Tidigare forskning har visat att barn med typisk utveckling går från en visuell strategi till en fonologisk. Huruvida denna utveckling sker hos personer med utvecklingsstörning är oklart. De flesta forskare är överens om att dessa personer har en nedsättning i den fonologiska loopen. Om denna nedsättning beror på strukturella avvikelser eller utvecklingsförsening är forskarna inte eniga om. Det är även oklart var en eventuell strukturnedsättning skulle sitta. Studiens syfte var att undersöka om ungdomar med utvecklingsstörning använder sig av en fonologisk strategi, styrd av den fonologiska loopen, vid visuellt presenterat arbetsminnestest. Ordlängdseffekten, spann på bilder, ordproduktionshastighet samt korrelationen mellan de två sistnämnda undersöktes. Resultaten jämfördes mot en mental kontrollgrupp matchad i mental ålder. Ingen av grupperna uppvisade någon ordlängdseffekt på arbetsminnets kapacitetsnivå (spannivå) men den mental åldersmatchade gruppen uppvisade detta på spannivå plus en enhet.  Båda grupperna visade en positiv korrelation mellan spann och ordproduktionshastighet. Det går att diskutera hurvida testning har skett av ordproduktionshastighet eller benämningshastighet. Det är därför svårt att dra slutsatser utifrån resultaten men de skulle kunna tyda på att ungdomarna med utvecklingsstörning använder sig av en annan minnesstrategi än barnen med typisk utveckling. Möjligtvis använder sig ungdomarna med utvecklingsstörning av en fonologisk strategi men spekultioner om eventuell koppling till långtidsminnet eller användning av en visuell strategi tas upp. En förklaring till att de använder sig av en annan strategi skulle kunna vara att de faktiskt har en strukturell nedsättning i någon del av den fonologiska loopen. / Previous research has found that children with typical development begin with a visual memory strategy and then develop a phonological strategy. Whether this development takes place in individuals with intellectual disabilities is unclear. Most researchers agree that they seem to have a deficiency in the phonological loop. Researchers disagree whether the deficiency is caused by a structural deviation or a developmental delay. What is also unclear is where a possible structural deviation would be located. The purpose of this study was to investigate if adolescents with intellectual disabilities use a phonological memory strategy, controlled by the phonological loop, at a visually presented memory span test. Word length effect, span level on pictures, speech rate and the correlation between the latter two was investigated. The results were compared to a control group, matched for mental age. None of the groups showed any word length effect at their working memory capacity level but the control group showed a word length effect at capacity level plus one unit. Both of the groups showed a positive correlation between speech rate and span. It can be discussed whether speech rate or naming speed is tested. Owing to that it is difficult to draw any conclusions from the results. Regardless of what we have tested the results could indicate that the adolescents with intellectual disability use a different memory strategy than the children with typical development. One possible conclusion is that the adolescents with intellectual disability apply a phonological memory strategy but speculations about the use of long-term memory and a visual strategy are also discussed. One explanation could be that adolescents with intellectual disability have a structural deficiency in the phonological loop.

