, and generally affects adolescents and predominantly women. Previous studies have shown a large inconsistency concerning terminology, definitions, etiology, assessment, differential diagnosis, co-morbidity and treatment. The purpose of this study was to map knowledge on and management of VCD in Sweden. The study was conducted as a written survey addressed to speech-language pathologists and physicians, and attained an answer percentage of 79 percent. The results showed that several professions were involved in the management of these patients, but no clear pattern of referral could be observed. The majority of the respondents considered intense physical exertion and psychological stress as triggering factors for VCD. Despite this, referral to a psychologist or psychiatrist seldom occurred. Asthma was the most frequent diagnosis regarding co-morbidity, and also the most frequent misdiagnosis. Respiratory exercises, relaxation and information about the diagnosis generally form the basis of VCD treatment. Physicians rated their knowledge on VCD greater compared to the speech-language pathologists. Several of the respondents stated that an increase in knowledge and awareness among nursing staff had contributed to an increase of patients with suspected or confirmed VCD. This study showed that there was no consensus regarding assessment, co-morbidity, misdiagnosis and treatment of VCD among speech-language pathologists and physicians in Sweden. / Vocal Cord Dysfunction (VCD) karakteriseras av paradoxala stämbandsrörelser vid in- eller utandning och drabbar vanligtvis ungdomar och huvudsakligen kvinnor. I tidigare studier framkom ingen konsensus kring terminologi, definition, etiologi, utredning, differentialdiagnostik, komorbiditet eller behandling. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga kännedom om och handhavande av VCD i Sverige. Studien genomfördes i form av en enkätundersökning bland logopeder och läkare och svarsfrekvensen var 79 %. Ur resultatet framkom att flera professioner hade träffat dessa patienter men ingen tydlig remitteringsgång observerades. Majoriteten av respondenterna ansåg att intensiv fysisk ansträngning och psykologisk stress var utlösande faktorer till VCD. Däremot förekom sällan remittering till psykolog eller psykiater. Astma var den mest frekventa diagnosen gällande komorbiditet och feldiagnostisering. Andningsövningar, avspänning/avslappning samt information kring diagnosen inkluderades i behandlingen i hög grad. Läkarna skattade sin kunskapsnivå om VCD högre än logopederna. Flera av respondenterna angav att ökad kunskap och medvetenhet bland vårdpersonal hade bidragit till en ökning av diagnostisering av patienter med misstänkt eller konstaterad VCD. Föreliggande studie visade att det inte fanns någon enighet gällande utredning, komorbiditet, feldiagnostisering och behandling av VCD bland logopeder och läkare i Sverige.

This paper explores the interaction of children with language impairment (LI). The present essay is a conversation analytic study of child-child and child-therapist dyads. The aim was to explore in what ways children with LI reach common understanding. Another purpose was to investigate if there are differences in interaction between dyads with children with LI and dyads with children with LI and speech language therapist. Seven children, three girls and four boys, with LI participated in the study. All the children are enrolled at a language unit. The dialogues were recorded, transcribed and analysed. The results revealed no differences in the children’s length of utterance between the child-child dyads and the child-SLT dyads. Another important finding was that it became more of a course of event in the play between child and SLT in contrast to the child-child dyads, where the communication more concerned one or a couple of objects. In general, the children managed to initiate, respond, give feedback, negotiate and make requests of clarification and repair utterances in conversation with each other. One important conclusion is that conversation analysis could be used in identification of strengths and weaknesses in children’s communication. The knowledge from the analyses ought to be applicable in intervention with children with LI. / Föreliggande studie behandlar hur barn med språkstörning interagerar. Vidare är den en samtalsanalytisk studie av samtal barn-barn och barn-logoped. Syftet var att studera hur gemensam förståelse uppnås i kommunikation samt att undersöka om skillnader förelåg mellan de två samtalstyperna. Sju barn, tre flickor och fyra pojkar, med generell språkstörning deltog i studien. Samtliga går på språkförskola i södra Sverige. Samtalen spelades in, transkriberades samt analyserades. Resultaten visade att barnen initierade och responderade, återkopplade, förhandlade, begärde förtydligande samt reparerade yttranden relativt väl. Vidare framkom ingen skillnad i yttrandelängd hos barnen beroende på vem de kommunicerade med. Barnen upprätthöll ett samtalsämne tämligen adekvat. I logopedbarnsamtalen utvecklades samspelet mer till ett längre händelseförlopp, till skillnad från barnbarnsamtalen, där samtalen centrerades kring ett eller ett par föremål. Samtalsanalys förefaller vara ett bra verktyg vid bedömning av kommunikation. Metoden visar barns språkliga styrkor och svagheter i vardagligt samspel. Samtalsanalysens resultat kan därefter användas för att träna social interaktion i vardagen, och där torde logopeden ha en betydande roll gällande handledning av kommunikativ träning.

