Syftet med studien var att undersöka interaktion vid logopedisk intervention för personer med afasi. Interaktionen utspelade sig i en institutionell kontext där undersökningen syftade till att påvisa om interaktionen skiljer sig åt beroende på interventionens form. Bakom studien finns antagandet att afasi påverkar förmågan att kommunicera. Språkliga svårigheter, såsom ordmobiliseringsproblem samt språkförståelseproblem, kan leda till pragmatiska svårigheter, och intervention syftar ofta till att öka förmågan att använda språket i olika vardagliga aktiviteter. Metoden för analysen i studien är inspirerad av Conversation Analysis (CA) då det är en metod för att systematiskt analysera interaktion. Sex interventionssamtal mellan logopeder och personer med afasi spelades in och analyserades med hjälp av CA. Fem logopeder och sex patienter med afasi medverkade i studien. Analysen resulterade i identifikation av fyra, för syftet, relevanta fenomen: riktning i samtalet, gemensamt mål, avslut av samtalsämne samt avdramatiserande uttryck. Efter analysen kunde följande tendenser konstateras: Logopeden tar ansvaret för samtalet, men det framkom en antydan till att patienten tar mer initiativ att påverka riktningen i samtalet vid friare delar, såsom icke-uppgiftsinriktade delar av interventionen. Oftast satte logopeden målet i samtalet och tog därmed ansvar för att ett gemensamt mål skapades. I interventionssamtalen var det logopeden som oftast stod för ämnesbyten och avslut. Det framkom i analysen att patienten oftare avslutade samtalsämnet i icke-uppgiftsinriktade än i uppgiftsinriktade delar av interventionen. Avdramatiserande uttryck i samtalet användes ofta för att undvika att hota patientens ansikte, oavsett vem som avdramatiserade situationen.

In a school for children from 6-9 years in a small town in the southeast of Sweden, is areading activity program in progress since 8 years. The original purpose of this program wasto enhance the student’s reading interest. All of the students read at least one book a week andthen they review the book in front of the class. The purpose of the present study was to examine vocabulary, word retrieving, narrative skillsand grammatical abilities in children in this school. The objectives were to investigate if thechosen language abilities in these children were different compared to normative data andearlier studies in children at comparable ages. Furthermore, the aim was to study if narrative skills correlated with vocabulary, word retrieving and grammatical ability. The examination was carried out by testing 65 students in the school regarding the chosenlanguage abilities. The results showed that these students had better vocabulary compared to American normative data and earlier Swedish studies. In narratives they produced stories inchronological order and they included a large amount of information. Narrative abilitiescorrelated with receptive vocabulary, word retrieving and grammatical abilities. It was concluded that reading promoting activities may have affected these student’s languageabilities in a positive way. / I en skola för barn mellan 6 och 9 år i en liten stad i sydöstra Sverige pågår sedan 8 år tillbakaen aktivitet vars ursprungliga syfte var att öka elevernas läsintresse. Alla elever läser minst enbok i veckan och gör därefter en recension som de läser upp i klassen. Syftet med föreliggande studie var att studera ordförråd, ordmobilisering, narrativ förmågasamt grammatisk förmåga hos eleverna på den utvalda skolan. Frågeställningarna varhuruvida utvalda språkförmågor hos eleverna skiljde sig från normativa data och tidigarestudier av barn i jämförbara åldrar. Vidare undersöktes om narrativ förmåga hade någotsamband med ordförråd, ordmobilisering och grammatisk förmåga. Undersökningen gjordes genom att 65 elever på skolan testades med avseende på de utvalda språkförmågorna. Resultatet visade att dessa elever hade ett bättre ordförråd jämfört medamerikansk normering och tidigare svenska studier. Gällande elevernas narrativa förmåga berättade de i kronologisk ordning och återgav många delhändelser i historien. Resultatetvisade också att narrativ förmåga hade samband med impressivt ordförråd, ordmobiliseringoch grammatisk förmåga. Slutsatsen var att den läsfrämjande aktiviteten kan ha påverkat dessa elevers språkförmågorpositivt.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka ordtyper som är lätta respektive svåraatt nå fram till med bliss standardkarta och vilka strategier som är mer respektive mindreeffektiva. Deltagarna, 24 kvinnliga studenter utan funktionshinder, delades upp i par. Den enai paret fick i uppgift att förklara 12 målord, som inte finns med på bliss standardkarta, enbartgenom att använda bliss standardkarta. Den andra i paret fick i uppgift att gissa vilkamålorden var. Eftersom tidigare studier indikerat att ordklass, frekvensnivå ochabstraktionsnivå kan påverka ords svårighetsgrad, valdes målorden i föreliggande studieutifrån dessa variabler. Resultatet visade att målordens ordklass inte påverkade derassvårighetsgrad. Målordens frekvensnivå påverkade svårighetsgraden i viss utsträckning.Abstraktionsnivå var den variabel