Ett flertal studier har undersökt användandet av olika typer av efterfrågan om förtydligande i en referentiell kommunikationsuppgift. Bland annat har skillnader i kommunikationsstrategier mellan barn med cochleaimplantat och normalhörande barn påvisats. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida kommunikationsstrategier skiljer sig åt i en referentiell kommunikationsuppgift hos barn med lindrig till måttligutvecklingsstörning och en mentalt åldersmatchad kontrollgrupp. Vidare syfte var att undersöka hur barn med lindrig till måttlig utvecklingsstörning reagerar vid kommunikationssammanbrott, när personen inte har tillgång till en specifik referent. Studien har också undersökt vokabulär hos de båda grupperna och om detta har någon betydelse för vilka kommunikationsstrategier de väljer. I studien ingick två grupper. Den ena gruppen bestod av personer med utvecklingsstörning som har en kronologisk medelålder på 14:9 år, och kontrollgruppen bestod av barn utan utvecklingsstörning med en kronologisk medelålder på 7:8 år. Båda grupperna hade en mental medelålder på 8:6 år. Barnets kommunikativa strategier skattades av logopedstudenter i en referentiell kommunikationsuppgift och ordförrådsdelen i WISC-IV användes för att kunna jämföra ordförråd. Då idén till föreliggande studie föddes ur Ibertsson et al. studie från 2009 Deaf teenagers with cochlear implants in conversation with hearing peers har samma typer av efterfrågan om förtydligande använts som utgångspunkt i analys. Resultaten visade att personer med utvecklingsstörning kan skilja sig i användandet av olika typer av efterfrågningar från en mentalt åldersmatchad grupp. Vissa typer av efterfrågningar korrelerade signifikant med varandra i högre grad inom kontrollgruppen än inom målgruppen. Prestation på ordförrådstestet skiljde sig inte signifikant mellan grupperna. I jämförelse mellan medelpoäng på ordförrådstestet och typ av reaktion, som visar ordförrådets betydelse för hur personerna reagerar på den utbytta referenten, återfanns ett signifikant resultat i målgruppen. / Several studies have investigated the use of different types of requests for clarification in a referential communication task. The purpose of this study was to examine whether communication strategies differs between children with developmental disabilities and mental age matched peers in a referential communication task, and how the children react to a communication breakdown. We tested vocabulary to see if vocabulary correlates with different types of requests for clarification. Our study included two groups. One group consisted of people with development disabilities with chronological mean age of 14:9 years. The other group consisted of mental age matched children with no development disabilities. The mental mean age of both groups was 8:6 years. The children’s communicative strategies were assessed in a referential communication task. The vocabulary was examined with the vocabulary subtest of WISC-IV. Our results indicate that children with mental disabilities differ from mental age matched peers in the use of types of requests for clarification in this study. Different types of requests correlates with each other in both groups. This indicates that the persons in the groups use different strategies in solving the task. The vocabulary was not different between the groups.

Dyslexi innebär bestående ordavkodningssvårigheter som anses vara orsakade av nedsättning i fonologiska färdigheter. Till följd av dessa svårigheter har individer med dyslexi ett annorlunda ögonrörelsemönster vid läsning. Individer med dyslexi kan många gånger övervinna sina svårigheter och lyckas i den akademiska världen. Studiens övergipande syfte var att genom en multipel fallstudie undersöka ordavkodning och ögonrörelser hos fem universitetsstudenter med dyslexi. Ögonrörelserna mättes med en dator specialiserad för detta ändamål. En kontrollgrupp av normalläsare (n=20) fördes samman för jämförelse. I föreliggande studie var användning av ordavkodningstest och mätning av ögonrörelser den metodologiska inriktningen. Resultaten visar att alla de fem studenterna med dyslexi har nedsatt ordavkodning och till stor del ett annorlunda ögonrörelsemönster som varierade något dem emellan. De kvalitativa illustrationerna av ögonrörelserna var svårtolkade i jämförelse med de kvantitativa resultaten på testen, dock anses dessa och bakgrundsinformation ge en fördjupad bild av hur en person verkligen läser. Eye tracking- metoden visade sig vara användbar men för ett större forskningsprojekt skulle det krävas att vissa korrigeringar genomfördes. / Dyslexia can be defined as permanent word decoding deficits caused by difficulties with phonological skills. An abnormal eye movement pattern while reading among individuals with dyslexia is a consequence of these difficulties. Many times these individuals overcome their dyslectic difficulties and succeed in the academic world. The purpose of the present study was to investigate five university students with dyslexia through a multiple case study. Word decoding skills and eye movements were measured, and a control group (n=20) was put together for comparison. In the present study, word decoding skills were measured through tests and eye movements were measured by a computer specialized for this purpose. The results showed that the five students have word decoding difficulties and abnormal eye movement patterns which varied to some extent between the five students. In comparison to the quantitative results from the tests the qualitative illustrations of the eye movements were hard to interpret. Although there were difficulties with interpretation, the illustrations and the background information hold significance to understand how a person reads. The eye tracking method in the present study can be useful; however, if more extensive research were to be conducted some modifications would be of importance.