Constraint-Induced Therapy (CI) is based on the theory that constraining operationalfunctions will increase the usage and at the same time the recovery of impaired functions. Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) is a variant of CI, aimed at people with chronicaphasia. The purpose of this study was to examine whether CIAT would affect the linguisticabilities of eleven individuals with chronic aphasia. The linguistic abilities of each participant were tested before and after the therapy which consisted of thirty hours intensive trainingduring two weeks in accordance with CIAT. Abilities that were examined included namingability, informative speech, listening comprehension and everyday use of language. Measurements of the participants’ length of utterances and speech-rate were also implemented. The test results were analyzed using Wilcoxon signed ranks tests and dependent t-tests. Significant improvements were ascertained in the areas of length ofutterances, naming ability and informative speech. The conclusion of the study was that CIAT has a positive effect on individuals suffering from chronic aphasia, in regards tospeech production. It is unclear whether the method has any effect on language comprehension. / Constraint-Induced Therapy (CI) bygger på teorin att hämmande av välfungerande funktionerökar användningen och därmed återhämtningen av nedsatta funktioner. Constraint-InducedAphasia Therapy (CIAT) är en variant av CI som riktas mot personer med kronisk afasi. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om CIAT påverkade språkförmågan för elva personer med kronisk afasi. Deltagarnas språkförmåga testades före och efter behandlingen, vilken utgjordes av trettio timmar intensiv träning under två veckor i enlighet med CIAT. Delförmågor som testades var benämningsförmåga, informativt tal, hörförståelse samt språkanvändning i vardagen. Mätningar gjordes också av deltagarnas taltempo och genomsnittliga yttrandelängd. Deltagarnas resultat från språktesten analyserades med Wilcoxon signed ranks test och beroende t-test. Signifikanta förbättringar kunde ses inomområdena yttrandelängd, benämningsförmåga samt informativt tal. Slutsatsen var att CIAT har en positiv effekt på personer med kronisk afasi vad gäller talproduktion. Det är dockoklart huruvida metoden påverkar språkförståelse.

Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed. Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways. / Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur. I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.

The oral sensory ability in children can be assessed through test of intraoral stereognosis and two-point discrimination. Currently, these two tests are not frequently used in clinical settings, and normative data are not always available. The aim of this study was to establish normative data for these two tests in children aged 5;6 to 7;0 years. Further, intention was to compare the results with respect to age and gender. In total 103 children participated, 49 boys and 54 girls. The participants were divided into three age-groups. The results regarding intraoral stereognosis showed significant differences between genders, where boys performed poorer than girls. Differences between two of the three age-groups could also be established. The results show that an improvement can be expected in children six years and older. Regarding two-point discrimination 73 of the 103 children performed perfectly. The remaining children’s scores were also consistently high. No differences between gender and age were found. There was no correlation between the test results of intraoral stereognosis and two-point discrimination. Therefore it would be necessary to perform both these tests in assessment, since they probably examine two separate aspects of the oral sensory ability. / Oral sensorisk förmåga hos barn kan bland annat utredas genom test av intraoral stereognosi och tvåpunktsdiskrimination. Dessa två test är i nuläget inte särskilt kliniskt utbredda, och normvärden saknas ofta. Föreliggande studie syftade till att fastställa normvärden för dessa två test hos barn mellan 5;6 och 7;0 år. Vidare jämfördes även testresultaten med avseende på åldersgrupp och kön. 103 barn deltog i studien, varav 49 var pojkar och 54 var flickor. Deltagarna delades in i tre åldersgrupper. Resultatet visade signifikanta könsskillnader på test av intraoral stereognosi, där pojkarnas resultat var något sämre än flickornas. Även skillnader mellan två av åldersgrupperna konstaterades gällande intraoral stereognosi. Resultatet visar att en förbättring på testet kan förväntas då barnen har fyllt sex år. Angående test av tvåpunktsdiskrimination klarade 73 av de 103 barnen testet felfritt, och överlag presterade barnen mycket bra på testet. Inga skillnader mellan kön eller åldersgrupper noterades beträffande test av tvåpunktsdiskrimination. Testresultaten av intraoral stereognosi och tvåpunktsdiskrimination korrelerade inte. Därför är det sannolikt nödvändigt att i utredning utföra båda testen, eftersom det kan röra sig om två olika aspekter av intraoral sensorik.