som påverkade svårighetsgraden mest. Eftersom deabstrakta och ovanliga målorden var svårast, kan det vara klokt att inkludera de ordtyperna påblisskartan. Några strategier som gynnade kommunikationen var när blissaren använde syntaxoch syntaktiskt prompting samt när gissaren gav blissaren tid att avsluta sina fraser. Dessastrategier kan vara lämpliga att rekommendera till blissanvändare och deras samtalspartners. / The aim of this study was to investigate which types of words that are easy and difficult toreach with Bliss Swedish standard chart and also which strategies that is more and lessefficient. The participants, 24 female students with no functional limitations, were grouped inpairs. One in each pair was given the task to explain 12 target words that is not present onBliss standard chart, by using only Bliss standard chart. The other person in each pair wasgiven the task to guess which words that were asked for. Since former studies have indicatedthat word class, level of frequency and level of abstraction can affect words' degree ofdifficulty, the target words in this study were chosen based upon those factors. The resultsdemonstrated that the word class of the target words did not affect their degree of difficulty.The frequency of the target words affected their degree of difficulty in some ways. The levelof abstraction of the target words was the factor that affected the degree of difficulty the most.Since the abstract and infrequent target words were most difficult, it may be a good idea toinclude those types of words on the Bliss chart. Some of the strategies that were beneficial forcommunication were the blisser’s use of syntax and syntactic prompting. Another strategy thatwas beneficial for the communication was giving the blisser enough time to finish herphrases. It may be appropriate to recommend those strategies to Bliss users and theircommunication partners.

Children with cleft lip and palate (CLP) and children with specific language impairment (SLI) may be affected emotionally and psychosocially by their disorders. Thus, it is important to investigate the psychosocial risk factors that these children are exposed to. The aim of this study was to examine how parents assess the emotional and psychosocial well-being of children with CLP and children with SLI, and if the two parental groups differ in their assessments using the standardized instrument Child Behaviour Checklist (CBCL). Participants in the study were the parents of ten children with unilateral and bilateral CLP between ages 6;7-9;0 (mean age 7;5) and the parents of 13 children between ages 6;4-8;8 (mean age 7;3) who are attending preschools and schools for children with SLI. These parents were asked to complete the questionnaires CBCL and Child Health Questionnaire (CHQ).   The children with CLP had lower scores than the children with SLI in all domains of the CBCL, indicating that these children with CLP had better emotional and psychosocial well-being. The scores in the domains "withdrawn" and "delinquent behaviour" were significantly lower for the group of children with CLP who also had lower total mean scores of CBCL compared to the standardization group. The children with SLI had significantly higher mean scores for all domains compared to this group, indicating that these children with SLI were more emotionally and psychosocially affected than the other groups. Correlations between CBCL and CHQ were found for the children with CLP and the children with SLI. / Barn med läpp-käk-gomspalt (LKG) och barn med språkstörning kan påverkas emotionellt och psykosocialt på grund av sina avvikelser. Det föreligger därför ett behov av att undersöka vilka aspekter som kan utgöra psykosociala riskfaktorer hos dessa grupper. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur föräldrar skattar emotionellt och psykosocialt välbefinnande hos barn med LKG och barn med språkstörning samt om dessa föräldragruppers skattningar skiljer sig åt. Vidare var syftet att undersöka hur studiens skattningar är relaterat till skattningarna i standardiseringen av instrumentet Child Behaviour Checklist (CBCL). Föräldrar till tio barn med unilateral och bilateral spalt mellan 6;7-9;0 år (medelålder 7;5) samt föräldrar till 13 barn på språkförskola eller språkskola mellan 6;4-8;8 år (medelålder 7;3) fick fylla i frågeformulären CBCL samt Child Health Questionnaire (CHQ).   Resultaten visade att gruppen barn med LKG hade lägre medelvärden än gruppen barn med språkstörning för samtliga domäner i CBCL, vilket indikerar att gruppen barn med LKG hade större emotionellt och psykosocialt välbefinnande. Medelvärdena för domänerna ”tillbakadragenhet” och ”asocialt beteende” var signifikant lägre för gruppen barn med LKG som också hade lägre totalt medelvärde jämfört med aktuella normeringsvärden för CBCL. Medelvärdena för gruppen barn med språkstörning var högre än normeringsvärdena för samtliga domäner, vilket indikerar att gruppen barn med språkstörning hade sämre emotionellt och psykosocialt välbefinnande än de andra grupperna. Slutligen visade korrelationsberäkningar ett signifikant samband mellan CBCL och CHQ för båda deltagargrupperna.