Normalt åldrande innebär förändringar hos individen som kan påverka tal, språk och sväljning. Ökad känslighet för inre och yttre påverkan hos den åldrande individen samt sjukdomsbild kan skapa problematik, vilken kan ge upphov till svårigheter med tal, språk och/eller sväljning, som i sin tur påverkar den upplevda livskvaliteten. Geriatriska patienter karaktäriseras av nedsatt funktionsnivå och kroniska sjukdomar, därför ställs krav på specialkompetens för vård och rehabilitering av dessa patienter. Syftet med föreliggande studie var att genom screening undersöka förekomst av tal-, språk- och sväljsvårigheter på geriatriska avdelningar i två städer i södra Sverige. Därtill undersöktes även orofacial påverkan och hälsorelaterad livskvalitet. Totalt 42 patienter från geriatriska avdelningar med inriktningarna allmängeriatrik, strokerehabilitering och ortopedi deltog. Screeninginstrument som användes var Nordiskt Orofacialt Test – Screening (NOT-S) för screening av orofaciala funktioner. Screening av tal baserades på delar ur NOT-S samt talade delar ur språklig screening. Delar ur Neurolingvistisk Afasi-undersökning (A-ning) valdes för screening av språk och Standardised Swallowing Assessment (SSA) användes för klinisk undersökning av sväljning. Hälsoenkäten the Short Form – 12 (SF-12) användes för skattning av hälsorelaterad livskvalitet. Identifierade svårigheter i patientgruppen var talsvårigheter hos 33 % (14 av 42), samt 40 % (16 av 40) och 37 % (15 av 41) språkliga svårigheter respektive sväljsvårigheter. Bland deltagarna hade 64 % svårigheter med en eller flera av de undersökta funktionerna. Förekomst av dessa svårigheter hade signifikant samband med nedsatt orofacial funktion. Lågt skattad hälsorelaterad livskvalitet hade signifikant samband med språkliga svårigheter och med orofacial dysfunktion. / Changes occur during the normal ageing process that can interfere with speech-, language- and swallowing functions. An increased occurrence of diseases increases the frailty in the ageing individual and may cause disordered speech, language and/or swallowing, in which case the health related quality of life may be negatively affected. The geriatric population is characterized by functional impairment and chronic diseases. This therefore poses special demands on specialist care and rehabilitation of these patients. The aim of this study was to examine the occurrence of speech, language and swallowing disorders in geriatric wards in two cities in the southern part ofSwedenusing screening. The orofacial influence on these functions and health related quality of life were also examined. In total 42 patients participated, from geriatric wards with general, stroke rehabilitation and orthopedic specialty. The instruments used for screening of orofacial functions was the Nordic Orofacial Test – Screening (NOT-S) and perceptual parameters for screening of speech based on speech parts from NOT-S and speech production from Neurolingvistisk Afasi-undersökning (A-ning). Parts of A-ning were also used for screening of language. Standardised Swallowing Assessment (SSA) was used for clinical examination of swallowing. The Short Form – 12 Health Survey (SF-12) was used to estimate the health related quality of life. Results showed that 33 % (14 of 42) had difficulties with speech, 40 % (16 of 40) and 37 % (15 of 41) showed difficulties with language and swallowing respectively. Of the participants, 64 % had difficulties with one or more of the examined functions. Occurrence of these difficulties associated significantly with impaired orofacial function. Language difficulties were associated with decreased mental health status and orofacial dysfunction with decreased physical health status, measured with the SF-12.

Conversation Analysis (CA) is a tool to facilitate analysis of everyday conversations. A small number of studies have used CA as an intervention for people with aphasia and have seen positive effects as an outcome of the intervention. The authors of the present study have not found any other studies where CA was used as an intervention in other target groups. The purpose of this study was to investigate if CA may be used in intervention with an adolescent who uses Bliss. The main participants in the present study, which the intervention was based upon, were a sixteen year old girl who communicates through Bliss, and her assistant. The participants were filmed in everyday situations. The video recordings were transcribed and primarily analysed according to CA principles by the authors. The authors of the present study observed both well functioning and not so well functioning communication patterns. The three interventions were based on video recordings, transcriptions and analyses. During the interventions, the authors of the study discussed patterns in communication with the participants. The participants were then given information about selected transcriptions, video recordings and analyses that the authors considered contained interesting patterns. Focus of each intervention was on turn-taking, repair, topic and non-verbal communication. The results of the intervention showed that certain communication patterns that the authors had previously regarded to be less functioning had subsequently improved in certain aspects. Comparisons made before and after the intervention showed that the girl had been given more emancipation to decide topic of conversation and take own initiative in the communication after the intervention. The results also showed that CA can be used to find new Bliss symbols that could be used in addition to the Swedish Bliss standard chart. In regard to turn-taking, repairs and non-verbal communication, similar patterns were observed prior to and after the intervention was carried out. / Conversation Analysis (CA) tillhandahåller verktyg för att analysera samtal i vardagen. Ett fåtal studier har använt CA i intervention med personer med afasi och har sett positiva effekter av interventionen. Författarna till föreliggande studie har inte funnit några andra studier där CA används som intervention för andra målgrupper. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om CA kan användas vid intervention med en ungdom som använder sig av bliss i kommunikationen. Huvuddeltagarna i studien, som interventionen baserades på, var en 16-årig flicka som kommunicerar genom bliss, samt hennes assistent. Deltagarna filmades i vardagliga situationer. Videoinspelningarna transkriberades och analyserades huvudsakligen enligt CAs principer av uppsatsförfattarna. Kommunikationsmönster, både välfungerande och mindre välfungerande, konstaterades. Videoinspelningarna, transkriptionerna och analyserna låg sedan till grund för de tre interventionstillfällena där nya videoinspelningar utfördes mellan interventionerna. Under interventionerna diskuterade uppsatsförfattarna, tillsammans med deltagarna, mönster i kommunikationen. Deltagarna fick då ta del av utvalda transkriptioner, videoinspelningar samt analyser som ansågs ha intressanta mönster. De områden som interventionerna fokuserade på var turtagning, reparation, samtalsämne och icke-verbal kommunikation. Resultatet av interventionen i studien visar att vissa mönster i kommunikationen, som uppsatsförfattarna innan interventionen ansåg fungerade mindre bra, nu hade förbättrats i vissa avseenden. Jämförelserna innan samt efter intervention visade att flickan givits mer utrymme att bestämma samtalsämne och ta egna initiativ i kommunikationen efter intervention. Resultatet visade även att CA kan användas för att upptäcka vilka nya blissymboler som skulle behövas som komplement till standardblisskartan. Inom områdena turtagning, reparation och icke-verbal kommunikation konstaterades liknande mönster både före samt efter intervention.