Huvudsyftet med denna studie är att beskriva hur ett barn, som använder ett datorbase­rat grafiskt kommunikationshjälpmedel (Tellus), med hjälp av reparationer löser lokala kommunikativa problem i samarbete med människor i sin omgivning. Barnet har video­filmats i vardagliga naturligt förekommande aktiviteter – skola och hem. Som analys­metod har Conversation Analysis (CA) använts. Resultaten visar att reparationer är en typ av resurser för deltagarna att, bland annat, skapa samförstånd genom att förtydliga oklarheter och missförstånd i samtalet. Reparationssekvenserna är ofta långa, och leder till inskottssekvenser i samtalet, men har en viktig interaktionell betydelse för att uppnå samförstånd. Analysen visar även att kommunikation med datorbaserad AKK är mul­timodal, trots att datorn är barnets primära kommunikationshjälpmedel. Exempelvis används tecken, gester och ljud för att markera fel och för att visa upp känslor. Aktivi­teten och datorns placering påverkar också interaktionen. I skolan används datorn oftare som en traditionell kommunikationskarta. Detta beror till stor del på att samtalspartnern sitter på ett sådant sätt att det barnet gör med datorn blir synligt för båda. Forskning som belyser reparationer i denna typ av AKK-samtal saknas. Denna studie kommer förhopp­ningsvis att skapa intresse för fortsatt forskning som, med ett interaktionellt synsätt, identifierar och beskriver fungerande kommunikativa praktiker i AKK-samtal. / The main purpose of this study is to describe how a child, who uses a computer based graphical communication aid (Tellus), with the help of repairs resolves local communi­cative problems in cooperation with people in the immediate surroundings. The child has been videotaped in natural occurring activities – school and home. Conversation Analysis (CA) has been used as a method. The results show that repairs are a set of re­sources for the participants to, among other things, create mutual understanding by clarifying ambiguities and misunderstandings in the talk. The sequences of repair are often long, and lead to inserted sequences in the talk, but have an important interac­tional meaning in achieving mutual understanding. The analysis also shows that the computer based AAC is multimodal, despite the fact that the computer is the user’s pri­mary technical communication aid. For example, signs, gestures and sounds are used to indicate errors and to display emotion. The activity and the placement of the computer also affect the interaction. In school the computer is more often used as a traditional communication map. This is largely due to the fact that the communication partner is positioned in such a way that what the child is doing with the computer becomes visible to both of them. Presently, research that illustrates repair in these kinds or AAC conver­sations is sparse. This study will hopefully create interest for continuing research that, with an interactional approach, identifies and describes functional communicative prac­tices in AAC conversations.