<p>I föreliggande studie undersöktes kommunikativa resurser i samtal mellan tre personer med afasi och deras respektive logoped/anhörig. Syftet var att identifiera och analysera resurser som samtalsdeltagarna gemensamt använde för att uppnå intersubjektivitet. Vidare undersöktes om det, utifrån vem personen med afasi samtalade med, fanns någon inverkan på hur de kommunikativa resurserna användes. Sex dyader spelades in och samtalsanalys användes för att studera materialet. Samtalsämnen valdes fritt av samtalsdeltagarna. Analysen resulterade i identi¬fie¬ring av tre bevarade resurser hos personerna med afasi; upprepningar, gester och skratt. Det gemensamma för dessa resurser var; att de förekom i den naturliga sekventialiteten i samtalet, att deras kommunikativa funktioner uppstod i samarbetet mellan samtalsdeltagarna och att de bidrog till intersubjektiviteten. Resurserna visade även på en social kompetens hos deltagarna med afasi som ofta döljs av de språkliga hindren. Då de kommunikativa resurserna fick liknande funktioner i de olika dyaderna, är resultatet troligen generaliserbart till annan interaktion där personer med afasi deltar. Resursernas kommunikativa funktioner föreföll inte bero på vem samtalspartnern var. Slutsatsen var att språklig kompetens hos personer med afasi framför allt bör ses ur ett inter¬aktivt perspektiv och att ett sådant förhållningssätt är önskvärt i logopediskt behandlingsarbete.</p> / <p>Analysis of Talk-in-Interaction involving People with Aphasia and Speech and Language Pathologists/Spouses: The Use of Communicative Resources in Collaboration toward Intersubjectivity.</p><p>In the present study, communicative resources in conversations involving three persons with aphasia and their speech and language pathologists/spouses were investigated. The main purpose was to identify and analyse collaboratively used resources for achieving intersubjectivity. In addition, possible changes in the use of the communicative resources depending on conversational partner were investigated. The conversations of six dyads were recorded and analysed. Conversational topics were chosen by the participants. Through the analysis three preserved resources for participants with aphasia could be identified; repetitions, gestures and laughter. All resources occurred within the natural sequentiality of the conversation, their communicative functions emerged in collaboration of the participants and contributed to intersubjectivity. The social competence of the persons with aphasia, often concealed by the language impairment, was also revealed. The results may possibly be generalised to other communicative activities where persons with aphasia participate, since similar communicative functions were achieved through the same resources in different dyads. The functions of the resources were not determined by conversational partner. To conclude, it may be argued that linguistic competence of persons with aphasia should mainly be considered in an interactive perspective and that this view is preferred in language therapy.</p>

<p>This paper explores the interaction of children with language impairment (LI). The present essay is a conversation analytic study of child-child and child-therapist dyads. The aim was to explore in what ways children with LI reach common understanding. Another purpose was to investigate if there are differences in interaction between dyads with children with LI and dyads with children with LI and speech language therapist. Seven children, three girls and four boys, with LI participated in the study. All the children are enrolled at a language unit. The dialogues were recorded, transcribed and analysed. The results revealed no differences in the children’s length of utterance between the child-child dyads and the child-SLT dyads. Another important finding was that it became more of a course of event in the play between child and SLT in contrast to the child-child dyads, where the communication more concerned one or a couple of objects. In general, the children managed to initiate, respond, give feedback, negotiate and make requests of clarification and repair utterances in conversation with each other. One important conclusion is that conversation analysis could be used in identification of strengths and weaknesses in children’s communication. The knowledge from the analyses ought to be applicable in intervention with children with LI.</p> / <p>Föreliggande studie behandlar hur barn med språkstörning interagerar. Vidare är den en samtalsanalytisk studie av samtal barn-barn och barn-logoped. Syftet var att studera hur gemensam förståelse uppnås i kommunikation samt att undersöka om skillnader förelåg mellan de två samtalstyperna. Sju barn, tre flickor och fyra pojkar, med generell språkstörning deltog i studien. Samtliga går på språkförskola i södra Sverige. Samtalen spelades in, transkriberades samt analyserades. Resultaten visade att barnen initierade och responderade, återkopplade, förhandlade, begärde förtydligande samt reparerade yttranden relativt väl. Vidare framkom ingen skillnad i yttrandelängd hos barnen beroende på vem de kommunicerade med. Barnen upprätthöll ett samtalsämne tämligen adekvat. I logopedbarnsamtalen utvecklades samspelet mer till ett längre händelseförlopp, till skillnad från barnbarnsamtalen, där samtalen centrerades kring ett eller ett par föremål. Samtalsanalys förefaller vara ett bra verktyg vid bedömning av kommunikation. Metoden visar barns språkliga styrkor och svagheter i vardagligt samspel. Samtalsanalysens resultat kan därefter användas för att träna social interaktion i vardagen, och där torde logopeden ha en betydande roll gällande handledning av kommunikativ träning.</p>

<p><em>The simple view of reading</em> is a theory in which reading is divided into decoding and linguistic comprehension. The theory has been used to explain and to subgroup reading disabilities. Research has also investigated if additional factors are of relevance to reading. In the present study, decoding was divided into the factors orthographic decoding and phonological decoding, while comprehension was divided into word comprehension and grammatical comprehension. The purpose was to analyze these factors and their contribution to reading ability in children in fourth grade: one group with reading difficulties (n=36) and one group with typical reading ability (n=36). Results were analyzed using multiple regression and the two groups were compared. The contribution of non-verbal ability and general processing speed was also studied. The results showed differences between the groups. Decoding made the largest contribution to reading ability for the children with reading difficulties, while linguistic comprehension contributed the most for the children with typical reading ability. Differences were also found in how much the underlying factors contributed to decoding and linguistic comprehension, respectively. Non-verbal ability and general processing speed made small contributions, for both groups, to reading ability, decoding and linguistic comprehension, respectively. However, the two factors increased the explained variance in reading ability for the children with reading difficulties. In this group the two factors in <em>The simple view of reading</em> explained somewhat less of the variance in reading ability than for the children with typical reading ability. The study shows that decoding and comprehension are useful predictors of reading ability, and also indicates that <em>The simple view of reading</em> is less appropriate for children with reading difficulties.</p> / <p><em>The simple view of reading</em> är en teori om läsning där läsförmåga delas in i vkodning och språkförståelse. Teorin har bland annat använts för att kartlägga lässvårigheter. Forskning har undersökt om ytterligare faktorer har betydelse för läsning. I föreliggande studie delades avkodning in i faktorerna ortografisk avkodning och fonologisk avkodning, medan språkförståelse delades in i ordförståelse och satsförståelse. Syftet var att undersöka faktorernas bidrag till läsförmåga hos barn i skolår fyra: en grupp med lässvårigheter (n=36) och en grupp med typisk läsförmåga (n=36). Testresultaten analyserades med multipel regressionsanalys och de båda grupperna jämfördes. Bidragen från icke-verbal förmåga och generell processhastighet studerades också. Resultaten visade att profilerna skilde sig åt mellan grupperna. För barnen med lässvårigheter gav avkodning störst bidrag till läsförmåga, medan språkförståelse var den mest bidragande faktorn för barnen med typisk läsförmåga. Skillnader fanns även i hur underliggande faktorer bidrog till avkodning respektive språkförståelse. Icke-verbal förmåga och generell processhastighet visade sig ge små bidrag till läsförmåga, avkodning respektive språkförståelse, för båda grupperna. När dessa två faktorer lades till framkom dock en relativt stor ökning av den förklarade variansen i läsförmåga hos barnen med lässvårigheter. Hos denna grupp var den förklarade variansen i läsförmåga av de två faktorerna i <em>The simple view of reading</em> något mindre än hos barnen med typisk läsförmåga. Sammantaget visar studien att avkodning och förståelse är användbara prediktorer till läsförmåga, samtidigt som resultaten antyder att <em>The simple view of reading</em> är mindre tillämpbar för barn med lässvårigheter.</p>