The main purpose of this study was to compare how the Step-by-Step™ (S-b-S) and the newly developed How Was School Today (HWST) prototype can support participation in narrative activities for a 10-year-old boy with complex communication needs (CCN) when he interacts with two typically developed peers. The researchers wanted to find out how the use of the different communication aids affected interaction. The S-b-S is a low technology communication device with a voice recording function. The HWST prototype is a simulation of the HWST system, which is a high technology system that automatically collects information and creates stories about what the user has done in school. The researchers focused on different aspects of gaze and questions as vital communicative practices for the boy‟s involvement in the interaction, and hence, thestory telling activity. The data was analysed mainly qualitatively with conversation analysis (CA). A descriptive quantitative analysis was also developed. The results indicate that the HWST prototype provides a framework for establishment of joint orientation towards the prototype and questions about it. The S-b-S on the other hand creates a context in which it is easier to establish eye contact. There is an uneven distribution of questions with a much higher frequency in the session where the HWST prototype was used. There are not many studies on narrative ability in children with CCN together with peers. Future research on shared stories in natural environments is suggested. / Denna studies huvudsyfte var att jämföra hur kommunikationshjälpmedlen Step-by-Step™ (S-b-S) och den nyligen utvecklade How Was School Today-prototypen (HWST) kan stödja deltagandet i berättandeaktiviteter för en 10-årig pojke med komplexa kommunikativa behov när han interagerar med två typiskt utvecklade kamrater. Forskarna ville ta reda på hur användandet av de olika kommunikationshjälpmedlen påverkade interaktionen. S-b-S är ett lågteknologiskt kommunikationshjälpmedel med röstinspelningsfunktion. HWST-prototypen är en simulering av HWST-systemet, som är ett högteknologiskt system som automatisk samlar in information och skapar berättelser om vad användaren har gjort i skolan. Forskarnas fokuserade på olika aspekter av blickriktning och frågor, som centrala kommunikativa praktiker för pojkens involvering i interaktionen, och därmed i berättandet. Data analyserades främst kvalitativt med metoden samtalsanalys. Det utvecklades även en deskriptiv kvantitativ analys. Resultaten visar att HWSTprototypen förser samtalet med ett ramverk som underlättar etablerandet av gemensam orientering till prototypen och frågor som rör den. S-b-S skapar å andra sidan en kontext i vilken det är lättare att utveckla ögonkontakt. Det är en ojämn fördelning av frågor, med en mycket högre frekvens i sessionen där HWST-prototypen användes. Det finns inte många studier om narrativ förmåga hos barn med CCN i samtal med kamrater. Framtida studier av berättande i naturliga miljöer föreslås. / "How was School today…?" in the Wild

Syftet med föreliggande studie var att studera de avdramatiserande strategier som förekommer under logopedisk afasi- och barnintervention samt att jämföra dessa interventionstyper. Vidare syftade studien till att beskriva hur dessa strategier påverkar interaktionen mellan logoped och patient. Vald analysmetod har influerats av Conversation Analysis (CA) eftersom det är en metod som kan användas för studier av interaktionen mellan människor. Materialet för analysen har utgjorts av sex samtal inom afasiintervention och åtta samtal inom barnintervention. Vid analysen av materialet till föreliggande studie blev det tydligt att det främst är logopeden som använde avdramatiserande strategier och detta skedde något oftare inom barnintervention än inom afasiintervention. I samma material var det relativt ovanligt att patienten använde avdramatiserande strategier. I de fall detta förekom bland patienter var det för att skydda sitt eget ansikte, till skillnad från logopedens användning som främst syftade till att skydda patientens ansikte. I resultaten framkom inga större skillnader gällande vilka avdramatiserande strategier som användes, däremot fanns skillnader i hur ofta de användes samt i hur de tillämpades. En annan tydlig skillnad vid jämförelse av interventionstyperna var att logopeden inom barnintervention oftare använde en stigande grundton som en artighetsstrategi, vilket i vissa situationer fungerar avdramatiserande. Gällande interaktionen ser de avdramatiserande strategierna till att samtalet fungerar och förs framåt inom de båda interventionstyperna. Behovet av de avdramatiserande strategierna blev tydligt när de inte fungerade och patienten till följd av detta upplevde ansiktshot. Sammanfattningsvis låg den största skillnaden mellan de studerade interventionstyperna i hur logopeden anpassade de olika strategierna till en vuxen person med afasi respektive ett barn med språkstörning.

Referentiell kommunikation innebär att kunna delge andra information så att de förstår, samt att själv förstå när man lyssnar och även att vara medveten om när man själv inte har förstått (Sonnenschein & Whitehurst, 1984). Genom en referentiell kommunikationsuppgift har lyssnaregenskaper inom referentiell kommunikation undersökts hos ungdomar med lindrig till måttlig utvecklingsstörning, samt en mentalt åldersmatchad kontrollgrupp. Snabb benämning (Rapid Automatized Naming) av enstaviga och flerstaviga ord har också testats, och huruvida samband mellan resultat i kommunikationsuppgiften och snabb benämning föreligger. För att mäta referentiella lyssnarförmågor har olika typer av efterfrågningar studerats, det vill säga hur individen uttrycker sig för att efterfråga mer information. Resultatet visar att kontrollgruppen producerar signifikant fler av efterfrågningstyperna begäran av utökad information och kontrollfrågor. Båda grupperna var mycket heterogena i kommunikationsuppgiften vad gäller antalet efterfrågningar hos varje individ. I målgruppen återfanns ett signifikant samband mellan efterfrågningstypen aningen-eller-frågor och långsam benämningshastighet av enstaviga ord. En klinisk implikation av resultatet i studien är att en del individer i målgruppen skulle kunna gynnas av träning i referentiell kommunikation.

<p>Den kunskap som ett barns föräldrar och förskolepersonal besitter om dess språk är värdefull att tillvarata, särskilt då formaliserade språkbedömningar kan vara svåradministrerade med små barn. Detta kan exempelvis göras via föräldraenkäter. Studiens syfte var att undersöka vilka likheter och skillnader som förelåg mellan bedömningar av språklig förmåga hos barn, gjorda dels av föräldrar och förskolepersonal via en enkät, dels av logopedstudenter via en logopedisk bedömning. Studiedeltagarna utgjordes av 20 barn i åldrarna 2 ½ - 3 år, 20 föräldrar och 14 förskolepersonal. Föräldrar och förskolepersonal besvarade 18 frågor ur föräldraenkäten Receptive Expressive Emergent Language Test - 2 (REEL-2) och barnen testades av logopedstudenterna på uppgifter motsvarande dessa frågor.</p><p>Resultatet visade bland annat att de genomsnittliga procentuella överensstämmelserna mellan bedömargrupperna var goda. Ingen kombination av bedömargrupper var signifikant mer överens än någon annan. Vissa tendenser till skillnader framkom när materialet analyserades med avseende på språkliga domäner och enskilda frågor. Slutsatsen var att bedömargrupperna föreföll kunna ge likvärdig, men inte identisk, information om barnens språkliga förmåga. Av den anledningen anses inhämtande av information från olika källor vara betydelsefull. Föräldraenkäter kan vara ett värdefullt verktyg i kontakten mellan logopeder, föräldrar och förskolepersonal och ökad användning av föräldraenkäter tros kunna förbättra samarbetet mellan dessa parter.</p> / <p>Parents’ knowledge about their children’s language is valuable to consider, particularly when formal tests can be difficult to administer with young children. The aim of this study was to examine similarities and differences between parents and preschool teacher’s reports on a questionnaire concerning children’s linguistic development and direct assessment by speech language pathology students. In the study 20 children aged 2 ½ - 3 years, 20 parents and 14 preschool teachers participated. The parents and preschool teachers answered 18 questions from the questionnaire Receptive Expressive Emergent Language Test - 2 (REEL-2) and the children were tested on items based on these questions. </p><p>The results showed that the interjudge agreement between the groups was high. Some tendencies emerged when the material was analyzed with reference to language domains and individual questions. In conclusion, parents and preschool teachers seemed to be able to give similar information about the children’s linguistic abilities as provided by the direct assessment. The results also indicate that it is important to obtain information about a child’s language from different sources and that parental reports might be beneficial in the collaboration between speech language pathologists, parents and preschool teachers. Increased use of parental reports can facilitate the cooperation between these groups.</p>

<p>Prosody can be characterized as the rhythm and the melody of speech. Prosodic features convey emotions, thoughts and geographic origins of each individual. Spoken language without prosody would be monotonous, without variations in loudness and rate. Children with cochlear implants perceive speech in a different way than children with normal hearing. Consequently the speech produced by a child with cochlear implants may sound different.</p><p>The purpose of this study was to examine prosodic skills in Swedish children with cochlear implants and to compare them with the prosodic skills in Swedish children with normal hearing. The purpose of the study was also to examine differences between these two groups and to characterize those differences.</p><p>Eight children with cochlear implants and eight controls matched to age, sex and regional accent were included in the study. The children’s production and perception of prosody was tested.</p><p>The results show that there are differences in prosodic skills between the children with cochlear implants and their matched controls at word, phrase and discourse levels. The differences were significant in production but not in perception. Observed differences in the speech of the children with cochlear implants included omission of unstressed syllables and function words, difficulties producing contrast of tonal word accents and pro-longed maintenance of phonological processes.</p><p>The study contributes to the knowledge about prosodic and linguistic skills in Swedish children with cochlear implants.</p>