Det har gjorts många studier kring barns språkproduktion medan kunskaperna om hur och när förståelsen utvecklas är mindre. Forskare är eniga om att förståelsen i stort föregår produktionen även om vissa grammatiska strukturer produceras innan barnet har en full förståelse för dem. Att testa språkförståelse är svårt då barnet behöver utföra någon form av handling för att visa vad det förstår. Syftet med denna studie är att jämföra två grammatiska förståelsetest, Nya SIT och TROG-2, dels resultatmässigt och dels innehållsmässigt. Sjuttiosex fyraåriga barn, enspråkiga med svenska som förstaspråk och flerspråkiga, testades med båda testen. Slutsatserna är att de båda testen poängmässigt har en ganska hög korrelation för hela gruppen barn, 0,7 enligt Spearmans rangkorrelationskoefficient. Korrelationen är 0,6 för flerspråkiga barn och 0,5 för enbart svenskspråkiga barn. En regressionsanalys visar att språk är den faktor som mest påverkar resultatet och att kön liksom ålder inverkar mindre. Analysen av testmomenten visar att TROG-2 testar grammatik i en högre grad än Nya SIT som bara till en del ger svar på om barnet förstår grammatik. / Many studies have investigated the development of children's language production, yet knowledge about how and when language comprehension develops is scarce. Researchers are agreed that comprehension generally precedes production, even though some grammatical structures are produced before the child fully comprehends them. Testing language comprehension is difficult, requiring the child to perform some kind of action in order to show his or her understanding. The aim of this study is to examine two grammatical comprehension tests, Nya SIT and TROG-2, and to compare both their content, and the results they generate. Seventy-six monolingual Swedish and bilingual 4-year-old children were tested with both tests. The conclusion is that the results of the two tests for all the children correlate fairly well, 0.7 according to Spearman's rank correlation. The correlation for the bilingual children is 0.6 and for the monolingual Swedish children 0.5. A regression analysis shows that language is the factor that has the greatest influence on the results, and that gender and age have less influence. The analysis of the test items shows that TROG-2 is a more thorough test of grammar than Nya SIT which only partly reveals the child's understanding of grammar.

Talapraxi är en talmotorikstörning som drabbar planeringen och programmeringen av talet, vilket visar sig som avvikelser i artikulation och prosodi. I dag finns inget svenskt test för utredning av talapraxi. Syftet med studien var därför att utforma ett testbatteri på svenska som är känsligt även för lindriga grader av talapraxi. Detta test pilotnormerades på 50 friska deltagare.  För att kunna studera hur kön, ålder och utbildningsnivå kan inverka på prestationen i testbatteriet, eftersträvades en jämn fördelning när det gäller dessa demografiska bakgrundsvariabler. Uppgifterna konstruerades baserat på tidigare forskning gällande de typiska perceptuella dragen vid talapraxi och på testuppgifter som tidigare har visat sig vara känsliga för talapraxi. Deltagarnas prestation varierade mellan testbatteriets olika uppgifter. På några uppgifter hade en stor andel av deltagarna alla rätt, medan andra uppgifter visade sig vara utmanande även för friska personer. Inga signifikanta könsskillnader fanns för prestationerna på någon av uppgifterna i testbatteriet. Utbildningsnivå och ålder påverkade däremot prestationen på vissa uppgifter. Generellt var effektstyrkorna för utbildningsnivå större än för ålder. Testbatteriet bör i framtiden kunna ge ett bra underlag för bedömning av huruvida talapraxi föreligger eller inte. Det bör också kunna användas vid bedömning av talapraxins svårighetsgrad. För att gå vidare med utvecklingen av testbatteriet bör man fortsätta normeringen på ett större antal personer samt kliniskt validera det på personer med diagnostiserad talapraxi. / Apraxia of speech (AOS) is a motor speech disorder that affects the planning and programming of speech, resulting in articulatory and prosodic distortions. To this date there is no available test in Swedish for assessment of AOS. Therefore, the aim of this study was to construct a test battery that enables the assessment of level of severity of the disorder, including mild AOS. A pilot standardization was performed on 50 healthy speakers. In order to determine whether the performance on the test battery is affected by sex, age or level of education, the selection of participants was stratified by these variables. The tasks were constructed based on previous research regarding the perceptual characteristics of AOS, taking into account also the types of tasks that have proved to be challenging for patients with AOS. The performance varied between different tasks of the test battery. On some tasks a high portion of the participants got very high scores, while other tasks were shown to be challenging even for healthy speakers. No significant sex differences were found on any of the tasks. However, age and level of education significantly affected the performance on some of the tasks. Overall, the effect sizes for level of education were larger than for age. In the future, the test battery should be able to determine the presence or absence and severity of AOS. For further development of the test battery, the standardization should continue using a larger sample. A clinical validation on patients with diagnosed AOS is also of great importance.